Om plåtmonsters inlägg var ett svar till mig så var det det som inte gick för allt och alla. Många av oss har något svårare problem än så.

slackern: om psykiatrer (som det är något med) använder termen "autistiska drag" så utgår de alltid från kriterierna för diagnosen ifråga och de har alltid någon klinisk anledning att nämna dessa drag hos den patienten – det vill säga de hör alltid till någon psykiatrisk problembild som psykiatern tycker sig se. Det kan inte jämställas med till exempel när aspergare sitter och (med större eller mindre revansch- eller kompensationslust) försöker hitta sina personlighetsdrag hos berömda personer, eller försöker hitta samhällsdrag där deras brister inte skulle vara några brister.

Jag ser det som att vara född annorlunda med för- och nackdelar. Jag har inget emot nuvarande syn på det hela som ett funktionshinder, vi har svårigheter att klara oss i denna värld, då bättre få stöd och förklaring till varför. Bättre än att stämplas som lat och oförskämd eller psykiskt sjuk. Många av oss kan med rätt förutsättningar använda vårt annorlunda sätt att tänka som en tillgång i vissa sammanhang.

Jag skulle inte vilja vara NT, bara vara en i mängden av en stor grå massa

@Zombie, Det vara ett exempel. Det är klart att jag vet att i stort sett alla med AS har svårare problematik än vad som löses med en väckarklocka

Allt från ett funktionshinder till ett knippe egenskaper skulle jag säga. Det är ett spektrum och människor med diagnosen är olika.
I vissa fall tror jag att diagnosen genomsyrar varenda aspekt av den individens liv, medan andra kanske t o m fått den "i brist på andra åtgärder" och den då skulle fungera mer som ett byråkratiskt hjälpmedel än något annat.

Det som är svårt med diagnoser är att de är mer abstrakta än fysiska sjukdomar, och ibland undrar jag hur man kommer se på dem om 50 år. Något säger mig att vissa "element" när det kommer till problematiken (utan en problematik kan man fråga sig varför man vill bli eller ska bli diagnostiserad) kommer ses som utdaterade och överflödiga, medan andra delar av diagnosen kommer bli mer konkreta.
Exakt vilka delar det här handlar om vet jag inte. Men något säger mig att, såvida den samhälleliga utvecklingen fortsätter, man kommer se rätt annorlunda på diagnoser som AS och ADHD i framtiden. Både pga nya rön och en annan samhällsstruktur.

Det får mig att ifrågasätta diagnosers legitimitet ibland. För att jag tror att många aspies endast är aspies pga de nuvarande rådande normerna i samhället. Och normer verkar vara något som minst sagt skiftar.

Funktionshinder i relation till omgivningens krav och sociala normer (stäng in mig ensam i ett rum och min AS finns inte, för det finns ingen att interagera med och ingen som kan säga att det jag gör är fel eller annorlunda), men funktionsförbättring inom speciella områden, bland annat "omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering". Vi kan bli riktiga experter inom våra intresseområden, som levande uppslagsböcker. Huruvida man sedan kan utnyttja kunskapen på ett bra sätt, eller tjäna pengar på den, beror helt på hurdant ens övriga AS-egenskaper yttrar sig, eller hur den ojämna begåvningsprofilen ser ut.

Mig kan man stänga in ensam i ett rum och min AS finns där i alla fall ( ), för jag kommer med stor sannolikhet ha med mig en bok och läsa i den tills jag är helt autistisk och sen inte orkar med något annat än att vila. Men visst, jag fattar vad du menar.

Men att tänka sig utopin som en möjlig samhällsform, hur nu den skulle se ut, är väl en sorts tankeflykt jag kan ägna mig åt. Vore det i värmen där frukt växte av sig själv så skulle värmen i sig göra mig tokig. Vore det ett dåtida svenskt samhälle skulle jag förmodligen gå i taket av alla sysslor jag tilldelats som jag inte skulle orka med. Men ok, vore jag ekonomiskt oberoende skulle jag inte "behöva ha" en aspergerdiagnos. Likväl skulle min asperger vara ett hinder.

Om aspies fungerar med andra aspies men inte med NT.. tja vilka individer är det då som är "felaktiga" ?

Ugglan skrev:Mig kan man stänga in ensam i ett rum och min AS finns där i alla fall ( ), för jag kommer med stor sannolikhet ha med mig en bok och läsa i den tills jag är helt autistisk och sen inte orkar med något annat än att vila. Men visst, jag fattar vad du menar.

Fast det hade ju inte funnits någon NT där som sade åt dig att läsningen var abnorm i intensitet eller fokusering... ingen som sagt åt dig att du t.ex. var lat för att du behövde vila o.s.v. Du hade blivit din egen referensram för det som betraktas som normalt beteende...

Jag förstår ändå hur du tänker. Kanske hade man accepterats som schaman eller byäldste. Bring me food in exchange for wisdom!

Jag kan hålla med. Visst finns det normer som styr vad som är normalt och onormalt. Och jag älskar att "vara min egen referensram" som du skriver. Nu är det så att jag har en familj att ta hänsyn till, dvs det är så otroligt mycket som ska grejas med matlagning, det är ljud osv och då blir det den överordnade norm jag har att förhålla mig till.

Men jag gillar det där med schaman eller byäldste. Lite visdomsord och trumresor...läser just nu "Hästpojken" av Rupert Isaacson, där en autistisk pojke har en connection med hästar, men även av schamaner räknas som "en av dem". Tja det blir väl nåt sådant man får satsa på vad det lider. Typ. Gå in i en parallellvärld. Skapa sitt eget universum.

Godkänner FK att man är sjukpensionär/schaman?

I nya diagnosmanualen så klassas väll AS som en utvecklingsstörning?
jag tycker det stämmer bra oxå, det är väll en störning i utvecklingen av fostret som bildar AS? hjärnan utvecklas annorlunda?

Sen att folk tänker på dräggel och nån som bajsar på sig vid 25 års ålder när dem hör ordet utvecklingsstörning är juh en annan sak...

biologic och Ugglan, jag kan hålla delvis med. Men det finns aspergare och områden där ens egen referensram på grund av just autismen inte går att sätta i harmoni med vad man klarar. Där det till exempel är en orimlig ansträngning att komma igång med eller få överblick över saker man av egen inre drift vill göra eller man blir för trött eller ångestfylld av alla stimuli som det man vill göra inte tillåter att man ransonerar. Eller där krafterna inte räcker till livsuppehället helt enkelt. Ens i en idealisk omgivning.

Och det är viktigt att påpeka så länge det finns aspergare som envisas med att "vi" (som om de talade för oss alla) inte egentligen är funktionshindrade.

Zombie skrev:Där det till exempel är en orimlig ansträngning att komma igång med eller få överblick över saker man av egen inre drift vill göra eller man blir för trött eller ångestfylld av alla stimuli som det man vill göra inte tillåter att man ransonerar. Eller där krafterna inte räcker till livsuppehället helt enkelt. Ens i en idealisk omgivning.

Nej, jag förstår hur du menar. Tyckte bara att det var tankeväckande, självklart gäller det inte alla, inte ens mig själv. Idag så hade jag t.ex. velat göra väldigt mycket nyttigt här hemma, jag var ledig och hemmamiljön är perfekt, men sov 16 timmar som jag gör varje helg då jag måste ladda om inför arbetsveckan. Nu kommer jag inte igång med att diska och rensa ur garderoberna som jag vill. För trött. Blir arg och irriterad på mig själv att jag inte orkar. Men, som sagt. I en perfekt värld...

Diagnosen AS är egenskaper som ett samhälle definierar som ett funktionshinder.
Sociala normer är inte något som sitter i en människas gener och sociala normer är inte lika i alla samhällen.

Vårt samhälle lär upp vad som är normalt och vad som inte är det, förstår man inte de sociala koder som lärs ut så ses man som avvikande.

Det tråkiga är att många med Asperger tycks få depression då man känner utanför, att man inte passar in.
Jag kan förstå att man känner så men det är jäkligt synd.

Det är bättre att gå till attack och vara stolt över den man är.

Jag förklara skarpt för omgivningen att jag inte förstår ironi speciellt bra och att jag tar saker bokstavligt och att om jag ska ta en person på allvar så måste de prata tydligt och säga vad dem menar.
Personer som försöker ytligt kallprata får man se till att avbryta och få in diskussion på djupet eller att avbryta den.

En del av aspergerproblematiken kan vara detta med tex kallprat och visst då kan man tala om normer, ja helt enkelt vad som s a s är det kulturella sättet att förhålla sig till varandra osv. Och ja, då kan man tycka att det bara är att stå över detta och göra sin egen grej, göra det man är bra på och strunta i allt det andra och vad andra tycker. Det är en sak.

Det andra är att omvärlden och de olika former av stimuli den ger upphov till kan vara så krävande, så energislukande att allt annat än att bara existera blir en form av undantag. Något som endast kan utformas som en punktinsats och inte integreras i individens vardag. Denna form av problematik är desto omöjligare att komma runt för detta är en form av "hårdvaluta" en sorts kalla fakta man inte kan resonera sig runt. Det är som det är.

Dock för att om möjligt motsäga mig själv så kan jag uppleva att energiförlusten blir mindre uppe i de stora tysta fjällen. Där det är absolut tyst. Att existera är lättare där. Men företar jag mig något blir jag trött likväl.

biologic skrev:

Ugglan skrev:Mig kan man stänga in ensam i ett rum och min AS finns där i alla fall ( ), för jag kommer med stor sannolikhet ha med mig en bok och läsa i den tills jag är helt autistisk och sen inte orkar med något annat än att vila. Men visst, jag fattar vad du menar.

Fast det hade ju inte funnits någon NT där som sade åt dig att läsningen var abnorm i intensitet eller fokusering... ingen som sagt åt dig att du t.ex. var lat för att du behövde vila o.s.v. Du hade blivit din egen referensram för det som betraktas som normalt beteende...

Jag förstår ändå hur du tänker. Kanske hade man accepterats som schaman eller byäldste. Bring me food in exchange for wisdom!

Det var den undre varianten som jag menade i tanken på evolutionen. Alltså att aspien var den som t ex uppfann hjulet och därmad fick maten serverad av ett tacksamt samhälle och därmed överlevde och förde generna vidare. Tänk också på alla kloka eremiter och vördade munkar...

Personligen så anser jag inte att jag har några problem av as utan bara av adhd så... Läser t ex inte den där boken klart utan hoppar till ett helt nytt ämne... Har väl as light liksom. Är fortfarande inte 100% säker på att diagnosen stämmer. Blir spännande att se om jag blir mer eller mindre autistisk av adhd medicinen!

När det gäller diagnos "på/av" så menar jag alltså att samma person vid två olika tillfällen i sitt liv kan må så olika bra att den vid ena tillfället får diagnos och vid det andra inte.

Har själv As men diagnos eller ej så är vi alla olika.jag tror att alla har en diagnos dom har bara inte hittat den

Jagers skrev:I nya diagnosmanualen så klassas väll AS som en utvecklingsstörning?
jag tycker det stämmer bra oxå, det är väll en störning i utvecklingen av fostret som bildar AS? hjärnan utvecklas annorlunda?

Sen att folk tänker på dräggel och nån som bajsar på sig vid 25 års ålder när dem hör ordet utvecklingsstörning är juh en annan sak...

Jag vet inget om det men de måste ju lägga det någonstans. Själv anser jag inte att det är något fel på mig och blir upprörd när jag ser en t-shirt med "cure autism". Måste folk mosas in i en ram? Att bota autism förutsätter ju att det är en sjukdom, ett fel.

Vissa fall av autism är säkert beroende på en hjärnskada men mycket är ju ärftligt. Det finns väl många olika orsaker. Som jag nämnt tidigare så tror jag att vi finns för att vi har varit en tillgång för samhället (och fortfarande är det).

Undrar hur många procent av alla företagsstartare och entrepenörer som har adhd och hur många procent av alla högutbildade professorer som har as? Själv har jag tre olika inriktningar på mitt företag... Plugga har jag aldrig gjort men skulle gärna vilja (iaf om jag kunde välja ämne )

Jag vill bara förtydliga att jag är funktionshindrad av npf (adhd men kanske även as, var är gränsen liksom? Men jag upplever inget krångel alls med det sociala utan är utmattad) just nu med två små barn i mitt liv. Bara så att ingen som inte läst allt tror att jag bara ser as som ett plus eller så.

Jag har inget stort behov av social kontakt så kanske är det därför jag inte ser det som ett problem. Är en sån som skämtar med den i luckan på mcdonalds drive-through:en liksom. Känner mig dock obekväm i vissa oklara/lösa sociala situationer där jag inte har ett mål/plan. Näe, dags å sluta å se en film.

Kör förresten på impuls och tycker inte om att vara låst till planer. På många sätt är min karl utan diagnos aspigare än mig. (Deletar en massa och skickar innan jag svammlar iväg helt.)

Jagers skrev:I nya diagnosmanualen så klassas väll AS som en utvecklingsstörning?
jag tycker det stämmer bra oxå, det är väll en störning i utvecklingen av fostret som bildar AS? hjärnan utvecklas annorlunda?

Sen att folk tänker på dräggel och nån som bajsar på sig vid 25 års ålder när dem hör ordet utvecklingsstörning är juh en annan sak...

Fast AS står ju redan under "Pervasive developmental disorders" i både DSM-IV och ICD-10, så det klassas ju redan som en "uvtecklingsstörning".