Dagobert skrev:

geocache skrev:svart kropp

[WikiSve]Svartkropp[/WikiSve] heter det, utan mellanslag. Kan bli lättare att googla om man skriver rätt.

Ok men då har de sagt fel i olika vetenskapsprogram jag sett på tv. Dessutom anges ju ingen källa på hemsidan du länkade till (det gjorde de för all del inte i de tv-programmen heller).

Utanför ämnet: Språkpolisen i mig tycker för övrigt att "svartkropp" är "fel" svenska... enligt exempelvis "blåbil" istället för "blå bil".

Dagobert skrev:[WikiSve]Svartkropp[/WikiSve]

Jaha så när ett föremål som glödtråden i lampor eller solar lyser så kallar fysikerna det för svartkropp

Jag trodde det var jag som hade en avvikande verklighetsuppfattning. eller det kanske bara är jag.

Ok, det var kanske förhastat. Men svartkropp är nog ett substantiv på ett sätt som blåbil inte är. Snarare som blåmes/blå mes.

Blåbil=Polisbil.
Blå bil=En bil som är blå till färgen.

Njae, du har definitivt en poäng där, Dagobert! 1+!

Men nu har ämnet börjat tangera något rent språkligt...

Universum har altid fascinerat mig särskilt teorierna bakom. Har tyvärr inte lyckats förstå relativitetsteorierna fult ut.

En obekväm tanke som slagit mig. Ni får ursäkta en något rörig framställning av en dyslektiker.
Om vår galax var fylld med materia, och vårt solsystem samlade upp den materia som fans närmas solen planeterna skulle då till stor del vara uppbyggda av mängder av asteroider. Vad fins då utanför heliosfären ([WikiEng]Heliosphere[/WikiEng]) om man har otur så är där en massa asteroider, diverse rymdgrus och damm, som inte blivit "attraherat" av något solsystem.
Så om tanken skulle stämma, blev ett eventuellt intergalaktiskt rynmdsskepp tämligen illa behandlat av småsten och asteroider. Friktionen blev (utan asterioider) så stor att rymdskäppet troligen brann upp eller slets ut som om det hamnat i en enorm bläster.

Bara för att sätta myror i huvudet på eventuella intergalaktiska resenärer.
Hade en del ytterliga argument men dom försvann i ett glas congnac

Hej lasseivägen!

Klart intressant tanke, tycker jag! Och fullt enkel att förstå. Och om det med att rymdskepp brinner upp i friktionen mot olika finfördelad materia i rymden tänkte jag att det är luftens friktion mot rymdskeppet som får det att hettas upp så att det glöder (som delar av skrovet på "rymdfärjan"), alternativt brinner upp (som rymdfärjans tank för flytande brännsle som släpps efter utträdet ur jordens atmosfär).

Men samma kan säkert vara fallet när det gäller damm och andra "större" naturliga partiklar i rymden. För att inte tala om allt "rymdskrot" från "havererade" satelliter som far omkring ute i rymden.

Jäkligt fascinerande tanke, det där med att den interstellära rymden skulle vara full av asteroider och grus. Det skulle i så fall mycket väl kunna förklara varför inga andra civilisationer besökt oss.

Interstellära rymdfärder är kanske praktiskt ogenomförbara pga detta, något som i så fall skulle göra oss ensamma och isolerade (på gott och ont) oavsett hur många tekniskt utvecklade civilisationer det finns därute.

Jag som alltid har sett området utanför heliosfären som det riktigt toma. Och innanför fullt av skit. Men Lasse har ju rätt.
Men varför blir inte universum grumlig, det borde vara som en dimma. där föremål långt borta "suddas" ut.

Mina funderingar är bara ett förslag, jag ser det inte som en allvarlig teori.

Men lite funderingar. Vi aspisar som saknar förmåga att förstå omgivningen, kan faktiskt inte förstå att andra ser värden på ett annat sätt. Altså vi har inte möjlighet att förstå att vi fattar fel.

Samma med eventuellt grus i rymden, om vi inte kan se det så "fins" det ju inte för oss.
Om man tänker sig ett "dött" och kallt "solsystem" på ett antal ljusår från oss, så kommer det i stort sett endast att uppta en minimal bråkdel av synvinkeln fån oss sett, kommer alltså att skymma otrolig lite ljus. Dessutom böjer ju ljuset av kring tunga kroppar. Vad gäller "grus" så borde tätheten vara ganska minimal kanske några tusen korn /kubikkilometer. Angående ett helt genomskinligt universum, skulle det vara elt upplyst, inte ha någon svart bakgrund.
Men som sagt bara funderingar. Argumentera gärna vidare, altid roligt att få både medhåll och mothugg i diskussioner.

Dessutom tror jag att det fins andra bevis för att yttrerymden är tom.

En stjärnklar natt så är det svårt att inte tycka att rymden är fantastisk och det är den också precis som våran egen lilla värld är det men det är enklare att bli stimulerad av saker på jorden än i rymden rent generellt (ännu enklare av den digitala världen ) om inte annat pga. all tomhet där ute.

Rymden är tveklöst vart våran eller åtminstone yngre generationers framtid ligger om de får en så det är väl använd tid att försöka förstå sig på den men än är mycket kvar att göra också på jorden så här har jag valt att lägga min fokus mestadels.

lasseivägen skrev:Angående ett helt genomskinligt universum, skulle det vara elt upplyst, inte ha någon svart bakgrund.

Sedan finns det ju i varje fall en rent teoretisk möjlighet att det finns andra/flera universa bortom det vi, till och med med hjälp av Hubbleteleskopet, kan se. För vad är det som säger att det som kallas världsalltet tar slut just där Hubbleteleskopets gräns för vidare observationer går?

Och vad finns "bakom" de så kallade svarta hålen?

lasseivägen skrev:Angående ett helt genomskinligt universum, skulle det vara elt upplyst, inte ha någon svart bakgrund.

Men då säger också din teori att antal galaxer är oändligt.

geocache skrev:

Dagobert skrev:

geocache skrev:svart kropp

[WikiSve]Svartkropp[/WikiSve] heter det, utan mellanslag. Kan bli lättare att googla om man skriver rätt.

Ok men då har de sagt fel i olika vetenskapsprogram jag sett på tv. Dessutom anges ju ingen källa på hemsidan du länkade till (det gjorde de för all del inte i de tv-programmen heller).

Utanför ämnet: Språkpolisen i mig tycker för övrigt att "svartkropp" är "fel" svenska... enligt exempelvis "blåbil" istället för "blå bil".

Han tog på säj blåbyxa å vitskjorta...
Så där pratar de i övre Norrland. Så där skulle blåbil vara helt OK.

Kul att jag fick igång en debatt, förresten!

ufo skrev:

lasseivägen skrev:Angående ett helt genomskinligt universum, skulle det vara elt upplyst, inte ha någon svart bakgrund.

Men då säger också din teori att antal galaxer är oändligt.

Var inte min teori, läste det i någon bok om universum, ska försöka hitta en referenser. Om universum vore helt transparent skulle vi se ljus från alla håll, alltså skulle himlen vara ljus istället för mörk. Har för mig att det är en kombination av universums expansion och att mycket ljus absorberas av materian.

På väg till kaffeapparaten på jobbet snubblar jag dagligen över en meteorit som sägs vara Europas största, ca 1200 kg järn som slog ner i Norrbotten för 100 000 år sedan:


http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=5912172

Norrskensdagbok från Jokkmokk med en massa otroligt fina bilder och filmer:
http://se.jokkmokk.jp/diary.php

Min mormor kommer från en norrbottnisk by där det skall ha trillat ned en meteorit i älven (Råneälven) någon gång i början av förra seklet. Några kvinnor stod och tvättade vid älven. Plötsligt lät det FJOOOOOO och så kom något farande med full kraft ned i vattnet. Sedan rykte det.

Jag var väldigt intresserad av rymden som liten och fram till för några år sen hade jag valt något av alternativen "Rymden är jättefascinerande!" eller "Rymden är ganska spännande".


Nu valde jag dock alternativet "Rymden är bara stor och skrämmande". I vintras fick jag nämligen en uppenbarelse när jag funderade över varför det var så kallt. Orsaken är ju att jordens värme strålar ut i rymden. Rent intellektuellt kände jag naturligtvis till detta sedan grundskolan, men jag hade inte någon känslomässig koppling till vad det egentligen innebar.

ufo skrev:

lasseivägen skrev:Angående ett helt genomskinligt universum, skulle det vara elt upplyst, inte ha någon svart bakgrund.

Men då säger också din teori att antal galaxer är oändligt.

Förutom det finns två saker som gör att rymden ter dig svart. Dels tar ljus tid på sig att färdas, så ju längre bort något är, ju längre tid har det tagit ljuset att komma hit. Det betyder också att vi inte kan se hur långt bort som helst, eftersom U bara är ca 14 miljarder år gammalt. En stjärna tusen ljusår bort ser ut så som den var för tusen år sedan. Sen är det så att universum i sin tidigaste period (några hundra tusen år) var ogenomskinligt.. Vi ser alltså en "vägg" och detta är den kosmiska bakgrundsstrålningen. (googla CMB och WMAP bl.a.)

Dessutom expanderar universum, och i accelererande hastighet... Ju längre bort något är desto mer rödförskjutet är det... Synligt ljus blir mikrovågor osv. Vissa delar av U kommer alltid att vara dolda för oss hur länge vi än väntar eftersom expansionen ökar avståndet mellan oss och de områdena fortare än ljuset hinner färdas. (det är ok att U expanderar fortare än ljusets hastighet)

Vilket av ovanstående som bidrar mest till att det ser svart ut minns jag inte... Men titta gärna på Hubbles ultra deep field-bilder... En obetydligt svart fläck på himlen döljer enorma mängder galaxer, som man kan se om man har tillräcklig känslighet.

biologic skrev:Rymden har alltid gett mig ångest! Skulle helt seriöst kunna hugga av mig mina ben för att slippa åka upp.

Men vi är väl en del av rymden. Det mesta på jorden är tomrum. En atom är 99,9 % tom rymd. Så du behöver inte "åka upp" för att komma till rymden. Eller beror på hur man ser det men...


http://paranormal.se/topic/atom.html

We're in space. Hehe.


Hmm... jag känner mig helt tom ibland. Nu vet jag varför. Jag är tom.
;O

ca skrev:Vilket av ovanstående som bidrar mest till att det ser svart ut minns jag inte...

Inte jag heller, men den som vill läsa om det söker efter Olbers paradox.

Så här ser en rymdfärjestart ut från en av raketerna. Jösses vilket ax!
http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_m ... 199605.ece

Är vi alla så små
Och obetydliga
I universum
Universum
Det oändliga
Svävande omkring
I svart och vitt
Solar och galaxer
Planeter och månar
Protuberanser och stormar
Allt blixtrar för mina ögon
I miljoner, miljoner år
Färdas vi
I rymdens oändliga tystnad
Eller har rymden en egen musik?
Snurrar Vintergatan
Runt i en intergalaktisk symfoni?

Vill du sväva tillsammans med mig en stund?
Vi tar vägen förbi Andromedagalaxen
Och Hästhuvudnebulosan
Genom Asteroidbältet
Och sedan vänster
Vi hör alla hemma här
Vi är bara stoft
När allt kommer omkring
Alla förlorade
På en evig Aniarafärd
Inte ens samma sol delar vi
Dubbelsolar, trippelsolar
Ringar och ellipser
Jag flög vilse väster om Venus

Jag ser på rymden som en lunga, av liv. Som med ett oändligt lugn expanderar och drar sig tillbaka. Som den alltid gjort och alltid kommer göra. Saker blir till för att sedan försvinna och lämna plats för annat. Men vi är alla en del av den, så som vi alltid varit och alltid kommer vara. Jag är övertygad om att det finns liv där ute. Men att vi förmodligen aldrig kommer få kontakt med civilicerat sådant. Lungan är det som ändå binder oss samman, som är bortom vårt förstånd. Bortom ont och gott. Som är. Saker som är oändligt stora blir oändligt små och vice versa. Vetenskap blir till religion för att sedan åter bli vetenskap. För att bli ett frågetecken. Slutligen står vi bara överväldigade under stjärnorna. Knappt en milimeter klokare än för tusentals år sedan, om man ser till sakers egentliga beskaffenhet.

Så ser jag på det. Jag kan inte se det på ett annat sätt då jag inte är funtad på det sättet.