Josef1 skrev:Klär mig typ såhär ibland:

http://men.style.com/fashion/collection ... =&iphoto=1

Ser ut som Draculas parisiske brorsa...

Nej, ärligt talat håller jag med dig. Det är alldeles för lite individualism i det här landet.

Hur snygg jag är är väl något som andra får bedöma. Jag ser ju inte mig själv för det mesta, eftersom ögonen är riktade bort från mig. Andra människors utseende kan jag däremot sitta till doms över.

Du är ser riktigt "skön" ut!

En tjejkompis vräkte ur sig nån gång på fyllan att jag var "så jävla söt" och att alla gick och suktade efter mig. Den komplimangen tog jag dock med en nypa salt, handlade förmodligen mer om att hon ville peppa mig och gå ut och ragga.

Men helt ytligt motbjudande är jag dock inte och noterar ibland flirtar från folk, tror jag, eller att mitt utseende i alla fall väcker en del uppmärksamhet (bra eller dåligt vet jag dock inte säkert ) Är inte sämre än majoriten på att sköta min hygien även om håret kan se ovårdat ut vissa dagar (ett bra balsam kostar i regel skjortan..) I och med att jag är ganska kort till växten och har långt självlockande hår så passar kanske beskrivningen "söt" ganska väl in om man nu ska se till normer. Har ett ganska androgynt ansikte så kan se ganska pojk-flickaktig ut med håret utsläppt och rätt kläder. Passar min inre gender bild ganska väl då jag känner mig lite som en pojk-flicka; ganska flytande könsroll.

Debbido skrev:Att man känner sig lite osäker i sin könsidentitet ska visst också kunna vara ett aspergerdrag(?)

Kan känna mig mer som det ena eller det andra beroende på dag och humör. Tjejkläder är såå mycket snyggare och sköna att ha på sig även om jag aldrig bär dem offentligt. Skulle dock vilja ibland.

Stilmässigt uppfattar nog allmänheten mig som en rocker/alternativ. Föredrar mörka/svarta kläder. Ganska intetsägande plagg egentligen, inte så att jag går runt med Eddie på magen dagarna i ända (notis: maskot i bandet Iron Maiden) men får den stämpeln nevertheless. Är ganska mycket den konstnärliga typen och gitarr spelande killar ses i allmänhet som hett har jag förstått vilket säkert öker på min snygghet något. Men är nog ganska trist och tillkortagivande som person att verbalt kommunisera med och så tappar nog dessvärre mycket attrationskraft där. Är ganska djup och reflekterande som person men oftast dålig på att uttrycka detta annat i skrift, om det inte är med en person jag känner mig absolut tillfreds med. Det faktum att jag ofta numer mest känner mig ledsen och ensam, oavsett vad jag gör eller med vem, gör knappast saken bättre. Vill kunna säga personlighet tilltalar mig mest men det vore inte riktigt sant. Åtminstone till en början är jag nog väldigt ytlig med människors snygghet.

Vissa dagar kan jag vara nöjd med mitt utseende, mest tycker jag dock att jag ser rätt alldaglig ut.
Så fort jag hamnar bland människor så sjunker mitt självförtroende snabbt, och efter en kvart tycker jag att jag är fulast på platsen.

Om jag är snygg eller inte får andra bedöma, men jag har aldrig riktigt fått några kommentarer om mitt utseende. Så jag har inte kunnat bilda mig en uppfattning om hur andra uppfattar mig utseendemässigt.

Jag får nästan aldrig komplimanger för mitt utseende (eller min personlighet), snarare tvärtom. Jag kan nog minnas de allra flesta gånger jag blivit raggad på av någon desperat typ på stan. Minns alla få gånger jag fått en komplimang för mitt utseende också, eftersom det inte händer så ofta. Man är inte direkt någon folk vänder sig efter på stan. Inte tack vare snygghet iaf. Tycker själv oftast inte om mitt utseende heller nuförtiden, så jag antar att jag får leva med min ful-lott. Synd att det är så viktigt att vara snygg och kunna ljuga för att bli omtyckt och få framgång här i livet bara.

Brukar mest få taskiga kommentarer om mitt utseende. Fast av just utländska läkare (!!!) får jag ofta kommentaren att jag har fint hår. SKUMT.

ling0n har ett charmigt utseende. Gillade det inte förut, men det var för att jag var grinig. Tycker att du är söt!

Jag tycker att många här på forumet ser väldigt bra ut. MissNervvrak är fin, hon har en skitsnygg kropp, missbutterfly är riktigt snygg, Aspkvinna är vacker, MsTibbs har ett väldigt speciellt utseende som är snyggt på ett speciellt sätt (dock bara sett bilder) och Bror Duktig och mördarsnigel ser också bra ut. På herrfronten tycker jag att Optek är skitsnygg, Ganesh har ett mycket charmigt yttre och Staffan är söt.

Jag har bara sett en här inne i levande livet, och han kanske inte var snygg så, men väldigt gullig, hade han varit en katt hade jag snott honom.

Jag tycker man kan göra nästan vem som helst fin eller ful. Det enda man behöver göra är att ändra små attribut. Deceive the eye that perceives the I!

Jag blir snyggare om jag är lite smalare och mer vältränad. När jag har lite muskler, äter upp mig så jag blir tjockare och får en hängpatte och ett nackveck i gamnacken så är jag inte lika snygg som när jag inte har det. Jag tycker också frisyren gör en hel del, när jag låter den vara så får jag en jättenördig mössa av hår på huvudet, egentligen så måste jag ha en frisyr som tonar ned lite av mitt huvuds ägg/badbolls-karaktär.

Jag vet inte om det är snyggt att vara så ovårdad och slak som jag är. När jag är snygg så håller tjejen med mig. När jag ser ut som jag gör nu så heter det att jag är "söt"

Jag skall satsa hårt på att se ut så här när jag får mer skägg.

earlydayminer skrev:Jag tycker man kan göra nästan vem som helst fin eller ful. Det enda man behöver göra är att ändra små attribut. Deceive the eye that perceives the I!

Jag tänkte säga samma sak, så så istället tänker jag bara hålla med. Utöver det tycker jag folk blandar ihop vacker med attraktiv ganska ofta, vilket är tråkigt.

Själv gömmer jag mig bakom kläderna istället för att utnyttja dem.

När omgivningen har samma uppfattning som man själv har så bör det vara sanningen, inte sant?
Satt och funderade på det där. Har aldrig fått en positiv kommentar om mitt utseende, annat än då saker som "snäll" och "pålitlig". Alltså, inga rent ytligt positiva kommentarer. Själv uppfattar jag mig som våldsamt oattraktiv.

Har haft några psykologer och terapeuter som försökt få mig att inse att jag "inte är ful". Kanske hade jag kunnat köpa det om jag någonsin fått höra något fördelaktigt. Det är iofs lite roligt att se hur ställda de blir när man påpekar att man aldrig fått något positivt utlåtande på den fronten.

Förlåt. Jag bara spånar lite. Får väl förvarna folket om att jag inte riktigt är på topp just nu. Snarare leker jag slamkrypare för tillfället. Hav överseende med mig. Och NEJ, jag fiskar inte komplimanger. Som de flesta andra här inne föredrar jag uppriktighet och ärlighet framför "vita lögner i syfte att göra mig glad".

Jag har bara sett dig på en bild Thalia. Nu skriver jag inte detta för att ställa mig in (tror att du vet att jag inte är sådan) men jag tycker mig inte alls se någon påtaglig hemsk fulhet i ditt yttre alls. Det är nog mest inbillning.

Sedan så kan man bli fulare av att gå runt och tänka negativa tankar om sitt yttre. Genom det signalerar man osäkerhet och skam över sig själv. Det är nog det många "hjälp-dig-själv-Nissar" menar när de skriver att man bör se sig själv i spegeln och säga "Jag är vacker" varje dag. Till slut kommer man tycka det. Eller rättare sagt så kommer blicken automatiskt riktas mer på de finare delarna än de man inte gillar.
Det är egentligen som att använda säljtaktik/ säljpsykologi riktat mot sig själv. Tillräckligt många positiva ord/ argument kan få en att tänka på ett nytt sätt. Det kan vara svårt. Men jag garanterar att det fungerar om man gör det på rätt sätt.

Jag har ständigt okammat hår och använder inte smink. Dock är jag ganska uppklädd med (enligt mig) fina kläder och smycken. Kläderna i fråga är långkjol och tröja utan urringning... Glasögon har jag också. MAn kanske kan säga att mitt huvud och ansikte ser aspigt ut hehe.

OBS! Jag har inte slöja, det är en prydnadssjal.

"Citat" i tråden: Man kan även komma med hakan mot tjejens panna! [/quote]

Man kan komma på många olika sätt.. (Kunde bara inte låta bli.)

sommar skrev:"Citat" i tråden: Man kan även komma med hakan mot tjejens panna!

Man kan komma på många olika sätt.. (Kunde bara inte låta bli.)

Ja med buss.... Eller tåg..... Varför inte med flyg..... Eller Al Bundy stilen ^_^

[img]http://suspensoarg.files.wordpress.com/2009/03/al_bundy.jpg[/img]

Duras skrev:Ibland tycker jag att jag är ganska snygg faktiskt men det verkar som jag för det mesta har en annan uppfattning än min spegel.

Jag är skitsnygg, sen säger min spegelbild att ja du ser väl ok ut, sen tittar jag riktigt noga i spegeln och kommer fram till att jag är nog ganska ful. Men så fort jag lämnar spegeln så är jag snygg igen.

På senare tid så har jag tittat på vad jag har för kläder på mig när jag går ut och verkligen tänkt på hur jag klär mig.

Jag köpte lite nya kläder i somras, shorts som min fru tyckte var snygga... jag tyckte också att de var snygga men mina gamla var snyggare. Sen tog jag de där shortsen som var lite lätt rutiga och så satte jag på mig den där , som jag tycker är jättesnygga och sköna piketröjan som är röd och vitrandig och jätteskön.

Så får man tydligen inte göra...

Rutigt och randigt går inte ihop, då kom jag på att sånt har jag aldrig brytt mig om tidigare... har andra tittat på mig som en tönt pga mina kläder? Jag har aldrig funderat på det tidigare eller inte brytt mig, kanske är dags nu när man är nästan 40???

Ja, om man någonsin hade fått höra något fördelaktigt istället, hade man kanske inte sett sig som så mkt tvärtom heller. Har också mer fått höra nån slags egenskaper om mig själv ganska mkt i livet.

Någon skrev här om att "sälja". Jag har alltid förknippat "sälja"-ordet med pengar och har aldrig riktigt förstått det, annars. Börjat nu tyvärr tänka mer på det ordet på andra sätt.

Från flashback.info.... Själv har jag inget emot aspies, det är oftast sköna människor som har en integritet jag kan bli avundsjuk på. Om de vill klä sig i teletubbiesdräkt medan de går på stan och pluggar japanska i hörlurar samtidigt, så gör de det. De skiter i vad andra tycker om saken, något vi andra kanske borde lära av...

Det är precis så här jag sett på mig själv... men nu de senaste veckorna så har jag börjat bry mig om vad andra människor tycker. Tidigare så har jag bara blivit irriterad om någon upptäcker att jag gjort ett stavfel eller om någon tycker annorlunda mot mig när jag VET att jag har rätt.

YES!

Det måste betyda att jag med stor sannolikhet är riktig aspie, jag gick nämligen i många år i macesterbyxor för att jag gillade det.
De andra tyckte det var korkat dumt o fult, det gav jag blanka fan i.
Jag hade bestämt mig för mancesterbyxor o därmed basta.

Det är det jag mår dåligt med i sociala spelet. Att man skall in i det, samtidigt som man inte bryr sig på nåt sätt. Vara smart på nåt sätt, tänka, även fast man inte ens orkar tänka på hur det ser ut för de andra då. Som att respektera dem med klädseln. Jobbigt att tänka på sånt jämt. Fast man behöver samma stöd som alla andra men de tror inte man gör det. Jaja. Är väl en sån där attraktionsfråga eller nåt. Vet inte om jag bryr mig om ämnet längre. Fast det känns tyngande ändå. Som en press. Nu när man är äldre, att det skall nöja andra.

Jag vet inte om det är bra om jag skriver om jag tänker likadant eller inte men att jag tänker nåt säger jag, inte mer. Alltså citatet från flashback om aspies.

Hehe, min stil i yngre dar är inte riktigt samma som den är idag. Är väl nästan glad för det, även om det inte handlar om att nöja andra nu heller direkt. Är nog en och annan modepolis som skulle ha nåt att säga om min klädsel även idag, höhö. Men man kan säga iallafall att jag fått en liten annan uppfattning om stilen nu. Hade kanske manchesterstilen fast inte nödvändigtvis just det, men...jag vet inte, liknande stil iallafall.