plåtmonster skrev:Kram? ge genomtänkta förslag som hjälper en? pålitlighet?, hjälpa till?

Hehe.. "pålitlighet". Har ännu inte träffat en aspergare som vet hur man litar på andra - mig själv inräknad.

tahlia skrev:Människor får känslan av att andra bryr sig om dem under sådana här konversationer.

Det var ungefär det jag trodde. Och jag blev glad när jag upptäckte det. Jag bryr mig så himla mycket om så himla många människor, men har så svårt att visa det på ett bra sätt. Dessa små samtal är tydligen ett socialt korrekt sätt att visa det på, och det är nog därför jag känner ovan nämnda värme när jag deltar i dem. Man ser och bekräftar någon. Det tycker jag är fint.

En tanke som slår mig nu när jag läser igenom tråden, är att det kanske till viss del handlar om förmågan att styra samtalet dit man själv vill? En NT har ju vanligtvis ett försprång när det gäller den kommunikativa och sociala förmågan jämfört med en aspergare, och har därmed en större förmåga att "leda" samtalet dit hen vill. Så ifall samtalet handlar om vad någons mamma gjorde i Frankrike, så beror det förmodligen på att NT-personen faktiskt är intresserad av att prata om just detta. Ett samtal följer ju sällan någon given linje utan kryssar lite hit och dit, men som aspergare kanske man helt enkelt är för dålig på att påverka samtalets inriktning på det subtila sätt som NT gör.

Om man som aspergare vill byta ämne så kanske man lyckas mindre bra av ett antal skäl (man är dålig på att fejka intresse för övrigas ämnesval och gör därmed övriga mindre benägna att gå en tillmötes, man har svårt att gissa sig till vilka av ens egna intressen som kan vara lämpliga att diskutera i sällskapet, man har svårt att göra övergången från ett ämne till ett annat smidig osv).

Ofta är ämnesvalet också begränsat beroende på de som deltar i det och inte minst intresset för att vidga sitt vetande och att vara orädd för sådant som är svårt.

Gafsan skrev:[...] aggressivt ointresserad [...]

Haha, jag trodde att det bara var jag som använde det uttrycket

tahlia skrev:När uppfattar ni att någon annan bryr sig om er?

När dom gör något som får konkret och positiv verkan för mig.

Amen!

tahlia skrev:Jag vet inte hur man säger det här på ett snällt sätt, misstänker att det kanske inte går. Det ni missar är att bry sig. Människor får känslan av att andra bryr sig om dem under sådana här konversationer. Vilket leder mig till frågan: När uppfattar ni att någon annan bryr sig om er? Vad behöver en person göra för att ni ska känna er viktiga för den människan?

Jag uppfattar sällan att folk bryr sig, kanske är det jag som inte uppfattar eller så så attdet kanske inte är så många som bryr sig helt enkelt.

Om jag ska uppfatta att någon bryr sig behöver denna person bryta sig ur de där satans konversationsmönstret och verkligen tala till mig, och inte bara upprepa samma skit h*n säger till alla.

------
- Hej hure läget?
- njae de e väl ok, själv?
- de e la gött, va gjorde du i helgen?
(Vanlig konversation, ingen substans.)
-----

---------
- Hej hure läget?
- njae de e väl ok, själv?
- de e la gött, men hur mår du egentligen då?
(Här går man ur den normala samtalstonen och blir personlig Istället, då kan man känna sig viktig.)
---------

Idiot skrev:
---------
- Hej hure läget?
- njae de e väl ok, själv?
- de e la gött, men hur mår du egentligen då?
(Här går man ur den normala samtalstonen och blir personlig Istället, då kan man känna sig viktig.)
---------

Fast det där blir obegripligt för mig egentligen eftersom frågan "hure läget?" också syftar till hur du mår vilket du redan svarat "det är ok" på. Varför fråga samma sak två gånger? Sedan är det ju så att jag undrar över hur de människor jag bryr mig om mår alltså lär jag fråga samtliga samma fråga, hur i hela helskotta varierar man den liksom?

tahlia skrev:

Idiot skrev:
---------
- Hej hure läget?
- njae de e väl ok, själv?
- de e la gött, men hur mår du egentligen då?
(Här går man ur den normala samtalstonen och blir personlig Istället, då kan man känna sig viktig.)
---------

Fast det där blir obegripligt för mig egentligen eftersom frågan "hure läget?" också syftar till hur du mår vilket du redan svarat "det är ok" på. Varför fråga samma sak två gånger? Sedan är det ju så att jag undrar över hur de människor jag bryr mig om mår alltså lär jag fråga samtliga samma fråga, hur i hela helskotta varierar man den liksom?

Men personen som frågar "hure läget" menar ju inte att de undrar hur man mår, de säger bara så för att det är samtalsprotokoll de följer.

Personligen svarar jag ofta dock hur jag mår, men folk förväntar sig inte ett ärligt svar, för det är en tom fråga när den ställs som hälsningsfras.


Anledningen till att frågan kan bli ställd 2 gånger är att den första gången inte räknas, det beror såklart på HUR den ställs, men oftast så säger folk "tja hur ere" utan att vilja ha ett svar. Det är bara nått man säger liksom.
Undrar man hur någon mår får man fråga ordentligt. - annars får man ett tomt standardsvar som: "bra, själv?"

Och nu kommer vi in på det jag menade i början, folk säger saker utan att tänka efter och samtalen blir automatiserade.


Säg istället (men inte som hälsningsfras!): "Hur mår du då," + något kort som tex: "senast var det ju blablabla.."

Då får ett ordentligt svar: "Jo det är väl bra, jag blablablabla"

Jag tror att aspergare ofta uppfattar ytligt småprat som ointressant därför att den som har AS tenderar att missa stora delar av det som kommuniceras, eftersom det inte sägs i ord utan framgår av tonfall, ansiktsuttryck, sammanhang etc.

Ofta när man pratar om ovidkommande småsaker (som vädret, kaffepriset eller vart faster Gun åkte på semester), så sker den egentliga kommunikationen på ett icke-verbalt plan. Ingen av de inblandade har något djupare intresse för vädret, kaffepriset eller faster Guns fritidsfördriv men det är heller inte det som är poängen.

För att ta ett exempel: när jag kommer till jobbet på morgonen så har jag ganska lång väg från entrén till min arbetsplats och eftersom det är många andra som anländer i ungefär samma tid, så blir det många tillfällen till att hälsa och växla några ord om t.ex. vädret. Men de här ordväxlingarna handlar ju egentligen inte om vädret. Om jag med ord säger "vilket regnväder!" (samtidigt som jag ler glatt mot den jag pratar med) så är orden inte så värst viktiga, utan det jag säger egentligen är: "Jag tycker att du är tillräckligt intressant och sympatisk för att jag ska vilja säga något mera än bara "hej", och förresten är jag en glad och positiv person som inte alls blir på dåligt humör av lite regn!".

Om jag har samma (i ord) konversation med tio olika personer så är det ändå skillnader i den icke-verbala kommunikationen. Någon kanske är på synbart dåligt humör, då anpassar jag mig efter det och signalerar att jag också tycker att det är ett elände med regn och morgnar (fast det tycker jag egentligen inte). Någon annan kanske är jätteglad, då blir regnet ett gemensamt skämt att skratta åt. En tredje kan vara någon som jag har en liten flirt med och då blir väderpratet bara en täckmantel för den icke-verbala delen av samtalet som handlar om helt andra saker.

Så när NT pratar om ovidkommande saker, eller inte verkar intresserade av att få svar på sina frågor (typ: "hur är läget?") så handlar det vanligtvis inte om att samtalet skulle vara tomt på innehåll eller att man är ointresserad av den man pratar med, utan det handlar om att den viktiga delen av kommunikationen sker på icke-verbal nivå.

Babbel babbel
Det finns ju ingen information där, förutom det som sägs.
Ska det vara så saatans svårt att bara säga det man vill och inte tolka in nåt som inte sägs? Folk är fan mer än lovligt dumma i huvudet

nallen skrev:Folk är fan mer än lovligt dumma i huvudet

Nja.. folk är inte dumma i huvudet bara för att de talar ett annat språk än du. Det vore lite som att hävda att alla som inte talar svenska är dumma i huvudet.

...vilket, om jag tittar mig omkring här, inte är så långt från sanningen som du just försökte göra gällande

nallen skrev:Det finns ju ingen information där, förutom det som sägs.

Det är ju det de gör, mellan 10 och 20% av kommunikationen är det som sägs (i NT-världen), resten förmedlas via tonfall och kroppsspråk (vilket är ett språk som få av oss behärskar) så det är därför vi missar så förbannat mycket av kommunikationen!

Wikipedia anger en ännu lägre siffra, 7% är pratet (siffran diskuteras rätt mycket ibland).

Du hävdar att siffran är 100% vilket är totalt främmande bland forskare som studerar mänsklig kommunikation.

Den verbala kommunikationen innehåller bara ointressant och den tonfalls samt kroppspråksbaserade delen innehåller sådant som man kanske inte behöver bekräftas varenda morgon. Går man i tankarna på vilken fourirtransform och spektrumbearbetning som lämpar sig för en viss signalanalys kan det vara oerhört störande med folk som kräver uppmärksamhet utöver ett vänligt hej.

Undrar hur aspergare (särskilt av den "manliga" typen) klarar sig någonstans som i Iran. Eller klarade sig här för något århundrade sedan på sina håll, där vi hade folkliga etikettsregler som innebar att man måste låtsas och dansa "nej det är så litet så" och "inte ska väl du" i varv på varv, till och med springa och gömma sig på logen för att slippa bli bjuden på en kopp kaffe, innan man fick komma till saken – och även då bara i de mildaste omskrivningar. Och måste göra så, annars var det sista gången någon ville ha med en att göra.

Annars verkar det som om Gafsan har skrivit mycket jag håller med om.

Miche skrev:

nallen skrev:Det finns ju ingen information där, förutom det som sägs.

Det är ju det de gör, mellan 10 och 20% av kommunikationen är det som sägs (i NT-världen), resten förmedlas via tonfall och kroppsspråk (vilket är ett språk som få av oss behärskar) så det är därför vi missar så förbannat mycket av kommunikationen!

Wikipedia anger en ännu lägre siffra, 7% är pratet (siffran diskuteras rätt mycket ibland).

Du hävdar att siffran är 100% vilket är totalt främmande bland forskare som studerar mänsklig kommunikation.

WHAT?!! Har du några bra källor på det? Känner genast ett kraftigt behov av att fördjupa mig inom ämnet. Jag hade trott att det var typ 70-80%... och tyckte att DET var illa, men detta är ju katastrof.

For monkeys by monkeys

nallen skrev:
Babbel babbel
Det finns ju ingen information där, förutom det som sägs.
Ska det vara så saatans svårt att bara säga det man vill och inte tolka in nåt som inte sägs? Folk är fan mer än lovligt dumma i huvudet

En man som håller med dig...
http://www.youtube.com/watch?v=znrfgTyRq_4

svarabhaktivokal skrev:

Miche skrev:

nallen skrev:Det finns ju ingen information där, förutom det som sägs.

Det är ju det de gör, mellan 10 och 20% av kommunikationen är det som sägs (i NT-världen), resten förmedlas via tonfall och kroppsspråk (vilket är ett språk som få av oss behärskar) så det är därför vi missar så förbannat mycket av kommunikationen!

Wikipedia anger en ännu lägre siffra, 7% är pratet (siffran diskuteras rätt mycket ibland).

Du hävdar att siffran är 100% vilket är totalt främmande bland forskare som studerar mänsklig kommunikation.

WHAT?!! Har du några bra källor på det? Känner genast ett kraftigt behov av att fördjupa mig inom ämnet. Jag hade trott att det var typ 70-80%... och tyckte att DET var illa, men detta är ju katastrof.

Du kan börja med att klicka på länken som går till en källa med hänvisningar (dvs Wikipedia)!

Jag fick informationen ursprungligen på en kurs för omkring 20 år sedan (sen dess verkar siffran ha sjunkit genlm ytterligare forskning).

Gafsan skrev:Jag tror att aspergare ofta uppfattar ytligt småprat som ointressant därför att den som har AS tenderar att missa stora delar av det som kommuniceras, eftersom det inte sägs i ord utan framgår av tonfall, ansiktsuttryck, sammanhang etc.

Ofta när man pratar om ovidkommande småsaker (som vädret, kaffepriset eller vart faster Gun åkte på semester), så sker den egentliga kommunikationen på ett icke-verbalt plan. Ingen av de inblandade har något djupare intresse för vädret, kaffepriset eller faster Guns fritidsfördriv men det är heller inte det som är poängen.

För att ta ett exempel: när jag kommer till jobbet på morgonen så har jag ganska lång väg från entrén till min arbetsplats och eftersom det är många andra som anländer i ungefär samma tid, så blir det många tillfällen till att hälsa och växla några ord om t.ex. vädret. Men de här ordväxlingarna handlar ju egentligen inte om vädret. Om jag med ord säger "vilket regnväder!" (samtidigt som jag ler glatt mot den jag pratar med) så är orden inte så värst viktiga, utan det jag säger egentligen är: "Jag tycker att du är tillräckligt intressant och sympatisk för att jag ska vilja säga något mera än bara "hej", och förresten är jag en glad och positiv person som inte alls blir på dåligt humör av lite regn!".

Om jag har samma (i ord) konversation med tio olika personer så är det ändå skillnader i den icke-verbala kommunikationen. Någon kanske är på synbart dåligt humör, då anpassar jag mig efter det och signalerar att jag också tycker att det är ett elände med regn och morgnar (fast det tycker jag egentligen inte). Någon annan kanske är jätteglad, då blir regnet ett gemensamt skämt att skratta åt. En tredje kan vara någon som jag har en liten flirt med och då blir väderpratet bara en täckmantel för den icke-verbala delen av samtalet som handlar om helt andra saker.

Så när NT pratar om ovidkommande saker, eller inte verkar intresserade av att få svar på sina frågor (typ: "hur är läget?") så handlar det vanligtvis inte om att samtalet skulle vara tomt på innehåll eller att man är ointresserad av den man pratar med, utan det handlar om att den viktiga delen av kommunikationen sker på icke-verbal nivå.

Mycket bra poäng, det bekräftar nästan min teori att om man inte kan uppfatta dessa detaljer så kan man inte uppskatta de flesta av dessa samtal då man inte får ut någonting överhuvudtaget av dem.
Man kan alltså inte "ha trevligt". ( I den mån som denna tråd handlar om, man junsåklart ha trevligt på andra vis )

@Louka: Nej, motsatsen till trevligt är otrevligt, inte tråkigt.
Motsatsen till tråkigt är roligt.
Men bara för att man inte har det trevligt betyder det inte att man tycker någonting är negativt, det är inte allt eller inget, det finns gråzoner.
Mr. Troll you have been fed once again.

Such a trollfriendly environment, but we already knew that.

Det kan vara lite så att "här måste man vara tillags". Jag tycker jag ser det rätt tydligt i pub-miljöer "där man dränker sina sorger mera", felet är kanske att man går ut ledsen och förtär alkohol ( det bör man inte göra enligt vad jag hört ) , drick när du är glad, annars kan du späda på din ledsamhet... men dålig följd till följd


Men med trevlighet/trivsamhet skulle jag säga att - Det är en miljö du känner dig mest bekväm i och tillfreds i, då kanske du släpper på "spärrarna" ( känner igen det här själv ) , även fast jag är rätt så social, vissa miljöer och ibland är jag fortfarande "stel", och får inte utlopp för de positiva gester och så som jag har annars, det händer mig fortfarande, men rätt sällan. För mig gäller att: Att jag avspänd och harmonisk, då ger jag mer av mig själv...typ så.


Mvh
C