Måste säga att du har en otroligt okunnig och onyanserad bild av kontaktsökande på nätet.

Det är ju just p g a sådana stereotypa nidbilder som den kontaktvägen också blir så förstörd för oss som är där för att använda det seriöst.

Kontaktannonser är till för seriöst sökande, och vi är många seriöst sökande där.

Att det sedan finns för många "ska vi knulla"-idioter där och förstör är ett jävla gissel, men det är faktiskt inte de som är den verkliga målgruppen och det är inte deras m/o som är det naturliga tillståndet.

Vänner och socialt umgänge hittade jag inte ett satans jävla dugg av IRL långt över 30-strecket, tack så förbannat mycket.

Var du glad att du har kunnat göra det, men tro inte att det är likadant för alla för den sakens skull.

Jag har kommit in i alla vänskapskretsar jag har via nätet - kontaktsajter tidigare, detta forum på senare tid - och lärt känna alla vänner jag har utom två på nätet första gången. Så jag ger inte ett vitten för det påståendet att jag "hittar vänner och socialt umgänge lättare IRL" bara för att många, bl a du, gör det.

Pemer skrev:Men visst, jag kan ju ha råkat tänka tanken att kanske rent hypotetiskt just den här tjejen är någon man skulle kunna tänkas bli kär i, och hon i mig... men det får man väl se, mycket längre fram...

Sådana tankar tänker väl just inga andra människor - någonsin, förmodar jag...

Nä där tror jag du jar rätt tyvärr.
Folk är så sexfixerade idag att de tänker bara på sex i olika sammanhang.

Jag känner människor av båda kön som är medlemmar i "kontaktsajter" enbart för att finna NYA och SNABBA sexpartner. De lyckas finna nya nästan jämnt. Men ingen skulle någonsin tillåta sig att bli kär i dessa.

Söker du vänskap så skall du nog leta DÄR ANDRA SÖKER VÄNSKAP. Kontaktsajter för vänskap känns lite som att slå upp en fiskförsäljning på en gata fullt med banker liksom.(Bättre stå utanför willys)

Men du som anordnar så många träffar och faktiskt är så pass omtyckt iaff av oss här på forumet borde kunna hitta vänner på löpande band.
Men det är väl det här med AS vi vill ha en annan typ av vänner än NT. Flyktiga vänner klarar man sig utan men de kan bidra med något stort ibland.

Det finns renodlade sexkontaktsajter, och det finns - betydligt fler - mer lugna och städade kontaktsajter som handlar om att träffas och chatta och trivas, och kanske lära känna folk man får för sig att man vill träffas. Oftast mest inriktade på temat "söker du kärleken? hitta den här".

Hela konceptet är onekligen väldigt förstört av den enorma mängden jävla grisar till män som går in för att förstöra varenda kontaktsajt med cybervarianten av att gå omkring med en påse över huvudet och fråga alla tjejer man ser om de vill knulla.

Och det är ju mycket deras fel att tjejerna som möjligtvis är seriösa själva har så svårt att se oss uppenbarligen få män där som också är seriösa.

Men de där svinen som förstör är inte målgruppen, och det är inte deras beteende som är normen. Det är de som är de avvikande. Sorgligt att de på kuppen också ger mer oinsatta där ute en vrångbild av allt vad kontaktsökande på nätet handlar om.

Kontaktsajter handlar om det medlemmarna väljer att använda det till. Många är där för att träffas och ha kul. Inte ett dugg konstigt, eftersom inte alla har lika mycket tid med det på fritiden, och kanske faktiskt inte alla egentligen älskar att springa just på *krogen* som så länge har varit urnormen för vart man ska gå för att vara där alla andra är.

Några av oss försöker seriöst använda kontaktinstrumentet till att möta den rätta.

Och sorgligt många ägnar sig - precis som du så konstaterar och har tolkat som huvudverksamheten - åt att bara leta efter sex för kvällen.

Det får stå för dem.

Och sådana onyanserade schablonbilder som du målade upp får stå för målaren.

Du gör ju samma sak som när okunniga NT:s som inte vet vad Asperger är fäller oinsatta kommentarer utifrån vad de hörde i "Ondska" på TV3 eller något de har hört att aspergare lär ska sakna empati osv...

De jag pratar om som letar sex på nätet är av BÅDA könen.
De män/svin du pratar om finns även IRL så de är inget nytt fenomen för kvinnofolket.

Men jag vidhåller att DE är och besudlar alla former av kontaktsajter.
Anledningen till att jag föredrar könslösa identiteter på nätet är att man då slipper få ett könsorgan upptryckt i ansiktet med frågan vill du knulla? Det gäller BÅDA könen. Jag fattar inte hur porrindustrin kan gå så pass bra när det bara är att logga in på godtycklig sajt och få hur mycket man vill och mer därtill. Tillomed på Travian raggas det.

Jag har varit internetaktiv sedan tidigt 90-tal. Dvs snart 15 år och ingen nära vän alls.
IRL hittar jag fler hela tiden, fler än vad jag klarar av.

Poängen jag ville komma till är att jag tror du letar på fel ställe. Det växer inte kantareller på parkeringen.
Vart söker de som vill ha vänner? Det räcker med att få en kuk/fitta upptryckt på skärmen för att man skall gå vidare.

Jag är helt övertygad om att det finns många som söker nya bekantskaper även på din hemmaplan.

ufo skrev:

Pemer skrev:Men visst, jag kan ju ha råkat tänka tanken att kanske rent hypotetiskt just den här tjejen är någon man skulle kunna tänkas bli kär i, och hon i mig... men det får man väl se, mycket längre fram...

Sådana tankar tänker väl just inga andra människor - någonsin, förmodar jag...

Nä där tror jag du jar rätt tyvärr.
Folk är så sexfixerade idag att de tänker bara på sex i olika sammanhang.

Jag känner människor av båda kön som är medlemmar i "kontaktsajter" enbart för att finna NYA och SNABBA sexpartner. De lyckas finna nya nästan jämnt. Men ingen skulle någonsin tillåta sig att bli kär i dessa.

Söker du vänskap så skall du nog leta DÄR ANDRA SÖKER VÄNSKAP. Kontaktsajter för vänskap känns lite som att slå upp en fiskförsäljning på en gata fullt med banker liksom.(Bättre stå utanför willys)

Men du som anordnar så många träffar och faktiskt är så pass omtyckt iaff av oss här på forumet borde kunna hitta vänner på löpande band.
Men det är väl det här med AS vi vill ha en annan typ av vänner än NT. Flyktiga vänner klarar man sig utan men de kan bidra med något stort ibland.

Oerhört mörk bild du målar upp. Och visst, även jag har ibland undrat om kärleken, romantiken och ens vänskapen är helt döda och slut som koncept när det kan vara så förbannat svårt att vara man med massor av alla tre egenskaperna att möta i varje fall en likasinnad kvinna som vill dela de båda förstnämnda känslorna.

Men jag tror faktiskt inte alls att det är så illa.

Och vänskap är ju bevisligen något också andra söker där jag har sökt, vänner har jag ju fått massor av via just kontaktsajterna. Så där tror jag inte alls på att döma ut kontaktformen och att tycka att jag söker på fel ställen.

Jag söker egentligen precis överallt, jag är tillräckligt ohämmad och bejakande att ha öppna ögon överallt. Har lärt mig det, sedan just kontakter via kontaksajter på nätet blev min väg ut ur den blyghet jag alldeles för länge hade varit hämmad av. Nätet kan vara perfekt för någon blyg och oförsagd att lära sig att det inte är farligt att skriva "hej där!" till en tjej som har en trevlig presentation och försöka få kontakt. Eller att skriva att hon är himla söt, om man råkar tycka det. Superbra övningsfält för den ovane!!

Och sedan är jag ju ovanligt nog inte så ytlig att jag går så mycket på ett utseende till att börja med, så jag skulle inte börja flörta och försöka börja prata med en tjej i mataffären i första hand för att jag tyckte hon var så snygg. Men däremot är det naturligt för mig att haka på och spinna vidare på en allmänsocial kontakt om omständigheter faktiskt leder till att jag kommer i samspråk och umgänge med en kvinna ute i vardagslivet.

På ett sätt som jag tror rimmar ganska väl med kvintessensen av dejtingkulturen i USA, där det förefaller mig handla mycket om att vara driftig och ta initiativ och vara beredd att kunna börja prata med någon man möter i en bokhandel eller på ett kafé eller vad som helst.

Tyvärr verkar man inte ha lika mycket för det här, här är folk i allmänhet just oerhört låsta vid att någon att byta telefonnummer med och tänka sig att dejta, det är något som kan förekomma när man möter folk på krogen eller dansgolvet, via vänner eller möjligen att man träffas via jobbet. Sedan vore allt annat konstigt och i alla andra miljöer har man fullkomligt stängt av allt intresse för människor av motsatt kön som någon man skulle kunna bli intresserad av.

Jag förstår att andra funkar som de gör, och försöker leva med och anpassa mig till att så få ser saker som jag gör, men dessa andra verkar i allmänhet ha en närmast patologisk total oförmåga att sätta sig in i att andra kan fungera på andra sätt än de själva gör. Precis som brukar kännas så frapperande vad gäller skillnaderna överlag mellan NT och AS.

Pemer skrev:Om nu det mjuka, ömsinta, sensibla och omtänksamma är vad som är fel, vilken sorts hårdhet och kärvhet är det som skulle vara rätt sorts motsats att försöka lära sig utstråla? Finns det kurser i det?________________
*tillagt vid editering

Jag undrar om kvinnor kan se alla dom där egenskaperna hos dig.. Weasley försökte förklara hur positivt hon uppfattade en avspänd Pemer på AS-träff.

När du träffar en "vanlig" kvinna hur beter du dig då? Ser du henne i ögonen och ler? Kan du skratta tillsammans med henne och få henne att känna sig avspänd och trygg med dig?

Jag tror inte det.. Och det är där det brister. När du inte ger dom signalerna en kvinna vill ha för att känna sig bekväm med dig så är det kört. Sedan hjälper det ju inte att älta vilken drömman du egentligen är..

Jag har varit inne på samma linje hela tiden medans du bara fortsätter att älta att du minsann är en sån missförstådd man.. Det är din approach du måste jobba på.. Jobba, jobba, jobba!!

Det är det enda som kan få dig nånstans.. Om du nånsin träffar en riktigt fin kvinna som visar nåt intresse för dig så lär du be till gud att hon aldrig får se alla dom patetiska inlägg du skrivit på det här forumet..

ufo skrev:De jag pratar om som letar sex på nätet är av BÅDA könen.
De män/svin du pratar om finns även IRL så de är inget nytt fenomen för kvinnofolket.

Men jag vidhåller att DE är och besudlar alla former av kontaktsajter.
Anledningen till att jag föredrar könslösa identiteter på nätet är att man då slipper få ett könsorgan upptryckt i ansiktet med frågan vill du knulla? Det gäller BÅDA könen. Jag fattar inte hur porrindustrin kan gå så pass bra när det bara är att logga in på godtycklig sajt och få hur mycket man vill och mer därtill. Tillomed på Travian raggas det.

Jag har varit internetaktiv sedan tidigt 90-tal. Dvs snart 15 år och ingen nära vän alls.
IRL hittar jag fler hela tiden, fler än vad jag klarar av.

Poängen jag ville komma till är att jag tror du letar på fel ställe. Det växer inte kantareller på parkeringen.
Vart söker de som vill ha vänner? Det räcker med att få en kuk/fitta upptryckt på skärmen för att man skall gå vidare.

Jag är helt övertygad om att det finns många som söker nya bekantskaper även på din hemmaplan.

En sorglig skillnad är naturligtvis att en seriöst vänskaps- och kärlekssökande man på kontaktsajter drabbas sannerligen inte av ohämmade renodlat sexsökande idioter av kvinnokön. Det skulle jag ha märkt på bortåt åtta år... jag är naturligtvis bara glad att jag sluppit, och jag lider med alla motsvarande kvinnor som inte får vara ifred.

Men sedan tror inte jag att jag är den absolut ende av min egen sort på kontaktsajterna, så jag tror du har haft extrem otur som aldrig alls har mött någon sådan. Har du sökt dig igenom männens sidor och letat själv och prövat att ta kontakt själv också? Har du varit på Vilda Webben? Där har jag alltid fått massor av rent vänskapliga kontakter, och mina kvinnliga vänner har alltid haft massor av andra manliga vänner där också.

Du verkar leva ett väldigt utåtriktat liv och vara väldigt mycket mer ute i verkliga livet och röra dig, och om det var så innan du testade nätet också, är det säkert mycket så att resultatet av nätet som kontaktform beror väldigt mycket på egna erfarenheter och förväntningar. Jag kom till nätet utan just några erfarenheter av kontakt med det motsatta könet, och var naivt övertygad om att nätet var rätta grejen, och det har ju helt klart varit det mest rätta för mig. Och fortsätter vara det, peppar peppar...

Thunderchild skrev:

Pemer skrev:Om nu det mjuka, ömsinta, sensibla och omtänksamma är vad som är fel, vilken sorts hårdhet och kärvhet är det som skulle vara rätt sorts motsats att försöka lära sig utstråla? Finns det kurser i det?________________
*tillagt vid editering

Jag undrar om kvinnor kan se alla dom där egenskaperna hos dig.. Weasley försökte förklara hur positivt hon uppfattade en avspänd Pemer på AS-träff.

Nej, på tok för få kan ta till sig sådana sidor vid en läsning av en presentation på nätet i alla fall. Det är där - på nätet - det brister klart mest.

Thunderchild skrev:När du träffar en "vanlig" kvinna hur beter du dig då? Ser du henne i ögonen och ler? Kan du skratta tillsammans med henne och få henne att känna sig avspänd och trygg med dig?

Jag ser henne mycket i ögonen och ler, vi kan skoja, ha jätteroligt och skratta tillsammans, och jag hoppas och tror att tjejerna jag träffar känner sig avspända och trygga. Väl i de situationerna brukar de som träffar mig som sagt uppfatta mig som romantisk, charmig och mysig, det är därifrån jag har fått för mig att jag har sådana sidor!

Väl på tu man hand med mig brukar kvinnor uppfatta mig så, och de som väl har börjat skriva med mig på en kontaktsajt brukar uppfatta mig så i brevväxlingen. Men just förstaintryck när man ser min sida och eventuellt läser ett första brev från mig om jag har tagit steget att skriva, där sitter uppenbarligen många med stora - skygglappar (?), och verkar onekligen i grund och botten ha en mer avog än nyfiken och intresserad inställning, mer begivna på att tro sig läsa mellan raderna, bedöma utseendet på ett par glasögon, döma ut ett visst intresse som automatiskt "ointressantifierande" eller gud vad allt det nu måste vara. Hur man ska lägga upp sin presentationssida på sådana sajter har jag insupit goda tips om sedan åratal, och det verkar helt enkelt vara mer lotteri än något annat. Och det får man väl tydligen acceptera, så är det nog bara.

Men funkar det väl att först få kontakt över huvud taget, så att vi gillar den kontakten och tar steget att ses så brukar de klart flesta träffarna vara klart lyckade. Kommer det till att träffas brukar vi trivas bra, antingen glasklart på vänskaplig nivå direkt och så har vi blivit vänner, eller inte så få gånger har det kommit att kännas mer romantiskt än vänskapligt.

Det har blivit mysigt och romantiskt fler gånger än det ens sedan lett till någon ansats till relation, så bra brukar tjejerna trivas med mig i verkliga livet på tu man hand om de råkar få positivt intryck av mig på nätet, och vill ta det steget. Då har det så klart inte funkat så bra de gånger det hände lite för mycket för snabbt, utan att vi hade känt efter ordentligt att vi hade en framtid, men det har ju gett erfarenheter jag trots allt inte ångrar, om jag säger så.

Thunderchild skrev:Jag tror inte det.. Och det är där det brister. När du inte ger dom signalerna en kvinna vill ha för att känna sig bekväm med dig så är det kört. Sedan hjälper det ju inte att älta vilken drömman du egentligen är..

Det verkar alltså brista mer i kontaktmomentet på nätet. Och där har jag testat humor, charm, finess, elegans... i alla möjliga varianter... Jag har fått höra många beskrivningar från kvinnors sida hurdana de vill att en man ska vara i sin stil på nätet för att de ska bli intresserade (Kaks på första träffen hos mig är bara ett av många exempel), och vad som sägs brukar sällan vara annat än att jag själv tänker "jaha... och sådan är ju jag... alltid... på nätet.... ehhh..... "

Men någon slags distortion i min utstrålning just på nätet gör alltså att det brister sådär en 417 gånger av 422, trots att jag faktiskt försöker ha just en sådan stil alla tips man någonsin fått pekar mot... det är bara att försöka gilla läget, och bita ihop, alternativt lägga ner hela grejen. Och jag biter ihop.

Thunderchild skrev:Jag har varit inne på samma linje hela tiden medans du bara fortsätter att älta att du minsann är en sån missförstådd man.. Det är din approach du måste jobba på.. Jobba, jobba, jobba!!

Det är ju trots allt två sidor av samma mynt, jag måste jobba på min approach just för att världen i de här sammanhangen inte bygger på att alla bara kan vara sig själva och bli accepterade för den de är, utan måste lära sig spela spelen rätt först. För att en alldeles för klar majoritet har valt att tycka att spelen är så mycket viktigare, och själva har lärt sig spela dem så bra, att de inte vill mista det försteg det ger dem, så länge spelen förblir det viktiga... Och vi är många som är "missförstådda" just för att världen ser ut så. Så ser det ju de facto ut. Fast jag vet att du inte brukar gilla den beskrivningen av läget...

Jag medger att jag kommer tillbaka till samma argument i diskussionerna här, mycket för att nya deltagare ger sig in i diskussionen med synpunkter som ofta redan framförts när diskussionen förts i andra trådar i somras eller i våras, så att mina kommentarer till just de resonemangen behöver dras igen, men jag lovar - jag har tagit till mig av massor av det kanske framför allt du (men även andra) har skrivit, och lärt mig tänka om på en del punkter i fråga om stil och uppförande för att bättra på utstrålningen. Jag är mycket tacksam för all den hjälpen!!

Thunderchild skrev:Det är det enda som kan få dig nånstans.. Om du nånsin träffar en riktigt fin kvinna som visar nåt intresse för dig så lär du be till gud att hon aldrig får se alla dom patetiska inlägg du skrivit på det här forumet..

Ja, så kan det kanske vara. Jag får se till att vara öppen om att det dröjde länge att träffa henne, och att man hann fråga sig länge vad man gjorde för fel, och diskuterade saken med många kloka vänner i många sammanhang... och fick så bra råd och tips att jag lyckades få kontakt med henne när vi möttes...

Jag menade i första hand hur din approach ser ut när du träffar kvinnor IRL, fast nu säger ju du att du lyckas väldigt bra med dina kontakter IRL så då får jag väl bara gratulera..

När det gäller att lyckas med internetdating så är jag nog lika förvirrad som du.. Vad fan söker tjejer egentligen?

Jag har skrivit en väldigt kort presentation utan att krångla till det och slängt in en bild där jag nästan lyckas se ut som Brad Pitt.

Är det någon som tror att det hjälper? Tjena..

Sluta ta till sig ALLA tips.. snacka om förvirrat uttryck det måste ge till damorna som skall möta denna man som inne i huvudet har 150 000 tips

sluta anstränga sig.. (betyder INTE sluta leta)

och jag tänker envisas med att man skall vara sig själv.. JA JA JA!!

vem vill träffa någon som inte är sig själv?
snacka om jobbigt när man inte orkar hålla uppe den tjusiga fasaden av en normalis..

min sambo var sig själv när vi träffades.. EN FÅNIG "GUBBIG" nörd.. med ful gunter mustasch.. som verkade vara sådär 15-20 år för gammal för min smak men han var snäll , och han har humor. och så verkade han konstig. och vi var vänner i typ 6-7 mån innan han /vi chokades av att han var KÄR haha .. ja!

Så.. tjejkompissar rekomenderas..

Thunderchild skrev:Jag menade i första hand hur din approach ser ut när du träffar kvinnor IRL, fast nu säger ju du att du lyckas väldigt bra med dina kontakter IRL så då får jag väl bara gratulera..

När det gäller att lyckas med internetdating så är jag nog lika förvirrad som du.. Vad fan söker tjejer egentligen?

Jag har skrivit en väldigt kort presentation utan att krångla till det och slängt in en bild där jag nästan lyckas se ut som Brad Pitt.

Är det någon som tror att det hjälper? Tjena..

Nej, jag vet... jag tror inte det hjälper... på nätet kan man undra om någon egentligen vet riktigt vad de söker. Gör man det ens själv...

Men på nätet verkar allt handla om att säga en sak och mena en annan, eller säga en sak och agera på ett helt annat sätt, för förvirringens och förkrånglandets egen skull. Beskriv gärna exakt hur gosig du vill att relationen ska vara med mannen du längtar efter att möta, och hur varm och mjuk och go mannen själv ska vara - möter du en sådan kommer du inte att se att det är sådan han är. Inte på nätet, i varje fall - absolut inte.

Äh, vem vet... bra många är väl antagligen bara där för att driva med oss som menar allvar... och andra "skulle bara titta vad det är för något och hur det funkar"... eller vadå?

Lilith: Tjejkompusar är kanon, det har gett mig fler och fler tjejkompisar att börja med att få några till att börja med, och nu ska jag i dagarna träffa en sådan som rätt länge bott... nere i Småland, just... och nyss flyttat hem igen och är nyseparerad. Det ska bli kul som fan att börja umgås med henne igen, jag tror hon känner halva Södertälje, så via henne kan man nog öka kontaktytan igen... (Och nu är hon ju också singel själv, faktiskt. Jag har nästan inte tänkt på det... )

Typ en AS-tjej med intelligens, humor och allmänt skön stil, typ Weasley eller Sugrövmanövern... som finns här i trakten, önskar barn på lite sikt... och inga hundar... - vilken dröm... Finns den kombinationen?

Sedan måste hon ju då vara typen som inte låser sig kategoriskt vid egna förstaintryck, det är den kategorin som generellt missar mig överlag.

Det är hårt att vara en typ av kille som brukar uppfattas som trevlig och ganska mysig i socialt umgänge rent allmänt när man väl är där, och som tjejer i lite mer romantisk miljö brukar trivas väldigt bra med på tu man hand när man väl är där - men att man har något mystiskt fel på det förstaintryck man uppenbarligen ger de klart flesta, så att klart flest kvinnor får en gedigen känsla av att romantik och mys absolut måste vara något fullkomligt uteslutet med den där konstiga killen.

Men där hoppas jag att Thunderchilds ord om att "jobba på approachen" fortfarande är en väg att uppnå skillnad...

Du kanske helt enkelt är FÖR ärlig redan från början? Och då är risken att du blir en sådan person man vill ha som vän istället för älskare. Många uppfattar det som lite tråkigt att veta allt om en person från början. Sedan förstår jag att du inte vill bli bränd och att du därför kanske tar den "säkra" vägen.

Jag menar det inte som någon kritik, du ska fortsätta vara som du är! Ändrar du dig utifrån alla råd och tips är slutar det antagligen med att varken du eller någon annan känner igen DIG. Det kan dock vara en förklaring. Du verkar vara en trevlig kille och det finns någon därute till dig också. Vissa får vänta längre än andra, men väntan kan vara väl värd!

Angående internet tycker jag att man slipper mycket av "krogtjafset". Visst, i början blir det mycket svammel om ingenting men vartefter lär man faktiskt känna personen. Kanske lätt för mig att säga som träffade min sambo via chatt.

Till Pemer:

Du kan ju testa läsa "The Game" av Neil Strauss (ISBN 1 84195 786 0), och "Kärlekskonsten" av Ovidius (ISBN 91-27-09853-2). The Game finns också på svenska (= Spelet). Akta dig så att det inte blir ett specialintresse bara... Och tappa inte bort dig själv och din moral..

Länkar:

1. Spelet - http://www.bokus.com/b/9789127026346.html?pt=search_result

2. Kärlekskonsten - http://www.bokus.com/b/9789127098534.html?pt=search_result

En hel bok om spelet som de flesta är inkörda på att spela för spelets egen skull hellre än att bara vara... jo, jag har hört talas om den... får väl ta och läsa den och se vad man tycker...

Matuldas ord känner jag väl igen, många som är präglade på det där med tråkigt att få veta "allt" "för snabbt". Det lustiga är att både mor och syster har nämnt att de varit med om att få höra samma sak. Men likväl har de mött någon, bildat familj och fått barn.

Det är då allt en förbannad väntan det förhoppningsvis så småningom ska ha varit väl värt efteråt att ha gått igenom. Samtidigt som så många andra så lätt faller för helt fel personer, får barn de blir ensamma om all vård av, och allt i den stilen... fy fan vad sjukt det är egentligen...

När det trots allt är så väletablerat för alla som greppat det hur lite en inledande fysisk, mest rent utseendebaserad, attraktion egentligen betyder för en rejäl bestående kärlek. Märkligt att man är den som greppat mest ren teori, men är den som sitter på glasberget medan en majoritet runt omkring går på helt andra konstiga sorters känslor, som inte jag får för någon av dem på samma sätt, och som nästan ingen av dem får för just mig.

Och ändå är det ju just som sagt i första hand de som greppat samma teori bakom det som jag har som mer möter "rätt" partners, inte nödvändigtvis ser förhållanden spricka, inte blir ensamma mammor med hela ansvaret för barn med fel pappor osv...

Men visst... någonstans finns någon som kommer att bli en av de verkligt lyckliga, det tvivlar jag verkligen inte på...

Pemer skrev:En hel bok om spelet som de flesta är inkörda på att spela för spelets egen skull hellre än att bara vara... jo, jag har hört talas om den... får väl ta och läsa den och se vad man tycker...

När jag började läsa den blev jag förbannad... Så jag slutade... Men sen så läste jag ändå klart den, och tyckte så småningom den var lite kul. Jag är nog för egensinnig för att få ut så mkt rent praktiskt av en sån bok, men en del av "teknikerna" dem tar upp där stämmer rent naturligt för hur jag tycker om att vara. Och vissa andra tekniker tycker jag är osmakliga, men lite roliga att läsa om. Jag tycker om att skämta lite utmanande, men ändå visa att jag bryr mig om personer. Det är den jag försöker och vill vara! Kärlekskonsten tycker jag är vackert och insiktsfullt skriven.

Intressant... ser fram emot att läsa dem...

När det trots allt är så väletablerat för alla som greppat det hur lite en inledande fysisk, mest rent utseendebaserad, attraktion egentligen betyder för en rejäl bestående kärlek. Märkligt att man är den som greppat mest ren teori, men är den som sitter på glasberget medan en majoritet runt omkring går på helt andra konstiga sorters känslor, som inte jag får för någon av dem på samma sätt, och som nästan ingen av dem får för just mig.

Men snälla Pemer...*tar fram pekpinnen*...nu är du inte snäll mot dig själv! Titta dig i spegeln, det är absolut inget fel på ditt utseende eller fysik! Lite övervikt dras nästan alla över 35 med! Och jag menar inte att du ÄR tråkig utan att du kanske UPPFATTAS som det (på nätet, inte IRL- det har du ju bevis för). Men som du själv säger så hittade både din mamma och syster kärleken trots detta!

Tro på dig själv! Det jag har läst härinne som du har skrivit visar att du är en medkännande, insiktsfull och tänkande person väl värd att älskas! Men jag får känslan av att du inte riktigt tror det...

Absolut! Jag tror på mig själv! Men just på nätet verkar den där stora gråa massan som går på de där spelen och vad det nu är se till helhetsintryck som baseras mest på sidor och egenskaper där jag - tydligen - inte har lika mycket att komma med. Eller där inte de kan/vill anse att jag har något att komma med i varje fall...

De tror inte på mig. På dejtingsajterna verkar kvinnorna överlag sträva mot att inte göra det...

Men som sagt, man fattar ju knappt vad någon pysslar med på dejtingsajter....

Och jag får å andra sidan ta på mig att jag var så blyg och oförsagd och måste ha missat någon så oherrans massa chanser livet gav mig innan det hade tänkt på att utrusta mig med egenskaperna att fatta de signalerna och ta de chanserna. Bara antalet tillfällen just jag råkat komma förbi och kunnat hjälpa kvinnliga bilister med startproblem är närmast otroligt, ställt i proportion till hur lite jag trots allt kan om motorer. Och nästan alla ligger långt bak i tiden då jag var "ung och dum" och ingenting fattade eller vågade. Numera händer det så klart aldrig, det är åratal sedan sist...

Det var väl ett litet förbiseende där, "livet"? Hör ni? Kan ni inte börja ge mig nya chanser nu, när jag faktiskt är "med i matchen" och är redo att börja ta kontakter och vara flörtig i samband en sådan där oväntad lustig kontakt ute i vardagen???

Pemer skrev:Absolut! Jag tror på mig själv! Men just på nätet verkar den där stora gråa massan som går på de där spelen och vad det nu är se till helhetsintryck som baseras mest på sidor och egenskaper där jag - tydligen - inte har lika mycket att komma med. Eller där inte de kan/vill anse att jag har något att komma med i varje fall...

De tror inte på mig. På dejtingsajterna verkar kvinnorna överlag sträva mot att inte göra det...

Men som sagt, man fattar ju knappt vad någon pysslar med på dejtingsajter....

Och jag får å andra sidan ta på mig att jag var så blyg och oförsagd och måste ha missat någon så oherrans massa chanser livet gav mig innan det hade tänkt på att utrusta mig med egenskaperna att fatta de signalerna och ta de chanserna. Bara antalet tillfällen just jag råkat komma förbi och kunnat hjälpa kvinnliga bilister med startproblem är närmast otroligt, ställt i proportion till hur lite jag trots allt kan om motorer. Och nästan alla ligger långt bak i tiden då jag var "ung och dum" och ingenting fattade eller vågade. Numera händer det så klart aldrig, det är åratal sedan sist...

Det var väl ett litet förbiseende där, "livet"? Hör ni? Kan ni inte börja ge mig nya chanser nu, när jag faktiskt är "med i matchen" och är redo att börja ta kontakter och vara flörtig i samband en sådan där oväntad lustig kontakt ute i vardagen???

Det är inte så jäkla lätt att få tjejers uppmärksamhet på dejtingsidor, för någon kille tror jag. Tjejerna får hundratals mail i veckan, och har inte tid att intressera sig för alla. Om vi ex antar att hon har tid att intressera sig för 1/10 av alla som mailar, så borde du då (antaget att du är "normalintressant" för tjejerna där generellt) behöva skicka mail till 10 tjejer innan du hittar någon som verkar vilja lära känna dig bättre. Så jag tycker inte du ska läsa in nåt gällande dig själv från deras beteende.

Sant - jag skrev själv något på det temat i ett tidigt utkast till min kommentar härom natten till det sista Thunderchild skrev där han nämnde sina egna liknande erfarenheter från nätet.

Men säga vad man vill, det gäller långt ifrån alla av dem...

För övrigt har många av de som får jättemycket brev ofta i praktiken själva dragit på sig det - antagligen utan att riktigt tänka så långt som att fatta det - genom att sätta ut ett jättemejkat foto från någon fest där de ack så ofta just står och formar läpparna till en puss, och blinkar inbjudande...

Välj ett mer vardagligt foto, osminkad en lördag när du ska ut i skogen med barnen, där man ser din naturliga skönhet, kvinna, så skulle nog fan min kategori killar vara de enda som skriver...! (Sådana presentationer är mest min grej...)

...men det är nog lite häftigare att få njuta av att känna sig jävligt eftertraktad, kan jag tänka. Det skulle nog vi fina seriösa killar tycka om vi också fick den chansen, men... det får ju inte vi...