AAA skrev:Bete dig som du är, det är inte meningen att du ska gå runt på Jorden och vara någon annan än en KaosPrinsessa! Om du vågar vara dig själv en längre tid så kommer du känna att du är du och det är någon att tycka om för du får respekt när du står upp för dig själv och din personlighet (olika egenskaper och värderingar).

Aspergare är (minst) lika olika (vilken paradox att skriva så) som neurotypiska (gillar inte det ordet, för ingen är typisk) så att du träffat på alla möjliga och omöjliga typer är kanske inte så konstigt?

Men jag brukar vara mig själv även om jag kanske inte alltid vågar säga ifrån (iof är ju det en del av att vara mig också eftersom jag delvis inte säger ifrån för att jag inte gillar bråk, men men). Men tydligen har jag inte varit atypisk på rätt sätt eller nått sånt för många andra med AS/ADHD.
Söt bild du gjorde förresten ^^

Skrev inte riktigt rätt, var första gången på diskussionsgrupp själv men då kände jag mig utanför och ingen ville prata med mig eller var intresserad av mig! Gick en gång till dit själv med samma resaltat.

Gick med min pojkvän till Taco-träff för att känna mig mer bekväm och satte mig bredvid dem som verkade pratigast och lättast att få kontakt med och jag fick bra kontakt tyckte jag.

Sen trodde jag att det skulle det vara lättare nästa gång för då kunde jag prata med dem men dem la knappt märke till mig.

Sen gick jag en praktik där jag träffade några aspisar som ville gå på träffar och vi gick och iom det kom jag bättre in i gruppen, men det tog tid.

När jag träffar nya människor vill jag känna att de bryr sig om mig och är omtänksamma när man är ny då man känner sig lite rädd och blyg så att man känner sig trygg, men så har det inte riktigt varit på träffarna för mig men kanske för andra.

AAA skrev:

emer2 skrev:Enda sättet att komma över sina rädslor är att gå emot dem.
Jag är ganska rädd jag med, men försöker följa ovanstående devis.
(Och bestämmer mig för att inte låta mig nedslås när det går mindre bra.)

Ja, att göra saker fast man är rädd är väl definitionen på mod? Det kan funka några gånger för mig, sedan behöver jag någon belöning för att upprepa proceduren. Annars uteblir motivationen rätt snart.

Kanske någon du träffar på träffen som du kommer bra överens med, annars kan det vara svårt att motivera en. Men ibland kan vänskap ta längre tid, men jag har märkt att de som går på träffarna ofta inte har egna vänner och vill umgås men bara i träfform inte utanför privat, det har gått ganska trögt måste jag säga.

KaosPrinsessa skrev:

AAA skrev:

KaosPrinsessa skrev:Nått jag undrar med. Vill träffas och säger att jag ska komma men backar ur i sista sekund, men så har jag ju också social fobi.

Vem har bråttom? Jag har social dyslexi. "Come as you are" Det verkar rätt kul enligt de som är där. Men så är de ju störda också

För att jag inte känner några här och det vore trevligt med kompisar, iof är folk komplicerade och ger mig ångest för jag känner mig granskad och bedömd hela tiden och tål inte kritik alls. Och gör jag inte allt perfekt är det inte värt det. Efter sociala tillfällen går jag oftast hem och gör dumma saker som straff för att jag gjort fel, ex pratat för mkt eller varit för känslomässig eller impulsiv.

Aspisar brukar inte bedöma en som vanliga gör känner jag men det gäller säkert inte för alla.

lettan skrev:

KaosPrinsessa skrev:

AAA skrev:

KaosPrinsessa skrev:Nått jag undrar med. Vill träffas och säger att jag ska komma men backar ur i sista sekund, men så har jag ju också social fobi.

Vem har bråttom? Jag har social dyslexi. "Come as you are" Det verkar rätt kul enligt de som är där. Men så är de ju störda också

För att jag inte känner några här och det vore trevligt med kompisar, iof är folk komplicerade och ger mig ångest för jag känner mig granskad och bedömd hela tiden och tål inte kritik alls. Och gör jag inte allt perfekt är det inte värt det. Efter sociala tillfällen går jag oftast hem och gör dumma saker som straff för att jag gjort fel, ex pratat för mkt eller varit för känslomässig eller impulsiv.

Aspisar brukar inte bedöma en som vanliga gör känner jag men det gäller säkert inte för alla.

Jag har ofta blivit hårdare dömd av aspisar och folk med adhd än "vanliga".

Oj, lettan, jag har uppfattat dig som en som typ är center of attention och liksom alltid finns med.

Det är bara jag som döljer min rädsla eller blyghet och rädsla inför om folk tycker om mig eller inte, ganska osäker faktiskt.

KaosPrinsessa skrev:

lettan skrev:

KaosPrinsessa skrev:

AAA skrev:

KaosPrinsessa skrev:Nått jag undrar med. Vill träffas och säger att jag ska komma men backar ur i sista sekund, men så har jag ju också social fobi.

Vem har bråttom? Jag har social dyslexi. "Come as you are" Det verkar rätt kul enligt de som är där. Men så är de ju störda också

För att jag inte känner några här och det vore trevligt med kompisar, iof är folk komplicerade och ger mig ångest för jag känner mig granskad och bedömd hela tiden och tål inte kritik alls. Och gör jag inte allt perfekt är det inte värt det. Efter sociala tillfällen går jag oftast hem och gör dumma saker som straff för att jag gjort fel, ex pratat för mkt eller varit för känslomässig eller impulsiv.

Aspisar brukar inte bedöma en som vanliga gör känner jag men det gäller säkert inte för alla.

Jag har ofta blivit hårdare dömd av aspisar och folk med adhd än "vanliga".

Ja, vissa aspergare kan döma en ganska hårt, ganska fort efter några gånger utan att dem verkligen har lärt känna en ordentligt! Har blivit dissad några gånger av såna, pga av att dem inte gillar nåt drag hos en men dömer en ändå fast dem inte känner en. Då brukar dem säga att "Vi har inget gemensamt" och kanske om man gjort nåt lämpligt vägrar dem förlåta en, skitajobbigt!!

Lettan, det är nog allmänmänskligt att döma för fort. Tydligen dömer folk i allmänhet varandra innan de hinner börja prata. Jag brukar ofta ta lång tid på mig. Min familj frågar ibland när jag träffat någon: "Var han/hon trevlig?"
"Ingen aning" brukar jag tänka.

Jag har aldrig varit på någon träff själv och jag tror inte jag skulle få ut så mycket av det heller. Jag söker mig i regel till de konstigaste individerna på plats och det funkar bara ibland. Ofta är de lika svåra som jag är så kommunikation är svårt att skapa.

För övrigt, också riktat till Lettan, så gillar jag när människor är naturligt raka och ärliga. Det är bra med folk som vågar och kan säga som det är, i någon mening.

nano skrev:Oj, lettan, jag har uppfattat dig som en som typ är center of attention och liksom alltid finns med.

Coolt att vara Center of Attention Vilken komplimang! CENTER OF THE UNIVERSE bokad för mig då

Eftersom du har nano kanske jag ska byta till Giga eller Tera? Terra som terrorisera kanske vore bättre...

Nu måste jag gå på en träff bara för att jag blivit nyfiken igen

AAA skrev:Nu måste jag gå på en träff bara för att jag blivit nyfiken igen

Just delen terrorisera törs jag lova att inte är uppskattat av någon.
Men använd gärna valfritt prefix, ingen har ensamrätt på dem, inte jag heller

Jag vill inte ens träffa de jag känner. ( IRL)

Jag vill inte heller träffa de jag måste träffa, föräldramöte, sjukvården mm.

Ibland vill jag inte ens träffa min sambo

Arkimedes skrev:

Dagobert skrev:Jag har inga problem att träffas, det kändes bra från början när jag gick till aspergerföreningens veckoträff.

Det är nog bra att inte ha för stora förväntningar och föreställningar om hur det ska vara. Tänk inte, bara gör.

Kul att det kändes bra! Det är trevligt att du kommer på träffarna!

Håller med om "Tänk inte, bara gör". Så (o)tänkte jag när jag åkte upp till Stockholm på tacoträffen. Jag bara bokade biljetten och sen tänkte jag inte mer på det, jag tänkte inte på vad jag höll på med. När jag satt i bussen på vägen upp så kändes det overkligt att jag vågade! Och efteråt känns det bra att man vågat!

man får lära sig me tiden

Det är läskigt. Jag är glad när jag kommer hem igen och det har gått bra
Jag är osäker. Jag är osäker på om jag blir dömd och vad andra tycker. Men det är ju inte säkert att andra tänker så mycket på det, utan det är bara jag som är osäker.
Men jag har endå blivit lite säkrare än jag var innan.
Det är svårt att ta sej in i en grupp. Men jag tänker att även om ingen pratar med mej så behöver inte det betyda att dom inte bryr sej. Eller inte vill. Dom kanske bara är lika osäkra som jag. Att dom inte vet vad dom ska säga. Eller dom kanske tror att jag inte vill prata. Det finns ju dom som är tysta hela tiden och trivs bäst med det.
På möten tycker jag alltid att andra är mer pratsamma än vad jag tycker att jag är. Jag säger inte så mycket. Sen när någon väl säger nåt till mej så kanske jag inte hört allt för att jag hade inte räknat med att någon skulle prata med mej.
Det är svårt att veta vad som är det rätta att säga.

Krake skrev:Lettan, det är nog allmänmänskligt att döma för fort. Tydligen dömer folk i allmänhet varandra innan de hinner börja prata. Jag brukar ofta ta lång tid på mig. Min familj frågar ibland när jag träffat någon: "Var han/hon trevlig?"
"Ingen aning" brukar jag tänka.

Jag har aldrig varit på någon träff själv och jag tror inte jag skulle få ut så mycket av det heller. Jag söker mig i regel till de konstigaste individerna på plats och det funkar bara ibland. Ofta är de lika svåra som jag är så kommunikation är svårt att skapa.

För övrigt, också riktat till Lettan, så gillar jag när människor är naturligt raka och ärliga. Det är bra med folk som vågar och kan säga som det är, i någon mening.

Vad menar du?

Jag skriver bara som jag känner och hur jag är.

lettan skrev:

Krake skrev:Lettan, det är nog allmänmänskligt att döma för fort. Tydligen dömer folk i allmänhet varandra innan de hinner börja prata. Jag brukar ofta ta lång tid på mig. Min familj frågar ibland när jag träffat någon: "Var han/hon trevlig?"
"Ingen aning" brukar jag tänka.

Jag har aldrig varit på någon träff själv och jag tror inte jag skulle få ut så mycket av det heller. Jag söker mig i regel till de konstigaste individerna på plats och det funkar bara ibland. Ofta är de lika svåra som jag är så kommunikation är svårt att skapa.

För övrigt, också riktat till Lettan, så gillar jag när människor är naturligt raka och ärliga. Det är bra med folk som vågar och kan säga som det är, i någon mening.

Vad menar du?

Jag skriver bara som jag känner och hur jag är.

Krake, dömer du inte Lettan nu ?

Jag träffade Tant Grön för ett tag sedan. Jag hade med mig min kontaktperson som stöd. Det gick bra, roligt att träffa någon annan med AS. Jag är inte pratsam alls. Satt mest tyst medan de andra pratade. Så är det jämt för mig.

catasa jag tror det är fler än mig som gillar o ha med dig att göra, jag har iaf inte hört någon prata illa om dig

nano skrev:catasa jag tror det är fler än mig som gillar o ha med dig att göra, jag har iaf inte hört någon prata illa om dig

Men om mig har du hört, eller?

Eftersom jag skrev samma sak som henne.

Ja men något illa har jag hört om de flesta, catasa har jag inte det och det var henne det hela gällde.

Men jag tycker inte illa om dig för det

Mycket av det man hör tror jag är överdrivet, det är iaf min erfarenhet.
Någon har blivit sur o lägger till något och så berättas det vidare och det som sprids är vanligen det värsta som någon råkat göra oavsett om det var med flit eller inte.

Jag vet att jag finns och att jag troligen föddes på denna planet och jag skulle gärna ha det trevligt med de människor som råkar finnas här så jag försöker komma överens med dem om jag kan

lettan jag tycker att du har en stor portion egenskaper jag gillar

Jag märkte inte att du skrev samma sak som catasa.

Tack nano.
Jag var inte ute efter att fiska Jag bara berätta hur jag känner/tänker.

Ibland kan det nog vara lätt att blanda ihop sina egna tankar med andras. Som att, om man själv tänker det så tror man kanske andra tänker det med.