Jag har lyssnat mycket på både folk med autism-diagnoser och professionella (som i visa fall har en diagnos). Många av dessa nämner vad jag kallar för stereotyper. De säger ibland att "aspergare har ett specialintresse" och "aspergare kan inte automatisera".
Ibland undrar jag inte om det snarare handlar om att man vill generalisera för att man anser att det då blir tydligt för folk eller att man vill överdriva för nån slags tydlighet.
Specialintresse talar många om. Då brukar det handla om folk som går in något intresse och njuter utav det. I alla fall som jag förstår det. Men jag undrar om man faktiskt kan ha ett intresse utan en massa frustration.
Automatisering borde kunna fungera oss. Annars skulle vi inte hitta folk på aspergerforum som är extremt duktiga på något.

Ni som faktiskt brukar tala om ASD/AST och till och med hålla föredrag hur tänker ni om detta?
Själv brukar jag oftast problematisera en hel del när jag talar om detta. Då är jag visserligen ingen som håller föredrag om AST.

Man kan ha ett helt område som intresse som man är extremt bra på(jag jobbar med mitt), det har tagit ca 40 är att komma fram till insikten att att jag behöver mer än bara intresset för må bra och för att mitt liv ska funka.

Detta tror jag stämmer:

Ibland undrar jag inte om det snarare handlar om att man vill generalisera för att man anser att det då blir tydligt för folk eller att man vill överdriva för nån slags tydlighet.

Om man inte generaliserar utan tar upp en massa undantag, så kommer folk att tycka "men vad är det för särskilt med de personerna, jag vill inte heller träffa en massa okända, jag är också ljudkänslig, jag har också intressen som tar mycket tid etc".