Min arbetshistoria innehåller följande:
Praktik på dels bibliotek en sommar men också en vända på en ljudfirma, 3 eckor hösten-06 men lokalerna passade inte riktigt mig, då man fick gå ut o uträtta behoven i busken. Sedan kom jag till en gymnasieskola som ittekniker också -06. Jag trivdes riktigt bra och blev anställd vid behov. It jobbet har varit lite vid sidan om mina högskolestudier i teologi.

Jag började min yrkeskarriär på Ericsson på ytmonteringen, dötråkigt arbete, under denna tid startade min pappa eget företag och jag jobbade svart hos honom under vardagarna och sen på Ericsson under helgerna. Sen vid årsskiftet 99-00 frågade han mig om jag inte vill bli anställd och göra min lärlingstid som elektriker, självklart ville jag det så jag sa upp mig på Ericsson och började hos min pappa, har varit anställd av honom i omgångar. Har jobbat ett halvår som elektriker i Enköping men fick problem med nacken så jag var tvungen att sluta.

Ungefär i den vevan gick jag en utbildning på Lernia till låssmed efter den utbildningen fick jag jobb i Vara som låssmed men blev uppsagd.

arbetsgivaren i Enköping och han i Vara anklaga mig för att vara lat, det är först nu jag vet varför och det är för jag inte kan planera och ta iniativ, vet inte vilken ände jag ska börja i, så det har inte berott på att jag varit lat =/

Den enda som fattat hur jag funkar är min pappa, han sa nu i höstas något som värmde, han sa:

Om du får jobba med något du tycker är kul så går det fort och blir ordentligt gjort och om det är något du inte förstår så frågar du och det har alltid räckt med att jag förklarat en gång så har du lärt dig det.

Att få höra något sånt gör en väldigt glad

Men men, sen 04 har jag inte jobbat något, blev sjukskriven i februari

Sen 04 har jag haft sysselsättning inom Social Psykiatrin här i Katrineholm, är på ett snickeri och trivs hur bra som helst, älskar att jobba med händerna.

Har även börjat jobba frivilligt nu inom Röda Korset och det funkar jättebra eftersom dom inte kräver att man ska jobba utan man gör det för att man vill