Vad är viktigast... att ha rätt eller ha rätt?

Har man fel men inte kan medge det då har man problem tycker jag.

Titta i min signatur!

läs i tråden "min kristna tro',
om en straffpredikan om pengar, och mammon.

fakk prestige! den mättar inte! den släcker ingen törst!

IJ,
Jesuiten magnus.

Jo Issa, du har rätt man ska dela med sig, nu blev det ett långt inlägg i en tråd det inte riktigt hör hemma i, även om jag fattar hur du tänker, tror jag.

Sanning alltid sanningen.

Det borde finnas ett alternativ för "Jag erkänner att jag haft fel öppet medans jag ryser inombords, men sanningen är viktigast" : p

Har jag haft fel i något som jag verkligen trott mig ha rätt i försöker jag snabbt berätta att jag hade fel. Lyckas jag inte få tag i den person jag sagt fel sak till i min övertygelse om att jag då sa det jag var övertygad om var rätt så kan jag må riktigt dåligt då det jag sagt börjar kännas som om jag ljugit när jag sitter på annan info eller blivit överbevisad.

Jebus! Blev en jävla lång mening det där

Thurizas skrev:Har jag haft fel i något som jag verkligen trott mig ha rätt i försöker jag snabbt berätta att jag hade fel. Lyckas jag inte få tag i den person jag sagt fel sak till i min övertygelse om att jag då sa det jag var övertygad om var rätt så kan jag må riktigt dåligt då det jag sagt börjar kännas som om jag ljugit när jag sitter på annan info eller blivit överbevisad.

Jebus! Blev en jävla lång mening det där

Stor igenkänningsfaktor!

En bra karl kan erkänna om man hade fel. En bra karl kan även ändra sig. En bra karl behöver inte kompensera. En bar karl kan ha gott samvete. En bra karl kan överse med sina egna och andras brister. En bra karl kan trösta en annan karl, och ge honom en björnkram.

Kul att det finns så många ärliga människor här! Skillnad på vad man säger att man gör och vad man faktiskt gör förvisso, men man kan alltid hoppas!

För många år sen hade jag aldrig fel, men nu är jag betydligt lugnare. Dock så har jag svårt att hålla ilskan inne och blir lätt arg. Skrämmer folk i know.

Folk kommer inte rösta på vad som stämmer tyvärr.

DIProgan skrev:Folk kommer inte rösta på vad som stämmer tyvärr.

Det beror väl på om man tolkar frågan generellt eller knuten till specifika fall.
Jag kan vara jävligt envis och envisas med att ha rätt tills jag blir 100% överbevisad att jag hade fel. Sen finns det de tillfällen då jag ändrar mig direkt för att jag kommer på mig själv att jag hade visst fel. Och det är väl ända ganska så normal eller?

Men även om jag kommer på att jag har fel så ryser jag inombords

Jag försöker på ett snyggt sätt ändra mig så att det ska se ut som jag nog egentligen hade rätt innan oxo

Röstade på det här alternativet. Det är nog vad jag försöker göra. Men för att vara helt ärlig så kan nog

Jag erkänner lite för mig själv men håller masken

stämma lite grann.

Sen beror det ju på situationen. Framkommer det info som klart och tydligt visar på att jag hade fel så kan jag erkänna det och ta till mig en ny uppfattning baserad på den nya infon. Det är dock rätt sällan som det kommer fram så solklar info, för det mesta är det så att det framkommer nåt som visar på att det finns faktorer som komplicerar frågan. Sånt som gör att man får ompröva det man tror på och som kan ge tyngd åt motståndarsidans argument men som inte direkt visar på att det jag trodde var helt fel. Då är det svårare att byta uppfattning och erkänna att man hade fel.

Jag erkänner nog att jag haft fel ifall jag helt klart inser att jag faktiskt blivit överbevisad, fast det är ju klart att det inte är kul ifall man varit väldigt övertygad om sin sak och debatterat länge. Sedan händer det kanske att man inte inser det för att man fastnat i samma tankespår och har svårt att komma över tröskeln och faktiskt inse att den andra sidan i diskussionen hade rätt och kunde bevisa det. Jag vill hellre ha rätt, och det stämmer nog för alla, eller den stora majoriteten åtminstone. Det finns säkert mer och mindre viktiga frågor, men har man diskuterat det länge så kan det ändå vara trist ifall man hade fel.

I många fall slingrar jag mej nog på ett snyggt sätt ur det hela med äran i behåll. Men det beror på vad det handlar om och vilka som är inblandade. Vissa människor skulle jag aldrig skänka njutning av att medge mitt fel.
Det är inte lätt att vara ödmjuk när man har rätt.

Egentligen är det kul om man har fel, då har man lärt sig något nytt. Egentligen sitter det nog längre in än vad det borde för mig att släppa min egen övertygelse. På forum inför främmande människor tror jag faktiskt inte att jag bryr mig. Händer någorlunda ofta att jag skriver "Jag har fel.". På andra forum har det hänt att jag har fått PM där någon påpekat att jag har haft fel och då har jag aldrig haft problem med att citera mitt egna inlägg i forumet och skriva att det är felaktigt och samtidigt påpeka att någon annan talade om för mig att jag hade fel.

Förmodligen sämre än jag vill vara på att ändra uppfattning men tror inte att jag har några problem med att stolt säga att jag hade fel.

Blue86 skrev:Det borde finnas ett alternativ för "Jag erkänner att jag haft fel öppet medans jag ryser inombords, men sanningen är viktigast" : p

Exakt!

Har märkt att det går mindre prestige här än de andra forumen jag är på. Ja generellt. Vi är ju olika och har olika dagar och olika frågeställningar.

Men just attityden att någon hade fel, inser det och säger typ hoppsan OK, jaha, bra nu vet jag, det ser jag nästan aldrig annorstädes.

Känns rätt skönt.

Själv går jag nog mellan att bara tycka OK, det råkade bli fel till situationer då jag verkligen hatar att ha fel. Kan erkänna det men jag ville ju ha rätt! Beror mest på min övertygelse, är det "mitt" ämne och jag tror hårt på ngt, ja då är det pest att ha fel. Men det är inte den sociala biten som ger rysnigarna utan att jag måste göra om i min inre värld. Men i de flesta fall så känns det OK att bara konstatera utan laddning att oj, nu blev det galet. Sedan så hatar jag att råka ge fel info men det kanske är en grej för sig. Skulle jag exempelvis säga att spindeln har sex ben och sen komma på att vad sa jag? så känns det som jag omgående vill ringa (mitt i natten) och säga, åtta ben ska det vara, ÅTTA!

Prestige ja för mycket men för andra saker än att ha rätt eller fel.

kiddie skrev:Sedan så hatar jag att råka ge fel info men det kanske är en grej för sig. Skulle jag exempelvis säga att spindeln har sex ben och sen komma på att vad sa jag? så känns det som jag omgående vill ringa (mitt i natten) och säga, åtta ben ska det vara, ÅTTA!

ROFL. Igenkänning!

Schmetterling skrev:

kiddie skrev:Sedan så hatar jag att råka ge fel info men det kanske är en grej för sig. Skulle jag exempelvis säga att spindeln har sex ben och sen komma på att vad sa jag? så känns det som jag omgående vill ringa (mitt i natten) och säga, åtta ben ska det vara, ÅTTA!

ROFL. Igenkänning!

+1 på den.

slackern skrev:

Schmetterling skrev:

kiddie skrev:Sedan så hatar jag att råka ge fel info men det kanske är en grej för sig. Skulle jag exempelvis säga att spindeln har sex ben och sen komma på att vad sa jag? så känns det som jag omgående vill ringa (mitt i natten) och säga, åtta ben ska det vara, ÅTTA!

ROFL. Igenkänning!

+1 på den.

Samma här, det är mycket viktigt att i så fall korrigera felet eller vad som blivit felaktigt och det så snabbt som möjligt. Det är nästan så att man vill skippa "oviktigheter" som att sova, äta, borsta tänderna o.s.v. i så fall.

Thurizas skrev:Har jag haft fel i något som jag verkligen trott mig ha rätt i försöker jag snabbt berätta att jag hade fel. Lyckas jag inte få tag i den person jag sagt fel sak till i min övertygelse om att jag då sa det jag var övertygad om var rätt så kan jag må riktigt dåligt då det jag sagt börjar kännas som om jag ljugit när jag sitter på annan info eller blivit överbevisad.

Jäklar vad jag känner igen det där beteendet! (... och mina kontakter i vården kan säkerligen nicka instämmande. )

Erkänner och ryser. Hatar att ha fel .