Själv väntar jag sedan jag vet inte hur länge på ett förnyat recept jag beställde via webben och fick bekräftelse på med mail nästan omedelbart. Sedan dess har det inte hänt någonting på säkert två veckor. Undrar om det är läkaren som tappat bort lappen eller om det har med sköterskestrejken att göra på något vis?

Får väl skriva ett påminnelsemail snart, antar jag.

De är idioter.

Jag skulle kunna reformera sjukvården och effektivisera ngt så enormt.
En gubbe som sitter, går man fram, framställer problemet, han skriver ut eller du får vänta på undersökning noggrant.

Mina undersökningar går inte att göra hos husläkaren, han ska bara skriva pills. Det ska psykiatrikern också, psykologen kan jag tala med.

Sen får man väl ha två linjer, en för dumma retards som inte kan läsa på och ser Dr som en kille som kan, en för de som kan mer än Dr om just sin sjukdom. Såg nu hur min Dr skulle ta emot ett småbarn. Hur kan han då veta allt om allt? Omöjligt, och ingen tech har han. Stenålder, geriatrikskit och barnskit e vad det är.

Jag måste skaffa mig fetare läkare som de andra står i givakt åt..

Mardröm skrev:De är idioter.

Jag skulle kunna reformera sjukvården och efektivisera ngt så enort.
En gubbe som sitter, går man fram, framställer problemet, han skriver ut eller du får vänta på unersökning noggrant.

Mina udersökningar går inte att göra hos husläkaren, han ska bara skriva pills. Det ska psykiatikern också, psykologen kan jag tala med.

Sen får man väl ha två linjer, en för dumma retards som inte kan läsa på och ser Dr som en kille som kan, en för de som kan mer än Dr om just sin sjukdom. Såg nu hur min DR skulle ta emot ett småbarn. Hur kan han då eta allt om allt? omöjligt, och ingen tech har han. Stenålder, geratrikskit och barnskit e vad det är.

Jag måste skaffa mig fetare läkare som de andra står i givakt åt..

Ett alternativ kanske vore att söka hjälp för ditt blandmissbruk - av narkotika och sjukvård!

Som aspie och medmänniska har jag många gånger sörjt eller kokat av ilska över hur aspisar missförståtts eller behandlats illa av sjukvården. Forum är fullt av berättelser om sånt. Själv ser jag som min viktigaste uppgift i jobbet att bidra med det lilla jag kan för att , hjälpa, omdiagnosticera och behandla aspisar.

Som allmänläkare och psykiater har jag allt för många gånger själv drabbats av eller sett bra kollegor drabbas av krävande, hotande, egoistiska tölpar av din sort, oförmögna att se människor - läkare och andra - som annat än bruksföremål att hota/tjata/bråka sig till knark av.

Du kan vara säker på att de flesta läkare som haft oturen att drabbas av dig läst dig som en öppen bok. Att de inte förskriver åt dig det du begär, när du begär det, i de mängder du kräver och för de skäl du begär det - beror inte på att de inte fattar sin uppgift. Det är tvärtom du som som inte fattat deras uppgift.

Att du har sviktande theory of mind-förmågor må vara ursäktat, det har vi alla aspisar i olika grad. Att du är korkad rår du inte för. Däremot bär du ett ansvar för hur du bemöter dina medmänniskor och talar om dem. På forum har du gett upprepade egna exempel på en antisocial och parasitisk mänskosyn som kanske är sitt eget straff ...

docfrasse skrev:
Ett alternativ kanske vore att söka hjälp för ditt blandmissbruk - av narkotika och sjukvård!

Nej tack. Jag är fö redan kollad av missbruks ÖL. Efter det slutade problemen med att få mina meds!
Nu är det underbenanning som är problemet jag skriver bara brev och begär. Och jag äter runt 100-150 mg diazepamekvipotenter var dag. Det gör mig frisk(are)!

Jag överkonsumerar inte sjukvård normalt, men bråkar du bråkar jag. du får allt visa din högre kompetens på specialområdet. Om du är allmänläkare har du barn gamla benbrott och fan vet allt, jag kan läsa in mig på smala ämnen och jag behöver inte följa socialstyrelsen, vilket inte du heller behöver, även om du ska, om du kan argumentera vilket jag har läst på och gett dig verktyg till.

Som aspie och medmänniska har jag många gånger sörjt eller kokat av ilska över hur aspisar missförståtts eller behandlats illa av sjukvården. Forum är fullt av berättelser om sånt. Själv ser jag som min viktigaste uppgift i jobbet att bidra med det lilla jag kan för att , hjälpa, omdiagnosticera och behandla aspisar

. Du menar diagnosticera och sen?
Behandla? Hur? Kurs i grupp?
Pills du och dagens Zeitgaist i landet diggar?

Som allmänläkare och psykiater har jag allt för många gånger själv drabbats av eller sett bra kollegor drabbas av krävande, hotande, egoistiska tölpar av din sort, oförmögna att se människor - läkare och andra - som annat än bruksföremål att hota/tjata/bråka sig till knark av.

Har du möjligen en bias här Frasse?
Det är helt klart att jag behöver mina meds. Jag hotar inte med annat än att jag får ett skitliv om han inte hjälper mig. Jag ber honom förklara varför. Jag argumenterar. VI LEVER I "==( vi har internet, vi har personlig frihet!
Men på beroendecentrums hemmis står fortfarande namnet Bejeroth.
En maoist som oroade sig för Peter Pans påverkan på barn.

Du kan vara säker på att de flesta läkare som haft oturen att drabbas av dig läst dig som en öppen bok. Att de inte förskriver åt dig det du begär, när du begär det, i de mängder du kräver och för de skäl du begär det - beror inte på att de inte fattar sin uppgift. Det är tvärtom du som som inte fattat deras uppgift.

Då kan de väl förklara den då? Eller du kanske kan?
Jag trodde de skulle hjälpa mig.
Med psyk har jag inga problem, det är den somatiska vården som drabbats av knarknojan.

Att du har sviktande theory of mind-förmågor må vara ursäktat, det har vi alla aspisar i olika grad. Att du är korkad rår du inte för. Däremot bär du ett ansvar för hur du bemöter dina medmänniskor och talar om dem. På forum har du gett upprepade egna exempel på en antisocial och parasitisk mänskosyn som kanske är sitt eget straff ...

Vad betyder korkad? Dum? I vilken terminologi dum? IQ?
Hur kan jag vara det när testen säger annat? Tack vare mitt knark, som mina läkare har sagt inte ska anses som knark om de gett ut det, är jag numer säkert nära geni. Ja, alla tänker på sitt sätt.

Absolut, tänk om jag kunde vara en nöjd hund som voffade snällt.
Jag är inte psykopat, jag är narcissist, egendiagnosticerad. Parasitisk? Ja det tycker du nog, men, du har ju inte heller politik som intresse. Vad gäller empati så kan jag lika gärna anklaga dig som du mig. Jag är väldigt empatisk. OM jag vill. Och så är du med säkert. Men inte nu mot mig.


Redan som liten insåg jag att människan är som en sån liten maskfan man får i röven som liten när man tar på skitiga ställen, ex offentlig toa, och bara kliar värddjuret (jag) i röven och dör. Helt ovettig skapelse som bara när sig själv. Som människan.

Det märks att du tagit till dig svensk doktorstanke och moral. Men kan jag få inte få välja en dr som passar mig? Måste jag ha dig (eller en av de 80% allmänläkare som är ungefär som du)? Varför får jag ingen info om dig före jag väljer dig som läkare?
Jag skulle inte välja dig. I en ekonomi betyder det att du skulle missa en fet inkomst för jag är enkel och kunnig och skriver normalt bara en lapp, vill inte träffas och mysa. Den lappen skulle du kunna debitera fett för.
Men, som alla andra läkare vill du ha betalt men göra som du vill, tänk om folk som grävde gjorde samma sak, ja, du får ett dike, men inte där du ritat, nono, du får ett på åkern därute.

Jag är inte intresserad av dina tjänster om du inte beaktar min önskan, min rätt enligt patientlagen och dessutom gör en extra tvist för det, annars fattar du inte mkt om psykologi, patientens tro på pillset är mkt viktig.

Det är ett straff att vara jag, agree, ändå så svarar du mig inte i tråden "hur man tappar livsgnistan"

Jag är en deprimerad, extremt känslig narcissist. Men jag ska leva och anpassa mig. Har du haft en katt? Har du sett att de har personligheter? En del lugna, andra galna, men jag ska anpassas...inse att jag är är kisse doktorn. De flesta är hundar. Jag måste ha en veterinär (eftersom de skiter vad jag säger så kan jag ju lika gärna uppsöka en sån) som inser att jag är katt, inte hund.

Bara det att jag känner mig förolämpad drar ner psyket. Snart är vård motiverad, om den nu skulle finnas...
Bara för att en läkare skulle ändra på det som funkade och var insatt.
Olagligt, egentligen, men sker jämt, patienten har rätt till second opinion och ingen ska heller behöva sluta med "droger" om den inte vill och fungerar bättre på dem än utan.

Som tur är är snart doktorer onödiga. Teknikens under. De talar om brist, men i verkligheten så är det bara en brist pga att ni är billigare än maskinen. Humana assets är lite värda. Som grisar i Saudi.
Nu ser jag fram mot en sommar med mkt psykpills, i soffan hemma ensam.
Och det ÄR doktorn som skulle ändra medsen som bär ansvaret.

Du verkar vara lika mkt omnipotent narcissist som jag? Du känner inte till mig såväl. Det är mkt vård som krävs för detta, och jag vill inte, samhället måste göra mig hårdare, så jag blir mer "get rich or die trying"
Då kommer jag aldrig att sitta i ett väntrum och få en slumpdoktor mer.

Blir verkligen glad över Mardröms svar och kämpaglöd!
Tänkte just posta något om vad det är för en doktor som, oavsett allt annat, inte ser att en människa mår sämre än vad någon ska behöva må?

Jag är bara stillsamt förvånad över vad det är Mardröm behöver egentligen, och varför?

Fast, ja. Jag VET att det egentligen inte är min sak att snoka i. Men när klagomålet nu är utkastat i cyberrymden kan jag inte låta bli att fundera....

Numer är det en fråga om hur han talat och gjort med mig.
Kallar Xanor rävgift.
Påstått att Imovane är beroendeframkallande.
Att han inte KAN skriva licensmedicin.
Att han byter en behandling jag kämpat för att få till i 3 år pga sina åsikter och socialstyrelsens "bör".
Han satte inte in dem, det är kutym att bara fortsätta om patienten är nöjd. Han kan bara få ett mindre fyfy om ngt skulle gå fel, och med en rejäl hälsokoll av mig är risken noll!
Jag kan inte äta "mildare " mediciner och han vill knappast ge mig morfin i ett halvår.
Rekommenderat vanlig sjukgymnastik trots att jag inte klarar det psykiatriskt.
Jag har försökt två gånger med hemsk skam och tvångstankar som följd, med piller rör jag mig=gör egen gymnastik. Skrivit ut depåpiller, vilket var det sista. Aldrig mer depå!

Han ser hellre att man äter osäkra mediciner än knark, trots att knark är bra och jag har as och inte blir beroende som andra, sure, av smärtlindringen, av att få sova , sure jag får avtändningar när droger går ur kroppen, men saknar het SUG i själen.

Jag är sugen på att testa att filma mig själv när jag blir heroinist och sen hur lätt jag slutar och anklaga alla för meseri.

Utan att direkt kommentera Mardröms situation, som jag ju inte vet något om, så pekar han här på ett vanligt problem. När man byter läkare, vilket är väldigt vanligt speciellt inom psykiatrin, så har den nya läkeren inte sällan en helt annan åsikt om såväl medicinering som andra saker än den tidigare läkaren. Ibland är det till det bättre, ibland till det sämre, men problemet är att det saknas konsistens och konsekvens. För en patient är det väldigt frustrerande att plötsligt inte få de mediciner som har fungerat bra, och som tidigare läkare har tyckt är bra, bara för att den nya läkaren, som ofta knappt vet någonting om sin nya patient, har en annan åsikt och inte har tid och ork att läsa journalen och höra patientens motivering. Samtidigt förstår jag det ur läkarens synvinkel också, eftersom denne har ett ansvar, men det är ändå inte acceptabelt för patienten att det ska bero så mycket på enskild läkares godtycke, som det ibland kan göra. Är det inom samma klinik så brukar det dock ofta inte vara så stora problem utan de flesta läkare brukar acceptera att skriva ut samma medicin som man har fått tidigare enligt journalen.

Egentligen är han nog god och med vänliga avsikter, men han fattar ju inte att det inte finns ngt val! Jo, lidande. Svenska läkare gillar att ge smärta. Horribelt, smärta ger ångest. Får diskutera mer BZ med min psykiatriker.
Kanske 4 Rohypnol på dagen.

Viket jag ju inte får, men vad fan ska man göra? Den förre läkaren, en välkänd idrottsman med mkt narcissistisk omnipotensläkarstuk, fattade först när jag skrek, "JAG STÅR INTE UT", du är mitt hopp du måste hjälpa mig.
Efter det har det gått OK, före skulle han oroa sig, de är ju så narkotikafientliga, som docfrassse som är läkare men inte hajar theory of mind.

Problemet är ju också att läkarna ofta inte har tid att träffa och diskutera med sina patienter så mycket som behövs, och ända har de bestämda åsikter. Om läkaren t.ex. inte skriver ut flunitrazepam och det leder till att patienten börjar konsumera stora mängder alkohol som sömnmedel istället, vad är då vunnet? Ingenting, tvärtom, men läkaren får ju aldrig reda på det eftersom denne inte har tid att träffa patienten i den omfattning som behövs för att följa upp och diskutera.

Nä, men det hajar inte de som lärt upp docfrasse och hans polers.

Och om läkaren får reda på det, vad leder det till? Frasse drar ju in körkort, inte med gl'ädje, men det är ju hans plkt, och att vara lite olydig för man jobbar åt patienten och inte myndigheter, nejnej.

Så träffar ni frasse, sup som fan men förneka allt!

Sen är det för mkt prat och möten, en lapp, ett telesamtal på 5 min räcker.

Min första bra husläkare tog av min bästa poare från ropparna. Han gav mig, men an kunde säga ifrån också. Han var LÄKARE!
Empatisk. Även om jag inte fick som jag ville litade jag på hans omdöme.
Jag blev aldrig sämre, sulle jag blivit det agrade han på dagen och han kollade mig så allt var OK.
En husläkare, före de fanns.

12000 perosner ville ha honom.
Jag hade flyttat...så jag fick en normalgubbe....
Horribla minnen hur de gör gastroskopi utan lustgas + dormicum....

SSen dess har jag haft två läakre som utmäkt sig. Båda icke svenskar.
En polsk kvinna som såg allt på fem minuter. Fixade min ångest.
Tyckte jag skulle skita i antidepp och köra BZs.
HUdläkare egentligen...
en annan hudäkare fixade det 10 svansa doktorer negligerat på 5 minuter. Och han talade bara latin + ngt arab språk. Men han fixade, snabbt och bra.

Det är nog dags att lämna den offentliga vården nu. Bara idioter vill jobba där.

Vänta nu mardröm, tillskriv mig inte saker jag aldrig har sagt nu. Jag har inte sagt att det är läkarnas fel i första hand, utan snarare oftast brist på tid att träffa patienterna och resursbrist och annat elände som gör att det är svårt att få kontinuitet i läkarkontakten och att man kanske måste träffa en massa olika läkare från gång till gång. De flesta läkare är nog OK och gör så gott de kan, men systemet har gått så åt helvete att läkarna inte får en ärlig chans längre.

För att ta ett surrealistiskt exempel från verkligheten. Jag hade inte haft någon ordinare läkare på flera år sedan min förra slutade och nu hade även den stackars ST-läkaren som försökte sköta tre läkartjänster ensam slutat. Samtidigt var F-kassan på mig att förnya min tillfälliga sjukersättning vilket ju förutsätter ett läkarintyg. Visst, sa kliniken, de skulle ordna en läkartid. Det fick jag också, snabbare än väntat, men det var en hyrläkare och han kunde absolut inte skrivit något sådant intyg utan att veta mera om mig än han hann göra på ett enda tillfälle. Att de hade bokat in mig hos honom just för att han skulle skriva läkarintyg brydde han sig inte om. Däremot var han väldigt trevlig och entusiastisk på andra sätt och rekommenderade en massa böcker och artiklar, tyckte man skulle ta lite nya blodprover och letade själv upp en sköterska för att få det gjort meddetsamma. Men läkarintyg, nej de vägrade han. Det blev alltså så att man fick ge mig en ny tid hos någon av de ordinarie läkarna, även om jag aldrig hade träffat honom heller. Vilket resursslöseri! Det första av de läkarbesöken var ju egentligen helt onödigt eftersom det inte ledde till det som var själva anledningen för det. Nästa gång det var dags var det återigen en hyrläkare, men hon var raka motsatsen. Läkarintyget kunde hon skriva, men diskutera mina problem och min situation i övrigt hade hon verkligen inte tid med. Men i det fallet gjordes ju i alla fall det som var primära syftet.

Kvasir skrev:Vänta nu mardröm, tillskriv mig inte saker jag aldrig har sagt nu. Jag har inte sagt att det är läkarnas fel i första hand, utan snarare oftast brist på tid att träffa patienterna och resursbrist och annat elände som gör att det är svårt att få kontinuitet i läkarkontakten och att man kanske måste träffa en massa olika läkare från gång till gång. De flesta läkare är nog OK och gör så gott de kan, men systemet har gått så åt helvete att läkarna inte får en ärlig chans längre.

Går man med på att arbeta i ett sånt system, utanför krigstid, och lyder systemet så anser jag att man begår ett mindre moralbrott.

För att ta ett surrealistiskt exempel från verkligheten. Jag hade inte haft någon ordinare läkare på flera år sedan min förra slutade och nu hade även den stackars ST-läkaren som försökte sköta tre läkartjänster ensam slutat.

Ja, men densnubben kanske lärde sig efektivitet å andra sidan? Man bör klara 5-10 tjänster själv, om de inte är knepiga på psyk. Det gäller att spola skitsnacket. Inse sastt dsu intes kasn göras ett bra jobb, så, då får du agera utifrån verkligheten. Den ST läkaren fick säkert en hel del kunskaper i hur man är effektiv och utnyttjar team. PÅ mitt förra vårdställe, mkt rikt område, där var det aldrig ngt jidder. Kompetent perosnal. Här bor det många fyllon och emosar utan slktingar som heter domare Von knorr, eller advokat Bengtsson, eller Dr Bolund.
De har ju sammanslutningar, där säkert ens psykiatiker också är med.
Då blir de räddare att inte ge kunden en bra behadling.

Samtidigt var F-kassan på mig att förnya min tillfälliga sjukersättning vilket ju förutsätter ett läkarintyg. Visst, sa kliniken, de skulle ordna en läkartid. Det fick jag också, snabbare än väntat, men det var en hyrläkare och han kunde absolut inte skrivit något sådant intyg utan att veta mera om mig än han hann göra på ett enda tillfälle. Att de hade bokat in mig hos honom just för att han skulle skriva läkarintyg brydde han sig inte om.

Han struntade alså i verkigheten, han skule lyda regler, inser inte att man bara skriver i ett sånt läge, du gick dit för en tjänst, men fick en annan.
UNdrar hur det går på kiosken om en stund, får jag kaffet jag vill ha eller kommer de att ge mig en flaska saft och säga att et får jag nöja mig med och det bara ä r att acceptera när det står i kioskhadlarnas regelbok att man ska få kaffe om man begär det?

Däremot var han väldigt trevlig och entusiastisk på andra sätt och rekommenderade en massa böcker och artiklar, tyckte man skulle ta lite nya blodprover och letade själv upp en sköterska för att få det gjort meddetsamma. Men läkarintyg, nej de vägrade han. Det blev alltså så att man fick ge mig en ny tid hos någon av de ordinarie läkarna, även om jag aldrig hade träffat honom heller. Vilket resursslöseri! Det första av de läkarbesöken var ju egentligen helt onödigt eftersom det inte ledde till det som var själva anledningen för det.

Precis. Seghet och en mystomte som inte gör det man vill utan vad han känner för för dagen.

Nästa gång det var dags var det återigen en hyrläkare, men hon var raka motsatsen. Läkarintyget kunde hon skriva, men diskutera mina problem och min situation i övrigt hade hon verkligen inte tid med. Men i det fallet gjordes ju i alla fall det som var primära syftet.

Nej, men det är ju att föredra, hon kunde kanske klämma in 2-3 patienterpå en timme så effektiv med pennan, skriva intyg, remisser och medicin är det en läkare gör, men de är för förbålt sega och de har åsikter de kan lämna hemma.

Det primära syftet ja...

Mardröm skrev:

Kvasir skrev:Vänta nu mardröm, tillskriv mig inte saker jag aldrig har sagt nu. Jag har inte sagt att det är läkarnas fel i första hand, utan snarare oftast brist på tid att träffa patienterna och resursbrist och annat elände som gör att det är svårt att få kontinuitet i läkarkontakten och att man kanske måste träffa en massa olika läkare från gång till gång. De flesta läkare är nog OK och gör så gott de kan, men systemet har gått så åt helvete att läkarna inte får en ärlig chans längre.

Går man med på att arbeta i ett sånt system, utanför krigstid, och lyder systemet så anser jag att man begår ett mindre moralbrott.

Så det är bättre att vi inte får någon vård alls än att vi har ett system som fungerar dåligt? Märkliga åsikter du har.

Mardröm skrev:Ja, men densnubben kanske lärde sig efektivitet å andra sidan? Man bör klara 5-10 tjänster själv, om de inte är knepiga på psyk. Det gäller att spola skitsnacket. Inse sastt dsu intes kasn göras ett bra jobb, så, då får du agera utifrån verkligheten. Den ST läkaren fick säkert en hel del kunskaper i hur man är effektiv och utnyttjar team.

Vad farao pratar du om? Problemet är ju att läkarna inte hinner träffa patienterna tillräckligt ofta och prata tillräckligt mycket. Det är ju det mest centrala inom psykiatrin, där man inte kan ställa diagnos bara med blodprover eller andra enkla metoder. Läkarna inom psykiatrin har ofta effektiviserat sig själva så mycket att det brakar ihop och blir sjukskrivna själva.

Han struntade alså i verkigheten, han skule lyda regler, inser inte att man bara skriver i ett sånt läge, du gick dit för en tjänst, men fick en annan.
UNdrar hur det går på kiosken om en stund, får jag kaffet jag vill ha eller kommer de att ge mig en flaska saft och säga att et får jag nöja mig med och det bara ä r att acceptera när det står i kioskhadlarnas regelbok att man ska få kaffe om man begär det?

Svårt att säga vems felet egentligen var där. Läkaren borde förstås ha informerats om att syftet med besöket var just att skriva ett intyg och tid skulle ha avsatts så han hann läsa journalen i rimlig omfattning. I grunden är problemet förstås att läkarbristen omöjliggör kontinuitet i vården. Om man ständigt träffar nya läkare så kommer ju aldrig någon vara insatt i den enskilda patienten. Det är givetvis en konfliktsituation för en läkare att träffa en patient för första och ända gången och patienten ber om läkarintyg för sjukersättning eller recept på narkotiska preparat eller liknande. Om inte läkaren har informerats om patientens situation och tidigare sjukvårdshistoria och inte hinner läsa journalen, då är det ingen lätt situation för läkaren heller.

*sekunderar Kvasir helt anekdotiskt*
Det finns för många knäppgökar och kretiner bland läkare som bland alla andra. Men jag känner folk som har träffat underbara läkare (påfallande ofta ST-... *onda aningar*) som har varit helt förtvivlade över att de helt enkelt inte har kunnat göra något vettigt för den som berättade för mig.

Leta leta leta... privatpraktiker... *slår säkert in sju öppna dörrar, men hellre det än riskera lämna en stängd*

Ett av de stora problemen in psykvården är såvitt jag förstår att man har så många patienter som även har missbruksproblem eller är våldsamma och dessa tar för mycket av resurserna så att det helt enkelt inte blir mycket resurser över till alla andra. Det var såvitt jag förstår en sak som Milton ville ändra på, genom att öronmärka pengar för dels dessa resurskrävande patienter och dels alla andra, så att den första gruppen inte kan äta upp alla resurser. Hur det gick med Miltonutredningen undrar dock jag liksom flera andra på forumet.

Kvasir skrev:
Går man med på att arbeta i ett sånt system, utanför krigstid, och lyder systemet så anser jag att man begår ett mindre moralbrott.

Så det är bättre att vi inte får någon vård alls än att vi har ett system som fungerar dåligt? Märkliga åsikter du har.

Vad skulle hända då?
Ingen vård alls...
Läkarna vägrar innan de får det de behöver. Annat än det mest akuta då.
De menar att de inte kan ta ansvar för att skriva ut fel mediciner, som så ofta sker. Får de inte resurserna, så kommer det lite mer psyklustmord. Och, då kommer horan till politiker att se att kunderna inte kommer om han inte fixar här...
Så får vi se hur han fixar, men sämre, kan det bli det?
Människor har en förmåga att dra in, nöja sig med sämre sakta. Man måste skapa en kris, en reaktion, ett krig, en katastrof, då händer det snabbt grejer! Kolla bara på livbåtskrven efter vissa mssmedieuppmärksammade olyckor...
Nu har alla livbåtar. De är bättre. De testas. Fyller de inte kraven...ja då kan det kosta fett.

Vad farao pratar du om? Problemet är ju att läkarna inte hinner träffa patienterna tillräckligt ofta och prata tillräckligt mycket. Det är ju det mest centrala inom psykiatrin, där man inte kan ställa diagnos bara med blodprover eller andra enkla metoder. Läkarna inom psykiatrin har ofta effektiviserat sig själva så mycket att det brakar ihop och blir sjukskrivna själva.

Du verkar kunna skriva? Läkarna behöver inte prata så mkt, räcker me ngn prattant, sen ngt ensstaka läkarmöte, sen prattant. Prattant=18000
Läkare=55000
Och de makar med 2 patienter per dag, psykläkarna. Måste vara oerhört slitsamt. De verkar inte förstå att med 55000 statligt betalt så gör man inget annat än att jobba, och de kan alltid sluta, jag behöver ingen psykläkare.
Det enda jag sett dem göra är skriva recept och remisser. O prata. Men som sgat, snacket kan till 90% skötas av en helt outbildad enligt formulär.
Receptionisten på min psyk är bättre på att se hur man mår än doktorn ofta. Effektiviseringen ä r bara i sin lida, jag tycker det är sjukt att ens TRÄFFA perosner och GÅ till ställen.
Men folk diggar sånt.

Svårt att säga vems felet egentligen var där. Läkaren borde förstås ha informerats om att syftet med besöket var just att skriva ett intyg och tid skulle ha avsatts så han hann läsa journalen i rimlig omfattning.

Ja, men i all annan verksamhet så gör man då så att an bjuder på den dyrare delen. Hörru...du beställde ju hankookdäck på cittrafälg, men jag har inga citrafälgar hemma, men du kan få michelin till samma pris...
Alllså, bara att skriva.
Om du betalat honom 2000 ur egen ficka, skulle du accepterat detta?

I grunden är problemet förstås att läkarbristen omöjliggör kontinuitet i vården. Om man ständigt träffar nya läkare så kommer ju aldrig någon vara insatt i den enskilda patienten.

Nej, men det kan man lösa med ombud och prattanter. Team. PÅ mitt psyk har de dock avskedat alla såna. Läkaren borde vidar tas ifrån utskivningsrätten vad gäller medicin och bara ställa diagnos, så får ett proffs, en farmakolog, bestämma medsen. Och nu ska vi ju ha privata apotek, så....

Det är givetvis en konfliktsituation för en läkare att träffa en patient för första och ända gången och patienten ber om läkarintyg för sjukersättning eller recept på narkotiska preparat eller liknande. Om inte läkaren har informerats om patientens situation och tidigare sjukvårdshistoria och inte hinner läsa journalen, då är det ingen lätt situation för läkaren heller.

Nej, men då finns det två val: Man gör som patienten vill/som förra dr gjorde om det går ihop. Eller så säger man, du, jag måste gå ut och säga upp mig, för jag fixar inte mitt jobb att hjälpa dig. Förlåt mig. Här är numrena till de ansvariga i landsting, här är politikernas nummer. Ring och klaga.
Ordföranden bor på slättgårdsvägen 14. Bosätt dig i ett tält därutanför och gör dina behov på hans tomt så ofta du kan, får vi se när han tröttnar. Så behdlas ju sverigedemokrater, som ite gjort ett enda fel i maktposition.

Hur skulle det se ut om andra yrkesgrupper sket i att göra ngt men ändå fick/tog betalt? Psykiatrin är värre än bilverkstaden när den inte funkar. Men för mig är och förbir den onödig, det är enbart reguleringar av medicin och att vi inte har medborgarlön som gör att jag måste ta mig dit. Vård? När jag "vårdas" så är det mest filosofiska diskussioner.
Tex "hur tappar man livsgnistan när man inser at ens ynkiga liv bara bärs upp av den och att man inte kommer att tjäna på livet. Ångesten och oron i vårt samhälle av idag är ju enorm, men folk vill ha det så och då får jag väl kliva undan."
Jag är inte mottagling för argument och kompromissar inte. Jag må vara en Hitler, som kör mitt eget rike i sank, men, det är min rätt. Och några av de stinkande fienderna ska man nog få med sig. Har trots alt skickat folk till psykaitrin förr, genom att vara så obstinat man bara kan vara, och vad ska de hota med i teckenekonomiväg? Ökade kostader för stetn, jag har ju inte gjort ngt som de kan ta mig för, jag bara är som jag är, om så, hemsk!

Mardröm, jag orkar inte kommentera några detaljer, men vi uppenbarligen väldigt olika åsikter i frågan.

Ja, du vill träffa ngn nisse med ett dipolm och prata, jag skiter i den biten.

Jag sätter effektivitet och kunden i centrum. LÅgt pris för tjänsten, snabbhet. Blir ngt fel, kompenserar man. Nu är väl det svårt, men jag har redan fått tre samtal från chefen där hon erkännner att de gjort fel och bett om ursäkt. Du ska veta vila hundar de är i sjuivården, när det gäller att ringa chefen och klaga.
De vägrar.
Det är ett militärsystem, och som major säter du dig inte upp mot en fältmarsalk. Du sänder dina trupper i en säker död, på hans order.
Hur kan man leva med det? HUr kan man leva med auktoriteter som inte tar 100% ansvar? Säg som det är så ska jag vara nöjd, men LJUG INTE berätta "vi lever i många fall i ett skitland".
Nu ska styrelsen få en skrivning av mig.
Tyvärr kan jag ju inte stämma dem, trots att lagen lovar, den är ju bara en ållag, inte en absolut lag, de var inte dumma när de skrev dem, bakdörren är öppen.

Återigen Mardröm, tillskriv mig inte saker jag inte har skrivit. Uppenbarligen har vi väldigt olika åsikter och du förstår inte heller vad jag skriver. Nå, låt det då vara så.

Du har skrivit att det behövs mer prattid för psykiatikern ju? Hur ska jag tolka det?
Hur ska jag kunna tolka ngt om inte alt vrids och vänds på alla sätt man nånsinn kan och de avtal jag träffat hålls? Jag mår väldigt dåligt om jag inte gör som det är sagt och lovat friviigt av mig.

Ja, om det handlar om att utreda en person med psykiatriska problem så behövs det en massa tid för att diskutera med personen, eftersom det är i stort sett det enda sätt man har att ställa diagnos på. Om det däremot bara handlar om att förnya ett recept eller läkarintyg och inget annat så kan det naturligtvis avhandlas snabbt. Om man behöver diskutera sin medicinering med läkaren för att man vill ha en annan medicin eller styrka så behövs också tid att diskutera detta.

Jag har aldrig blivitutredd rejeält på psykiatrin.
Pills och en timmes prat, sen ngn månad, nya pills och lite prat.
Utredningar kan man inte göra i allmänpsykaitrin med alla hyrläkare. Så de får ha utredningsenheter, som de har här i sthlm, affektiva enheten, neuropsyk, psykosenheten etc.
Där är det bättre, de följer så som det är sagt, vilkte inte eftervården på VC för somatiska sjukdomar och eftervården på almänpsykiatrin för psykaitriska ska göra. Så, nu får vi taoch ge dem en läxa. Specialenheterna måste kontaktas, när de ringer o klagar om ngt går det BLIXSNABBT.

Mardröm, har du blivit erbjuden någon hjälp för att bli av med ditt (eventuella) beroende? Skandal annars tycker jag, men det är väl som det brukar vara.. Money+beroende..
Det e svårt att se att någon som helhjärtat går in för kemikalierna som du gör inte är beroende, hur mycket du än säger att du inte inte är det. Det verkar som att "din fight" går ut på att du vill ha de "meds" som läkarna helst inte skrivet ut. Rohypnol tror jag iaf att du har tur att du inte har tillgång till varje dag. Jag har gjort skumma grejjer på roppar o känner folk som vart beroende/missbrukare så jag vet vad det är för skit. Sen så fungerar väl Läkarna på det sättet att de helst inte skriver ut den kemikalien som patienten efterfrågar efter mest, det är annat i USA där mycket av det som ordineras görs p.ga PR/media/reklam men i Sverige så ifall man är expert i ämnet så ses man nog oftare som en missbrukare.

Undrade oxå, men det kanske är känsligt ämne vilken kemikalie det var du först blev "ordinerad" i behandlingssyfte.
Jag tycker det är vitrockarnas plikt att se till dig, om vi säger att du inte vill på behandling får de f*n se till att stå för övriga procedurkostnader under tiden tills du har blivit läkt.