Krake skrev:Annars kanske man kan säga "Du är vacker" eftersom det är det hon vill höra oavsett hur frågan är formulerad

Kära Krake.
Tack för ditt svar.
Jag är dålig på att fundera ut vad de små li----förlåt, kvinnor vill. Kan man säga "du är vacker" i alla tveksamma situatoner?
Från Villrådig

Dagobert skrev:

Krake skrev:Annars kanske man kan säga "Du är vacker" eftersom det är det hon vill höra oavsett hur frågan är formulerad

Kära Krake.
Tack för ditt svar.
Jag är dålig på att fundera ut vad de små li----förlåt, kvinnor vill. Kan man säga "du är vacker" i alla tveksamma situatoner?
Från Villrådig

Ingen aning men man kan ju prova

Dagobert skrev:Vad ska man svara när tjejen frågar om man tycker att hon är tjock?

"Ja, och jag tycker att du är vacker!" (ja, jag är lite småförtjust i mulliga tjejer...)

Jag fungerar inte alls i ett förhållande.

Hon: Vilken väg tror du är närmast till en bensinmack, din fårskalle?
Han: Du är så vacker, älskling.

Jag diskar, hon lagar mat.
Vi delar på matkostnaderna.
Systematisk med viss flexibilitet.

Snuggles.

Dagobert skrev:Vad ska man svara när tjejen frågar om man tycker att hon är tjock?
Oavsett om hon är det eller inte, är "Ja" uppenbart fel svar, och "nej" uppfattas förmodligen som en lögn eller nåt, och "du är lagom" som ett diplomatiskt sätt att säga att hon är tjock.

Det bästa är nog att låtsas som om man inte hörde frågan, och gå därifrån.

Haha, att inte få ett svar gör mig tokig, iaf. Jag vill ha svar direkt efter att jag har frågat något. Jag blir dessutom väldigt otålig och ibland accepterar jag inte att det kan ta några (max 5) sekunder innan jag får ett svar.

Krake skrev:Annars kanske man kan säga "Du är vacker" eftersom det är det hon vill höra oavsett hur frågan är formulerad.

Om jag frågar Fenren om han tycker att jag är tjock så vill jag att han ska svara på just den frågan. Jag brukar dessutom bli mer specifik. Jag brukar fråga honom om vilka skillnader han ser på min kropp. Före (för flera månader sedan) och efter (nu). Jag är ofta intresserad av att veta vilka fysiska skillnader han ser på exempelvis mina lår, min mage, min rumpa och mina överarmar.

Det har hänt att han har besvarat frågan "tycker du att jag tjock?" med "du är vackrast i världen", men det är inte acceptabelt. Nej. Är jag tjock vill jag veta det. Jag är väl medveten om att man kan bli sk. "blind" när man försöker att granska sin egen kropp (det gäller både undervikt och övervikt) och därför vill jag ha ett ärligt svar, vilket jag absolut anser att jag förtjänar att få (och det tror jag att jag brukar få).


On Topic:

Vi fungerar bra i vårt förhållande (eller hur jag nu ska beskriva det). Det går bra. Vi tycker lika om det mesta och kommer därmed bra överens. Vi diskuterar mycket och kommer alltid på bra lösningar till de eventuella problem som uppstår.

Ibland vill vi ha lite "egentid" och det får vi genom att vi ibland helt enkelt inte pratar med varandra. T.ex så kanske jag kollar på TV medan Fenren har hörlurar på sig och spelar något datorspel.

Jag brukar säga till Fenren att "om du tycker att jag pratar för mycket eller på annat sätt är besvärlig, så säg till, så kan jag gå en promenad, eller gå in till sovrummet och lämna dig ifred". Men han har aldrig sagt att jag är besvärlig. Han brukar svara att han vill ha mig i närheten och att han trivs med att ha det så.

Har i mitt liv haft två förhållanden. Det första varade i fyra år och det andra i 19 år.

Jag är både lätt och svår att leva med.

Lätt därför att jag har lätt för att samarbeta och lösa praktiska svårigheter. Är praktiskt lagd och kräver därför inte (som många andra kvinnor verkar göra i heterosexuella förhållanden) att det är mannen som ska borra, skruva ihop, bygga etc. Kan själv. Vilket iofs kan göra det svårt för den man som ser sin existens bekräftad av att han får ansvaret för att göra sådana saker.
En följd av att jag klarar mycket själv blir att jag tjatar väldigt lite, om man med tjat menar uppmaningar att den andre ska utföra/göra något. Däremot kan jag prata en hel del. Blir uppslukad av mina intressen och kan ha svårt att prata om något annat, vilket betyder att det behövs acceptans, tolerans och ett visst mått av engagemang i mitt bubbel. Kan behöva påminnas om att jag ska lyssna också

Svår därför att jag kan tappa bort mig själv och mina egna behov vilket gör det svårt för mig att vara tydlig med vad jag önskar och behöver.
Kan gå för långt i att försöka vara till lags och ha svårt att sätta gränser. Vilket givetvis slår tillbaka senare.
Svår (?) därför att ord inte räcker som bekräftelse om de inte följs av handlingar som visar att orden stämmer. Har också jäkligt svårt för negativ kritik, vilket givetvis kan försvåra det.

Vill inte dra hela lasset vad gäller hushållet, det är jämlik fördelning av sysslor som gäller.

Har ALDRIG ställt frågan "Tycker du att jag är tjock?". Varför liksom? Jag vet att jag är mullig.

wuwei skrev:Kan behöva påminnas om att jag ska lyssna också

Så länge som det inte är i en konflikt så gör det mig inget, men jag avskyr när hon säger "jag vet redan vad du ska säga", problemet är att hon aldrig gav mig tid att formulera det jag ville ha sagt och jag tror fortfarande inte att jag fått fram det...

Testade med mail, det funkade inte heller, hon skriver slarvigt (förutom stavfelen) med massor med syftningsfel, grammatiska fel mm och jag fattar inte vad hon vill. Jag skriver kanske lite för komplext så hon förstod inte mina texter. Kommunikationen blev milt uttryckt, kaotisk.

Det förhållande jag provat gick med andra ord inget vidare (ändå lyckades vi hålla ihop i 16 år, det kanske var jag som var för rädd att lämna, till slut tog jag ändå steget).

Jag fungerar hur bra som helst i ett förhållande, bara min vilja går igenom
Har jag ett förhållande så gör jag inte så mycket av det vardagliga utan låter henne sköta det, jag kommer liksom inte igång med nånting sånt och börjar hon ställa krav så blir vi nog inte så långvariga ihop.
Därimot så är jag väldigt praktiskt lagd och kan fixa o bygga det mesta.
Jag ställer gärna upp på ider och olika saker hon vill göra, tycker väldigt mycket om att göra saker ihop. Jag är oftast ärlig om hon frågar vad jag tycker om saker eller t.ex. som jag läste i någon annans svar om hon undrar hur hon ser ut (tjock eller inte), så tycker jag att hon ser ser tjock ut eller är det så säger jag det, på ett bra sätt förstås. Dom bästa tjejerna som jag har haft är dom som har kompleterat mig, hon är bra på en del saker och jag på andra, sen gäller det ju också att man har en hel del gemensamma intressen!

@Sheyen Jag tänkte bara upplysa om att du antagligen tillhör en minoritet när det gäller vilket svar du vill ha på en sådan fråga (tycker du jag är tjock?) vilket visar hur individuellt allt den här tråden tar upp faktiskt är.

Så länge som kärleken spirar i ett förhållande är det mycket lättare, men när den så småningom falnar eller går på sparlåga så kan sådana ärliga svar tas emot på fel sätt!

Man ska inte fråga om man inte vill ha svar, vad är det för förhållande om man inte kan vara ärliga mot varandra?

Varför är det då så många tjejer (kanske killar med) som ställer knepiga frågor som oavsett hur de besvaras tolkas negativt?

Miche skrev:Varför är det då så många tjejer (kanske killar med) som ställer knepiga frågor som oavsett hur de besvaras tolkas negativt?

Har ingen aning. Vi tjejer har väl nån naiv tro att ni killar i just det ögonblicket räkat bli så smarta att ni fattar precis vilket svar vi är ute efter. Vilket är märkligt eftersom ni killar aldrig är så smarta nån gång.

(har inte orkat att läsa hela tråden)
att vara i ett förhållande är jag faktiskt ganska bra på,
men jag kan ju ha hittat rätt man

men även innan så var jag jämt (kändes det som) i ett förhållande (vart ihop med min man då jag var 17 år och när jag började bli ihop med killar var jag 13 och därimellan han jag med 5 killar och det är vad jag förstått ganska mkt till och med för NT's. men då var det längsta på kanske 6-8 månader)

men vi (jag och min man) bråkar inte utan diskuterar/pratar om det istället, har myskvällar och gos där imellan, delar på ekonomi (just nu är det jag som ska sköta hushållet eftersom han jobbar heltid för tillfället) etc etc
förhållande är nod en av de saker jag är lite bättre på

Jag tror de där frågorna kommer ur en djupt rotad känsla av att inte duga, inte vara älskad. Man försöker omedvetet bekräfta för sig själv att man inte duger, inte kan älskas. Eftersom man redan innan har den undermedvetna inställningen att personen man frågar inte älskar en egentligen, att man egentligen inte kan vara god nog, tolkar man alla svar som negativa eller manipulativa.

Abbreviation skrev:Jag tror de där frågorna kommer ur en djupt rotad känsla av att inte duga, inte vara älskad.

Vilket jag tolkar som att det grundar sig i ett uselt självförtroende, vilket tyvärr inte är ovanligt hos tjejer (killar döljer det ofta genom aggressivitet, vilket på senare år verkar ha blivit vanligare även hos tjejer).

Med facit i hand, så funkar jag bättre än jag trodde på vissa saker och sämre på vissa när det gäller förhållanden. Jag är ju väldigt rak och ärlig, så det har fått min sambo att bli det också. Han gillar den biten hos mig, eftersom han inte behöver undra över vad jag tycker och tänker.

Å andra sidan så har vi ganska nyligen upptäckt att han har mycket svårare för att verkligen säga vad han känner rakt ut, vilket gjort att jag helt och hållet missat det - förstås!
Han har börjat träna mer på den biten nu, och jag måste träna mig mer på att lyssna och inte bara slänga en massa konkreta råd i ansiktet på honom när det är förståelse han vill ha... Svårt som fan, även efter 6,5 år...

Det viktigaste för oss är vi båda får vårt utrymme. Vi behöver mycket tid, både han och jag, till våra intressen. Jag pallar inte med spontana grejor alls, så det har han fått sluta försöka involvera mig i, och han trivs inte särskilt bra med mina vänner och bekanta, så jag försöker träffa dem utanför hemmet...

Miche skrev:

Abbreviation skrev:Jag tror de där frågorna kommer ur en djupt rotad känsla av att inte duga, inte vara älskad.

Vilket jag tolkar som att det grundar sig i ett uselt självförtroende, vilket tyvärr inte är ovanligt hos tjejer (killar döljer det ofta genom aggressivitet, vilket på senare år verkar ha blivit vanligare även hos tjejer).

Snarare dålig självkänsla. Självförtroende handlar om prestationer och osäkerhet på huruvida man kan älskas som man är grundar sig i bristande självkänsla. Det är rätt vanligt hos både män och kvinnor, dock tenderar kvinnor att även ha dåligt självförtroende i större utsträckning än män.

Abbreviation skrev:Snarare dålig självkänsla.

Tack, det var det ordet jag sökte.

Jag har fungerat olika beroende på dynamiken mellan mig och min partner.

Bättre än jag trodde.Det blir missförstånd och vi är båda lika hopplösa på städning.Jag gör mest nu men försöker få han att hjälpa till.Vilket går iaf ibland.Men jag ser det som något som går att lösa.Vi är sambo också och trots lite småsaker så funkar det bra.Han tyckte särbo var bra men inser att sambo funkar i det här fallet.Ekonomin är dock inga problem att dela på.Han liksom jag har asperger..Så om han överser med mina mindre bra sidor överser jag med hans.Så resonerar jag där.Men om julpynt är vi överens och det blir inget sånt.En hel del annat är vi överens om också så det blir inga bråk att tala om.

Jag har funderat en del på den frågan, hur jag skulle fungera i ett förhållande. Problemet är att jag, vem jag än blir kär i, aldrig lyckas få kärleken besvarad så jag har aldrig fått chansen att prova mina "förhållandefunktioner"