Nada, noll. Önskar jag kunde leva med det... men jag lider, och blir bitter av saken.

Har bara fåtal ytliga kontakter idag.

Braincandy skrev:Nada, noll. Önskar jag kunde leva med det... men jag lider, och blir bitter av saken.

Har bara fåtal ytliga kontakter idag.

Träffar du några människor alls? På jobbet eller liknande?

Har ett par FB vänner men jag träffar dem nästan aldrig.

Har bara haft en polare på besök det senaste året.

vi borde träffas alla ! Många ensamma människor här. synd att det ska vara så. om ni inte vill vara ensamma, det är ju en annan sak...

anja921 skrev:vi borde träffas alla

Varför då?

Föds man i en familj med energivampyrer som man ändå envisas med att umgås med så får man nog räkna med att vän-sidan blir lidande..

Har väl egentligen dessutom haft ett rätt bristande intresse för andra människor, var någon gång i högstadiet som man insåg att andra "synkade ihop" på något sätt som man själv inte gjorde så då tappade man intresset ytterligare något snäpp men kollegor, grannar och så vidare brukar jag oftast komma rätt bra överens med.

Puzzle skrev:Har väl egentligen dessutom haft ett rätt bristande intresse för andra människor, var någon gång i högstadiet som man insåg att andra "synkade ihop" på något sätt som man själv inte gjorde så då tappade man intresset ytterligare något snäpp men kollegor, grannar och så vidare brukar jag oftast komma rätt bra överens med.

Har du velat dissekera deras hjärnor?

anja921 skrev:vi borde träffas alla ! Många ensamma människor här. synd att det ska vara så. om ni inte vill vara ensamma, det är ju en annan sak...

Det är inte konstigt att fler lider av depression, inte bara oss aspies. Medans dom flesta sitter med sina mobiler och ipad nuförtiden. Det verka som vår nya Gud är en skärm Gud som vi prisar mot.

Själv hade jag ca 20 vänner innan jag fick diagnosen. Men nu har jag 2 vänner, resten ligger bland soporna.

slackern skrev:

Puzzle skrev:Har väl egentligen dessutom haft ett rätt bristande intresse för andra människor, var någon gång i högstadiet som man insåg att andra "synkade ihop" på något sätt som man själv inte gjorde så då tappade man intresset ytterligare något snäpp men kollegor, grannar och så vidare brukar jag oftast komma rätt bra överens med.

Har du velat dissekera deras hjärnor?

Nja, dom är mer intressanta som apor eller kaniner. Man kan sitta i sitt lugna hörn och observera hur dom beter sig...

Puzzle skrev:

slackern skrev:

Puzzle skrev:Har väl egentligen dessutom haft ett rätt bristande intresse för andra människor, var någon gång i högstadiet som man insåg att andra "synkade ihop" på något sätt som man själv inte gjorde så då tappade man intresset ytterligare något snäpp men kollegor, grannar och så vidare brukar jag oftast komma rätt bra överens med.

Har du velat dissekera deras hjärnor?

Nja, dom är mer intressanta som apor eller kaniner. Man kan sitta i sitt lugna hörn och observera hur dom beter sig...

Hör väl till NT:folkets lite större passioner detta eviga vän skapande, de vill helst kunna räkna dem i hundratal, må så vara, men det som är mindre sympatiskt är klankandet, på de som inte har det som livsuppgift...

Har väl typ 5-10 bra vänner, både irl och på internet, som jag faktiskt bryr mig om. Skulle bli väldigt ledsen om jag tappar kontakten med dom. Nästan all kontakt sker online, sen är det några enstaka som jag träffar ett par gånger om året typ.

Mine venner kunne fått plass på et støvfnugg, men at det ikke bryr meg og at jeg liker meg best for meg selv.

En fantastiskt nära vän som jag känt mer än halva mitt liv och verkligen älskar. Sen ett gäng ytliga som jag bara träffar då och då. Jag är nöjd.

Jag har två nära vänner och kompisar. En av kompisarna är väldigt ny, vi har bara umgås sedan i somras, den näst nyaste har jag känt i snart fyra år. Den jag har umgås längst med har jag känt i 13 år.

Jag pratar i telefon minst en timme per dag med någon av mina vänner eller kompisar och träffar en vän/kompis två gånger i veckan ungefär. Mina vänner/kompisar är oerhört viktiga för mig. Jag har problem i relationer både med vänner och ytligt bekanta, men mina vänner vet hur jag fungerar och har mycket högre trösklar än ytligt bekanta och jag har lärt känns dem så bra att jag vet på ett ungefär hur de fungerar. Med ytligt bekanta känner jag ett avstånd som att det är en osynlig vägg mellan oss, det gör jag inte med mina vänner.

elle skrev:Jag har 1 vännina, äldre . Har aldrig haft jämnåriga vänner.
Den andra vännen som också var äldre, dog i augusti.

Hoppades i början på vänner här på forumet men gav snabbt upp när jag såg alla personangrepp och otrevligheter .

Tråkigt att det ska behöva vara så.

Bali skrev:

snuggelhund skrev:0. Nej, är inte speciellt nöjd.

Ovanstående stämmer för mig också. Tyvärr.

Det är lite skönt att veta att man inte är ensam om att vara ensam iaf.

Jag läste i nån tidning hos tandläkaren att enligt en undersökning så var det 1,5 % av Sveriges befolkning som saknade en nära vän.

Man är alltså inte bara ensam, utan även extremt ensam i sin ensamhet.

Noll vänner

Först har jag två vänner som jag träffar 1-2 gånger i veckan. Det är mina närmsta.

Sen har jag en vän som jag träffar lite mer sällan, men som också är en mycket god vän.

Sen har jag gamla vänner som jag träffar lite då-och-då.

Jag tycker det räcker.

Tror man skall tänka på att detta med vänner inte är ett självändamål. Det är innehållet i relationen som troligtvis är det viktiga.

Man får iaf lite perspektiv när man skådar detta vänsamlande och utväxlandet av plattityder vid sammanträffande.

Har en bra vän. Resten vet jag inte var jag har dom, visst det är kul att ses men de hör aldrig av sig, så jag klarar mig nog utan deras vänskap. Oavsett orsak till att de inte hör av sig så är det livet som passerar och man får ta det med en klackspark helt enkelt.

Just nu lägger jag ner energi på att försöka komma på hur jag ska hitta _nya_ vänner som inte har med bekantas bekanta eller liknande att göra, utan helt nya. Vet inte vad jag vill få ut av det eller hur det ska gå till men vill komma vidare i livet på något sätt. Stått och stampat allt för länge.

Jag har praktiskt taget inga vänner längre. Vissa har startat nya liv/familjer i andra städer. Andra har jag avbrutit kontakten med för att dem bara är energitjuvar.

Börjar kännas väldigt deppigt.

Vad räknas som vänner? Har många bekanta, vänner som bor i en annan stad som jag sällan träffas, familj och släkt som jag också räknar som vänner, gamla barndomsvänner jag fortfarande har kontakt med, festarpolare, festivalvänner... men nöra vänner jag träffar ofta har jag kanske bara två st... jag har ca 160 vänner på facebook... och jag känner alla vänner jag har där... men de flesta har jag inte träffat på över ett år så vet inte om man kan räkna det riktigt...

Tre barndomsvänner, men eftersom jag nu bor i annan stad så träffar jag dem väldigt sällan .
Bekant med några av mina gamla arbetskollegor men jobbar inte kvar där så dom träffar jag inte längre. Håller mig mest hemma framför datorn. Är inte supersocial direkt då jag blir trött av att umgås med folk för mycket.