Tycker om frågan "hur mår du" det är väldigt jobbigt och är inte personen ens intresserad så säger jag Bra även om det inte är så för att det går fortast och för att det är kortfattat

Vad svarar ni på "Hur mår du?" eller "Hur är det?" som hälsningsfras?

Den känns rätt krystad på något sätt, då motparten oftast frågar om något vars svar dom ej tar till sig. Man kan förstås fega ur och säga "Bara bra, och du?". Är man lite fräck kan man ge ett rakt svar..

Under flera år svarade jag alltid "Jodå, jag lever åtminstone". Alla skrattade för de trodde jag skojade, men det var egentligen ganska allvarligt menat.

beror helt på vem som frågar, om det är nån jag inte känner så bra så ljuger jag, annars svarar jag ofta rätt rakt

Jag vet sällan själv hur jag mår, så jag har några standardsvar:

"Jodå, den hänger och dinglar."
(Reserverad för ett par nära vänner.)

"Åt helvete. Själv?"
(Reserverad för nära vänner som inte förstår könshumor.)

"Vill du verkligen veta det, eller försöker du bara vara artig?"
(Reserverad för folk jag inte behöver hålla mig väl med, när jag råkar träffa på dem på helt fel dag.)

"Helt okej. Det går bra på jobbet, sambon mår bra och jag får bra hjälp hos HAB."
(Reserverad för oroliga familjemedlemmar eller trevliga församlingsbor med lite innanför pannbenet.)

Det är ju en typisk fras som NT- folk håller på med.

" Hej! Hur är det?"

Då svarar jag oftast:

"jo det är bra."

Då blir frågeställaren nöjd och man är färdig med den tokern.

Skulle man däremot komma med:

" nä fan det är skitdåligt. Katten är död. Blommorna dör för mig. Och livet är pest.

Så skulle man få inte bara 20 frågor utan några hundra istället. då blir man ju aldrig klar med det samtalet.

kullan: min erfarenhet om man ger det ärliga (och inte så vackra) svaret är snarare att motparten blir alldeles ställd och på sin höjd lyckas klämma ur sig ett "vad jobbigt för dig". sen är det slut på den konversationen.

om det inte är, förstås:
a) en väldigt god vän, för då får man möjlighet att prata om det hela och få stöd.
eller
b) en aspis, som då istället försöker lösa alla ens problem ytterst konkret och på stående fot.

OBS! självklart stooor ironi på det där sista.

kullan skrev:"jo det är bra."

Då blir frågeställaren nöjd och man är färdig med den tokern.

Så svarar jag också. Vanligvis.

Om/när jag svarar ärligt på frågan och talar om hur jag verkligen mår blir det aldrig några följdfrågor. Det blir för det mesta väldigt tyst och obekvämt.
I grund och botten vill väldigt få veta hur man egentligen mår.

Jag uppfattar inte frågan "Hur mår du" som ett önskemål om att få veta utan ser det mest som en slags hälsningsfras.
För det mesta finns faktiskt inte ens något frågetecken med i bilden och då ser jag ingen anledning att leverera ett ärligt svar.

LostInAForrest:

Jo så har det oxå hänt. Det blir knäpptyst för att då var man inte intressant längre.

LostInAForest skrev:b) en aspis, som då istället försöker lösa alla ens problem ytterst konkret och på stående fot.

No moore comments on that.

kullan: hihi

(ps, "forest" med ett r - annars blir det juh som i forrest gump och det känns lite obehagligt om jag skulle gå vilse i honom faktiskt. )


-


själv brukar jag svara att det är bra om det är bra, och isf varför det är bra om det finns en speciell anledning just då.
eller "jovars" om det inte är så bra eller rent av skitdåligt, vilket oftast passerar obemärkt hos folk i gemen men de som känner mig lite bättre (typ mamma och sambon exempelvis) har börjat kunna avkoda det där jovarset och börjar direkt luska vidare.

tänkte en hel del på det här när jag började läsa spanska igen - det första man får lära sig är juh som regel hälsningsfraser och det är ALLTID bara positiva svar! på sin höjd får man kanske lära sig att säga att man är förkyld eller har migrän, men inte förrän på tredje delkursen eller så.

finns det något land eller nån kultur i världen där det är okej (eller kanske till och med det mest artiga) att svara ärligt på frågan?

Jag har äntligen, efterså efter många, långa år lärt mig att svara "Tack bra". Jag tror att jag tänkte på det hela förräns jag fick diagnosen AS för något år sedan. Jag tänkte att folk inte var ärliga, men att jag skulle anpassa mig fanns inte i min sinnevärld. Jag svarade som det var vilket ledde till reaktioner som andra beskrivit så bra i den här tråden.

Det blev tufft på jobbet när någon frågade "hur mår du" och jag hade precis fått reda på att jag hade cancer. Säger man "Allt väl" då eller säger man som läget är "Jag har cancer, men det är inget att oroa sig för, mer än 80% med den här typen klarar sig"? Jag tror det är ett ganska aspigt svar, men vad fan... Det var nog så jag svarade de flesta gånger jag fick frågan om mitt mående, och från några fick jag lite empati.

Jag brukar svara "som vanligt".

Eller "jag mår som jag förtjänar". Det är nämligen oftast mitt eget fel om jag mår dåligt. Har jag ont i magen beror det på att jag ätit för mycket, för fort, för oregelbundet. Har jag ont i huvudet beror det på att jag sovit för litet/suttit för mycket vid datorn. Har jag värk i kroppen beror det på att jag inte tränat. Är jag förkyld beror det på att jag inte tagit hand om min hälsa. Och är jag deprimerad beror det säkert på att jag är negativ.

På frågan "hur är det?" så kan jag svara "jo, jag har fullt upp med X och Y". Egentligen angår det väl inte ytliga bekanta hur jag mår.

Ett dräpande svar är väl "Funderar på vilken snara jag ska välja, hur är det själv?"

Undrar om man kan (miss)bruka det till "Kramlöst, hur är det själv?"

Slutsatsen av svaren här är att det är mer ett ping-pong förfarande där poängen är att man bekräftar motpartens acceptans i den social sfären och att informationen i frågan är helt oviktig i princip.

Jag svarar "ok".

kullan skrev:Det är ju en typisk fras som NT- folk håller på med.

" Hej! Hur är det?"

Då svarar jag oftast:

"jo det är bra."

Då blir frågeställaren nöjd och man är färdig med den tokern.

Skulle man däremot komma med:

" nä fan det är skitdåligt. Katten är död. Blommorna dör för mig. Och livet är pest.

Så skulle man få inte bara 20 frågor utan några hundra istället. då blir man ju aldrig klar med det samtalet.

+ en till

Ibland kan "tack" också bli lite komiskt..
-Åhh du är så underbar i sängen, dansa etc..
Affirmative!

snuggelhund skrev:Jag svarar "ok".

- Hur mår vattenbärarn/vattenbärerskan?
- Ok.

Fast det var väl några år sen det var roligt för andra än ord- eller historienördar...

LostInAForest skrev:finns det något land eller nån kultur i världen där det är okej (eller kanske till och med det mest artiga) att svara ärligt på frågan?

Japan har tydligen två olika hälsningfraser där man säger den ena till folk man inte känner. http://wiki.answers.com/Q/How_do_you_do ... e_language

Kanske är så att såna man inte känner knappast bryr sig om ens döda blommor men de man känner kanske gör det.

Jag är nog en mästare på att säga saker som inte betyder någonting.
Jag brukar svara "Jovars". Eller "Dellabra" (= "de e la bra" = göteborska för "det är väl bra"). Eller "det knallar och går" som jag brukade köra ett tag. Tom fråga får tomt svar. Nästan värre då om nån frågar som verkligen bryr sig och vill ha ett svar: då måste jag ju känna efter och försöka komma fram till något vettigt.
Tänk om man bara kunde svara "låt mig gå hem och skriva en uppsats på tre sidor som svar på din fråga, du får den imorgon, är det ok?".

Zombie skrev:

snuggelhund skrev:Jag svarar "ok".

- Hur mår vattenbärarn/vattenbärerskan?
- Ok.

Fast det var väl några år sen det var roligt för andra än ord- eller historienördar...

JahAA, nu fattar jag ^^ fick tänka efter en stund.

Vi har ju en tråd med samma titel...
hur-mar-du-t24623.html

I många år så svarade jag precis så som det var. Jag fick sedan reda på att folk tyckte det var konstigt och att jag upplevdes som väldigt klagande som inte bara svarade bra. Nu svarar jag alltid "bra hur är det själv?" eller något i stil med måndagstrött.
Väldigt nära människor tex familjemedlemmar brukar jag inte känna mig tvungen att hålla mig artig till så jag svarar som det är om de frågar mig.

Tycker att någon kunde förklarat att det var en hälsningsfras tidigare så jag inte behövde tänka ut det själv.

När folk som känner till ens tillvaro frågar kan man svara "Jotack, inte värre än vanligt."