Jag läste nyligen en fråga om man känner sig manlig eller kvinnlig.

Detta är inget jag har funderat på förut, hur känns det att känna sig manlig?
Räcker det inte med att jag har en snopp, pung, hår på bröstet och så vidare?
Eller är det något som ska kännas inom mig med?

Jag kan tänka om andra att de är manliga eller kvinnliga, men har svårare att avgöra för mig själv.

Jag är själv kvinna och att vara kvinnlig associerar jag med att bry sig mycket om den onaturliga delen av skönhet, det vill säga vilka kläder de ska klä sig med, vilket smink, parfymer etcetera. Jag tänker också att det är kvinnligt att vara lite underdånig, att behöva hjälp med sådant som kräver lite fysisk styrka. För mig är kvinnlig ett negativt ord och jag tror inte att jag är särskilt kvinnlig.

Att vara manlig tänker jag också har med skönhet att göra, men mer av den kroppsliga typen, att skaffa sig en kropp med mycket muskler, att ha hår på bröstet, men inte så mycket om den skönhet som går att konsumera sig fram till. Fysisk styrka och att visa sig känslomässigt oberörd skulle jag klassa som manligt också. För mig är även manlighet ett negativt ord.

Anledningen till att jag ser på orden negativt är nog för att de hör till en större normstruktur där det ses som en fördel att försöka anpassa sig till en norm. Om någon skulle säga till mig att jag är kvinnlig skulle jag ta det som en förolämpning.

ViktigaArne skrev:Detta är inget jag har funderat på förut, hur känns det att känna sig manlig?
Räcker det inte med att jag har en snopp, pung, hår på bröstet och så vidare?
Eller är det något som ska kännas inom mig med?

När jag läste samma tråd funderade jag över vad jag hade för könsorgan men vägde även in vissa åldersrelaterade saker så jag kände mig killig. Jag känner lite som du beskriver inget speciellt i den frågan egentligen. Det är möjligt att somliga tror på rådande skillnader i könsroller som fakta och att de för att det förstått att de lever enligt endera rollen därför anser sig känna sig som innehavare av det ena eller andra könet.

I övrigt känner man nog inget speciellt såvitt jag vet. Om man inte erkänner könsnormer utan anser de enda skillnaderna mellan könen ligga i de olika könsorganen och olika hormonella skillnader som kan påverka beteendet tror jag att det är svårt att tro på könsskillnader så till den graden att man vet vilket kön man ska identifiera sin eventuella känsla med. Jag hade nog känt samma sak om jag hade varit tjej men då hade jag haft andra kroppsliga könsattribut så då hade jag vetat annorlunda.

Känner sig kvinnor och män olika?

Kanske detta mest har att göra med grupptillhörighet och normanpassning. Således något mest den neurotypiska delen av en hjärna ägnar resurser åt?

Man gör saker men det kanske inte är så relevant med vad slags könstillhörighet man anses skall känna?

Jo, något sådant handlar det nog om. I normspelet finns det olika kategorier, men eftersom vi inte ens passar in i huvudkategorin vanlig människa blir underkategorierna typisk kvinna/man inte så viktiga.

Förutom attribut som man lägger ovanpå, som är olika i olika kulturer, själva kärnan är så här för mig ungefär. Tänk dig en grupp med kvinnor. Tänk dig en grupp med män. Instinktivt vem är du mest lik (inte till utseendet).

kiddie skrev:Förutom attribut som man lägger ovanpå, som är olika i olika kulturer, själva kärnan är så här för mig ungefär. Tänk dig en grupp med kvinnor. Tänk dig en grupp med män. Instinktivt vem är du mest lik (inte till utseendet).

Nu blev det än mer förvirrande.
Då blir jag man. Men jag känner mig ändå inte manlig. Jag känner mig som jag och jag är tvärsäker i min könstillhörighet som kvinna. Däremot känner jag mig aldrig kvinnlig, utan bara som jag. Snurrigt detta.

plåtmonster skrev:Kanske detta mest har att göra med grupptillhörighet och normanpassning. Således något mest den neurotypiska delen av en hjärna ägnar resurser åt?

Man gör saker men det kanske inte är så relevant med vad slags könstillhörighet man anses skall känna?

+1.

Det är väl en hel del obsession över grupptillhörighet i media i dagsläget? Vad folk faktiskt gör och är kapabla till är mindre intressant kan man få ett intryck av