nescio skrev:

colaflaska skrev:Har aldrig hört talas om det förut men läste om det och jag kan säga att jag har noll spatial uppfattning/intelligens.

För mig låter det konstigt att man kan vara bra på matte om man inte kan föreställa sig tal och funktioner som bilder. Det är så jag gör.

Haha, och jag har ingen aning om vad du menar med att föreställa sig tal som bilder. Jag kan inte förklara hur jag räknar i huvudet, jag har försökt sätta ord på det men det går inte. Det bara kommer liksom. Jag ar fått kritik från många mattelärare för att mina uträkningar ser konstiga ut även om svaret stämmer. De tror att jag kollar på facit i slutet av boken. Nu har jag lärt mig att skriva uträkningar på "rätt" sätt.

Men mitt ex som också var en jävel på matte sa att han "ser talen" när han räknar, kanske räknar ni på samma sätt.

Matteseendet är nog ett uttryck för att det finns nervkopplingar som direkt kopplar ihop intryck och dess resultat. En snabbväg som är effektivare än medveten tanke.

Jag är tyvärr väldigt dålig på matte. Så på mig stämmer det inte i alla fall.

Puzzle skrev:"You don't say..?" Synd det bara gäller matte..

Jag blev nog lite lätt "traumatiserad" av matematiklärarna vilket ledde till att det blev svårt för mig att uppskatta ämnet. Kommer inte direkt på något konkret exempel men bland annat så räknade jag "på fel sätt", jag fick konstant rätt svar men eftersom jag räknade "fel" så fick jag avdrag, "utskällningar" (uppfattade jag det som) och därför sämre betyg. Lätt att tappa intresset då.

Min mattelärare blev nog tokig på mig med tyvärr, ville gärna förstå, struntade i om det bara var o räkna på ett visst sätt så fick man rätt för jag struntade fullständigt i betygen.
Vägrade skriva svaren så överdrivet tydligt och tidskrävande som läraren ville.
Ville veta hur man räknade fram cosinus på papper utan miniräknare, fick inte veta det, föga kunde jag tänka mig att han inte kunde det, han sade att det får man lära sig på universitetet och fick vänta tills dess, men jag ville ju veta det inom en vecka så jag kunde förstå hur det funkade.
Såg läraren som allvetande inom matte och att han bara inte ville berätta.

Självklart, siffror uppskattas.

nano skrev:Ville veta hur man räknade fram cosinus på papper utan miniräknare, fick inte veta det, föga kunde jag tänka mig att han inte kunde det, han sade att det får man lära sig på universitetet och fick vänta tills dess, men jag ville ju veta det inom en vecka så jag kunde förstå hur det funkade.

Det där var också en grej som jag störde mig på, vissa grejer skulle man bara acceptera att göra och det var i princip en knapp på miniräknaren som gjorde jobbet. Helknasigt...

jag har alltid haft väldigt svårt för matte och logiskt/linjärt tänkande i allmänhet.
det känns som om jag borde ha någon slags talang i något område som täcker upp för det, men så vitt jag vet så har jag inte det.

Jag är en extrem mattenörd, ser liksom bara siffrorna, tänker hela tiden på siffror. Jag kommer aldrig ihåg namn men jag kommer ihåg siffror. Har någon nämnt någon siffra t ex skostorlek, så kommer jag ihåg det, men kanske inte vad de heter, helt knäpp.

när jag ska hjälpa barnen med deras matteläxor, kan det bli väldigt frustrerande. Om jag visar dem ett sätt som går snabbare att räkna fram svaren på och som är enklare, så blir det ändå fel av läraren eftersom de inte har ställt upp räkneexemplet så som hon vill. Det verkar som att det är viktigare att ställa upp räkneexemplen på ett sätt än att komma fram till ett rätt svar på enkelt sätt.

Jag ser matematik i allt!

Trivs mycket bra med siffror, men är mer av en vetenskapsnörd med särskild inriktning mot områden som berör biologi. "Litar" mer på siffror än bokstäver, om jag utrycker det så.