Batte skrev:TS, du har forsøkt å forandre ham, men han er som han er. Her er det mer enn bare detaljer du ønsker annerledes. Det er ikke snakk om små justeringer. Vil du ikke ha ham/det som nå, så bør du gå videre.

Ja, det er vanskelig å gå videre fra en forelskelse. For meg høres det ikke ut som du kanskje ikke har en A4 forelskelse. Mer som en spesialinteresse.

Man kan romantisere selve bruddet for klare å gå videre. Men for all del, det beste er å vente til forelskelsen går over eller kutte all kontakt med det samme hvis (forholdet er skadelig for deg). Hvis dere beholder litt kontakt i et turbulent forhold, kan forelskelse dessverre sitte i flere år.

Forøvrig er det mange flotte personer her på forumet, hvis du er på jakt etter noen av interesse.

rdos skrev:Till skillnad från de flesta andra här tror jag inte han är en dålig människa egentligen.

Ja, jeg sier heller ikke at han er et dårlig menneske. Tilsynelatende er forholdet usundt/dårlig, men det betyr ikke at noen er onde. Det betyr bare at TS ikke er på jakt etter det han representerer/er.

Tack Batte för ditt inlägg, jag tror att du har många poänger här. Allt ni skriver hjälper mig att få perspektiv på frågor som har snurrat obesvarade i mitt huvud under två års tid... jag kan inte tacka er nog.

Kanske är det mer ett behov av att vara behövd som fick mig att fastna så hårt för honom och sedan ha svårt att släppa. Jag kallar det nog fortfarande kärlek, fast det kanske inte längre är det. Det sägs att aspies kan ha svårt att definiera kärlek och vänskap, men jag tycker nog att även vi NT har svårt att definiera, hålla fast vid och vårda kärlek och vänskap. Kanske är det FÖR lätt för oss att registrera och tolka in minsta signal som något definitivt, vilket i sin tur ger missförstånd åt andra hållet. Vi kastar nog också snabbare bort människor utan att fråga oss själva vad vi vill ha och behöver först. Vi älskar för mycket, kanske. Eller snarare VISAR att vi älskar för mycket kanske....hmm, mycket filosofi som tränger sig på

Tack för ditt tips om att hitta bra människor här i forumet! Jag är så imponerad av alla här som ens tar sig tiden att försöka ge mig svar trots att ingen känner mig. Det är heller inte alla (NT) som skulle våga säga "gå i terapi!" eller "klipp kontakten!", så det uppskattar jag verkligen.

Nej, precis som ni skriver är han såklart inte ond, och det hoppas jag verkligen att jag inte har framställt honom som. Han har försökt att ta sig igenom livet på sitt eget sätt, och det har lyckats mindre bra framförallt gällande vårt förhållande. Detsamma måste jag såklart säga om mig själv, att jag har lyckats mindre bra. Dock hjälper terapin, så nu ska jag bara försöka fokusera på att stå emot hans eventuella behov framöver...

hattifnatt skrev:Nu säger jag kanske samma sak som andra, men jag säger det ändå.

Okej, killen har Asperger, men det har inte så mycket med den här saken att göra.

Han är

- alkoholist
- notoriskt otrogen

och du är medberoende.

Jag tror inte att ni kan vara "bara vänner", inte så länge länge ovanstående gäller, och chanserna för det är små, gissar jag. Det enda du kan ta tag i är ditt medberoende - jag kan rekommendera Al-Anon.

Med all omtanke om dig! Jag önskar dig verkligen lycka till.

Tack Hattifnatt! Jag ska kolla upp Al-Anon. Jag behövde det ännu mer när vi var tillsammans, men kanske kan jag få tips på hur jag står emot honom, framförallt när han väl har druckit.

Något av det som har varit förvirrande är bl a att han har skrivit till mig varje gång han har varit nykter ytterligare en månad. Vad vill han uppnå med det? Att jag ska tycka att han är duktig (vilket han ju är om det är sant)? Eller är det en taktik, som kanske inte ens stämmer? Han kan ju lika gärna meddela sin familj eller sina (visserligen få) vänner för att uppnå "en klapp på axeln". Dessutom är han mig veterligen fortfarande tillsammans med sin nya partner, som han träffade nykter och har levt nykter tillsammans med under våren. Hon borde, om något, kunna fungera som hans nya stöd i livet.

Men en sak som fick mig att tänka att han nog ville prata med mig var att han berättade att hon trots ett par månader ihop fortfarande inte hade frågat något om honom och hans familj, och heller inte träffat dem. Han nämnde också att han saknade någon som pushade honom och ställde krav som jag hade gjort - även om det nu gick siochså för honom att tillmötesgå dem. Han kanske förväxlar dessa behov med kärlek. Hmm... jag låter direkt medberoende nu va...?

antonius skrev:Om du vill att er bekantskap skall fortsätt, så säg honom att du vill att han börjar gå på AA-möten, samt att du kan följa honom dit. Kan nog vara bra för honom med en "wake up cal"...

Tack för ditt tips antonius. Jag behöver nog försöka utreda om jag verkligen vill ha en relation med honom, vän eller inte. Jag känner att jag har stått för många wake-up calls i hans liv, bland annat gällande gamla vänskapsrelationer som jag såg direkt var skadliga för honom där han blev utnyttjad men inte kunde registrera det själv, samt gällande fokus på utbildning och sig själv. Hans familj har sagt flera gånger att han har vuxit mycket tack vare mig, men självklart har det ju berott på att han också under korta perioder har VELAT försöka må bättre. Som flera här har skrivit har nog relationen med mig fungerat tidvis som en tillflyktsort, och när jag har blivit krävande igen och bett honom ta ansvar så har han flytt tillbaka för då blir det jobbigt.

Tänk så mycket klokare man blir i sällskap med andra kloka människor Tack för att ni finns.

Dreamtrance skrev:

Snusmumriken skrev:Tips på hur jag kan göra/skriva om han kontaktar mig igen, som han har gjort andra gånger efter att han själv har sagt att vi ska avsluta kontakten?

Funderar på om han har någon typ av neurologisk skada. Har han varit med om något trauma? Jag tycker att du ska be att få prata med en psykolog om din oro och hur du ska förhålla dig till honom. Även om du kan mycket själv kan det vara svårt att se vissa saker när ni haft en sån nära relation. En utbildad person som inte är känslomässigt bunden till honom kanske ser saker på ett annat sätt.

Hej Dreamtrance,

ja han har varit med om en del stress i livet, dels missbruk i hemmet under uppväxten med påföljande skilsmässa men även en destruktiv livsstil i tvivelaktiga kretsar där han har behövt se och göra en del saker som inte kan anses vara normativa på något sätt. Kort och gott saker som är svåra att prata med någon om ens om man är NT, förmodligen i ännu mindre utsträckning med en diagnos och/eller antisocial personlighetsstörning.

Ja, jag har talat med min psykolog om bland annat honom på senare tid. Min psykolog rekommenderade mig att försöka fokusera på mig själv och inte hjälpa honom. Jag tror att hon tolkade in vår kontakt som något spännande, kanske förklarade jag inte tillräckligt tydligt hur allvarligt jag ser på den eller hur starkt den påverkar mitt liv än så länge. Jag skulle nog helst av allt vilja bli fri från mina känslor, men vet inte hur det ska gå till.

Snusmumriken skrev:Kanske är det mer ett behov av att vara behövd som fick mig att fastna så hårt för honom och sedan ha svårt att släppa. Jag kallar det nog fortfarande kärlek, fast det kanske inte längre är det. Det sägs att aspies kan ha svårt att definiera kärlek och vänskap, men jag tycker nog att även vi NT har svårt att definiera, hålla fast vid och vårda kärlek och vänskap. Kanske är det FÖR lätt för oss att registrera och tolka in minsta signal som något definitivt, vilket i sin tur ger missförstånd åt andra hållet. Vi kastar nog också snabbare bort människor utan att fråga oss själva vad vi vill ha och behöver först. Vi älskar för mycket, kanske. Eller snarare VISAR att vi älskar för mycket kanske....hmm, mycket filosofi som tränger sig på

Njäee. När jag läste din beskrivning så såg jag direkt två aspies som klickat. Jag tror faktiskt inte att du är NT. Provat min test (se signaturen)?

Snusmumriken skrev:

Toblerone skrev:Gör det, det finns så många exempel i den på par och hur de fungerar (eller snarare inte fungerar) ihop. Och det är bättre än alla teoretiska förklaringar, även om de också är bra.

Det är inte du som gör något fel egentligen förutom att du ställer upp för mycket. Du kan i regel inte ändra såna personer. Framför allt måste de själv vilja. Och så länge de inte ändrar på sig så är de inte lämpliga som partner. En sak är också viktig: Såna män (det finns förstås även såna kvinnor) letar speciellt efter den slags personen som kan tänkas stå ut med dem. Omedvetet säkert, men de försöker inte ens med någon som är mera tuff och ställer (rimliga) krav på folk. Så det bästa du kan göra i fortsättningen för att inte råka ut för en sån igen är att INTE visa förståelse för en man som är lite kaotisk och inte har sitt liv i ordning. Det skulle kanske räcka om någon berättar att de har vissa problem att du frågar: "Jaså, vad gör du åt det då?" Och då skulle personen nog leta vidare. Och det är bra, för såna vill du inte ha som partner.

Tack snälla, jag har nu beställt boken och ska försöka att praktisera den. En del av problematiken ligger i att jag inte vet hur jag ska stå emot honom om och isåfall när han hör av sig nästa gång. När jag har avfärdat honom tidigare har han ofta antingen fått ett vredesutbrott och börjat anklaga mig för saker tills jag veknar, eller så har han blivit "klängig". Jag känner också saknad efter den han är när han är stillsam, tillbakadragen och lite avig, och på något sätt är det som om han vet att jag antingen tänker på honom eller precis har börjat gå vidare för plötsligt hör han av sig. Jag vet inte...jag känner mig fångad.

Du bestämmer själv. Att han inte gillar ifall du avbryter kontakten, det ska inte stoppa dig, om du tycker det är rätt beslut. Du är inte fångad, du behöver övertyga dig själv att du kan ha ett mycket bättre liv utan honom.

rdos skrev:

Snusmumriken skrev:Kanske är det mer ett behov av att vara behövd som fick mig att fastna så hårt för honom och sedan ha svårt att släppa. Jag kallar det nog fortfarande kärlek, fast det kanske inte längre är det. Det sägs att aspies kan ha svårt att definiera kärlek och vänskap, men jag tycker nog att även vi NT har svårt att definiera, hålla fast vid och vårda kärlek och vänskap. Kanske är det FÖR lätt för oss att registrera och tolka in minsta signal som något definitivt, vilket i sin tur ger missförstånd åt andra hållet. Vi kastar nog också snabbare bort människor utan att fråga oss själva vad vi vill ha och behöver först. Vi älskar för mycket, kanske. Eller snarare VISAR att vi älskar för mycket kanske....hmm, mycket filosofi som tränger sig på

Njäee. När jag läste din beskrivning så såg jag direkt två aspies som klickat. Jag tror faktiskt inte att du är NT. Provat min test (se signaturen)?

Dette tenkte jeg også.

rdos, jeg er ikke alltid enig i slutningene du drar eller det du skriver. Forøvrig vet jeg heller ikke hvordan du har utviklet testen eller hva du har basert den på. Uavhengig av dette synes jeg (i smug) at testen din har noe for seg. Jeg tror testen i seg selv er ganske bra. I smug altså.

Tack för era svar, jag svarade på alla men de var för lika varandra och kunde därför inte publiceras. Jag är ny här som ni märker, så det är inte att jag ignorerar vissa av er. Men det känner ni säkert till som har varit här längre än mig!

rdos skrev:

Snusmumriken skrev:Kanske är det mer ett behov av att vara behövd som fick mig att fastna så hårt för honom och sedan ha svårt att släppa. Jag kallar det nog fortfarande kärlek, fast det kanske inte längre är det. Det sägs att aspies kan ha svårt att definiera kärlek och vänskap, men jag tycker nog att även vi NT har svårt att definiera, hålla fast vid och vårda kärlek och vänskap. Kanske är det FÖR lätt för oss att registrera och tolka in minsta signal som något definitivt, vilket i sin tur ger missförstånd åt andra hållet. Vi kastar nog också snabbare bort människor utan att fråga oss själva vad vi vill ha och behöver först. Vi älskar för mycket, kanske. Eller snarare VISAR att vi älskar för mycket kanske....hmm, mycket filosofi som tränger sig på

Njäee. När jag läste din beskrivning så såg jag direkt två aspies som klickat. Jag tror faktiskt inte att du är NT. Provat min test (se signaturen)?

Hm, det har jag aldrig reflekterat över eftersom jag bland annat alltid har varit väldigt social och kommunikativ, men jag ska absolut göra ditt test - om inte annat utav respekt och nyfikenhet för några år sen bad jag dock om en "allmän" psykiatrisk utredning eftersom jag kände mig deprimerad i perioder och ville veta om det var neurobiologiskt eller miljömässigt relaterat. Jag gjorde flera olika tester under ett halvårs tid och fick därefter veta att "Du har ingen diagnos överhuvudtaget, men du är traumatiserad av barndomsupplevelser och skulle behöva prata med en psykolog för att sluta bränna ut dig och vara för snäll mot alla". VARFÖR SKRIVER HON ENS I TRÅDEN DÅ, kanske ni undrar nu haha. Jo, jag lyckades faktiskt rensa upp mitt liv rätt mycket där, men en och annan energitjuv har nog dröjt sig kvar...typ han. Så jag är svag i perioder fortfarande... om någon mår dåligt har jag mycket svårt att bara gå, hur mycket jag än har på mitt bord.