Ursäkta den skumma rubriken, men den kommer att framstå som klarare.

Först en hypotetisk men fullt rimlig person:

Inga problem på dagis. Under grundskoletiden så skaffar personen en 2-3 fritidsintressen som med tiden blir riktigt seriösa. Ett av intressena är en sport som det med tiden tävlas i. Kanske inte på blivande proffsnivå, men väldigt bra för att vara amatör. Går ut grundskolan med goda betyg.

På gymnasiet är det samma sak fast mer. Fritidsintressena är med där. Kanske personen engagerar sig i någon teatergrupp i gymnasiet utan att det går ut över de ursprungliga fritidsintressena. Personen har något förhållande utan att det går ut över studier och fritidsintressena. Ja t.o.m. får sig några fyllor och röker lite brajj utan att ens få lättare ätstörningar. Sommarjobbar aldrig, utan ansöker och får diverse stipendier. Går ut gymnasiet med utmärkta betyg.

Börjar läsa på universitetet i en annan stad. Schemat är inte längre likadant från vecka till vecka, men det är inga problem. Fritidsintressena förblir aktiva fritidsintressen, om än i en något annorlunda form. Engagerar sig i ett par studentföreningar. Om somrarna är det dels lite sommarkurser och dels lite lättsamma jobb. Och stipendierna kommer som vanligt. Tar examen som planerat med utmärkta betyg. Och bläcket har knappt hunnit torkat innan vår hjälte har fått drömjobbet.

Är ni med mig? Bra, för nu kommer det intressanta:

Denne 25-åring har inte haft något riktigt jobb innan drömjobbet. Åren i skolan sågs mest som en rolig lek och sommarjobben var verkligen lättsamma. Det har aldrig funnits någon som har talat om vad som skall göras, utan det gick bra ändå. Uppenbarligen så finns det något som gör att det fungerar för denne person.

Jag å andra sidan har upprepade gånger försökt och misslyckats med studier och arbeten om vartannat. Trots att det har varit ytterst uppenbart vad belöningarna och straffen går ut på. Nu så är insatserna betydligt lägre då jag är sjukskriven. Jag är satt i någon slags verksamhet. Vad den går ut på vet jag inte riktigt. Det verkar mest vara ett sätt att få tiden att gå eller att rättfärdiga de anställdas löner, typ. Jag tänker inte gå in på detaljer, men de andra med AS verkar ha betydligt större problem än jag - och man verkar inte försöka göra något åt det.

Först nästa vecka så börjar "hårdare" saker i form av en samtalsgrupp, men jag har inte överdrivna förväntningar.

Naturligtvis så kan jag inte bli den person jag beskrev. Till att börja med så vore det kronologiskt omöjligt. På lång sikt så *kanske* jag kan överträffa denne. Men en sak i taget: Hur blir jag en sådan person som kan fullfölja utbildningar? För uppenbarligen så är det fullständigt normalt att klara av det utan att mer eller mindre beskäftiga tanter har varit inblandade.

Jag tror inte det finns något sätt att bli en sådan där person som bara utan problem tar sig igenom utbildningar om man inte redan är det, oavsett begåvning i övrigt. Däremot kanske det går att klara en utbildning genom ren kamp och tjurskallighet. Själv har jag hållit på i 15 år och kanske kanske kommer jag kunna få någon typ av examen snart, även om det tyvärr inte ser så ljust ut trots en sanslös massa hjälp och sisådär 320 poäng.

Moderator:

Just den här frågan har även jag ställt mej ett flertal ggr. Den hör dock inte nödvändigtvis hemma bland just vård- och forskningsfrågor. Flyttar.

Peter skrev:Jag tror inte det finns något sätt att bli en sådan där person som bara utan problem tar sig igenom utbildningar om man inte redan är det, oavsett begåvning i övrigt. Däremot kanske det går att klara en utbildning genom ren kamp och tjurskallighet. Själv har jag hållit på i 15 år och kanske kanske kommer jag kunna få någon typ av examen snart, även om det tyvärr inte ser så ljust ut trots en sanslös massa hjälp och sisådär 320 poäng.

Ok, men hur vägen än är så går den INTE genom det låggradiga tidsslöseri man vill ha mig till. Och vad gäller hjälp så är jag inte primärt intresserad av det, för då så är mina "bedrifter" inget värda. Jag kan väl återkomma med något litet smaskigt skvaller om den "hjälp" man ville ge mig i en specifik fråga.

Och så en personlig fråga; är du någon slags överliggare?

Proffe Slimp skrev:
Och så en personlig fråga; är du någon slags överliggare?

Jag antar att jag är det per definition, ja. Jag lyckas aldrig bli klar med något, men alternativet att sluta innebär att jag måste syssla med saker som är totalt meningslösa för mig och gör levande överflödigt. Så jag fortsätter att stånga mig blodig. Om man saknar alternativ tar man det minst dåliga. Sanslöst patetiskt naturligtvis.

Min historia tycks påminna en del om din. Jag har, sent omsider, börjat inse att det inte är lönt att jämföra sig med andra, som har förutsättningar som jag, pga NPF och psykisk sjukdom, saknar. Jag har kommit till ett stadium där jag inte orkar fortsätta stånga mig blodig. Sen har jag inte gett upp hoppet, jag menar, NÅNTING måste jag klara. (Och med nånting menar jag då inte Skamhall och liknande, utan ett riktigt jobb.) Det här är dock något jag så att säga brottas med varje dag. Det är som att tiden bara runnit iväg, samtidigt som jag tycker att den gått väldigt långsamt de senaste 15 åren eller så.

Just nu har jag fullt upp med att försöka vänja mig vid tanken på att jag har AS, så att säga ovanpå det andra, som i sig är illa nog. Lever i nåt sorts vakuum.

AS är de facto ett funktionshinder, och vi som har det passar inte in i samhället. Jag börjar förstå att det bästa man kan göra är att - försöka - acceptera det, och inte jämföra sig med din hypotetiske, men fullt rimlige, person. Sen är ju inte loppet kört än, men vi kan ju inte jobba med vadsomhelst, på vilken arbetsplats som helst. Åtminstone inte heltid. Har man AS, så glider man inte fram på en räkmacka, såvida inte pappa har väldigt mycket $$$, och därtill är generös.

Jag har åkt räkmacka hela livet. Jag utgår från att jag gjort det. Betyder det att jag är "begåvad" med nåt jag inte vet om att jag är begåvad med?
(jag tycker mig ha haft det lätt, jag har lyckats bättre än de flesta känns det som, iofs har jag fått diverse "komplimanger" av typen "du gör fan ingenting och likförbannat blir det gjort! huuuuuur?")

imperativ skrev:Jag har åkt räkmacka hela livet. Jag utgår från att jag gjort det. Betyder det att jag är "begåvad" med nåt jag inte vet om att jag är begåvad med?
(jag tycker mig ha haft det lätt, jag har lyckats bättre än de flesta känns det som, iofs har jag fått diverse "komplimanger" av typen "du gör fan ingenting och likförbannat blir det gjort! huuuuuur?")

Oaah, Avslöja hemligheten. Skämt åsido!

Jag själv måste verkligen ta mig i kragen för att få saker och ting gjorda, men när jag väl gör det så brukar jag klara mig

Jag tror det handlar mycket om vilja, bestämmer man sig för att lyckas så måste man, då är det bara att göra det saker som krävs för att få godkänt i utbildningen och inte sysselsätta sig med andra saker istället,

imperativ skrev:Jag har åkt räkmacka hela livet. Jag utgår från att jag gjort det. Betyder det att jag är "begåvad" med nåt jag inte vet om att jag är begåvad med?
(jag tycker mig ha haft det lätt, jag har lyckats bättre än de flesta känns det som, iofs har jag fått diverse "komplimanger" av typen "du gör fan ingenting och likförbannat blir det gjort! huuuuuur?")

Antingen är du begåvad med nåt du inte vet om, eller så är det jag som är en ärke-mupp. Det senare är mycket möjligt...

Men en del har verkligen typ "tur" mest jämt, och andra missflyt så fort det kniper. Medan de flesta nog har ligger lite mitt emellan.

Många som anklagat mig för att vara en 'turgubbe', men det finns speciellt två faktorer som avgör ifall det verkar som man har tur eller ej. 1: benägenheten att ta risker, man måste vara med för att vinna. 2: intelligens, väljer spel där jag har övertaget, särskilt viktigt att ha intelligens ifall man vill behålla vinsten. Sedan är det klart att allt i livet uerkligen inte aer ett spel med vinnare VS. losers, som tur aer. (otur for mig, jag byter gaerna lite tur mot nagot jag aer kass pa )

Sedan så handlar det nog mycket om vem eller vad man jämför sig med. Tror det knappast ökar sin 'tur', om man bestämt sig att alla andra flyger runt på räkmackor. :p

Pemer skrev:Men en del har verkligen typ "tur" mest jämt, och andra missflyt så fort det kniper. Medan de flesta nog har ligger lite mitt emellan.

Och det är vad jag vill. Att leva ett normalt svenssonliv.

EDIT: För att vidareutveckla kring eftergymnasiala utbildningar: Om man tar bort dessa personer:

• De som bara behöver lukta på en bok för att skriva MVG på tentan.
• De som lallar runt i åratal utan att bestämma sig.
• De som behöver så mycket stöd och hjälp att det är en akademisk fråga huruvida individen faktiskt tog en examen.
• Överliggarna.
• De som tror att de är med i Röda Brigaderna v2.0 och tror att de kan få Studenterna att göra Revolution.
• De som är med i femtielva kårföreningar bara för att få en ursäkt att supa.

...så har man kvar en majoritet av studenterna. Dvs svenssons.

Parvlon skrev:1: benägenheten att ta risker, man måste vara med för att vinna.
2: intelligens, väljer spel där jag har övertaget, särskilt viktigt att ha intelligens ifall man vill behålla vinsten.

Exakt så.
Måste tillägga: Fullfölj risktagandet! Ibland går det trögt och då bör man inte ge sig. Oftast vänder det, tillslut. Även om det går helt i kras så kan man bita ihop och samla fakta kring varför det gick som det gick. Bearbeta erfarenheten.

imperativ skrev: Oftast vänder det, tillslut. Även om det går helt i kras så kan man bita ihop och samla fakta kring varför det gick som det gick. Bearbeta erfarenheten.

jo mycket viktigt att reflektera över sina prestationer när det gäller tävlingsämnen, men annars tror jag det är bäst att bara tänka på sig själv. E vael egoist dock.

imperativ skrev:

Parvlon skrev:1: benägenheten att ta risker, man måste vara med för att vinna.
2: intelligens, väljer spel där jag har övertaget, särskilt viktigt att ha intelligens ifall man vill behålla vinsten.

Exakt så.
Måste tillägga: Fullfölj risktagandet! Ibland går det trögt och då bör man inte ge sig. Oftast vänder det, tillslut. Även om det går helt i kras så kan man bita ihop och samla fakta kring varför det gick som det gick. Bearbeta erfarenheten.

Hmmm, för min del kan jag kombinera ihop alltihop. Flöt fram på en halv eller möjligen trekvarts räkmacka enligt Proffe Slimps grundinlägg. Därefter ville jag vinna men tog felaktiga risker, dvs deltog i såna spel där jag redan från början var i underläge. Hade trots allt tur men "intelligensen" räckte inte till för att behålla vinsten.

Så småninom gick det helt i kras men nu vid 50+ har jag samlat fakta kring varför det gick som det gick och har bearbetat erfarenheten. Återstår att se vad det leder till.