De gångerna jag övervägt att ta livet av mig har det varit pga feghet, feghet är alltså det som får mig och säkert många med mig att fortsätta leva ett skitliv

.

De gånger jag övervägt att ta livet av mig men inte gjort det, har det varit pga feghet. (ska det vara.)

Feghet för att du inte vet hur livet kommer bli eller vad som händer efter att din kropp slutat fungera?

I vilket fall som helst så har jag svårt att inbilla mig att det är de modiga personer som lyckas ta livet av sig.

snuggelhund skrev:

De gångerna jag övervägt att ta livet av mig har det varit pga feghet, feghet är alltså det som får mig och säkert många med mig att fortsätta leva ett skitliv.

De gånger jag övervägt att ta livet av mig men inte gjort det, har det varit pga feghet. (ska det vara.)

Samma här. Jag ser inte heller självmord som en enkel utväg. Jag vet att jag citerar en rättelse av felsyftning, men orka... jag håller alltså med om det du förtydligar att du menade

Hade jag vågat, så hade jag nog varit död nu.

Om man tar livet av sig får man ju inte reda på hur det gick? Jag vill veta hur det går.
Men om jag får nån kroppslig sjukdom som gör livet ännu mer jobbigt så kanske det är en bättre väg ut?

Jag hatar min ensamhet men livet är ändå så pass intressant att jag inte lämnar det pga min ensamhet.
Men det är väldigt jobbigt

Parvlon skrev:Feghet för att du inte vet hur livet kommer bli eller vad som händer efter att din kropp slutat fungera?

I vilket fall som helst så har jag svårt att inbilla mig att det är de modiga personer som lyckas ta livet av sig.

Bara allmän feghet. Jag har aldrig brytt mig om att definera det.

adhderic skrev:Om man tar livet av sig får man ju inte reda på hur det gick? Jag vill veta hur det går.
Men om jag får nån kroppslig sjukdom som gör livet ännu mer jobbigt så kanske det är en bättre väg ut?

Jag hatar min ensamhet men livet är ändå så pass intressant att jag inte lämnar det pga min ensamhet.
Men det är väldigt jobbigt

Men om man levt i några decennier med ett liv som är dåligt och oförändrat och där resurserna saknas till att det ska bli någon realistisk förändring/förbättring kan man nog redan på förväg räkna ut hur resten av livet kommer att bli.

Tror jag förstår men ordet feg känns ändå lite malplacerat?

Jag kan vara rädd för att misslyckas och bli liggande i koma eller smärta resten av livet
pga nåt gick snett och de rädda livet på en men man blev jätteskadad och oförmögen att
lyckas nästa gång.

Men framförallt är livet så spännande att jag vill leva flera hundra år för att se om vi någonsin
kom till Mars och om vi koloniserade Månen och om vi lyckas få ner överbefolkningen och hur det gick
med Islam och deras offensiv osv

så mycket man går miste om om man lämnar nu. Det är för värdefullt att vara kvar och får reda på.