Mördarsnigel skrev:Jag är snygg om jag anstränger mig lite

Mitt grundutseende har potential, men om jag inte väljer rätt kläder, frisyr och använder lite smink så ser jag oftast ut som någon sorts mutation mellan en tjej och en pojke.

Inget jag stör mig på, men det gör att jag numera undviker att vara långhårig, eftersom det ser för jevvla dumt ut när jag inte har smink. Jag ser ut som någon sorts misslyckad hårdrockare.

Haha, jag känner igen mig mycket i det där, även fast jag har långt hår. Har i princip aldrig håret utsläppt, tycker inte det passar mig. Nedan girl vs boy, vilket är snyggast?

Jag tyckte också det var kul med den om hårdrockarn. Jag vet inte om jag kan ha liknande fenomen om mig själv.

Själv tycker jag den till vänster.
Annars gillar jag din profilbild-frisyr (har själv haft liknande frisyr tidigare men tycker det är så besvärligt och jag vet inte om den passar mig heller. Får typ 3 flätor med mitt hår eller nåt sånt).

Jag har inte heller utsläppt för att det får en konstig form ofta då (lägger sig jättehemskt om den vill det), sen är det i vägen och ofta om jag får ett hårstrå i ansiktet så känner jag av det och måste sitta och försöka kamma bort det men hittar inte hårstråt och det fastnar i en del av utstyrseln på mig och därmed går av.

Min lugg är just nu förfärlig också. Som den beter sig just nu så vore det bättre utan. Fattar inte vad man skall med lugg till om den ändå inte lägger sig som den ska. Jag gillar inte starka produkter heller egentligen.

Finnes bra luggningstips? ^^

Jag håller med både thalia och Kikarn

Kikarn skrev:... för mig är det mer spännande med ex sneda ögon och höga kindknotor, ärgat ansikte, rynkor och liknande som andra finner utmärkande avvikande ex.

Jag är dock så löjligt ansiktsblind att personer kring mig bör ha något jag kan hänga upp dem på, annars kan de gå mig förbi... Mitt senaste ex såg enligt en del andra bra ut, vilket var helt bortkastat på mig. I en folksamling kan jag känna igen honom med ledning av hans längd och karakteristiska gångstil.

Fyra sidor och ännu ingen som sagt.....så då måste ju jag.....

"Skönheten ligger i betraktarens öga"

Så klart!
Tycker jag som fått höra allt från "Det sötaste jag sett"
till att liknas vid en bredkäftad groda......

Fast numer är jag nog vackrast när det skymmer.....eller snarare vid midnatt....i en garderob.
Skönt att inte bry sig längre!

Jag är inte världens mest välvårdade person (om man ser till hårklippning/skäggklippning, duschar gör jag faktiskt:P) men jag är halvt om halvt gullig.

Jag säger som så många gånger förr, Utsidan ger första intrycket, Dock är insidan minst lika viktig..

Jag har fått många komplimanger att jag ser bra ut.. vad mer kan man begära av en vältränad karismatisk kille? haha

Jag är skitsnygg - fem i två natten till lördag, på krogen. En 10-poängare av 10 möjliga, säger killen som är så aspackad att han ser 10 stycken Debbido på en enda gång - säkert en helt överväldigande syn!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000202C5.gif"></a>

Om skönheten ligger i betraktarens ögon eller kalsonger, vid sådana tillfällen - det är frågan det? "The one-eyed trouser snake" is a rather common form of seeing, or blindness - whatever!

Hehe. Men jag har aldrig fattat det där varför man är finare när någon har supit. Är det för att de ser suddigare då (och egentligen tycker man är ful)?

regnif skrev:Hehe. Men jag har aldrig fattat det där varför man är finare när någon har supit. Är det för att de ser suddigare då (och egentligen tycker man är ful)?

Sanningen är att de blir fula dvs de gör avsteg från "automatiska normen" och accepterar då avsteg från den.

TK skrev:

tahlia - min fetmarkering - skrev:Det underliga i det hela är att jag, sedan 4-5 års ålder, har uppfattat mig själv som fruktansvärt ful. Tycker fortfarande att jag är vansinnigt oattraktiv. Kanske är det så att jag ogillar min egen personliget?

Men du menar väl i så fall med det fetmarkerade ändå inte just den delen av din personlighet som rör din inställning till fin/ful. Detta eftersom du använder den delen av din personlighet för att ställa den vitsiga frågan. Eller?

Det var en liten lek med ord. Faktum är att det säkerligen är någon form av "störning" hos mig som gör att jag uppfattar mitt utseende som något rent ut vidrigt, eftersom jag gjort det sedan jag var mycket liten. Vad det hänger ihop med, hur det uppstod och varför det är på det viset vet jag inte. När jag nu accepterat läget ser jag ingen större poäng i att reda ut det hela heller.

regnif skrev:Hehe. Men jag har aldrig fattat det där varför man är finare när någon har supit. Är det för att de ser suddigare då (och egentligen tycker man är ful)?

Alkoholen rubbar ju verklighetsuppfattningen och sätter ned omdömesförmågan. Dessutom dras spärrarna gentemot sexualiteten ner och en verkligt desperat man kan ju tänkas sätta på ett får - och tja, hur stora krav på livet har man egentligen då?

På ett disko är det ju rätt mörkt och rökmaskinerna softar ned allt och alla som dessutom dränks i rosa och blå spotlights. Diskoljuset kan frammana epilepsiattacker, kanske även mindre "rubbningar"(?). Riktigt hög musik kan försätta vissa känsliga personer i trance. Därmed ökar risken att man kan bli hypnoticerad av en verkligt manipulativ sexhaj.

Det är först morgonen därpå man ser vad som ligger bredvid en i sängen!

Vet inte om jag är säker på vad imperativ menade. Att de accepterar fula så att säga, när de är fulla?
Men jag har märkt att man kan bli lurad utan alkohol också men är väl ett annat spår.

tahlia skrev:När jag nu accepterat läget ser jag ingen större poäng i att reda ut det hela heller.

Sedan kan det nu hända att den relativa fin-/fulheten förändras med åldern. För att nu fortsätta leka med ord och tankar. Åldern tar ju ut sin rätt, och det gäller oss alla. Som tur tenderar vår syn på fint/fult att förändras med åldern. Det upplever jag starkt själv. Och allt gammalt vin blir inte till vinäger, utan det finns också sorter som tål att lagras.

Usch, nån gång trodde jag att man kunde bli påverkad på ättika (samma som vinäger?) så jag vet vad TK menar med det...
Det var nog bland det värsta jag prövat. Aldrig mer så. Fyfan.

nyx skrev:Fyra sidor och ännu ingen som sagt.....så då måste ju jag.....

"Skönheten ligger i betraktarens öga"

Så klart!
Tycker jag som fått höra allt från "Det sötaste jag sett"
till att liknas vid en bredkäftad groda......

Fast numer är jag nog vackrast när det skymmer.....eller snarare vid midnatt....i en garderob.
Skönt att inte bry sig längre!

*längtar till ett samhälle med utrymme för sådant*

... fast tahlia och TK var nog inne på det också.

Debbido skrev:Jag är skitsnygg - fem i två natten till lördag, på krogen. En 10-poängare av 10 möjliga, säger killen som är så aspackad att han ser 10 stycken Debbido på en enda gång - säkert en helt överväldigande syn!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000202C5.gif"></a>

Om skönheten ligger i betraktarens ögon eller kalsonger, vid sådana tillfällen - det är frågan det? "The one-eyed trouser snake" is a rather common form of seeing, or blindness - whatever!

MsTibbs skrev:

Mördarsnigel skrev:Jag är snygg om jag anstränger mig lite

Mitt grundutseende har potential, men om jag inte väljer rätt kläder, frisyr och använder lite smink så ser jag oftast ut som någon sorts mutation mellan en tjej och en pojke.

Inget jag stör mig på, men det gör att jag numera undviker att vara långhårig, eftersom det ser för jevvla dumt ut när jag inte har smink. Jag ser ut som någon sorts misslyckad hårdrockare.

Haha, jag känner igen mig mycket i det där, även fast jag har långt hår. Har i princip aldrig håret utsläppt, tycker inte det passar mig. Nedan girl vs boy, vilket är snyggast?

Hej MsTibbs! Ja, du har verkligen två sidor: en kvinnlig och en manlig. Nästan så man inte fattar att det är sant! "Killen" till höger är jättegullig, om du vill vara kille ibland alltså?

Själv känner jag mig som du, som en mutation. Ser mitt ansikte som en duk som måste målas. Annars är det bara vitt. Med smink, hårfärg, frisyr, klädval, smycken osv kan jag bli rätt så lik en kvinna. Trötta dagar liknar jag väl mest en genomsnittlig, gammal och sliten björn som gått i ide.

Jag trivs bäst som pojk-flicka. De där kvinnorna som har tusen rasslande ringar på fingrarna och dessutom en hel drös med armband påminner mig mest om skallerormar. Jag kan inte höra vad de säger medan jag ser och lyssnar till händerna som far omkring i luften med den glödande cigaretten!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020119.gif"></a>

Nä, just det - inte min stil!

Jag känner mig som en kille i huvudet ibland också. Eller "leker" sån. jag kan gilla både smycken och utan men mest obekvämt så jag bara vill skaka av mig det, usch.

Jag vet att jag är SNYGG för det har min mamma sagt; "Du är just SNYGG, du..."

regnif skrev:Jag känner mig som en kille i huvudet ibland också. Eller "leker" sån. jag kan gilla både smycken och utan men mest obekvämt så jag bara vill skaka av mig det, usch.

Ok. Den aspergianska överkänsligheten. Vi gillar att ha löst åtsittande kläder, funktionella. Själv står jag inte ut med obekväma kläder och knappast ringar heller, då de är "i vägen".

Att man känner sig lite osäker i sin könsidentitet ska visst också kunna vara ett aspergerdrag(?)

Men ibland har jag gått runt med smycken och så (tappar tex. ringar ändå eller så får jag hålla i dem för att de är för stora). Jag brukar slänga av mig långärmat också för att det är i vägen.
Men jag måste inte ha löst sittande kläder men lite sådär är det väl ändå...
Jag hörde om nån som inte ville ha tryck på tröjorna, jag klarar det, men det finns annat jag mer än gärna slipper.

Mm, fast samtidigt vill jag försöka förstå alla typ, och därför måste jag "känna" alla. Det är samtidigt befriande. Men samtidigt lite sådär...splittrat. Men jag klarar tex. inte av att ha bara en stil. Tycker det är fint med olika så jag måste pröva alla eller nästan alla. Men inte förutbestämt mode bara, usch.

Jag är snygg som fan. Aspiesar är snyggare än genomsnittet.

regnif skrev:Men ibland har jag gått runt med smycken och så (tappar tex. ringar ändå eller så får jag hålla i dem för att de är för stora). Jag brukar slänga av mig långärmat också för att det är i vägen.
Men jag måste inte ha löst sittande kläder men lite sådär är det väl ändå...
Jag hörde om nån som inte ville ha tryck på tröjorna, jag klarar det, men det finns annat jag mer än gärna slipper.

Mm, fast samtidigt vill jag försöka förstå alla typ, och därför måste jag "känna" alla. Det är samtidigt befriande. Men samtidigt lite sådär...splittrat. Men jag klarar tex. inte av att ha bara en stil. Tycker det är fint med olika så jag måste pröva alla eller nästan alla. Men inte förutbestämt mode bara, usch.

Jag står oftast inte ut med kläder som sitter åt här eller där.
Polotröjor var tortyr när jag var barn, likaså muddar på jackor och allt utom mysbyxor.

80-talets byxmode gick rätt bra, de satt ju bekvämt även om de var fula.
Mina föräldrar tvingade mig att köpa lite moderna saker vid den tiden.
Men det var rätt ok.
När jag började lära mig om modet lite grann, så ändrades det, och då gav jag upp.

Jag är mindre känslig nu tror jag, det är mest underkläder eller om det drar och klämmer någonstans, speciellt osymmetriskt så att det inte går att filtrera bort.
Men jag har ibland perioder då jag är extremt intresserad av vissa kläder, och då går jag i dem vare sig de är obekväma eller ej.
Men jag brukar alltid slänga av mig allt och ha myskläder hemma.
Jag har svårt att koncentrera mig annars.
Nu när jag förstår mer, så försöker jag aktivt hitta kläder som jag tycker är snygga OCH som sitter bekvämt.

Likadant med håret, jag kan inte ha luftiga och avslappnade frisyrer, det kliar och stör väldigt mycket. Enda luftiga och avslappnade frisyren som inte stör är helt löst hår.

mondo beyondo skrev:Jag har levt med en neurotisk kille gällande hans kläder, hår och städning hemma. Jag har levt med en narcissist, som gladeligen och med stor passion berömde och beundrade sig själv. Tanken slog mig aldrig att jag skulle döma dem för det. Jag kunde häpna ibland av deras framfart och fann det ofta fachinerande istället.

Är glad att du visade att jag inte är så judgemental som jag trodde. Strävar efter att bli av med såna tankar helt och fullt. Däremot drar jag ner rullgardinen vid enfald, där går min gräns:)

Alla kvinnor jag träffat som varit överdrivet (enligt mig) intresserade av sitt utseende med kläder och smink har visat sig vara små inuti, alltså osäkra människor. Jag blir alltid beklämd när jag möter en sådan människa. Det finns kvinnor som kan sminka sig och klä sig snyggt och verkar inte vilja hävda sig eller dölja nåt, men de är ovanliga.

Men nu förstår jag inte. Att ha ett överdrivet egenintresse är altså helt okej när det gäller en man och då är det en bra egenskap att ha när man inte dömer dem? Men kvinnor är små och osäkra inuti. Är inte män det samma?

Jag har haft en god vän -man- som levde i ett dockhus, med små dukar och allt i minutiös ordning. I början betraktade jag honom som "normal" och trodde att det var hans mamma som var där och städade. När jag lärde mig att det som var exceptionell ordning var ett oerhört stort kontrollbehov, så insåg jag att han nog inte var riktigt frisk. Minsta veck på dukten var upphov till panik. Han strök t-shirtar, kalsonger och speglade sig frenetiskt och kontrollerade varenda hårstrå varje gång han gick framför en spegel, och hade ett sjukt behov av att "se perfekt och bra ut". Javisst, han styrketränade med, varje muskel var perfekt disponerad.

Jag har nog aldrig mött en så neurotisk och intetsägande person. Jo, han kunde gå utanför sig själv ibland när han kritiserade sin syster och att hon hade lånat 300:- av honom förra månaden till mat för barnen men hade gått och köpt sig ett paket cigaretter för dem, istället för mat till barnen och det var världens undergång som upprörde honom mycket. Så gjorde man INTE som mamma. -i hans värld. Jag gjorde vänskapen kort kan jag säga, sånt där har jag inte tid med, om jag nu skall springa runt och lägga tid på människor på min fritid så får de allt ha lite att komma med de med. Annars kan det vara.

Nja, det är skillnad för mig. Den ene döljer inget utan är som de är, medans kvinnorna i förslaget försöker ha upp en falsk fasad. Sedan vet jag inte om jag dömer kvinnorna, som jag skrev känner jag mig beklämd av dem. Blir alltså ledsen å deras vägnar. Män kan oxå vara små inuti och behöver då hävda sig med en kamphund (sorgligt) eller en dyr klocka eller fin bil. Ni har alla träffat på såna. En kombination av sorgligt och skrattretande.

Folk som står för vem de är uppskattas av mig. Sedan kan de tydligen vara både neurotiska eller narcissistiska men det är så klart andra egenskaper som gör om jag gillar dem eller inte som personer.

Den enda egenskapen som inte finns förmildring för för mig är det där med att vara enfaldig. Det behöver inte vara personens fel, kan vara gener eller en olycka, men där går min gräns för tolerans.