mondo beyondo skrev:

Kikarn skrev:Jag har levt med en neurotisk kille gällande hans kläder, hår och städning hemma. Jag har levt med en narcissist, som gladeligen och med stor passion berömde och beundrade sig själv. Tanken slog mig aldrig att jag skulle döma dem för det. Jag kunde häpna ibland av deras framfart och fann det ofta fachinerande istället.

Är glad att du visade att jag inte är så judgemental som jag trodde. Strävar efter att bli av med såna tankar helt och fullt. Däremot drar jag ner rullgardinen vid enfald, där går min gräns:)

Jag fastnade här, mest för att jag nog är mer intresserad av andras uppfattning om dem själva än jag är intresserad av mig själv och min egen uppfattning om mig.

Neurotikern kan jag stå ut med. Och det går oftast att få en neurotiskt person på andra spår och få dem att känna att oavsett vad de själva tror eller tänker om sig själva så tänker jag något annat om dem. Att någon uppfattar sig själv som ful, behöver inte innebära att jag gör det, och om jag gör det så behöver det inte vara något jag lägger vikt eller intresse vid, och när jag har lärt känna dem ser jag dem på ett annat sätt än från början. Utseende och attraktionsnivå för mig förändras i takt med att jag får en uppfattning om människan i fråga. Jag är en mycket lojal person och är bra på att förmedla det på olika vis, så det är oftast inget problem för mig. Neuroser i förhållande till utseende handlar ofta om osäkerhet för vad andra tänker enligt min erfarenhet.

Men narcissism klarar jag inte en minut. Problemet med narcissisten är oftast inte att de själva höjer sig själva till skyarna utan att de vill att andra skall sätta dem i samma position, och att de gärna förhöjer sig själva genom att förringa andra. Sånt orkar jag inte med. Sitt där och var så himla duktig och snygg och bättre än alla andra, det är fine med mig, men jag tänker inte ta mig an den verklighetsuppfattningen om någon att de är bäst i världen.

Personer som inte kan gå utanför sig själva är otroligt intetsägande för mig, vare sig det handlar om att de betraktar sig själva som bäst eller sämst. Om någon hellre vill avhandla sitt senaste besök hos frisören än om världsproblem och svält, eller häftiga teorier eller göra roliga saker, så kan de få göra det med någon annan än mig. Sånt har jag ingen energi för och gör processen kort. Avskyr när människor mer än gärna diskuterar andras tillkortakommanden, och som gärna bedömer andras verk som mindre värda eller andras jobb som klåparjobb etc.

mondo beyondo skrev:Nja, det är skillnad för mig. Den ene döljer inget utan är som de är, medans kvinnorna i förslaget försöker ha upp en falsk fasad. Sedan vet jag inte om jag dömer kvinnorna, som jag skrev känner jag mig beklämd av dem. Blir alltså ledsen å deras vägnar. Män kan oxå vara små inuti och behöver då hävda sig med en kamphund (sorgligt) eller en dyr klocka eller fin bil. Ni har alla träffat på såna. En kombination av sorgligt och skrattretande.

Den enda egenskapen som inte finns förmildring för för mig är det där med att vara enfaldig. Det behöver inte vara personens fel, kan vara gener eller en olycka, men där går min gräns för tolerans.

Jag tror att den stora skillnaden är ett genusperspektiv och att kvinnor och män som är narcissister eller neurotiska uppvisar det på lite olika sätt. När jag tänker efter har jag träffat mindre antal kvinnor som är narcissister än jag har träffat män; kan narcissism vara ett mer manstypiskt fenomen?

Många gånger dömer man dock män med en stor hund eller bil som just bekräftelsesökande per automatik. Intresset för hunden eller bilen kan vara genuint och äkta. Jag har träffat många människor med både fina bilar och cyklar, (främst jänkare och glidarhojjar) och hundar, men mycket sällan personer som inte är intresserad av dem på djupet när man börjar prata om dem. (både bilar och mc och hundar har varit egna specialintressen en gång i tiden, även om de inte är det idag så tycker jag att det är roliga världar att befinna mig i).

MsTibbs skrev:Haha, jag känner igen mig mycket i det där, även fast jag har långt hår. Har i princip aldrig håret utsläppt, tycker inte det passar mig. Nedan girl vs boy, vilket är snyggast?

Jag kan inte uppfatta något könstvivel. Du har så fina kvinliga ögon och rena drag att du för mig framstår som en kvinna på bägge bilder. Jag får ingen testosteronflash på någon utav bilderna på något sätt. Jag är själv osminkad för jämnan och tycker att det är behagligt men visst, vill man framhäva sin feminina sida så skadar en dutt mascara inte om man orkar att hålla på med det.

Du har en könsneutral glasögonbåge, sånt kan man ju lätt trolla med om man vill framhäva sin kvinliga sida. Ex. Man behöver inte göra det så märkvärdigt egentligen.

Jag är lite dubbel när det gäller attribut som har en genusprägel, å ena sidan tycker jag inte att småflickor behöver ha rosa hjärtan på allt, men samtidigt så tycker jag inte att man skall motarbeta att vi har två olika kön och att en del saker faktiskt framhäver det kvinnliga medan annat framhäver det manliga, vi har trots allt biologiska skillnader och behöver inte nödvändigtvis smälta samman i en degel med färg och form så att vi ser helt lika ut?
Jag inbillar mig att jag själv uppfattas som ganska kvinnlig trots att jag inte är feminin egentligen. (Ganesh och Titti, om jag har fel så rätta mig, ni bedömer det bättre än jag gör själv).

MsTibbs skrev:Haha, jag känner igen mig mycket i det där, även fast jag har långt hår. Har i princip aldrig håret utsläppt, tycker inte det passar mig. Nedan girl vs boy, vilket är snyggast?

Fan vad vacker du är människa!

Har nu suttit och kikat på dig och jämfört bilderna för att komma fram till ett svar om vilket som är snyggast, ett problem för mig blir att jag tycker att din naturliga skönhet framhävs på bild två, trots att jag tror att du med en bra avvägd make-up, en hårfärg som harmonierar med dina egna färger och frisyr som passar din ansiktsform, och glasögon likaså skulle bli ÄNNU vackrare. Sorry, om jag är intresseskadad; teatersmink var min värld i många år.

Bild ett går bort för mig för att jag uppfattar det som att du inte riktigt vet hur du skall framhäva dig själv och motarbetar dina egna färgskalor.

Charley? skrev:Jag är snygg som fan. Aspiesar är snyggare än genomsnittet.

Oh välkommen tillbaks, Charley!, jag har saknat dig här!

Kikarn skrev:Fan vad vacker du är människa!

Bild ett går bort för mig för att jag uppfattar det som att du inte riktigt vet hur du skall framhäva dig själv och motarbetar dina egna färgskalor.

Bra att bild två är bäst, för där är jag totalt "oförändrad", inget smink och naturlig hårfärg. Bild ett var under en extremfeminin period. Det där med färger brukar oftast bli helt svart, det matchar mitt inre.

Debbido: <3

Jag tycker bilden med svart hår ser mest femenin ut.

alfapetsmamma skrev:

Charley? skrev:Jag är snygg som fan. Aspiesar är snyggare än genomsnittet.

Oh välkommen tillbaks, Charley!, jag har saknat dig här!

Jaa
Välkommen tillbaka Charley?
Ditt nick fastnar i mitt sinne.

Jag hälsar också Charley? välkommen. Det behövs lite rock n roll på det här bygget.

Jag kan inte hitta Charleys inlägg som citeras här. Är hon verkligen tillbaka eller är det ett citat från ett gammalt inlägg?

Mördarsnigel skrev:Jag kan inte hitta Charleys inlägg som citeras här. Är hon verkligen tillbaka eller är det ett citat från ett gammalt inlägg?

Kolla en sida bakåt.

ah

=blind X(

Jag vet inte.

För att skriva något som hör till saken så sätter jag inte så mycket tid på mitt utseende. Tvättar håret varannan dag och byter kläder varje dag. Tycker att jag har vettigare saker att göra än att stå vid en spegel ½ timme varje morgon.

mondo beyondo skrev:Nja, det är skillnad för mig. Den ene döljer inget utan är som de är, medans kvinnorna i förslaget försöker ha upp en falsk fasad. Sedan vet jag inte om jag dömer kvinnorna, som jag skrev känner jag mig beklämd av dem. Blir alltså ledsen å deras vägnar. Män kan oxå vara små inuti och behöver då hävda sig med en kamphund (sorgligt) eller en dyr klocka eller fin bil.

Det är ett faktum att många kvinnor använder "kemiska stridsmedel" för att attrahera män. Man kan också måla sig och sånt för att känna sig säkrare i sin könsidentitet eller mera nöjd med sig själv.

MEN, är männen då utan fåfänga?

De unga männen tycks allt mer satsa på en fåfänga liknande kvinnans. Vissa kan lägga ned avsevärd tid på det halvlånga håret för att det ska se "rätt" ut.

Men de något äldre männen gör inte mycket åt sitt yttre, i stället skryter de! OK, nu generaliserar jag vilt! Alla män skryter inte. Alla kvinnor som använder lite mascara är inte fåfänga.

Men jag undrar om de fåfänga kvinnorna hos männen motsvaras av fåfänga försök att utmåla sig som bättre än vad de är, eller genom att framhäva allt de kan, har gjort, äger etc?

Far säger alltid att han föredrar kvinnor utan en massa "klet i ansiktet", vet inte hur vanligt det är, men ett litet hopp för världen.

Jag är relativt lång, vilket väl brukar ses som en utseendemässig fördel.

mnordgren skrev:Jag är relativt lång, vilket väl brukar ses som en utseendemässig fördel.

Statistiskt sett är förhållande där mannen är ca tio cm högre än kvinnan de mest framgångsrika!

Attan, jag som tror jag vill vara ihop med någon som är lika lång som mig.
Fast någon sade att det var bra om killen är längre "i sängen" för att man då kommer på samma plats med näsan bägge två.
Fast framförallt vill man väl tycka om den man tar med sig i sänghalmen

Man kan även komma med hakan mot tjejens panna!

Nåja, bara man får vara nära för det längtar jag efter, jag är svältfödd på intimitet eller vad det kallas att vara så nära någon.

Man får skaffa en annan aspergare att vara tillsammans med, så slipper man ses mer än en gång i veckan.

Fast trevliga människor träffar iaf jag gärna ofta, även om de inte säger något så är det trevligt med trevliga människor i närheten även om de är tysta.

Inte snygg.