Hej Jag har en fråga som jag gärna skulle vilja ha svar på. Jag har ett ganska nytt förhållande men en man som har Asperger. Han är fin på alla sätt och jag tycker verkligen om honom. Har försökt läsa allt jag kan för att föröska förstå hur jag ska tolka hans personlighet och det känns inte så konstigt. Men häromdagen hände det att han blev arg för något som hänt, där jag var inblandad. Resultatet är att han nu har helt isolerat sig och vägrar att svara vare sig i telefonen eller via sms. Jag vet inte vad jag ska göra! Ska jag låta honom vara i fred och låta tiden gå? eller, envisas med att få kontakt med honom? Vad tror ni är bäst? Kan någon ge mig ett råd? Vill så gärna att detta ska fungera.

Trissan58 skrev:Hej Jag har en fråga som jag gärna skulle vilja ha svar på. Jag har ett ganska nytt förhållande men en man som har Asperger. Han är fin på alla sätt och jag tycker verkligen om honom. Har försökt läsa allt jag kan för att föröska förstå hur jag ska tolka hans personlighet och det känns inte så konstigt. Men häromdagen hände det att han blev arg för något som hänt, där jag var inblandad. Resultatet är att han nu har helt isolerat sig och vägrar att svara vare sig i telefonen eller via sms. Jag vet inte vad jag ska göra! Ska jag låta honom vara i fred och låta tiden gå? eller, envisas med att få kontakt med honom? Vad tror ni är bäst? Kan någon ge mig ett råd? Vill så gärna att detta ska fungera.

Ofta blir man irriterad på många saker samtidigt ''bägaren'' har blivit full, så det kan väl ta ett tag innan man tar reson, beroende på hur mycket det nu gäller, det är många med AS som har ganska taskig självkänsla som alla kan ha men vi kan nog ligga och hata oss själva ett bra tag. Ofta är det väl det åxå att man förlorat ansiktet. Man har gjort allt för att NT:folket skall acceptera en och så rämnar fasaden, ridå lixom. Låt honom vete att du gillar honom ändå och att när han känner för det kan ni prata, det gäller väl iofs för alla, men med en del aspisar kan det ta längre tid

Trissan58 skrev:Ska jag låta honom vara i fred och låta tiden gå?

Alltså det beror ju på vad det är som har inträffat. Vad var det som hade hänt som du hade varit inblandad i som han inte hade tyckt om?

Svårt att vara arg länge i sträck, ge honom några dagar.

Det som hände var att vi under sommaren upprätthöll en sparsam men kärleksfull kontakt. När jag väl kom tillbaka (6 v) blev vi glada att se varandra. Han har inte så översvallande känslomässiga uttryck, men det är något jag har lärt mig tolka - och jag upplevde det som om vi var ett par. Sedan ,genom skvallervägen, fick jag höra att han dejtat en annan kvinna under tiden jag var utomlands, visserligen ett möte på 40 minuter, men ändå. Tyvärr kunde jag inte låta bli att konfrontera honom för det, men min tolkning var att det inte blev en sådan stor affär av den händelsen. Enligt honom så var tanken bara att lära känna en ny person.Jag sa också att det inte var så farligt eftersom jag trodde på vad han sa.

Vad som fick bägaren att rinna över, var att jag gjorde det enorma misstaget att visa ett sms han skickat till mig till en gemensam bekant. Detta kom till hans kännedom. Det hela är egentligen ganska harmlöst, och hade kunnat förklaras av både mig och den gemensamma bekanten. Men han blev jättearg och har låtit meddela att "för tillfället vill jag inte träffa någon av er". så nu är det tyst sedan nästan tre vekor tillbaka.Jag ber om att få kontakt, men det är hopplöst. Ska jag vänta ut stormen? Talar han om ifall det är slut mellan oss eller inte?Tacksam för råd

Jamen då har väl du gjort vad som kan anses som rimligt, tyvärr är det kanske kört men mer kontaktande gör det nog bara värre är jag rädd, bollen är hos honom. Och bara för att man har AS bör man inte uppträda som ett tjurigt barn...

Trissan58 skrev:Det som hände var att vi under sommaren upprätthöll en sparsam men kärleksfull kontakt. När jag väl kom tillbaka (6 v) blev vi glada att se varandra. Han har inte så översvallande känslomässiga uttryck, men det är något jag har lärt mig tolka - och jag upplevde det som om vi var ett par. Sedan ,genom skvallervägen, fick jag höra att han dejtat en annan kvinna under tiden jag var utomlands, visserligen ett möte på 40 minuter, men ändå. Tyvärr kunde jag inte låta bli att konfrontera honom för det, men min tolkning var att det inte blev en sådan stor affär av den händelsen. Enligt honom så var tanken bara att lära känna en ny person.Jag sa också att det inte var så farligt eftersom jag trodde på vad han sa.

Vad som fick bägaren att rinna över, var att jag gjorde det enorma misstaget att visa ett sms han skickat till mig till en gemensam bekant. Detta kom till hans kännedom. Det hela är egentligen ganska harmlöst, och hade kunnat förklaras av både mig och den gemensamma bekanten. Men han blev jättearg och har låtit meddela att "för tillfället vill jag inte träffa någon av er". så nu är det tyst sedan nästan tre vekor tillbaka.Jag ber om att få kontakt, men det är hopplöst. Ska jag vänta ut stormen? Talar han om ifall det är slut mellan oss eller inte?Tacksam för råd

Hehe, det låter som mig när jag var i ungdomen. Alltså, låt de gå över - om ni haft en god kontakt och han är intresserad av att fortsätta utveckla den på något sätt, så kommer han höra av sig. 3 veckor kan kännas som en evighet, fast har han kass tidsuppfattning, så är det inte säkert han upplever det så.

Trissan58 skrev:Ska jag vänta ut stormen?

Ja han har ju sagt att han inte vill träffa er för tillfället. Så vänta bara tills han är redo igen. Om du känner att du inte orkar vänta längre så måste du givetvis meddela honom detta så att ni båda kan gå vidare.

De flesta Aspergare säger faktiskt exakt vad de menar. "För tillfället" betyder inget annat än just det. Försök inte tolka det annorlunda för då blir det fel. Hur länge det "tillfället" varar är helt och hållet han som avgör men du avgör var gränsen går för att vänta.

Ja när jag menar något bokstavligt är det jätteirriterande om min fru vill tolka in något i det. Det är bara det som jag sa, ingen annan nyans.

Pieohpah skrev:Ja när jag menar något bokstavligt är det jätteirriterande om min fru vill tolka in något i det. Det är bara det som jag sa, ingen annan nyans.

Ok, saker och ting börjar klarna. Tystnaden från honom är rätt jobbig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Det känns som om jag på något sätt vill hålla kontakten även om han inte svarar. Är det ok, eller kan risken vara att han blir ännu argare, eller tystare

Du kan säkerligen skicka en fråga per mail eller SMS och frågan om han vill gå vidare med förhållandet eller om han anser att det är slut.

Jag såg ett väldigt bra citat häromdagen. Sätter man någon på en piedestal har de inget annat val än att se ner på en.

...Och det gör jag i alla mina förhållanden

Gustovich skrev:Jag såg ett väldigt bra citat häromdagen. Sätter man någon på en piedestal har de inget annat val än att se ner på en.

...Och det gör jag i alla mina förhållanden

Jag förstår hur du menar. Men det är fortfarande tyst från honom tyvärr och jag vet inte hur jag ska tolka det?

Trissan58 skrev:

Gustovich skrev:Jag såg ett väldigt bra citat häromdagen. Sätter man någon på en piedestal har de inget annat val än att se ner på en.

...Och det gör jag i alla mina förhållanden

Jag förstår hur du menar. Men det är fortfarande tyst från honom tyvärr och jag vet inte hur jag ska tolka det?

Oj ska jag vara helt ärlig så bara skrev jag det utan att ha läst något innan och jag syftade absolut inte på dig. I mitt fall är det endast jag som gör så och inte NT-personerna (aldrig varit med en AS).

Det enda råd jag kan försöka ge dig är att personer med AS är som en egen sort av människa. Vi har likheter med varann och likheter med NT-människor, men utöver det är vi som alla andra d.v.s. att vi är helt egna människor och fungerar på lika många olika vis och kan vara lika olika varann som NT-människor kan. Han är den människa han är helt enkelt på gott och ont. Det finns väldigt mycket visa råd och tips i denna tråd men i slutändan så finns det (tyvärr!!! jag hatar detta faktum) ingen manual.

Jag personligen hade aldrig kunnat göra så som han gör. Jag försöker alltid visa så mycket känslor och uppskattning jag bara kan hela hela tiden. Och vill lösa alla problem direkt när de uppstår. Det har många gånger blivit för mycket för den andre i alla mina förhållanden så där är min brist antar jag.

...Så jag och han är HELT olika men har ändå AS båda två. Du måste bestämma om det är värt sådana saker, du verkar inte må så bra i detta

Gustovich skrev:

Trissan58 skrev:

Gustovich skrev:Jag såg ett väldigt bra citat häromdagen. Sätter man någon på en piedestal har de inget annat val än att se ner på en.

...Och det gör jag i alla mina förhållanden

Jag förstår hur du menar. Men det är fortfarande tyst från honom tyvärr och jag vet inte hur jag ska tolka det?

Oj ska jag vara helt ärlig så bara skrev jag det utan att ha läst något innan och jag syftade absolut inte på dig. I mitt fall är det endast jag som gör så och inte NT-personerna (aldrig varit med en AS).

Det enda råd jag kan försöka ge dig är att personer med AS är som en egen sort av människa. Vi har likheter med varann och likheter med NT-människor, men utöver det är vi som alla andra d.v.s. att vi är helt egna människor och fungerar på lika många olika vis och kan vara lika olika varann som NT-människor kan. Han är den människa han är helt enkelt på gott och ont. Det finns väldigt mycket visa råd och tips i denna tråd men i slutändan så finns det (tyvärr!!! jag hatar detta faktum) ingen manual.

Jag personligen hade aldrig kunnat göra så som han gör. Jag försöker alltid visa så mycket känslor och uppskattning jag bara kan hela hela tiden. Och vill lösa alla problem direkt när de uppstår. Det har många gånger blivit för mycket för den andre i alla mina förhållanden så där är min brist antar jag.

...Så jag och han är HELT olika men har ändå AS båda två. Du måste bestämma om det är värt sådana saker, du verkar inte må så bra i detta

Tack för ditt svar. Nej, jag mår inte så bra av att inte få besked i vad som gäller mellan oss. Det som gör mig förbryllad är att han har förklarat att det han säger gäller tills något annat sägs. Så, om jag ska tolka detta rätt så anser han att vi fortfarande har ett förhållande (eftersom inget annat sagts) medan jag inte vet vad som gäller längre. Jag har funderat på att åka hem till honom men förmodligen skulle jag inte bli insläppt. Min oro är att han just nu mår riktigt dåligt! Han har också slutat höra av sig till sin bästa vän.Det hjälper inte hur många sms och mejl jag skickar, han svarar inte på något.

Tulltan skrev:Jag har ett nytt förhållande och känner att jag inte blir riktigt förstådd och lyssnad på med att jag har vissa saker jag inte kan göra så ofta som en utan AS. Tex blir jag lätt trött i både kropp och hjärna av för mycket aktiviteter,speciellt om de är oplanerade... Ibland förstår han ibland inte... hur löser ni detta i era förhållanden? Eller är det bättre att inte ha någon som "stör rutinerna"?

Man ska ignonera mannen o inte förvänta sig mycket av honom. Du ska skapa egna rutiner o klara av allt du måste sj.

Trissan58 skrev:Tack för ditt svar. Nej, jag mår inte så bra av att inte få besked i vad som gäller mellan oss. Det som gör mig förbryllad är att han har förklarat att det han säger gäller tills något annat sägs. Så, om jag ska tolka detta rätt så anser han att vi fortfarande har ett förhållande (eftersom inget annat sagts) medan jag inte vet vad som gäller längre. Jag har funderat på att åka hem till honom men förmodligen skulle jag inte bli insläppt. Min oro är att han just nu mår riktigt dåligt! Han har också slutat höra av sig till sin bästa vän.Det hjälper inte hur många sms och mejl jag skickar, han svarar inte på något.

Nej alltså.. Man ska inte säga att någon reagerar rätt och fel för känslor är tyvärr inte logiska, men personen som blir utsatt får ju bestämma ifall han/hon kan ta den hårda behandlingen. Jag t.ex. hade aldrig kunnat ta en sån grej som du blir utsatt för, aldrig någonsin. Han kanske skäms över sin reaktion och orkar inte riktigt ta tag i att göra det bra p.g.a. hur han betett sig. Men jag ska inte spekulera i hur andra känner. Du verkar väldigt tålmodig och förlåtande se bara till så att du inte far illa av det och är för snäll. Ska jag ge min åsikt så hade jag inte tyckt det var okej ifall min partner träffade andra under en tid där jag var borta. Men jag vet egentligen inte tillräckligt om händelseförloppet för att kunna uttrycka mig så ta min åsikt med en nypa salt.

Åk hem till honom. Gör allt du kan göra och känner är värt att göra. Funkar inte det så kan du sedan inte göra så mycket mer

Det kan vara så att han behöver tid för att återhämta sig och därför behöver vara ifred men många gånger kan det bästa vara att visa att du (Trissan58) bryr dig och det kan bryta det negativa och få in lite positivt i hans liv vilket innebär att du i sådant fall måste visa tålamod när du åker hem till honom.

Miche skrev:Det kan vara så att han behöver tid för att återhämta sig och därför behöver vara ifred men många gånger kan det bästa vara att visa att du (Trissan58) bryr dig och det kan bryta det negativa och få in lite positivt i hans liv vilket innebär att du i sådant fall måste visa tålamod när du åker hem till honom.

Jag tror du har helt rätt i det du säger. Jag har förstått att han har svårt att förklara hur han känner, och det som hände var inte menat att såra mig, det är också därför jag inte är så besviken som jag borde vara i det här fallet. Han pratar inte mycket om känslor men låtit mig förstå att han känner mer än vad han kan uttrycka. Det kan ändå inte bli värre än vad det är, så jag gör ett sista försök. Jag har svårt att tro att jag blir insläppt, men jag gör ett försök . Tack för ditt råd

personligen är jag den som styr och ställer hela tiden..jag sätter upp reglerna mer eller mindre och min kille får någonstans anpassa sig..han vet om min AS och egentligen enda ggrna vi bråkar är de för att jag är mani fucking städfreak och vill ha extrem ordning hemma..(hatar kläder som ligger överallt, hundhår på golven, smutsiga bänkar, oavtorkade spisar, ah name it)..jag är fett jobbig den troligtvis mest störda människa jag råkat ut för....och han får tyvärr stå ut med mitt egocentriska tänkande också, att allt är om mig, hur jag vill ha saker inte hur vi vill ha det etc. sedan är jag sån att vill jag köpa något jag anser att VI behöver så vill jag köpa de nu nu nu nu då ser jag till att lösa det helt enkelt..och han fungerar inte på samma sätt..så ska det vara på mitt sätt så får jag oftast göra det själv cokså..han och jag är väl lika envetna bägge två dessutom..men som sagt bråkar man så är det oftast för att vi bägge (han har inga diagnoser) men att vi behöver tid för oss själva en stund..lugn och ro osv. annars som sagt bråkar vi handlar det nästan jämt enbart om att jag tycker de rörigt stökigt, dammigt etc.. :S