Masselito skrev:Jo det förstår jag. Man vill ju gärna känna att man hör hemma någonstans. Frågan är mest om man är villig att betala priset i slutändan. Själv känner jag, för min egen del, att jag idag är trött på att vara andra människor till lags för att vara accepterad. Det viktigaste dock är att du själv är nöjd med vad du väljer att göra. Ingen har rätt att döma ut dig i det heller. Jag tycker dock det är sorgligt om du måste plågas igenom livet för att nå målet att passa in. Är du helt säker på att det är det du vill?

Vad är det för mening att finnas om man inte har en plats.

Masselito skrev:Det är just det som är grejen. Vad är "inte är som man borde"? Är det att skilja sig från normen? Men är normen verkligen vettig då? I samhället handlar det mest om "normalt" och "accepterat", inte vad som är vettigt, tycker jag. Och "normalt" ändrar ju sig sakta hela tiden, vilket gör den till en usel måttstock över vad som är vanskapt och inte, tycker jag.

Jag tror inte jag förstår vad du menar. Tycker normalt är en vettig måttstock.

KaosPrinsessa skrev:Tycker normalt är en vettig måttstock.

Vad är normalt då? Vet man inte vad som är normalt så kan man inte spela det heller.

kullan skrev:Vad är normalt då? Vet man inte vad som är normalt så kan man inte spela det heller.

Som de flesta andra. Bara ta en populär person och försök härma den.

svartamolnet skrev:Egentligen tror jag det bästa är att inte spela alls. De som inte tycker att man duger som man är kan man klara sig utan.

Håller med, tar för mycket energi annars, det är bara att skita i vad andra tycker

marcooleo skrev:

svartamolnet skrev:Egentligen tror jag det bästa är att inte spela alls. De som inte tycker att man duger som man är kan man klara sig utan.

Håller med, tar för mycket energi annars, det är bara att skita i vad andra tycker

Jag är inne på samma linje.

kullan skrev:

marcooleo skrev:

svartamolnet skrev:Egentligen tror jag det bästa är att inte spela alls. De som inte tycker att man duger som man är kan man klara sig utan.

Håller med, tar för mycket energi annars, det är bara att skita i vad andra tycker

Jag är inne på samma linje.

Ja jag är tvungen kan inte gå omkring helt energidränerad och ha ångest hela tiden

marcooleo skrev:Ja jag är tvungen kan inte gå omkring helt energidränerad och ha ångest hela tiden

Nä vem orkar spela teater hela tiden?

marcooleo skrev:det är bara att skita i vad andra tycker

Jag kan inte skita i vad andra tycker.

KaosPrinsessa skrev:

marcooleo skrev:det är bara att skita i vad andra tycker

Jag kan inte skita i vad andra tycker.

Du kanske kan öva på det? Har de "problem" med ett beteende som kan verka avvikande så är det deras problem, inte ditt

marcooleo skrev:Du kanske kan öva på det? Har de "problem" med ett beteende som kan verka avvikande så är det deras problem, inte ditt

Inte kul att få massa stirrande blickar och uppföra sig som en retard. Tex allt handklappande och armflaxande jag får tänka på att inte inte inte göra.

KaosPrinsessa skrev:Vad är det för mening att finnas om man inte har en plats.

Vi ser helt olika på det här tror jag.

KaosPrinsessa skrev:Jag tror inte jag förstår vad du menar. Tycker normalt är en vettig måttstock.

"Normalt" är en samling regler, tankar och åsikter som människor sätter upp, och som förändras med tiden. Det som är "normalt" idag, behöver inte vara det om 5 år. Tvärtom visar historien att "normalt" ändras rejält med tiden.

kullan skrev:

marcooleo skrev:

svartamolnet skrev:Egentligen tror jag det bästa är att inte spela alls. De som inte tycker att man duger som man är kan man klara sig utan.

Håller med, tar för mycket energi annars, det är bara att skita i vad andra tycker

Jag är inne på samma linje.

Jag är inne på den linjen med. Har gått för många år i ångest, rädsla och oro över vad andra ska tycka o tänka om mig. Det har inget gett något gott alls, bara problem istället.

KaosPrinsessa skrev:Inte kul att få massa stirrande blickar och uppföra sig som en retard. Tex allt handklappande och armflaxande jag får tänka på att inte inte inte göra.

Gör du det tillräckligt många ggr så normaliserar du beteendet..

Många ser igenom när jag försöker spela normal. De inser fort att jag inte är det.

Jag har ibland spelat för mycket och ibland för lite. Båda har påverkat mig negativt. Spelar jag för mycket blir jag trött och osäker och får ångest. Spelar jag för lite klarar jag inte av umgås med eller skaffa mig ytliga bekanta. Det kan vara ett problem, för i skolan och på jobbet är sådana bra att ha. Jag brukar betrakta dem som allierade: vi kanske inte har så mycket gemensamt egentligen, men skolan/jobbet underlättas ibland av att vi delar med oss till varandra av erfarenheter, muntrar upp varandra med anekdoter och fungerar som bollplank vid behov.

Nu för tiden slutar jag spela innan jag börjar må dåligt av det. På anställningsintervjuer och i jobbsökarsammanhang över huvud taget blir det mycket spel. Det är värt det eftersom jag vill ha en viss sorts jobb. Smärtan av att inte få det är större än smärtan av att behöva spela för att få det. Jag kan dock inte spela hela tiden på ett jobb. Smärtan av att behöva spela hela tiden är så stor att det inte är värt det. Jag har försökt och mådde bara dåligt, psykiskt och fysiskt. Jag var hemma från mitt förra jobb ofta för att jag hade huvudvärk, magproblem, feber och annat. Jag kände mig riktigt sjuk och tror att det beror på att jag ansträngde mig för mycket. Det var ett butiksjobb och interaktion med kunder kräver enormt mycket av mig. Därför har jag beslutat att aldrig ha ett socialt jobb på mer än halvtid. Jag klarar inte av det. Jag blir sjuk.

Jag tror att all identitet är ett spel. Människor beter sig inte riktigt på samma sätt med sin mormor som med sina kompisar på krogen. Det är fullständigt normalt. Problemet för många med AS, tror jag, är att vi måste spela så mycket mer för att framstå på ett visst sätt än vad NT:s måste göra. Det är jobbigare för oss. Därför är det ibland bättre att framstå som konstig än att spela normal. Det gäller att välja sin teatrar med omsorg.

Laika skrev:för att jag hade huvudvärk, magproblem, feber och annat. Jag kände mig riktigt sjuk

Det är så jag har känt mig/haft det de senaste 3-4 åren.
Men det är det att jag inte vet om jag kan sluta spela normal plus att jag är rädd att ingen ska vilja umgås med mig om jag är mig själv.

Jag har en enda människa jag ska trivas med: mig.
Alla andra är valbara.

Min sambo är underbar människa som accepterar mig som jag är, utan spel och utan fasader. Jag har ett par vänner jag anser vara goda, som inte längre höjer på ögonbrynen åt mig. Släkten accepterar mig förstås, exakt som jag är med alla mina fel och brister. Men jag spelar inte för dem. Jag är jag.

Jag vägrar gå omkring och få magknip för att jag är som jag är. Jag vägrar ha ångest över att jag är jag. Tycker andra att jag är annorlunda är det deras problem - inte mitt. Jag är inte beroende av deras åsikter om mig, jag vill inte ha dem och jag har aldrig bett om dem.

Behöver jag tillägga att jag är lite av en eremit

Det är min bestämda åsikt i frågan

KaosPrinsessa skrev:

Laika skrev:för att jag hade huvudvärk, magproblem, feber och annat. Jag kände mig riktigt sjuk

Det är så jag har känt mig/haft det de senaste 3-4 åren.
Men det är det att jag inte vet om jag kan sluta spela normal plus att jag är rädd att ingen ska vilja umgås med mig om jag är mig själv.

Har du någon som står dig nära som du kan testa att sluta spela med? Om det går bra kan du försöka testa med fler, och så vidare. Någonstans måste du börja för det verkar inte vettigt att du ska gå runt och känna dig sjuk. Jag trodde att ingen skulle vilja umgås med mig om jag inte spelade, men när jag pratade med ett par vänner visade det sig att anledningen till att de gillar mig är att jag är lite egen. Så nu försöker jag slappna av och bara vara som jag är när jag är med dem. De vet dessutom att jag kan säga oartiga saker ibland utan att mena något illa. Det är skönt att de vet för då behöver jag inte oroa mig över allt jag säger.

@ Kaos, när vi träffas nån gång får du prova va dig själv på mig. Jag kan aldrig tänka mig att det är så farligt jobbigt som du vill få det att verka.

Laika skrev:Har du någon som står dig nära som du kan testa att sluta spela med? Om det går bra kan du försöka testa med fler, och så vidare. Någonstans måste du börja för det verkar inte vettigt att du ska gå runt och känna dig sjuk. Jag trodde att ingen skulle vilja umgås med mig om jag inte spelade, men när jag pratade med ett par vänner visade det sig att anledningen till att de gillar mig är att jag är lite egen. Så nu försöker jag slappna av och bara vara som jag är när jag är med dem.

Näe jag har inte det. Den enda nära jag hade var min pojkvän, men som nu tyvärr är mitt ex. Men han har också sett mitt riktiga jag då och då, men vad han tyckte om det vet jag inte. Vi kommunicerade inte så bra.

kullan skrev:@ Kaos, när vi träffas nån gång får du prova va dig själv på mig. Jag kan aldrig tänka mig att det är så farligt jobbigt som du vill få det att verka.

Det skulle jag inte kunna göra då jag inte känner dig tillräckligt väl för att känna mig bekväm att göra det.

KaosPrinsessa skrev:

Laika skrev:Har du någon som står dig nära som du kan testa att sluta spela med? Om det går bra kan du försöka testa med fler, och så vidare. Någonstans måste du börja för det verkar inte vettigt att du ska gå runt och känna dig sjuk. Jag trodde att ingen skulle vilja umgås med mig om jag inte spelade, men när jag pratade med ett par vänner visade det sig att anledningen till att de gillar mig är att jag är lite egen. Så nu försöker jag slappna av och bara vara som jag är när jag är med dem.

Näe jag har inte det. Den enda nära jag hade var min pojkvän, men som nu tyvärr är mitt ex. Men han har också sett mitt riktiga jag då och då, men vad han tyckte om det vet jag inte. Vi kommunicerade inte så bra.

Frågade du ditt ex vad han tyckte om det? Om du gjorde det; vad svarade han?

Fenren har sett mitt riktiga "jag" och han hanterar det jättebra, tycker jag. Jag beter mig som ett riktigt psykfall emellanåt.

Sheyen skrev:Frågade du ditt ex vad han tyckte om det? Om du gjorde det; vad svarade han?

Skrev ju att jag inte visste vad han tyckte.

KaosPrinsessa skrev:men vad han tyckte om det vet jag inte

KaosPrinsessa skrev:

Sheyen skrev:Frågade du ditt ex vad han tyckte om det? Om du gjorde det; vad svarade han?

Skrev ju att jag inte visste vad han tyckte.

KaosPrinsessa skrev:men vad han tyckte om det vet jag inte

Du skrev även

KaosPrinsessa skrev:Vi kommunicerade inte så bra.

Det framgick inte särskilt tydligt om ni ens hade försökt att prata om det. Oh well.