Baba Jaga skrev:Men detta är ju typ "Gökboet", filmen alltså. Shit! Har läkare bara motstånd mot bensoe?
Jag, som är 60 plus, har även träffat gynläkare, som sagt att jag först måste pröva en viss gynmedicin "dagligen". Om jag inte tål den (och det gjorde jag inte, fick vidriga biverkningar) så kan jag få prova en som man bara tar "vid behov".
Det här verkar helt uppochner! Man tar väl det svagaste som bara behövs ibland, och trappar sen upp, om det är nödvändigt, eller?
Nä tydligen är det omodernt.

Kanske de tror att de "tillfälliga" medicinerna är mer beroendeframkallande eller något? Har du frågat din läkare om varför de hellre vill ge dig en daglig medicin?

Om det vore så. Hon har ju vägrats t o m en "lugnande" antihistamin, de blir man inte beroende av. De brukar de ge ut som godis. Fast iofs hade jag svårt att få dem först med. Man ville ge bara t ex Efexor.

Som sagt, hon borde ju fråga läkaren om varför hon inte kan få ut den medicinen. Det kan ju finnas en god anledning till det, som hon inte känner till ännu.

Ångest är symptom på något och jag brukar analysera orsakerna, själv och med personer som känner mig väl. Kan bli lättare att hitta vettiga sätt att förhålla sig till den då. Sen varierar nog "behandlingen"; vissa sjunger, går i terapi, skriver, äter ångestlindrande, tränar, tar hand och umgås med djur osv. I alla fall om de är NT

Aspergare har väl inte sällan lite mer omfattande problem (som utlöser ångest)som kan vara lite svårare att behandla och det tror jag kan vara bra att ha i tankarna.

Flinta skrev:Ångest är symptom på något och jag brukar analysera orsakerna, själv och med personer som känner mig väl. Kan bli lättare att hitta vettiga sätt att förhålla sig till den då.

Om det vore så enkelt att ställa sig vid sidan av och analysera ångesten rent objektivt När jag har ångest så känns det som att den ska förtära mig inifrån, som att hela mitt väsen ska implodera av ångesten. Det jag gör då? Jag tar en 5'a diazepam. Bensodiazepiner är överlägsna när det kommer till ångestreducering, och diazepam har en väldigt lång halveringstid vilket är en bonus.

Känner oftast innan att jag börjar få ångest och om jag kan häva det redan då är det betydligt lättare med mina små "trix" men går det vidare är det bara medicin av något slag som kan underlätta. Jag har ett löpband där jag kan gå under hela ångesten förr sprang jag runt överallt men nu kan jag gå mig ut under paniken

Meditation, böcker, promenader, träning, musik, ser till att ha det rent och ordningssamt omkring mig.

KrigarSjäl skrev:Meditation, böcker, promenader, träning, musik, ser till att ha det rent och ordningssamt omkring mig.

Det där är en bra grund att stå på, alltför ofta ser man människor med problem som bor i ett kaos. Dessutom är det en typ av terapi att se till att inte bo i en svinstia, åtm har man något att göra och distansera ångest m.m....

Zerotonin skrev:

Flinta skrev:Ångest är symptom på något och jag brukar analysera orsakerna, själv och med personer som känner mig väl. Kan bli lättare att hitta vettiga sätt att förhålla sig till den då.

Om det vore så enkelt att ställa sig vid sidan av och analysera ångesten rent objektivt När jag har ångest så känns det som att den ska förtära mig inifrån, som att hela mitt väsen ska implodera av ångesten. Det jag gör då? Jag tar en 5'a diazepam. Bensodiazepiner är överlägsna när det kommer till ångestreducering, och diazepam har en väldigt lång halveringstid vilket är en bonus.

Jag hade behövt hjälp att analysera orsakerna till min livsångest jag hade under sjukhusvistelser, men personalen gjorde antagligen inte det med mig utan jag fick haldol mm i rumpan och bältesläggning några ggr. (Har aldrig fått mindre ångest av medicin). Jag förstår att det var nödlösningar men jag tror så här efterråt att man hade kunnat använda samtal som behandlingsmetod för mig även inom psykiatrisk akutsjukvård..

antonius skrev:

KrigarSjäl skrev:Meditation, böcker, promenader, träning, musik, ser till att ha det rent och ordningssamt omkring mig.

Det där är en bra grund att stå på, alltför ofta ser man människor med problem som bor i ett kaos. Dessutom är det en typ av terapi att se till att inte bo i en svinstia, åtm har man något att göra och distansera ångest m.m....

Ja det hänger ofta ihop, kaos och psykisk ohälsa.

Sen har jag läst en del fängelsebiografier.

Hur man gör för att överleva isolering:
-Skapa rutiner och håll dig till dom.
-Dela in dagen i etapper.
-Träna.
-Gå upp på morgon och lägg dig på kvällen.
-Sköt personlig hygien.
-Ha det rent och snyggt omkring dig.
-Ät inte en massa godis och skräpmat.

Nu sitter jag inte i finkan men råden är ju applicerbara även på normal vardag.

Jag hade behövt hjälp att analysera orsakerna till min livsångest jag hade under sjukhusvistelser, men personalen gjorde antagligen inte det med mig utan jag fick haldol mm i rumpan och bältesläggning några ggr. (Har aldrig fått mindre ångest av medicin). Jag förstår att det var nödlösningar men jag tror så här efterråt att man hade kunnat använda samtal som behandlingsmetod för mig även inom psykiatrisk akutsjukvård..

Jo men nu menade jag att individen som lider av ångest, själv kan stiga åt sidan och analysera sin ångest på ett objektivt sätt, inte vårdpersonal
Jag menade inte heller att personen som skrev det har fel, allt handlar ju om ångestnivån hos den drabbade

käkar prozac och en del andra mediciner så som invega.

Tydligen ska svamp vara bra om man har ångest och depression pga cancer.

Två nya studier pekar på att psilocybin, ett ämne i psykedeliska svampar, kan hjälpa cancerpatienter med ångest och depression att lindra sina symptom.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/stu ... rpatienter

Själv har jag en känsla utav att jag skulle få mer ångest om jag skulle trippa på svamp.

Min läkare säger att de helt enkelt inte sätter in benso på unga människor numera. Känns ju sådär att höra det. Visst, bra om man testat annat innan, men hur länge ska man tortera en människa bara för att den är ung? För att man inte vill skapa tablettmissbrukare, och med det menar man mest dem som tar medicinen enligt ordination... För gör man så är hela ens liv förstört. Och det kan inte bli förstört för att man skriver ut antihistaminer, SSRI eller antipsykotisk medicin då?

Men som i exemplet att inte ens skriva ut Atarax, det är ännu värre, ren ondska lixom. Typ neh vi ska inte testa något alls som kan få dig att må lite bättre, må skit du det är det sjukvården är till för, att inte göra ngt alls. Bläääh!

Sedan undrar jag om de som blir lugna av antihistaminer är de som blir lugna av motion. Tar man ut sig helt så orkar inte kroppen mer. Samma som med antihistaminer, kroppen blir tung och sänkt och du kan inte röra dig knappt.

För mig är båda bara att trötta kroppen vilket gör mig ännu mer skräckslagen för nu har jag inte ens känslan av att jag skulle kunna "springa ifrån" rädslan. Känslan är som att surras fast på ett järnvägsspår och undra när tåget kommer.

För mig måste själva hjärnan lugnas ner. Då funkar inte kroppströttande saker som motion och antihistaminer.

Motion för mig är bra om den inte är supertröttande och mer uppbyggande om man så säger. Då kan jag känna mig lite bättre på alla plan. Men det är en mer långsiktig grej.

kiddie skrev:Min läkare säger att de helt enkelt inte sätter in benso på unga människor numera. Känns ju sådär att höra det.

Det finns säkert en svartmarknad och missbrukar risk med att ge det till unga människor som är ut i svängen för att mildra avtändning utav andra droger. Jag kommer ihåg att det skrev spaltmeter om roppar under 90-talet, så det kan ha fått en inverkan på hur läkemedel skrivs ut.

Vaddå i svängen? Rätt många unga människor med svår ångest lever inte rövare bara för att de är unga, ganska många har inte ens ett socialt nätverk pga ångest och mental ohälsa.

Jag tror snarare att om de inte får adekvat hjälp så kanske de börjar köpa oreglerade benso från folk på internet, där behöver de inte ens ta sociala kontakter.

Om de har så mycket problem kommer de inte sälja sin medicin. Men de kanske kommer på den ofantligt dumma idén att testa benso menade för djur som inte är reglerade i Sverige = inte illegala.

Folk med ångest gör ibland dåliga val. Minns när jag bara hade Atarax och min läkare sa att Ta så många du vill, de är ofarliga och min dagliga dos var 17 stycken om dan. Desperation kan göra att man gör saker man annars inte hade gjort.

Läkare ska väl fan hjälpa folk eller?

kiddie skrev:Folk med ångest gör ibland dåliga val. Minns när jag bara hade Atarax och min läkare sa att Ta så många du vill, de är ofarliga och min dagliga dos var 17 stycken om dan. Desperation kan göra att man gör saker man annars inte hade gjort.

Men hjälpte Atarax mot ångesten överhuvudtaget, när du tog så hög dos menar jag?

Nä, men jag var närmast medvetslös på den dosen vilket indirekt hjälpte.

Det är ju svårt har nämligen själv stora problem med ångest. Hormonerna rusar genom kroppen o jag kan ej sitta still. Måste röra på mig, byta miljö ibland. Är väldigt känslig inom vissa miljöer och måste dra därifrån.

Har fått diagnosen social fobi men undrar om jag ej snarare har agorafobi dvs. känner mig obekväm i vissa situationer och bland massa folk. Även social fobi och agorafobi är ångesttillstånd har ja hört

Jamesqueen skrev:Har fått diagnosen social fobi men undrar om jag ej snarare har agorafobi dvs. känner mig obekväm i vissa situationer och bland massa folk. Även social fobi och agorafobi är ångesttillstånd har ja hört

Just agorafobi dvs torgskräck är ofta nämnt i samband med AS och är en fobi som nog kan uppträda hos många...

antonius skrev:

Jamesqueen skrev:Har fått diagnosen social fobi men undrar om jag ej snarare har agorafobi dvs. känner mig obekväm i vissa situationer och bland massa folk. Även social fobi och agorafobi är ångesttillstånd har ja hört

Just agorafobi dvs torgskräck är ofta nämnt i samband med AS och är en fobi som nog kan uppträda hos många...

Jo det är möjligt. Många som drar sig undan när människor hopar sig har jag märkt inklusive jag.

Ibland bland annat ikväll har jag akut livsångest. Jag lever med ständig dödslängtan sedan barndomen. Mediciner ger mig näsblod blir rädd för hjärnblödning. Terapi har jag som jag skrivit i andra tråder fått i fyrtio år. Behöver någon att hålla om hårt som verkligen bryr sig om mig.

Jag behöver också någon att hålla om, länge, som bryr sig.

Ger alla mediciner näsblod?

Minimerar intryck.
Försöker inte bry mig om hårda och onda människor.