Krillo skrev:

Kevlarsoul skrev:Så.. Om jag vill att min pojkvän ska t.ex hänga upp jackan istället för att slänga den på golvet, slut med lössnus (portion borde väl räcka) och inte sova till 16 de dagar han inte jobbar, dvs. försöka ändra på honom, betyder det att jag inte älskar honom för den han är?

Beror väl till viss del på om din upplevelse åtföljs av handlingar, och om dessa är kärleksfulla eller ej.

Dessutom beror det på hur det sägs. Om det framförs på ett trevligt sätt eller gnällande. Är det gnällande är förhållandet dödsdömt utav egen erfarenhet. Men framförs önskemålen på ett respektfullt sätt kan under ske.

Hade jag inte behövt sätt en nolla i omröstningen hade jag antagligen inte varit deprimerad.

Man blir ständigt påmind om sina avvikelser som individ även om det inte alltid sägs rakt ut.

slackern skrev:

Krillo skrev:

Kevlarsoul skrev:Så.. Om jag vill att min pojkvän ska t.ex hänga upp jackan istället för att slänga den på golvet, slut med lössnus (portion borde väl räcka) och inte sova till 16 de dagar han inte jobbar, dvs. försöka ändra på honom, betyder det att jag inte älskar honom för den han är?

Beror väl till viss del på om din upplevelse åtföljs av handlingar, och om dessa är kärleksfulla eller ej.

Dessutom beror det på hur det sägs. Om det framförs på ett trevligt sätt eller gnällande. Är det gnällande är förhållandet dödsdömt utav egen erfarenhet. Men framförs önskemålen på ett respektfullt sätt kan under ske.

Hur saker och ting uppfattas kan ju knappast den som klagar svara på.

Älskar gör man alltid fast man projicerar sina rädslor på andra så blir det som en täckmantel som gömmer den kärleksfulla kärnan som uppgör allt levandes existens.

Om jag är mig själv blir dock människor arga och försöker skylla ifrån sin osäkerhet på mig, det är inte som de inte älskar mig, utan snarare att de är rädda för att bemöta deras känsla och därför skyller ifrån sig.

I grund och botten, alla älskar alla, för alla älskar livet, men många vet inte om det.

Säkert många som inte håller med mig, men jag är rätt säker på min tro.

Men jag tror ändå det är helt omöjligt att veta huruvida personer älskar dig och av vilken anledning.
Folk kan ju faktiskt ljuga också.
Inte för att jag egentligen misstror min pojkvän och hans känslor men det känns som en väldigt svår om inte omöjlig fråga att svara på.

Jag kan ju inte veta det. Men förmodligen ingen.

Jag tror att man kan älska fler och bli älskad av fler än vad man tror. Det beror på inställning, öppenhet och inte minst självkänsla. Självbehärskning ångrar man sällan. Om man tänker att man är älskvärd drar man till sig människor. Om man älskar sig själv spelar det ingen roll om det är 1 eller 500 människor som också älskar en. Hela världen kan skvallra om ens existens men själv är man oberörd. För det handlar ju om vem man är född till att vara och vilka livsuppgifter som tilldelats en. Hur man sedan väljer att förvalta dessa uppgifter är avgörande för hur mycket kärlek som tillkommer.

Jag vet att många aspisar (inklusive mig själv) skyr klyschor som elden - men ge så ska du få. Ge från hjärtat så får du tusenfalt tillbaka. Universums lagar sviker dig aldrig. Det är min tro!

TheWonderer92 skrev:Ge från hjärtat så får du tusenfalt tillbaka. Universums lagar sviker dig aldrig. Det är min tro!

Jag saknar tiden som jag var sådär naiv. Den bubblan spräcktes på en väldigt kort tid.

Enligt det där får ju alla vad dom förtjänar. Själv finner jag det lugnande att universum inte är rättvist. Man har iallafall inte förtjänat all skit.

Meppe skrev:

TheWonderer92 skrev:Ge från hjärtat så får du tusenfalt tillbaka. Universums lagar sviker dig aldrig. Det är min tro!

Jag saknar tiden som jag var sådär naiv. Den bubblan spräcktes på en väldigt kort tid.

Enligt det där får ju alla vad dom förtjänar. Själv finner jag det lugnande att universum inte är rättvist. Man har iallafall inte förtjänat all skit.

Det handlar om att ge och inte förvänta sig något tillbaka. Förväntningar leder alltid till besvikelser. Vissa människor är omedvetna energitagare och de ger sällan någon utdelning tillbaka. Man får försöka att inte ta sådant personligt.

Man kanske inte alltid får tillbaka från samma person man har gett till, men universum ser till att man blir "belönad" på annat sätt från annat håll.

Jag håller med om att det finns skit som ingen förtjänar men som finns ändå, hur ska man då kunna tro på att universum ser till att det blir rättvist, för vissa blir livet bra för andra inte.

Sen om det finns ett liv efter döden och mer att komma kan det möjligtvis bli rättvist

Men detta livet är inte rättvist finns ju massa bevis på det

wildwing skrev:Jag håller med om att det finns skit som ingen förtjänar men som finns ändå, hur ska man då kunna tro på att universum ser till att det blir rättvist, för vissa blir livet bra för andra inte.

Sen om det finns ett liv efter döden och mer att komma kan det möjligtvis bli rättvist

Men detta livet är inte rättvist finns ju massa bevis på det

Det där handlar återigen om inställning. Man kan tro att vissa fått mer men det handlar alltid om att de har förvaltat sina gåvor på bästa möjliga sätt. Alla är olika och jämförelse gör en olycklig. Att människor är olika kan man tycka är orättvist, men hur skulle världen se ut om vi alla var lika? Det är meningen att vi ska komplettera, stärka och bejaka våra medmänniskor. På så vis bejakar man även livet och sig själv.

Det är självskrivet att människor dras ifrån de som inte tar sitt ansvar för sina gåvor och livsuppgifter. Då blir man bitter, självömkande och världsfrånvänd.

TheWonderer92 skrev:Det där handlar återigen om inställning. Man kan tro att vissa fått mer men det handlar alltid om att de har förvaltat sina gåvor på bästa möjliga sätt. Alla är olika och jämförelse gör en olycklig. Att människor är olika kan man tycka är orättvist, men hur skulle världen se ut om vi alla var lika? Det är meningen att vi ska komplettera, stärka och bejaka våra medmänniskor. På så vis bejakar man även livet och sig själv.

Det är självskrivet att människor dras ifrån de som inte tar sitt ansvar för sina gåvor och livsuppgifter. Då blir man bitter, självömkande och världsfrånvänd.

Jag skrev typ "livet är orättvist"

Jag fattar inte ditt argument om inställning, ja det är ju bra med en bra inställning, men om 1 person har bra inställning och 1 annan inte har det så blir ju livet bättre för den med bra inställning. Alltså är det bara ännu ett bevis på att orättvisan existerar.

wildwing skrev:Jag skrev typ "livet är orättvist"

Jag fattar inte ditt argument om inställning, ja det är ju bra med en bra inställning, men om 1 person har bra inställning och 1 annan inte har det så blir ju livet bättre för den med bra inställning. Alltså är det bara ännu ett bevis på att orättvisan existerar.

Man VÄLJER sin inställning. Det är inte så att vissa föds med en bra inställning medan andra inte gör det. Oavsett vad som hänt i livet kan man välja inställning. Att vara medveten om det är ett nödvändigt steg mot vuxenansvar.

TheWonderer92 skrev:Oavsett vad som hänt i livet kan man välja inställning.

I teorin, ja. Det blir därför uppenbart att ovan teori är just en teori.

TheWonderer92 skrev:

Meppe skrev:

TheWonderer92 skrev:Ge från hjärtat så får du tusenfalt tillbaka. Universums lagar sviker dig aldrig. Det är min tro!

Jag saknar tiden som jag var sådär naiv. Den bubblan spräcktes på en väldigt kort tid.

Enligt det där får ju alla vad dom förtjänar. Själv finner jag det lugnande att universum inte är rättvist. Man har iallafall inte förtjänat all skit.

Det handlar om att ge och inte förvänta sig något tillbaka. Förväntningar leder alltid till besvikelser. Vissa människor är omedvetna energitagare och de ger sällan någon utdelning tillbaka. Man får försöka att inte ta sådant personligt.

Man kanske inte alltid får tillbaka från samma person man har gett till, men universum ser till att man blir "belönad" på annat sätt från annat håll.

Du behöver inte ge mig någon lektion om att ge och inte förvänta sig något tillbaka åt mig. Det är precis vad jag sysslat med. Resultatet blev att folk som inte haft något med det att göra vände mig ryggen.

Universum... Pyttsan. Jag har lite svårt att bestämma mig vad jag ska ta för motexempel. Finns så mycket att välja på.

Nå, har du hört talas om Raoul Wallenberg? Ifall inte så ger jag dig en kort lektion i historia. Han var en svensk diplomat som under slutet av andra världskriget räddade livet på tusentals människor i Budapest. Sen "befria" Sovjet staden och tog honom till fånga. Svenska regeringen gjorde absolut ingenting. Sveriges sändebud i Moskva tala om för Stalin att han är övertygad om att Wallenberg är död. Detta vid ett tillfälle som Sovjet själva senare erkänt att han levde. Exakt var och när han dog vet man inte.

Men visst, gå på om att universum ser till att det blir rättvist och att det handlar om inställning bäst du vill. Jag hoppas att uppvaknandet till verkligheten inte blir allt för grovt.

Att skylla på andra för sin egen olycka är inte bara egoistiskt och oansvarigt - det skadar även en själv. Just att ingenting ska tas personligt - allt som händer är ett resultat av varje människas världsuppfattning som är högst subjektiv. Ingen är offer för andras tillkortakommanden och okunskap om man inte tillåter det.

Man har olika förutsättningar att skapa sin egen lycka. Är man sinnesslö är det rätt svårt.

Jo man får väl tacka för lite livs-kunskap och positivitet

Men ang livets orättvisa så tänk på barn som bara typ föds, plågas, dör? alltså typ svälter ihjäl
Det är inte rättvist.

Vadå ingen är offer för andras tillkortakommanden? har du hört talas om förrintelsen?

Ingen aning

TheWonderer92 skrev:Att skylla på andra för sin egen olycka är inte bara egoistiskt och oansvarigt - det skadar även en själv. Just att ingenting ska tas personligt - allt som händer är ett resultat av varje människas världsuppfattning som är högst subjektiv. Ingen är offer för andras tillkortakommanden och okunskap om man inte tillåter det.

+1

Jag orkar inte riktigt räkna men 2-10 är det ju minst så jag röstade på det.

wildwing skrev:Jo man får väl tacka för lite livs-kunskap och positivitet

Men ang livets orättvisa så tänk på barn som bara typ föds, plågas, dör? alltså typ svälter ihjäl
Det är inte rättvist.

Vadå ingen är offer för andras tillkortakommanden? har du hört talas om förrintelsen?

Det är till synes grymt, hemskt och extremt orättvist. Men om inga grymheter ägde rum skulle människan aldrig lära sig något. Människor som dör på ett brutalt sätt har skrivit in det i deras livsplan på "andra sidan". Det är oftast gamla själar som levt många liv och lärt sig mycket och kan därför offra sig. Det förefaller ganska logiskt att "den andra sidan" existerar av just den anledningen. Universum består av samband. Människan är ett mirakel men som likväl existerar. Det möjliggör att miraklet "andra sidan" finns i exakt lika hög grad med den enda skillnaden att den inte uppfattas lika lätt av sinnena. Det finns nog en mening med det också.

TheWonderer92 skrev:Det är oftast gamla själar som levt många liv och lärt sig mycket och kan därför offra sig.

Bevis på detta?

TheWonderer92 skrev:Det är till synes grymt, hemskt och extremt orättvist. Men om inga grymheter ägde rum skulle människan aldrig lära sig något. Människor som dör på ett brutalt sätt har skrivit in det i deras livsplan på "andra sidan". Det är oftast gamla själar som levt många liv och lärt sig mycket och kan därför offra sig. Det förefaller ganska logiskt att "den andra sidan" existerar av just den anledningen. Universum består av samband. Människan är ett mirakel men som likväl existerar. Det möjliggör att miraklet "andra sidan" finns i exakt lika hög grad med den enda skillnaden att den inte uppfattas lika lätt av sinnena. Det finns nog en mening med det också.

Jo jag skrev tidigare att om det fanns någon slags själ eller liv efter detta är det ju möjligt att livet bara är en del av något annat, och då kan det ju vara rättvist.

Men jag menade först att livet i sig behöver inte vara rättvist