Tack Zomie och Krigarsjäl för att ni backade upp mitt inlägg!

Skönt att veta att man inte är ensam i kampen mot den gryende Superkapitalistiska Diktaturen.

Jag har skrivit en dikt på temat: Hur bli Normal? Vill di läsa den?

LANDET NORMALIA

Om jag spelar ditt liv
hur blir det då med mitt liv?
En kropp utan en själ
som följer dig hack i häl

Om jag spelar rollen väl
från det att jag är ung
blir det allt bättre då
eller blir bördan allt för tung?

Kanske lurar jag dig?
Kanske lurar jag mit själv?
Om jag lever på en lögn
kanske jag känner mig dum?

Om Sanningen gör mig fri
bör jag kanske förbli
precis den som jag är
fast vi glider isär

Ni i landet Normalia
och vi i Aspergiania?

Tänkbart svar på trådrubriken lyder enligt följande:

Hoppa, skutta, rulla runt och va glad!
Ät, sov och ta ditt bad!

Brillmongot skrev:
Du har två alternativ, antingen kan du lära dig leva ett liv som du trivs med trots dina svårigheter eller så kan du sitta och gnälla över hur orättvist livet är.

Är du en idiot? Vissa saker kan man inte lära sig.

Är du en idiot? Vissa saker kan man inte lära sig.

Sa jag det?

Brillmongot skrev:

Är du en idiot? Vissa saker kan man inte lära sig.

Sa jag det?

Hur vore det om du svarade på frågan?

Brillmongot skrev:

Är du en idiot? Vissa saker kan man inte lära sig.

Sa jag det?

Nej, det sa du inte. Jag säger det dock.

Vill inte bli normal i traditionell bemärkelse, har alltid fått höra att jag är så annorlunda, mest i positiv mening faktiskt, folk kan inte få grepp om mig och jag har alltid gått min egen väg, vägrat att "rätta in mig i ledet" sett saker och ting från ett helt annat perspektiv än andra människor, gett nya vinklar åt saker och ting.
Har dock känt ibland som livet varit likt en teaterscen där endast jag varit skådespelarskan och andra enbart varit sig själva.

Säger precis som Frank Zappa när han upptäckte rocken: I belive normality can be cured...

Lime skrev:Vill inte bli normal i traditionell bemärkelse, har alltid fått höra att jag är så annorlunda, mest i positiv mening faktiskt, folk kan inte få grepp om mig och jag har alltid gått min egen väg, vägrat att "rätta in mig i ledet" sett saker och ting från ett helt annat perspektiv än andra människor, gett nya vinklar åt saker och ting.
Säger precis som Frank Zappa när han upptäckte rocken: I belive normality can be cured...

Att sitta vid en lägereld med ett gammalt allsångshäfte på ett läger och plöja igenom de där gamla sångerna "Blowing in the wind" etc. Normalt? Tja, tydligen i vissa sammanhang. Men så kommer vi då fram till klassikern: There was a house in New Orleans. Vad gör man då? Tja, om man är normal så stövlar man visst på som vanligt. Katastrofen som nästan utplånade staden spelar ingen roll. Vi har ju alltid sjungit den sången och vi tänker fortsätta att sjunga den där sången tills, ja efter, jorden går under.

JAG var den ende som reagerade och sa: Men DEN sången kan vi väl inte sjunga NU? Alla de andra sa: Jovisst!

OK. Jag ser ju saker och ting på mitt eget sätt, utan skygglappar. Naket. Som ett barn. "Ja men sta´n har ju gått under!" Usch, så opassande att säga något så negativt. Nu ska vi vara positiva. SJUNG!

Är detta ett aspergerdrag: Att se sanningen som den är och säga det?

Är detta normalitet: Att förneka obehagliga sanningar, som storstäders utplånande?

I så fall vill jag inte vara normal!

Jag blev normal när jag hittade till det här forumet. Eller rättare sagt så insåg jag plötsligt att jag alltid hade varit normal och de flesta andra människor i min omvärld onormala. Ja, jag hade väl alltid haft en liten tanke om att det nog egentligen var jag som var normal, men det var ju först när jag hittade er andra här som jag vågade tro på det på riktigt.

Javisst hjälper det att kunna komma till denna oas och drick vatten!
Sedan kan man utstå viss ökenfärd genom aldeles tomma, torra och normala ökenhjärnor! Shit, nu blev det vi mot dem igen, nåväl, balans har aldrig riktigt varit min grej.

Lime skrev:Säger precis som Frank Zappa när han upptäckte rocken: I belive normality can be cured...

Frank Zappa isnt dead. He just smells funny..

Jag säger som Kvasir.

Här på forumet har jag helt plötsligt träffat på NORMALA människor, sådana som

*tänker själva
*har egna uppfattningar
*kan engagera sej i saker
*inte nödvändigtvis måste följa den råmande massan
*uppskattar kunskap mer än kläder (både hos sej själv och andra)
*betraktar sin omgivning med kritiska ögon
*ser skillnad på känslor och förnuft
*förstår logiska resonemang
*möter andra personer relativt fördomsfritt
*är ärliga
*inte skräms av diskussioner om tankar och känslor
*kan säga vad de tycker

dvs massor av bra egenskaper! Det här är något som jag tycker är kännetecknande för alla på forumet. Sedan finns det en otrolig variation av personligheter, från KS korthuggna barskhet till Debbidos varma hjärtlighet.

Kvasir sade även något jag själv upptäckt för länge länge sedan. Fast jag formulerade det för mej själv som "det är inte mej det är fel på, det är världen".

Att vara det som påstås vara NORMAL innebär, iaf för MEJ, att man ska

*följa sina känslor utan reflektion
*inte fundera på vad som händer i världen och varför
*vara lite småfalsk
*vara lagom ärlig, men bara när det passar
*bry sej om sina medmänniskor bara när det gagnar en
*undvika alla samtal om jobbiga saker
*följa den råmande massan utan att fråga sej varför
*tycka allt intressant är jobbigt att tala om
*köpa sånt som visas på reklamen
*ösa glåpord över alla som inte är NORMALA

Nä urk och blä för att vara NORMAL.

weasley skrev:Jag säger som Kvasir.

Här på forumet har jag helt plötsligt träffat på NORMALA människor, sådana som

*tänker själva
*har egna uppfattningar
*kan engagera sej i saker
*inte nödvändigtvis måste följa den råmande massan
*uppskattar kunskap mer än kläder (både hos sej själv och andra)
*betraktar sin omgivning med kritiska ögon
*ser skillnad på känslor och förnuft
*förstår logiska resonemang
*möter andra personer relativt fördomsfritt
*är ärliga
*inte skräms av diskussioner om tankar och känslor
*kan säga vad de tycker

dvs massor av bra egenskaper! Det här är något som jag tycker är kännetecknande för alla på forumet. Sedan finns det en otrolig variation av personligheter, från KS korthuggna barskhet till Debbidos varma hjärtlighet.

Kvasir sade även något jag själv upptäckt för länge länge sedan. Fast jag formulerade det för mej själv som "det är inte mej det är fel på, det är världen".

Att vara det som påstås vara NORMAL innebär, iaf för MEJ, att man ska

*följa sina känslor utan reflektion
*inte fundera på vad som händer i världen och varför
*vara lite småfalsk
*vara lagom ärlig, men bara när det passar
*bry sej om sina medmänniskor bara när det gagnar en
*undvika alla samtal om jobbiga saker
*följa den råmande massan utan att fråga sej varför
*tycka allt intressant är jobbigt att tala om
*köpa sånt som visas på reklamen
*ösa glåpord över alla som inte är NORMALA

Nä urk och blä för att vara NORMAL.

________________________________

EXAKT SÅ! Tack weasley! Utmärkt sammanfattning! Riktigt bra!

T

Weasley:

Nu tycker jag faktiskt det är du som är lite onyanserad och fördumsfull åt andra hållet. Aspergare är inga änglar med bara "massor av bra egenskaper", och alla NT är inte så som du beskriver, även om många jag träffat på visserligen varit ungefär så. När det gäller NT-egenskaper tror jag det handlar mer om intelligens och livserfarenhet, det finns intelligenta NT:s som kan tänka självständigt och reflektera över sin omvärld, och det finns idioter som bara följer den råmande massan. Sen kan man ju vara annorlunda på massa andra sätt än just NPF, och saker man varit med om kan påverka ens personlighet så man blir lite djupare och inte lägger lika stor vikt vid att göra som alla andra.

Aspergeregenskaper dragna till sin spets tycker jag inte heller är så kul. Det kan vara bra att vara ärlig men att t:ex kommentera att nån har fula käder, som det finns aspergare som gör, tycker jag är att bete sig som en 3-åring. Sen tycker jag inte det är något fel i att uppskatta både kunskap och kläder, yta och djup behöver inte utesluta varandra. Man blir bedömd utifrån hur man ser ut, så funkar det för det mesta. Det är äckligt med aspergare som inte bryr sig om att duscha bara för att det är ett "socialt krav" och för att man förr i tiden bara badade ett par gånger om året, som aspergare jag har läst om resonerat. Att förstå logiska resonemang är inget fel i sig, men många aspergare är lite för överlogiska och tenderar att närma sig alla sorters problem som om det är ett matteproblem eller liknande. För de flesta går nog förnuft och känsla lite i varandra, och man påverkas mycket av känslor vid beslutsfattande o.dyl.

Sen så tycker jag inte heller att allt som påstås vara typiskt NT behöver vara något falskt och dåligt.Vissa aspergare är faktiskt ganska jobbiga att umgås med just för att de har så svårt att förstå och anpassa sig efter andra. Det är jobbigt med folk som är för påflugna och inte kan känna av och respektera andras gränser, det är jobbigt med aspergare som bombarderar en med massa privata frågor eller bara tjatar om sina egna specialintressen. NT:s har ofta bättre intuitiv empati, är socialt smidigare och kan lättare förstå och anpassa sig efter sin omgivning; egenskaper som inte enbart är av ondo.

Anastasia skrev: Weasley:

Nu tycker jag faktiskt det är du som är lite onyanserad och fördumsfull åt andra hållet. Aspergare är inga änglar med bara "massor av bra egenskaper", och alla NT är inte så som du beskriver, även om många jag träffat på visserligen varit ungefär så. När det gäller NT-egenskaper tror jag det handlar mer om intelligens och livserfarenhet, det finns intelligenta NT:s som kan tänka självständigt och reflektera över sin omvärld, och det finns idioter som bara följer den råmande massan. Sen kan man ju vara annorlunda på massa andra sätt än just NPF, och saker man varit med om kan påverka ens personlighet så man blir lite djupare och inte lägger lika stor vikt vid att göra som alla andra.

Aspergeregenskaper dragna till sin spets tycker jag inte heller är så kul. Det kan vara bra att vara ärlig men att t:ex kommentera att nån har fula käder, som det finns aspergare som gör, tycker jag är att bete sig som en 3-åring. Sen tycker jag inte det är något fel i att uppskatta både kunskap och kläder, yta och djup behöver inte utesluta varandra. Man blir bedömd utifrån hur man ser ut, så funkar det för det mesta. Det är äckligt med aspergare som inte bryr sig om att duscha bara för att det är ett "socialt krav" och för att man förr i tiden bara badade ett par gånger om året, som aspergare jag har läst om resonerat. Att förstå logiska resonemang är inget fel i sig, men många aspergare är lite för överlogiska och tenderar att närma sig alla sorters problem som om det är ett matteproblem eller liknande. För de flesta går nog förnuft och känsla lite i varandra, och man påverkas mycket av känslor vid beslutsfattande o.dyl.

Sen så tycker jag inte heller att allt som påstås vara typiskt NT behöver vara något falskt och dåligt.Vissa aspergare är faktiskt ganska jobbiga att umgås med just för att de har så svårt att förstå och anpassa sig efter andra. Det är jobbigt med folk som är för påflugna och inte kan känna av och respektera andras gränser, det är jobbigt med aspergare som bombarderar en med massa privata frågor eller bara tjatar om sina egna specialintressen. NT:s har ofta bättre intuitiv empati, är socialt smidigare och kan lättare förstå och anpassa sig efter sin omgivning; egenskaper som inte enbart är av ondo.

____________________________
Tack Anastasia!
Ville lämna ett litet förtydligande ang. Weasley's punktlista, varför jag tycker den är bra - nämnligen • Jag ser Weasley's uppräkning, som möjliga exempel på vad som kan förekomma både hos AS och hos dem som inte har det!

Sedan kan jag även instämma med Anastasia reflektioner! Bra med lite utvecklande perspektiv på detta med att vara "normal".
T

Anastasia.

Jag håller med. Märk att jag talade om begreppet NORMAL och hur en, för MEJ, NORMAL människa fungerar.

Huruvida den NORMALA människan har asperger eller inte, det låter jag vara osagt. Däremot finns det många här på forumet som jag (JAG) anser normala.

Anastasia skrev:
För de flesta går nog förnuft och känsla lite i varandra, och man påverkas mycket av känslor vid beslutsfattande o.dyl.

Sen så tycker jag inte heller att allt som påstås vara typiskt NT behöver vara något falskt och dåligt.Vissa aspergare är faktiskt ganska jobbiga att umgås med just för att de har så svårt att förstå och anpassa sig efter andra. Det är jobbigt med folk som är för påflugna och inte kan känna av och respektera andras gränser, det är jobbigt med aspergare som bombarderar en med massa privata frågor eller bara tjatar om sina egna specialintressen. NT:s har ofta bättre intuitiv empati, är socialt smidigare och kan lättare förstå och anpassa sig efter sin omgivning; egenskaper som inte enbart är av ondo.

Ja, förr trodde jag det bara var NT som var så ologiska och känslostyrda, nu har jag insett att alla är irrationella ibland. Och vad är det "autistiska utbrottet" annat än känslornas seger över förnuftet?

Sen så funkar ju NT:s intuitiva förståelse enbart för andra NT, inte när det gäller t ex aspergare. Det blir lite av moment 22: eftersom aspergare är i minoritet behöver de förstå NT mer än tvärtom; samtidigt har de svårare för att just förstå och leva sig in i andra, särskilt NT. Alltså borde NT i stället försöka första aspergare, men de har mindre motivation iom att NT är i majoritet och därför de som avgör vad som är normalt och önskvärt.

fördumsfull var ett underbart ord, det borde plockas över till Saknade ord-tråden!

Utmärkt sammanfattning, Weasley! Dessbättre är inte alla NTs på det viset.

Och inte heller är alla aspisar varken som den mest negativa eller mest autistaktivist-positiva bilden heller...

Anastasia och andra som har övertolkat (tror jag) weasley och kanske även mig. Vad jag, och gissar jag även weasley, menar är i första hand att normalitet kan vara ett relativt begrepp. Det måste inte finnas en enda norm som är den rätta och som gäller för hela flocken. Som ensam, och speciellt som odiagnosticerad, aspergare är det väldigt lätt att känna sig väldigt onormal och utanför och konstig och oförstådd av hela världen. När man sedan hittar hit, med eller utan diagnos, så träffar man plötsligt en massa andra människor som är ungefär som man själv på många avgörande punkter. Då inser man att man inte är så ensam och unikt avvikande som man trodde innan, utan att det finns sisådär 25 miljoner till på den här planeten som är ungefär som man själv och tycker att man är helt normal ur deras synvinkel. Är man normal för 25 miljoner människor så kan man ju inte vara sådär alldeles fruktansvärt onormal. Det är tre gånger så normalt att vara aspergare som att vara svensk, till exempel.

Kvasir skrev: Då inser man att man inte är så ensam och unikt avvikande som man trodde innan, utan att det finns sisådär 25 miljoner till på den här planeten som är ungefär som man själv och tycker att man är helt normal ur deras synvinkel. Är man normal för 25 miljoner människor så kan man ju inte vara sådär alldeles fruktansvärt onormal. Det är tre gånger så normalt att vara aspergare som att vara svensk, till exempel.

Kvasir, det är spookie för det är precis så där jag brukar tänka när jag räknar ut en massa saker, som hjärnan håller på av sig själv och hittar på att den måste jämnföra....

Aspkvinna skrev:

Kvasir skrev: Då inser man att man inte är så ensam och unikt avvikande som man trodde innan, utan att det finns sisådär 25 miljoner till på den här planeten som är ungefär som man själv och tycker att man är helt normal ur deras synvinkel. Är man normal för 25 miljoner människor så kan man ju inte vara sådär alldeles fruktansvärt onormal. Det är tre gånger så normalt att vara aspergare som att vara svensk, till exempel.

Kvasir, det är spookie för det är precis så där jag brukar tänka när jag räknar ut en massa saker, som hjärnan håller på av sig själv och hittar på att den måste jämnföra....

Det brukar vara bra att vända på saker och göra icke uppenbara jämförelser ibland för att sätta saker i perspektiv. Jag hade inte ens själv funderat på att det finns tre ggr så många aspergare som svenskar i världen innan jag plötsligt skrev det.

Vi tar över ett land!