Jag är en vuxen man med aspergers syndrom. Jag har en flickvän, arbete och fungerar väldigt bra i vardagen.
Men jag har ett stort problem, överkänslighet mot ljud. Specifikt ljud som andra gör, grannar och människor utanför mitt hem i allmänhet.

Mitt första egna hem var en lägenhet, den var jättefin men jag stod inte ut med grannarna ovanför. Min andra lägenhet, samma sak.
Sedan så köpte jag min dröm, ett gammalt torp i ett tättbebyggt område som jag renoverat upp. Men jag har efter 2år nu insett att jag inte kan bo där heller...

Jag är helt förtvivlad och inser att det mesta sitter i mitt huvud, inte i de faktiskta ljuden. För de är ganska normala läten som de flesta står ut med.

Jag har ett jättefint hus nu och en underbar tomt. Men jag kan inte njuta av det, varje ledig dag vill jag bara därifrån och fly bort från alla ljud som ger mig ångest. Jag har låtit tomten växa över och jag har ingen ork att fixa med något längre.
Samtidigt lever mina grannar som i en idyll och stormtrivs.

Vad upplever jag då?
Jag ska ta upp praktiska exempel som stör mig. En närliggande motorcrossbana, mc/bilar som kör/racear på vägarna några km bort. Grannars ungar som skrattar och leker. Eller ja, bara vetskapen om att det är människor runt om mig som kan störa mig med oljud.
Det bästa jag vet är när jag kommer hem och inga grannar är hemma. Eller dagar med spöregn, då jag vet att ingen kommer åka motocross eller mc.
Det lustiga är att jag själv har både ett musik och motorintresse. Om jag själv skapar ett oljud (jag stör dock aldrig någon medvetet) så stör det mig inte, men minsta lilla ifrån någon främling kan driva mig till vansinne.
Jag kan gå hemma om kvällarna och med ångest lyssna efter eventuella ljud som jag kanske, kanske hör.

Dock när jag inte är hemma/på resa/hemma hos någon annan så blir min acceptans mycket högre. Jag åker tex. till Bangkok i augusti, men oljuden där (det är mycket) stör mig ingenting.
Det är som att jag I mitt hem skapar en privat sfär på flera hundra meter där minsta lilla ljud som penetrerar ger mig panikångest.

Känner någon igen sig? Vad ska jag göra?

Brusreduserande hörlurar är guld värda, om jag vore dig skulle jag införskaffa ett par sådana.

Men jag vill inte stänga ute ljuden och rädda mig på det viset. Det skapar bara en större ljudirritation. Jag undrar om det finns något sätt att "programmera om" sätter man reagerar på ljuden istället.

Meditera eller medveten närvaro brukar vården tjata om. Det är väl det andra jag kan tänka på.

När du hör ett visst ljud tex motorcrossbanan, kan du då göra något som du tycker är roligt? Så att du betingar dig själv... om det nu inte blir åt andra hållet.

Jag har haft enorma problem med musik i min ungdom som jag numera fullkomligt älskar.
Hiphop framförallt, när det blev poppis på 80-talet (i sverige) så klarade jag inte alls av det, "öronen blödde" och jag "grät".
Fick ångest, mådde riktigt dåligt..

I just mitt fall gick det över först flera år senare, men i stor del pga beting. Jag upplevde positiva saker tillsammans med hiphop.

Nu fullkomligt älskar jag hiphop, rnb, soul. Undrar hur jag ens inte-gillade det...

Så, möjlig lösning? Tvinga dig..
Gå dit där orsaken av din antipati ligger, och hitta glädje-punkter.
Intala dig att det är ok.
Vet det låter fel, och framförallt svårt.. Men, gillar du korv? dom säljer säkert korv där, gå dit å käka korv.. tvinga dig..

Tyvärr måste man väl det för att ens acceptera allt omkring?
Första gången - fullkomligt hat.......
Andra gången - mindre hat...
Tredje gången - hiphop är kanske lite ok ändå?
Fjärde gången - står å rappar med i värsta gangsta-rap

Ok, de tog väl 10 år för mig, men jag tvingade mig inte.. vet inte hur det skulle varit om jag redan från början tvingat mig redan då på 80-talet..

Nuförtiden, med vetskap att jag KAN förändra mig så utmanar jag mig, och då är det ofta bara 1-2-3-4...

Jag var ljudkänslig fram till jag var 17 år. Jag lyckades omprogrammera mig, jag hade ingen aning om att jag hade aspergers. Bodde på en ganska stökig korridor och var mest när jag skulle sova som det ställde till problem. Jag har alltid haft förmågan att bortse från andra intryck och gå in i en personlig bubbla. På något vis så accepterade jag bara ljuden och intalade mig att de inte störde. Blev det för jobbigt så kunde jag gå in i min bubbla. Nu vet jag att alla inte bara kan avskärma sig så, men har väl tur. Men mesta handlade om att helt enkelt få mig själv att tro att jag inte blev störd.

Jag är glad nu att jag gick igenom den träningen. För efter det så har jag inte varit ljudkänslig. Dvs hos mig gick det att träna bort. Den kom tillbaka en kort tid som vuxen då jag var tvungen att sova med en kudde ovanpå det örat som inte var neråt. Men inte för att stänga ute ljud, utan udda nog för att stänga ut ljudmiljön, dvs i det fallet tystnaden. Jag kände att tystnaden lixom ekade för mycket. Men det gick bort av sig själv.

Jag kan relatera till mycket av det du säger. "Oljud" som man gör själv såsom om man använder en vinkelslip stör mig inte något större, men använder någon annan vinkelslipen så mår man väsentligt sämre. Barntjut och skrik blir väldigt snabbt problem för mig. Jag har egentligen inga konkreta råd till dig; Jag har själv svårt att få bukt med problemet. Det enda som jag kan tänka mig på rak arm är att försöka vänja sig till ljuden; Det är dock inte något helt lätt.

Försök att få hjälp utav en psykolog som kanske kan hjälpa dig att hitta strategier som hjälper dig. Mitt sista råd måste väl vara att flytta långt ut på landet med få eller inga grannar. Då slipper du dom flesta oljuden.

slackern skrev:Brusreduserande hörlurar är guld värda, om jag vore dig skulle jag införskaffa ett par sådana.

Det här är ett bra tips!

Ett annat tips är att du ljudisolerar något rum i din bostad, antingen själv (billigare men kräver att du sätter dig in i vad du behöver göra) eller genom något proffsföretag.

Då har du ett rum dit du kan gå och vila upp dig då och då.

thatsmyname skrev:Känner någon igen sig? Vad ska jag göra?

Hemska oönskade ljud som man kan störas av kan man askärma med andra ljud, t ex finns det massor på Youtube. Med ljud av syrsor eller andra rogivande inspelningar är guld värt i lurarna, då man är orolig och har olika ångesttillstånd, eller är övertrött och utmattad...

Här är en som funkar ofta för mig iaf:

https://www.youtube.com/watch?v=5M8mMEGREps

Eller denna:

https://www.youtube.com/watch?v=e8x9Yyl8PLY

Låter lite som att ångest spelar in. Och kontrollbehov. Att hemmet ska vara knäpptyst och att enda ljud som får finnas är de man skapar. Kontrollbehov är inte sådär jättekul att leva med. De jag känner som har det, känner att minsta lilla förstör, vare sig det är ljud eller annat. Jag vet inte exakt hur man blir bättre på att släppa kontrollen, men det måste ju finnas ett sätt man kan öva upp det.

Hade en kompis som fick komplett psykbryt för att det hittades ett huvudhår på golvet. För då var det inte perfekt rent. Hen hade aldrig brytt sig om det hittats hår på någon annans golv. Känns lite som samma sak här.

Det där med att bo, triggar ganska mycket udda beteenden ibland. Sådant man inte uppvisar annars. Vet inte riktigt vad det beror på, men det är nog väldigt djupt rotat i vad som är vår trygghet.

Sedan ligger man väldigt högt stressmässigt så blir det överslag för minsta lilla. Om det går att minska stress och öka acceptans för att det är som det är vore det nog bra. Men säkert inte så lätt att komma på hur man kommer dit. För jag tror inte att lösningen är att fly samhället eller att ha öronproppar.

ShakeItOut skrev:När du hör ett visst ljud tex motorcrossbanan, kan du då göra något som du tycker är roligt? Så att du betingar dig själv... om det nu inte blir åt andra hållet.

Det är lite en idé jag har. Att fokusera på annat och intala mig själv att jag klarar av det. Det funkar sisådär, väldigt svårt bryta känslor som jag inte har kontroll över.

kiddie skrev:Låter lite som att ångest spelar in. Och kontrollbehov. Att hemmet ska vara knäpptyst och att enda ljud som får finnas är de man skapar. Kontrollbehov är inte sådär jättekul att leva med. De jag känner som har det, känner att minsta lilla förstör, vare sig det är ljud eller annat. Jag vet inte exakt hur man blir bättre på att släppa kontrollen, men det måste ju finnas ett sätt man kan öva upp det.

Hade en kompis som fick komplett psykbryt för att det hittades ett huvudhår på golvet. För då var det inte perfekt rent. Hen hade aldrig brytt sig om det hittats hår på någon annans golv. Känns lite som samma sak här.

Det där med att bo, triggar ganska mycket udda beteenden ibland. Sådant man inte uppvisar annars. Vet inte riktigt vad det beror på, men det är nog väldigt djupt rotat i vad som är vår trygghet.

Sedan ligger man väldigt högt stressmässigt så blir det överslag för minsta lilla. Om det går att minska stress och öka acceptans för att det är som det är vore det nog bra. Men säkert inte så lätt att komma på hur man kommer dit. För jag tror inte att lösningen är att fly samhället eller att ha öronproppar.

Många intressanta inlägg, svårt att citera alla dock.
Du har rätt angående kontroll. Jag stör mig/får ångest över saker jag inte har kontroll över, även när det gäller annat. Vill gärna kunna "programmera" om mig, som någon skrev.

RapeRegs skrev:

slackern skrev:Brusreduserande hörlurar är guld värda, om jag vore dig skulle jag införskaffa ett par sådana.

Det här är ett bra tips!

Ett annat tips är att du ljudisolerar något rum i din bostad, antingen själv (billigare men kräver att du sätter dig in i vad du behöver göra) eller genom något proffsföretag.

Då har du ett rum dit du kan gå och vila upp dig då och då.

Jag har faktiskt byggt mitt sovrum själv (bokstavligen talat), ända från grunden. Jag ritade fram en så ljudisolerande konstruktion som jag hade råd med. Dubbla ytterväggar, trippellager med gips på innerväggar, stålreglar, fogade vinklar och allt man kan tänka sig. Jag specialbeställde även ett ljudisolerat fönster som jag dessutom tillverkade en skiva för, vilken jag kan lyfta upp och fästa i karmen om jag vill.
Det funkar helt okey, så gott det går i trähus.
Dock så lever jag inte hela livet i sovrummet och jag vill inte behöva fly mina problem. Jag vill övervinna dem.

thatsmyname skrev:Dock så lever jag inte hela livet i sovrummet och jag vill inte behöva fly mina problem. Jag vill övervinna dem.

Självklart kan ditt problem delvis vara psykologiskt. Det blir ju så när man börjar störa sig på något. Det förstoras upp och antar slutligen fullständigt orimliga proportioner.

Man går där på helspänn och bara väntar på det där störande ljudet eller vad det nu kan vara. Det räcker att man vet att det kanske kanske kommer. Fast inte när. Bara ovissheten och vetskapen gör att man mår dåligt. Trots att det egentligen bara är ett litet struntljud.

Det är ett problem du kan bli av med.

MEN

Ljudkänslighet inom autistspektrat mer generellt beror på att hjärnan har svårt att sortera intryck. Det är ett neurologiskt problem och går inte att träna bort. Det går heller inte att möta med stoiskt mod eller vad nu planen kan tänkas vara.

Det enda som hjälper är att då och då låta den överbelastade hjärnan vila från intryck. T.ex. någon timma per dag i ett tyst rum.

RapeRegs skrev:Ljudkänslighet inom autistspektrat mer generellt beror på att hjärnan har svårt att sortera intryck. Det är ett neurologiskt problem och går inte att träna bort. Det går heller inte att möta med stoiskt mod eller vad nu planen kan tänkas vara.

Det enda som hjälper är att då och då låta den överbelastade hjärnan vila från intryck. T.ex. någon timma per dag i ett tyst rum.

Jag har varit känslig för ljud men är det inte längre. Svårt att veta om det bara berodde på asperger.

LordNelson skrev:Jag har varit känslig för ljud men är det inte längre. Svårt att veta om det bara berodde på asperger.

Om det växte bort i takt med att din hjärna utvecklades kan det ha varit ett övergående neurologiskt problem. Om du lyckades bli av med din ljudkänslighet i vuxen ålder har har det troligtvis åtminstone inte primärt med din neurologiska utvecklingsstörning (asperger) att göra.

Det kan gå att vänja hjärnan.
Men det kräver ju en del och man behöver ha möjlighet att stänga av när det behovet kommer till slut.
Men att tänka positivt och inte liksom reta sig hela tiden medvetet. Det är lätt ibland och ibland behövs möjlighet att stänga ute.
Ljud är ofta olika beroende på årstid så kan vara väldigt olika sommar/vinter.

RapeRegs skrev:

thatsmyname skrev:Dock så lever jag inte hela livet i sovrummet och jag vill inte behöva fly mina problem. Jag vill övervinna dem.

Självklart kan ditt problem delvis vara psykologiskt. Det blir ju så när man börjar störa sig på något. Det förstoras upp och antar slutligen fullständigt orimliga proportioner.

Man går där på helspänn och bara väntar på det där störande ljudet eller vad det nu kan vara. Det räcker att man vet att det kanske kanske kommer. Fast inte när. Bara ovissheten och vetskapen gör att man mår dåligt. Trots att det egentligen bara är ett litet struntljud.

Det är ett problem du kan bli av med.

MEN

Ljudkänslighet inom autistspektrat mer generellt beror på att hjärnan har svårt att sortera intryck. Det är ett neurologiskt problem och går inte att träna bort. Det går heller inte att möta med stoiskt mod eller vad nu planen kan tänkas vara.

Det enda som hjälper är att då och då låta den överbelastade hjärnan vila från intryck. T.ex. någon timma per dag i ett tyst rum.

Då tror jag inte att mina problem beror på aspergers... Visst, jag blir lättare än andra överväldigad av för mycket ljud och rörelse runt mig. Men då pratar vi om extrema tillfällen under en längre stund, tex. När man befinner sig i en livlig storstad eller en stort, stökig galleria. Det rö en helt annan känsla, en känsla av utmattning och "för mycket intryck". Det botas lätt med lite vila och meditation.

Min ljudkänslighet är något helt annat. Jag tror att den beror med på ett slags kontrollbehov och allmän lättretlighet.

thatsmyname skrev:Jag är en vuxen man med aspergers syndrom. Jag har en flickvän, arbete och fungerar väldigt bra i vardagen.
Men jag har ett stort problem, överkänslighet mot ljud. Specifikt ljud som andra gör, grannar och människor utanför mitt hem i allmänhet.

Mitt första egna hem var en lägenhet, den var jättefin men jag stod inte ut med grannarna ovanför. Min andra lägenhet, samma sak.
Sedan så köpte jag min dröm, ett gammalt torp i ett tättbebyggt område som jag renoverat upp. Men jag har efter 2år nu insett att jag inte kan bo där heller...

Jag är helt förtvivlad och inser att det mesta sitter i mitt huvud, inte i de faktiskta ljuden. För de är ganska normala läten som de flesta står ut med.

Jag har ett jättefint hus nu och en underbar tomt. Men jag kan inte njuta av det, varje ledig dag vill jag bara därifrån och fly bort från alla ljud som ger mig ångest. Jag har låtit tomten växa över och jag har ingen ork att fixa med något längre.
Samtidigt lever mina grannar som i en idyll och stormtrivs.

Vad upplever jag då?
Jag ska ta upp praktiska exempel som stör mig. En närliggande motorcrossbana, mc/bilar som kör/racear på vägarna några km bort. Grannars ungar som skrattar och leker. Eller ja, bara vetskapen om att det är människor runt om mig som kan störa mig med oljud.
Det bästa jag vet är när jag kommer hem och inga grannar är hemma. Eller dagar med spöregn, då jag vet att ingen kommer åka motocross eller mc.
Det lustiga är att jag själv har både ett musik och motorintresse. Om jag själv skapar ett oljud (jag stör dock aldrig någon medvetet) så stör det mig inte, men minsta lilla ifrån någon främling kan driva mig till vansinne.
Jag kan gå hemma om kvällarna och med ångest lyssna efter eventuella ljud som jag kanske, kanske hör.

Dock när jag inte är hemma/på resa/hemma hos någon annan så blir min acceptans mycket högre. Jag åker tex. till Bangkok i augusti, men oljuden där (det är mycket) stör mig ingenting.
Det är som att jag I mitt hem skapar en privat sfär på flera hundra meter där minsta lilla ljud som penetrerar ger mig panikångest.

Känner någon igen sig? Vad ska jag göra?

Jag känner igen mig extremt mycket i det här och har också insett att jag lider av hyperkänslig hörsel. Jag får inte ångest av ljud men blir däremot väldigt arg och frustrerad. Har en gång borrat rätt in i väggen för jag blev störd på skrikande idiot bredvid. Har klagat hos hyresvärden otaliga gånger pga grannar som väsnas som andra inte ens har hört, folk är väl döva antar jag. Detta är väldigt störigt att inse att bara jag hör allting.

Det jag funnit som ska hjälpa på riktigt mer än dumma svar som "gör något roligt" förlåt men man fattar ju inte problematiken om man säger sånt! Man kan träna hörsel med hörselterapi, precis som med muskler tränar man upp hörseln genom att utsätta sig för olika ljud. Jag vet tyvärr inte ännu vem som håller i dessa men gissar på öron näsa hals läkare ÖNH. Jag känner i denna stund jag skriver mig fullkomligt vansinnig på en granne under mig som skriker på sina barn, jag har både pratat med henne och hyresvärden men inget sker, jag önskar jag hade sänkt hörsel för det är som att jobba i motvind! Var glad att du åtminstone bor i ett hus, här är det pappersväggar.

alpacka skrev: Man kan träna hörsel med hörselterapi, precis som med muskler tränar man upp hörseln genom att utsätta sig för olika ljud. Jag vet tyvärr inte ännu vem som håller i dessa men gissar på öron näsa hals läkare ÖNH.

Vaddå går det att träna bort den extrema ljudkänslighet som många autister har pga annorlunda perception?
Det låter konstigt.

Flinta skrev:

alpacka skrev: Man kan träna hörsel med hörselterapi, precis som med muskler tränar man upp hörseln genom att utsätta sig för olika ljud. Jag vet tyvärr inte ännu vem som håller i dessa men gissar på öron näsa hals läkare ÖNH.

Vaddå går det att träna bort den extrema ljudkänslighet som många autister har pga annorlunda perception?
Det låter konstigt.

Det är inget som jag har läst om, jag har inte autism men jag har också väldigt känslig perception och det är inget jag har hört talas om.

Teoretiskt sätt så kan de gå, hjärnan är till viss del neuroplasticitet men frågan är om vi kan stimulera de delar av hjärnan som hanterar filtret som tar bort exempelvis bullret.

Jag ska läsa lite av hörsel terapi.

Edit:

Central Processing Disorders:
We are able to offer counselling, relaxation and communication advice sessions to people with central processing issues which affect their ability to hear sound, especially in the presence of background noise, when their hearing is regarded as being within normal limits.

We can provide sessions of Auditory training to assist with listening in quiet and in the presence of background noise

Detta citat kommer från national health service, jag är inte den bästa på engelska men de verkar tala om rådgiving men även auditoriskt träning.

Källa:

http://www.wwl.nhs.uk/Specialities/Audi ... erapy.aspx

Angående autism och hörsel terapi.

Some people have suggested that auditory training can also be useful for patients with autism spectrum disorders and other intellectual and developmental disabilities. While not formally endorsed by professional organizations such as the American Academy of Pediatrics, this treatment can be one option to consider. This type of training can help patients who are sensitized to auditory stimuli deal with the world around them and it may also improve communication skills and help patients feel more comfortable in noisy environments. It is important to note that treatments like auditory training are not cures, but rather approaches to management that can help people cope with their environment.

Källa: https://www.wisegeek.com/what-is-auditory-training.htm