Hej allihopa,

Är lite nyfiken, hur ni har det med kärlekslivet? Själv är jag singel efter att ha levt i några kortare relationer. Problemet med mig är att jag har svårt att släppa nån riktigt in på livet, vilket jag gissar inte är så ovanligt för as personer. Upplever också att det är sällan jag upplever killars intresse för mig som riktigt seriöst, det handlar mest om ytlig attraktion.

Jag har lagt ner hela grejen, belöningen är inte värd slitet

Det verkar som om killar har det betydligt tuffare än tjejer att hitta en partner att ingå en relation med. I synnerhet verkar detta gälla AS folk. Det är iallafall det intryck jag fått. Men i relationerna är det like lika bra/dåligt för bägge könen.

Fick min första flickvän ganska nyligen. Jag tycker tvärtom att jag blir för djup i alla relationer. Ville egentligen inte in i ett förhållande. Visst är det trevligt att få känna lite "kärlek" och få närhet men det tar mycket tid, energi och pengar att vara i ett förhållande. Vet inte om det är min grej riktigt.

Ett tag ville jag begå självmord pga ensamhet men inser i efterhand vad jäkla gött det är att vara själv

Smultron skrev:Det verkar som om killar har det betydligt tuffare än tjejer att hitta en partner att ingå en relation med. I synnerhet verkar detta gälla AS folk. Det är iallafall det intryck jag fått. Men i relationerna är det like lika bra/dåligt för bägge könen.

Nja, jag vet inte. Jag har inte heller några problem att hitta partners, problemet är att behålla dom. Min personlighet är helt enkelt inte kompatibel med de kvinnor jag träffat.

Huggorm skrev:Jag har lagt ner hela grejen, belöningen är inte värd slitet

Tycker du är jäkligt klok huggorm .

Väldigt bra, är kär jämt och ständigt

Jag har det bra. Tackar som frågar

Utmärkt här med.

Smultron skrev:Själv är jag singel efter att ha levt i några kortare relationer. Problemet med mig är att jag har svårt att släppa nån riktigt in på livet, vilket jag gissar inte är så ovanligt för as personer. Upplever också att det är sällan jag upplever killars intresse för mig som riktigt seriöst, det handlar mest om ytlig attraktion.

Samma här med tillägg att jag oftast försöker räkna ut partners "dolda agenda" då det inte alltid verkar handla om enbart ytliga attraktioner. Har lite problem med paranoian också så ibland skenar såna tankar iväg och ödelägger relationer.

Funderar på att skaffa en hund istället, verkar vara hållbarare i längden..

Jag har en partner sedan 2012. Det är knackigt och går trögt ibland men ja jag är inte singel i alla fall.

Jag är nöjd, arbetar på mitt 5e år med min fästman.

Smultron skrev:Hej allihopa,

Är lite nyfiken, hur ni har det med kärlekslivet? Själv är jag singel efter att ha levt i några kortare relationer. Problemet med mig är att jag har svårt att släppa nån riktigt in på livet, vilket jag gissar inte är så ovanligt för as personer. Upplever också att det är sällan jag upplever killars intresse för mig som riktigt seriöst, det handlar mest om ytlig attraktion.

jag vill gärna ha en seriös relation, men det finns ETT problem.

till skillnad från andra killar så vill inte jag "ta första initiativet" eller med andra ord, ragga tjejer. det nästan äcklar mig hur enkelt tjejer verkar ha det som kan välja och vraka bland killar, medan vi killar får kämpa som ett as för att ens ha en tjej. det finns ett stort krav jag har på min tjej; hon ska ÄLSKA mig, precis så som man förväntar sig av ett förhållande. frågan är nu den, hur ska jag veta om hon verkligen älskar mig, om hon inte ens behövde lyfta ett finger för att få mig? om en tjej har så många killar att välja mellan, då är chansen stor att hon tänker "jag behåller dig - tills jag hittar någon bättre".

jag säger inte att någon tjej ska komma och knacka på min dörr och fråga om ett förhållande, men bara att en tjej överhuvudtaget börjar prata med mig utan någon ansträngning från min sida och visar att jag betyder något för henne (inte "älskar" mig, man kan inte räkna med folk som "älskar" varandra innan förhållandet ens börjat), kan få mig tillräckligt motiverad att satsa på ett förhållande med henne. problemet är ju att inga tjejer ens bryr sig om att satsa på mig. de tar första bästa kille som dom stöter på och jag har uppenbarligen ingenting som motiverar varför de hellre ska kämpa mot mitt håll än att ta en "bättre" kille som hon bara behöver släppa in genom dörren. vad jag har lärt mig är att snällhet uppenbarligen ska finnas hos "alla" och alltså ingenting som utmärker en som person, och att intelligens och kunskaper är något överflödigt och värdelöst i förhållandesammanhang.

vissa har sagt att jag har haft något för stora krav på tjejer, men vad är det för krav jag egentligen har? det enda starka krav jag har från min framtida tjej är att hon ska älska mig, få mig att känna mig speciell, få mig att känna mig älskad. När jag ser tydligt att hon älskar mig och kommer fortsätta göra det, då ger jag henne all kärlek jag kan ge. Jag kan inte säga att jag är i botten bland alla killar; jag fick A i programmeringsteknik på KTH i Stockolm, jag har sommarjobbat som CAD-ritare på två ställen, jag driver ett UF-företag som säljer hemsidor, jag går teknik och har hyfsad bra betyg(15 i meritvärde räknat från årskurs 1 och 2 i gymnasiet), och anser mig ha bra framtidsutsikter vad gäller jobb. många killar har inget att skryta om vad gäller framgång och personliga förmågor.

jag tror inte att jag kommer få någon tjej, så som det ser ut i dagens samhälle. jag vill inte slösa energi på personer som inte ger något tillbaks, och därför står jag utanför möjligheterna att få en tjej som är något att ha :/

Puzzle skrev:Funderar på att skaffa en hund istället, verkar vara hållbarare i längden..

Men då blir inga barn gjorda, om man mot förmodan skulle vilja ha det.

Haft två förhållande och båda har i slutändan tagit mer än vad dom givit.

Om jag träffar någon som jag verkligen känner är min själsfrände kan jag dock överväga det.

Men det verkar osannolikt.

emorjon2 skrev:

Smultron skrev:Hej allihopa,

Är lite nyfiken, hur ni har det med kärlekslivet? Själv är jag singel efter att ha levt i några kortare relationer. Problemet med mig är att jag har svårt att släppa nån riktigt in på livet, vilket jag gissar inte är så ovanligt för as personer. Upplever också att det är sällan jag upplever killars intresse för mig som riktigt seriöst, det handlar mest om ytlig attraktion.

jag vill gärna ha en seriös relation, men det finns ETT problem.
till skillnad från andra killar så vill inte jag "ta första initiativet" eller med andra ord, ragga tjejer. det nästan äcklar mig hur enkelt tjejer verkar ha det som kan välja och vraka bland killar, medan vi killar får kämpa som ett as för att ens ha en tjej. det finns ett stort krav jag har på min tjej; hon ska ÄLSKA mig, precis så som man förväntar sig av ett förhållande. frågan är nu den, hur ska jag veta om hon verkligen älskar mig, om hon inte ens behövde lyfta ett finger för att få mig? om en tjej har så många killar att välja mellan, då är chansen stor att hon tänker "jag behåller dig - tills jag hittar någon bättre".

jag säger inte att någon tjej ska komma och knacka på min dörr och fråga om ett förhållande, men bara att en tjej överhuvudtaget börjar prata med mig utan någon ansträngning från min sida och visar att jag betyder något för henne (inte "älskar" mig, man kan inte räkna med folk som "älskar" varandra innan förhållandet ens börjat), kan få mig tillräckligt motiverad att satsa på ett förhållande med henne. problemet är ju att inga tjejer ens bryr sig om att satsa på mig. de tar första bästa kille som dom stöter på och jag har uppenbarligen ingenting som motiverar varför de hellre ska kämpa mot mitt håll än att ta en "bättre" kille som hon bara behöver släppa in genom dörren. vad jag har lärt mig är att snällhet uppenbarligen ska finnas hos "alla" och alltså ingenting som utmärker en som person, och att intelligens och kunskaper är något överflödigt och värdelöst i förhållandesammanhang.

vissa har sagt att jag har haft något för stora krav på tjejer, men vad är det för krav jag egentligen har? det enda starka krav jag har från min framtida tjej är att hon ska älska mig, få mig att känna mig speciell, få mig att känna mig älskad. När jag ser tydligt att hon älskar mig och kommer fortsätta göra det, då ger jag henne all kärlek jag kan ge. Jag kan inte säga att jag är i botten bland alla killar; jag fick A i programmeringsteknik på KTH i Stockolm, jag har sommarjobbat som CAD-ritare på två ställen, jag driver ett UF-företag som säljer hemsidor, jag går teknik och har hyfsad bra betyg(15 i meritvärde räknat från årskurs 1 och 2 i gymnasiet), och anser mig ha bra framtidsutsikter vad gäller jobb. många killar har inget att skryta om vad gäller framgång och personliga förmågor.

jag tror inte att jag kommer få någon tjej, så som det ser ut i dagens samhälle. jag vill inte slösa energi på personer som inte ger något tillbaks, och därför står jag utanför möjligheterna att få en tjej som är något att ha :/

Du har alldeles för höga krav verkar det som. Har man ett funktionshinder kanske man får leta andra personer med funktionshinder t.ex. Testat nätdejting? Många tjejer tar första initiativ där.
Vad det gäller utbilning/framgång/yrke kommer det ofta i andra hand när det kommer till kärleksrelationer. Attraktion går alltid först.
Låter som om du måste jobba lite på självförtroende. Är du "tillgänglig" när du är ute bland folk. Söker du ögonkontakt, ler osv? Man måste utstråla säkerhet, charm och glädje för att ens få en tjej att vilja kontakta dig. Du kanske kan börja träna lite, köpa nya kläder. Förändra dig helt enkelt till det bättre. Som man förväntas man ta första steget oftast tyvärr men börjar du träna på det succesivt kommer det kännas mer naturligt efter ett tag. Börja t.ex. med att säga hej till en snygg tjej i affären. Du kommer med tiden att bli bra mycket mer självsäker.

cocos skrev:

emorjon2 skrev:

Hej allihopa,

Är lite nyfiken, hur ni har det med kärlekslivet? Själv är jag singel efter att ha levt i några kortare relationer. Problemet med mig är att jag har svårt att släppa nån riktigt in på livet, vilket jag gissar inte är så ovanligt för as personer. Upplever också att det är sällan jag upplever killars intresse för mig som riktigt seriöst, det handlar mest om ytlig attraktion.

jag vill gärna ha en seriös relation, men det finns ETT problem.

till skillnad från andra killar så vill inte jag "ta första initiativet" eller med andra ord, ragga tjejer. det nästan äcklar mig hur enkelt tjejer verkar ha det som kan välja och vraka bland killar, medan vi killar får kämpa som ett as för att ens ha en tjej. det finns ett stort krav jag har på min tjej; hon ska ÄLSKA mig, precis så som man förväntar sig av ett förhållande. frågan är nu den, hur ska jag veta om hon verkligen älskar mig, om hon inte ens behövde lyfta ett finger för att få mig? om en tjej har så många killar att välja mellan, då är chansen stor att hon tänker "jag behåller dig - tills jag hittar någon bättre".

jag säger inte att någon tjej ska komma och knacka på min dörr och fråga om ett förhållande, men bara att en tjej överhuvudtaget börjar prata med mig utan någon ansträngning från min sida och visar att jag betyder något för henne (inte "älskar" mig, man kan inte räkna med folk som "älskar" varandra innan förhållandet ens börjat), kan få mig tillräckligt motiverad att satsa på ett förhållande med henne. problemet är ju att inga tjejer ens bryr sig om att satsa på mig. de tar första bästa kille som dom stöter på och jag har uppenbarligen ingenting som motiverar varför de hellre ska kämpa mot mitt håll än att ta en "bättre" kille som hon bara behöver släppa in genom dörren. vad jag har lärt mig är att snällhet uppenbarligen ska finnas hos "alla" och alltså ingenting som utmärker en som person, och att intelligens och kunskaper är något överflödigt och värdelöst i förhållandesammanhang.

vissa har sagt att jag har haft något för stora krav på tjejer, men vad är det för krav jag egentligen har? det enda starka krav jag har från min framtida tjej är att hon ska älska mig, få mig att känna mig speciell, få mig att känna mig älskad. När jag ser tydligt att hon älskar mig och kommer fortsätta göra det, då ger jag henne all kärlek jag kan ge. Jag kan inte säga att jag är i botten bland alla killar; jag fick A i programmeringsteknik på KTH i Stockolm, jag har sommarjobbat som CAD-ritare på två ställen, jag driver ett UF-företag som säljer hemsidor, jag går teknik och har hyfsad bra betyg(15 i meritvärde räknat från årskurs 1 och 2 i gymnasiet), och anser mig ha bra framtidsutsikter vad gäller jobb. många killar har inget att skryta om vad gäller framgång och personliga förmågor.

jag tror inte att jag kommer få någon tjej, så som det ser ut i dagens samhälle. jag vill inte slösa energi på personer som inte ger något tillbaks, och därför står jag utanför möjligheterna att få en tjej som är något att ha :/

Du har alldeles för höga krav verkar det som. Har man ett funktionshinder kanske man får leta andra personer med funktionshinder t.ex. Testat nätdejting? Många tjejer tar första initiativ där.
Vad det gäller utbilning/framgång/yrke kommer det ofta i andra hand när det kommer till kärleksrelationer. Attraktion går alltid först.

Tycker jag inte. Ser det som högst rimliga krav som dock dagens dejtingkultur inte kan leverera. Nätdejting är bara 100 gånger mer värdelöst i det sammanhanget.

För det är ju så att tjejer som inte medverkar utan förväntar att killen ska göra hela uppvaktningen inte är något att ha. Att tycka så är inte orimliga krav.

Huggorm skrev:

Puzzle skrev:Funderar på att skaffa en hund istället, verkar vara hållbarare i längden..

Men då blir inga barn gjorda, om man mot förmodan skulle vilja ha det.

Jorå, det heter valpar. Alternativt att man skaffar en liten knähund som man kan frisera och klä ut bäst man vill...

Nämen allvarligt, visst skulle det vara trevligt att hitta en partner som man kan dela livet med men även då så lutar det ändå mer åt adoption för min del. Finns tillräckligt många människor och föräldralösa barn som det är så jag ser ingen riktigt anledning till att skapa fler även om det vore något intressant att veta hur det är att vara gravid och se vad det skulle bli för något.

Varför är en partner något man "har", "fick", "skaffade" osv? Jag säger också så men det är jävligt konstiga ord att använda om en annan människa faktiskt. Jag har aldrig tänkt "shit, jag måste skaffa en pojkvän/flickvän" eller att jag "vill ha" en partner. När någon skriver att de letar efter en partner utstrålar det desperation och det är
så jävla osexigt.

I brist på bättre ord, jag har en pojkvän.

colaflaska skrev:Varför är en partner något man "har", "fick", "skaffade" osv? Jag säger också så men det är jävligt konstiga ord att använda om en annan människa faktiskt. Jag har aldrig tänkt "shit, jag måste skaffa en pojkvän/flickvän" eller att jag "vill ha" en partner. När någon skriver att de letar efter en partner utstrålar det desperation och det är
så jävla osexigt.

I brist på bättre ord, jag har en pojkvän.

Jo det är lite märkligt, men man behöver inte ta det bokstavligt. Somliga gör dock det.

Ett citat jag gillar:

Hettan skrev:

colaflaska skrev:Varför är en partner något man "har", "fick", "skaffade" osv? Jag säger också så men det är jävligt konstiga ord att använda om en annan människa faktiskt. Jag har aldrig tänkt "shit, jag måste skaffa en pojkvän/flickvän" eller att jag "vill ha" en partner. När någon skriver att de letar efter en partner utstrålar det desperation och det är
så jävla osexigt.

I brist på bättre ord, jag har en pojkvän.

Jo det är lite märkligt, men man behöver inte ta det bokstavligt. Somliga gör dock det.

Jag har aldrig reflekterat över det innan jag läste svaren här.

Ni då som har kärlek, hur ofta sexar ni? inget bullshit med trippelorgasmer utan ärligt?

colaflaska skrev:Varför är en partner något man "har", "fick", "skaffade" osv? Jag säger också så men det är jävligt konstiga ord att använda om en annan människa faktiskt. Jag har aldrig tänkt "shit, jag måste skaffa en pojkvän/flickvän" eller att jag "vill ha" en partner. När någon skriver att de letar efter en partner utstrålar det desperation och det är så jävla osexigt.

I brist på bättre ord, jag har en pojkvän.

"Jag är tillsammans/sambo/särbo/förlovad/gift med.." men ja, det låter lite konstigt kanske. "Jag är i ett förhållande" kan man ju säga men om man vill poängtera att det är just en pojk- eller flickvän så är det nog svårt att säga det på ett bättre sätt.

antonius skrev:Ni då som har kärlek, hur ofta sexar ni? inget bullshit med trippelorgasmer utan ärligt?

x