Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Pieohpah skrev:Har provat kedjefilt och det är himla najs med tyngden, däremot är jag alldeles för varm för att ha filt alls.
Värt att veta, ska se om jag kan få en möjlighet att få en sådan. Är extremt lättfrusen av mig så tycker själv snarare att värmen är enbart mysig
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
earlydayminer skrev:Du vill vara personlig och utefter dina egna erfarenheter säga att det är fint med lite medicin i kroppen.
Fint? Det är ett nödvändigt ont och jag är lika lycklig varje gång en tyngre svacka går över så att jag kan sluta med benson. Jag äter det enbart i perioder, och är mycket noggrann med att hålla koll på mängd, orsak osv. Har en egen medicinlogg som jag fyller i för att se hur medicinen hjälper.
Tror du att jag tycker det känns roligt att behöva käka piller för att fungera? I sådana fall misstar du dig högeligen. Jag har vi ett flertal tillfällen gjort välplanerade försök att trappa ner, men klarade det inte på grund att övriga komponenter i livet - ex. försörjning - inte fungerade.
Jag har alltid sett bensodiazepiner som en slags "knuff". Själv tar jag det för att inte hamna i en riktigt djup svacka - något som varit extra viktigt i mitt fall då jag aldrig haft rätt till sjukpenning eller a-kassa. Att hålla mig på benen i arbetet har varit A och O, och det hade aldrig gått utan perioder av benso.
Jag kan se det hela både från ett personligt, ett vårdmässigt och ett kliniskt perspektiv. Jag tar dem själv, har vårdat personer som gått på liknande mediciner och jag har medicinsk utbildning.
earlydayminer skrev:Jag kör mitt race, berättar om det jag upplevt och även det jag läst och läst och läst och läst om. Det är upp till dig att avgöra vad det blir. Alla tycker alltid att man generaliserar. Det är liksom diskussionens motargument #1. Ungefär lika vanligt som att när en ung moderat frågar om man vill att läkare och städare ska tjäna lika mycket, för det är vad dessa tror man menar med rättvist.
Jo, men alla mediciner fungerar inte lika för alla. Det som funkar jättebra för någon, kan vara helt fel för någon annan trots att de har samma symptom.
Media skrämmer också mer än gärna upp folk med artiklar om felmedicineringar, självmord där personen ifrån haft mediciner iblandade och ibland rena lögner om ex. centralstimulanta.
Hela naturen är en enda giftflaska och det går utmärkt att ta livet av sig med hjälp av Svensk Flora om man så skulle vilja det.
- Henkkalexi
- Inaktiv
- Inlägg: 6845
- Anslöt: 2011-05-17
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Kan bara hålla med Henkkalexi angående bensodiatsepiner. Mycket potent medicin som hjälper otroligt mkt.
Dock passar inte benso för alla och ska inte konsumeras hur som helst. Disciplinerad användning vid behov och ibland under perioder är på sin plats (för oss som behöver det). En del klarar utan benso en del inte. Jag tillhör till den sistnämnda gruppen.
Det får inte heller bli så att man löser alla problem med benso. Då skjuter man sig själv i benet.
Att jag använder benso, det brukar jag inte tala om i riktiga livet. Har berättat det till två personer o där stannar det. Folk har så konstiga fördomar så bättre hålla tyst om saken.
Det ser definitivt inte utanpå att jag går periodvis/vid behov på bens och jag helt enkelt tycker inte andra har någonting att göra med vetskapen.
Jag är definitiv inte en öppen person irl tvärtom en välstängd mussla som håller mitt liv för mig själv. Så prata om mina läkemedel det går utanför min välbehållen integritetgräns.
Jag är i princip botad från min panikångest mm pga bens. Bara att veta att jag har dessa piller hjälper. Då vet jag att jag inte behöver ligga i fosterställning o må dödsdåligt för det orkar jag inte längre med.
Synd bara att jag sökte hjälp så sent. Jag borde ha gjort det redan vid tonårstiden men förnekelse och viljan vara 100% normal förhindrade mig. Livet är klok dock, livet tvingade mig se sanningen och det är jag tacksam över
Dock passar inte benso för alla och ska inte konsumeras hur som helst. Disciplinerad användning vid behov och ibland under perioder är på sin plats (för oss som behöver det). En del klarar utan benso en del inte. Jag tillhör till den sistnämnda gruppen.
Det får inte heller bli så att man löser alla problem med benso. Då skjuter man sig själv i benet.
Att jag använder benso, det brukar jag inte tala om i riktiga livet. Har berättat det till två personer o där stannar det. Folk har så konstiga fördomar så bättre hålla tyst om saken.
Det ser definitivt inte utanpå att jag går periodvis/vid behov på bens och jag helt enkelt tycker inte andra har någonting att göra med vetskapen.
Jag är definitiv inte en öppen person irl tvärtom en välstängd mussla som håller mitt liv för mig själv. Så prata om mina läkemedel det går utanför min välbehållen integritetgräns.
Jag är i princip botad från min panikångest mm pga bens. Bara att veta att jag har dessa piller hjälper. Då vet jag att jag inte behöver ligga i fosterställning o må dödsdåligt för det orkar jag inte längre med.
Synd bara att jag sökte hjälp så sent. Jag borde ha gjort det redan vid tonårstiden men förnekelse och viljan vara 100% normal förhindrade mig. Livet är klok dock, livet tvingade mig se sanningen och det är jag tacksam över
- Red and green
- Inlägg: 878
- Anslöt: 2011-12-17
- Ort: Stockholm och norra rymden & egen bubbla.
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Henkkalexi: Jag har skrivit det jag har skrivit. Får man ut att jag är mot medicinering, att jag inte känner till vikten av medicinering, att jag på något sätt har något med någon fuckad rörelse att göra - då har man liksom förvirrat sig lite och ser bara det man vill se. En biverkning av långvarigt lyxknarkande? Skämt åsido. För några dagar sedan skrev jag att jag käkar SSRI och fick starkare dosering av lugnande (bensodiazepiner). Tror du verkligen jag skulle vara mot medicinering och använda mig av det? Tänk högre om mig.
Sluta försöka få mig att framstå som någon jag inte är. Jag har en annan åsikt gällande hur mycket och länge medicinering generellt sett borde vara och har även bidragit med källor som stärker det faktum att KBT är effektivt mod ångestproblematik.
Är det verkligen så svårt att greppa det? Släng känslorna åt sidorna en stund och tänk liksom på vad det är jag verkligen försöker säga.
Vad som har hänt är att ett ex antal medlemmar har hängt upp sig på en och samma sak. Det verkar som det är svårt att ta sig förbi det. Det kallas kognitiv inflexibilitet. En vanlig dysfunktion hos människor med NPF. Det är något man kan bli bättre på, faktiskt. Genom KBT, men även som bonus vid medicinering av t ex concerta.
Låt mig nu en gång för alla besvara den soppa av ren skit:
Jag är för medicinering när det krävs.
KBT är effektivt mot alla former av ångestproblematik.
Det KBT inte klarar, kan viss PDT och medicinering komplettera. Och tvärtom, så klart.
Efter det här vill jag bli lämnad i fred. Jag kräver att bli lämnad i fred. Nu har jag gång på gång ändå försökt besvara det jag anser. Folk skriver att jag är med och förstör tråden, men det är så det blir när någon blir provocerad. Mina åsikter i frågan är sunda, klara, skarpa och i allra högsta grad värdiga. Så, låt mig nu vara.
---
En sista sak. Jag har inte blivit tillsagd av en moderator att göra det, men anser att det är rätt att så göra. Jag vill be Juddy om ursäkt för min spydighet. Jag själv kan ha vissa problem när jag känner mig provocerad. En grupp av individer som jag upplevar hetsar mig blir en enhet för mig. Därmed finns risken att jag bemöter alla med samma skit. Att nämna t ex scientologi, att insinuera något, med mig i kombination - det är djärvt, men otroligt felaktigt. Jag ställer mig inte bakom sådan nonsens. Jag är renodlad agnostiker som värderar vetenskap över allt.
Sluta försöka få mig att framstå som någon jag inte är. Jag har en annan åsikt gällande hur mycket och länge medicinering generellt sett borde vara och har även bidragit med källor som stärker det faktum att KBT är effektivt mod ångestproblematik.
Är det verkligen så svårt att greppa det? Släng känslorna åt sidorna en stund och tänk liksom på vad det är jag verkligen försöker säga.
Vad som har hänt är att ett ex antal medlemmar har hängt upp sig på en och samma sak. Det verkar som det är svårt att ta sig förbi det. Det kallas kognitiv inflexibilitet. En vanlig dysfunktion hos människor med NPF. Det är något man kan bli bättre på, faktiskt. Genom KBT, men även som bonus vid medicinering av t ex concerta.
Låt mig nu en gång för alla besvara den soppa av ren skit:
Jag är för medicinering när det krävs.
KBT är effektivt mot alla former av ångestproblematik.
Det KBT inte klarar, kan viss PDT och medicinering komplettera. Och tvärtom, så klart.
Efter det här vill jag bli lämnad i fred. Jag kräver att bli lämnad i fred. Nu har jag gång på gång ändå försökt besvara det jag anser. Folk skriver att jag är med och förstör tråden, men det är så det blir när någon blir provocerad. Mina åsikter i frågan är sunda, klara, skarpa och i allra högsta grad värdiga. Så, låt mig nu vara.
---
En sista sak. Jag har inte blivit tillsagd av en moderator att göra det, men anser att det är rätt att så göra. Jag vill be Juddy om ursäkt för min spydighet. Jag själv kan ha vissa problem när jag känner mig provocerad. En grupp av individer som jag upplevar hetsar mig blir en enhet för mig. Därmed finns risken att jag bemöter alla med samma skit. Att nämna t ex scientologi, att insinuera något, med mig i kombination - det är djärvt, men otroligt felaktigt. Jag ställer mig inte bakom sådan nonsens. Jag är renodlad agnostiker som värderar vetenskap över allt.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Att ha med lugnande ut är ett s k säkerhetsbeteende. Det löser inga problem, men det ger en känsla av trygghet. Tanken är att man ska våga utmana ångesten utan lugnande. Jag vet hur svårt det är, jag har panikångest.. Så fort jag tänker på någon sjukdom eller något så stiger pulsen och det börjar brännas innanför huden. Om jag uttrycker något om en sak som har med kroppen att göra och någon ber mig kolla upp det - då blir jag livrädd. Direkt. Bara nu när jag tänker på det känner jag hur svetten vill fram.
Jag blir t o m lite rädd när jag blir bajsnödig. Så skruvad är min hjärna.
Jag kommer defintivt försöka få loss starkare dos lugnande när jag ska flyga till jul. Jag kommer inte våga sitta i ett flygplan om jag inte är ganska sänkt innan. Å andra sidan är den tanken en tankefälla. Jag uttrycker nu nästan hur jag VET att jag kommer reagera, men det vet jag ju inte. Hur ska jag kunna veta det? Det är det här hindret man måste komma förbi. Även nu när jag ändå erkänt att jag sätter krokben för mig själv så är det svårt att ta mig förbi det. Det är uppenbart att det är något med tänkandet att göra. Nåväl, nåväl. Det kommer att ordna sig.
Jag blir t o m lite rädd när jag blir bajsnödig. Så skruvad är min hjärna.
Jag kommer defintivt försöka få loss starkare dos lugnande när jag ska flyga till jul. Jag kommer inte våga sitta i ett flygplan om jag inte är ganska sänkt innan. Å andra sidan är den tanken en tankefälla. Jag uttrycker nu nästan hur jag VET att jag kommer reagera, men det vet jag ju inte. Hur ska jag kunna veta det? Det är det här hindret man måste komma förbi. Även nu när jag ändå erkänt att jag sätter krokben för mig själv så är det svårt att ta mig förbi det. Det är uppenbart att det är något med tänkandet att göra. Nåväl, nåväl. Det kommer att ordna sig.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
earlydayminer skrev:Jag kommer defintivt försöka få loss starkare dos lugnande när jag ska flyga till jul. Jag kommer inte våga sitta i ett flygplan om jag inte är ganska sänkt innan.
Det är väl rädslan inför nya attacker som spökar, det blir ju som en ond cirkel med negativa förväntningar hela tiden:
internetpsykiatri.se - PaniksyndromFöljder
Förväntansångesten innebär en ständig rädsla inför nya attacker och kan på sikt bli lika påfrestande som panikattackerna i sig. Den kan leda till att man blir överdrivet fokuserad på sin egen kropp och olika symtom som man tror kan tyda på en kommande panikattack. All ångest och oro leder också till koncentrationssvårigheter och svårigheter att fullt ut vara närvarande "här och nu".
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
En bra antidepresiv tablett på kvällen fick leta länge innan jag hittade en med "bar" dimmsyn som biverkning,har lärt mig att ångest är en del av mitt liv,lever med den all min vakna tid men den är hanterbar nu,vad är ångest egentligen?för mig är det en rädsla oftast obefogad,allstså iför mig talar inte om någonannan alla har vi våra egna erfarenheter,bagage att bära!
- pricken169
- Inlägg: 22
- Anslöt: 2012-06-30
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Behandlar inte den alls. Slutade nyligen med medicinen för att jag inte tyckte den hjälpte längre. Tror inte det går att behandla min ångest. Den är så djupt rotad i mig.
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Medcinering men tycker den hjälper ganska lite just mot mina ångest-attacker som dyker upp då och då .Enda som hjälper i medcin-väg är benzopreparat vilket läkarna är livrädda för att dela ut .Självmedcinerade mycket förut med droger och sprit , men lagt ner de.Har jag ork , går jag planlösa långa promenadernär ångesten så tilltar.Ibland funkar det , ibland inte .
- Gargamell85
- Inlägg: 176
- Anslöt: 2011-11-28
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Det snabbaste sättet att få en ångestlindring är att skrika sig trött. Tyvärr har det inte någon vidare positiv effekt på omgivningen....
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Bjäbbmonstret skrev:Det snabbaste sättet att få en ångestlindring är att skrika sig trött. Tyvärr har det inte någon vidare positiv effekt på omgivningen....
SSRI hjälper mot ångest. Iaf sertralin. Ville bara säga det. Ta hand om dig.
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Bjäbbmonstret skrev:Det snabbaste sättet att få en ångestlindring är att skrika sig trött. Tyvärr har det inte någon vidare positiv effekt på omgivningen....
+ Att man blir sjukt torr i halsen.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Framförallt undvika ångestframkallande situationer så mycket det går.
Idag skulle min fru och yngsta dotter fira min mammas 70-årsdag. Yikes! Massor av folk och släkt och mat och chit-chat. Efter en timme hade jag tunnelseende och min dotter fått näsblod pga stress.
Nu sitter jag på altanen efter atarax, whisky och rödvin... Lite pyttipanna
Idag skulle min fru och yngsta dotter fira min mammas 70-årsdag. Yikes! Massor av folk och släkt och mat och chit-chat. Efter en timme hade jag tunnelseende och min dotter fått näsblod pga stress.
Nu sitter jag på altanen efter atarax, whisky och rödvin... Lite pyttipanna
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Träna fungerar bäst, ju hårdare desto bättre. Konditionsträning fungerar bäst.
Annars är det att göra saker hela tiden som gäller. Promenera, ut och cykla, tvätta, städa, storhandla, bygga något e.dyl, så man inte tänker så mycket. Isolering, i den mån det fungerar när man jobbar och har barn, mår jag bättre av.
Jag har mediterat och försökt programmera om mig för att få ett mer buddhistiskt synsätt och vara lite mer förlåtande mot mig själv, men det har gått sådär.
Annars är det att göra saker hela tiden som gäller. Promenera, ut och cykla, tvätta, städa, storhandla, bygga något e.dyl, så man inte tänker så mycket. Isolering, i den mån det fungerar när man jobbar och har barn, mår jag bättre av.
Jag har mediterat och försökt programmera om mig för att få ett mer buddhistiskt synsätt och vara lite mer förlåtande mot mig själv, men det har gått sådär.
- Sammelsurium
- Inlägg: 588
- Anslöt: 2009-11-29
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
earlydayminer skrev:Bjäbbmonstret skrev:Det snabbaste sättet att få en ångestlindring är att skrika sig trött. Tyvärr har det inte någon vidare positiv effekt på omgivningen....
+ Att man blir sjukt torr i halsen.
Jaså? Jaha! Jo det är ju inte bra för rösten. Vad sägs om att sova bättre så man blir utvilad och mindre känslig? Eller lära sig byta aktivitet och göra något annat när det börjar kännas jobbigt?
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Ett svar som kan bli hur långt som helst... Ska försöka hålla mig själv kort.. )
För min egen del som har levt med ångest av olika slag i dryga 40 år blev det stora lyftet när jag faktisk fick bekräftat av en psykolog att det var ångest och inte oro som alla läkare sagt till mig i under alla år.
Jag har hört flera olika definitioner på ångest, men den jag fastnat för som är mest begriplig för mig är när "oron" känns fysiskt i kroppen är det ångest och inte "oro".
Tyvärr fick jag inte bekräftat att det var ångest jag led av förrän 2005. Då var jag 41 år gammal.
Efter detta har ångesten, och de olika typer av ångest jag drabbas av, blivit mer begriplig för mig och därmed vet jag också mer hur jag ska bemöta den.
Jag har diagnoserna GAD, panikångest. GAD innefattar som jag har förstått det det mesta i ångestväg utöver just panikångest.
Börjar med Panikångest:
Jag har väldigt varierande energi nivå och panikångesten kommer bara när jag har som mest energi. Panikångesten tyckte jag tidigare bara plötsligt slog till, men sedan jag lärt mig skilja på Panikångesten och annan ångest tycker jag mig nu märka ganska tydligt när Panikångesten kan komma. För mig triggas Panikångesten igång av någon form av stress situation. Jag kunde få en Panikångest attack av att vara i en affär med mycket folk. Den första starka Panikångest attacken fick jag som tonåring när jag gick över Sankt Eriksbron och tittade över kanten. Jag har alltid haft svindel men den här gången var det som någon slog till mig i magen och jag sjönk ned på knäna och det snurrade och tjöt i huvudet på mig. Men då visste jag inte att det var en Panikångestattack, det fick jag som sagt klart för mig ca. 25 är senare. Läkaren jag gick till efter händelsen sa att de troligen var ett blodtrycksfall....
Vad att göra då: Det enda som fungerar för mig är att vänta ut attacken. Jag vet att de inte håller i sig särskilt länge och nu när jag vet vad det är blir jag inte lika rädd som tidigare vilket minskar attackernas kraft. Så jag sätter mig ofta framför datorn och slösurfar eller försöker kolla på någon tv-serie eller så. Bara för att ta udden av det värsta. Om jag känner att attacken är kraftig kan jag ta något som sänker energinivån, typ Attarax, Lergigan, Theralen eller liknande. Sen är det "bara" att vänta ut attacken...
Jag har inte märkt någon direkt effekt med Benzo preparat just när det gäller Panikångesten.
Annan ångest:
Jag vet inte de medicinska termerna för andra typer av ångest men om jag ska göra någon uppdelning för min del så är det ångest som triggas igång av något men inte blir lika fysiska som en Panikångestattack och den ångest som bara kommer utan att jag har en aning om varför. Den jag har svårast att hantera är den som bara kommer utan att jag vet varför. Men i grunden är taktiken den samma som med Panikångestattackerna, "bara" att vänta tills det lägger sig. Panikångestattackerna är ju för mig förhållandevis korta max några timmar. Medan denna typ av ångestattacker kan hälla i sig i dagar eller veckor. Vilket gör det extremt jobbigt att vänta ut den. Men jag tänker som så här: Orkar jag inte så åker jag in till akuten. På så sätt ger jag mig själv ett val hur jag vill göra...
Jag gillar verkligen inte att åka inte till Psykakuten så det händer inte så ofta numera....
I övrigt samma som med Panikångesten, ta medicin som sänker energinivån så kroppen inte "orkar" ha ångest...
Den andra typen av "allmän ångest" om jag får kalla den så som triggas av tankar som snurrar runt i huvudet. Kanske en artikel i en tidning som handlar om något som är förknippat med något jobbigt minne som drar igång en ångest attack... Detta är den enda typ av ångest där Benzopreparat kan hjälpa. Fördelen med dessa är för mig att det gör att jag kan fortsätta vara vaken. De andra preparaten ovan gör att i alla fall för mig att jag somnar för eller senare. Men dessa andra preparat fungerar också för mig om det ändå är sen eftermiddag eller kväll...
Denna typ av ångest kan jag också lindra genom att trycka in annat i huvudet. Se på en film, gärna med krånglig handling så det inte gör att slötitta... Lösa Sudoku kan också fungera om energinivån tillåter. Egentligen vad som helst som får hjärnan att bearbeta annat än det som startade ångestattacken. Jag inbillar mig att detta går att träna upp, eller så kanske det mer handlar om att man märker vad som fungerar och inte.
Men grunden är att inse att ingen ångestattack varar för evigt... Det gäller "bara" att hitta metoder som gör att väntan blir uthärdlig.
Och jag inbillar mig att det är väldigt individuellt vad som fungerar och inte.
Fysik aktivitet vet jag fungerar bra för många andra. Tala med någon fungerar uppenbarligen för vissa men för egen del stärker det ångesten för det mesta, dock inte alltid...
Så jag tror det är väldigt svårt att komma med några generella tips.
Men som sagt det som hjälpt mig mest är förmågan att skilja på de olika ångesttyperna. Samt insikten att ingen ångest attack varar för evigt. Innan jag insåg detta, de första 25 åren förlängde jag antagligen mina ångestattacker genom att jag blev så dj.. rädd...
Ångest är dj.. jobbit med det går alltid över...
Hoppas någon får ut något av detta. Har ni frågor är det bara att ni hör av er...
Det som gör mig frustrerad är allt detta har jag fått komma fram till på egenhand hjälpen från Psyk. vad det gäller allt detta har utöver medicineringen varit i stort sett obefintlig.
Ha det så bra det bara går!
Gersa
För min egen del som har levt med ångest av olika slag i dryga 40 år blev det stora lyftet när jag faktisk fick bekräftat av en psykolog att det var ångest och inte oro som alla läkare sagt till mig i under alla år.
Jag har hört flera olika definitioner på ångest, men den jag fastnat för som är mest begriplig för mig är när "oron" känns fysiskt i kroppen är det ångest och inte "oro".
Tyvärr fick jag inte bekräftat att det var ångest jag led av förrän 2005. Då var jag 41 år gammal.
Efter detta har ångesten, och de olika typer av ångest jag drabbas av, blivit mer begriplig för mig och därmed vet jag också mer hur jag ska bemöta den.
Jag har diagnoserna GAD, panikångest. GAD innefattar som jag har förstått det det mesta i ångestväg utöver just panikångest.
Börjar med Panikångest:
Jag har väldigt varierande energi nivå och panikångesten kommer bara när jag har som mest energi. Panikångesten tyckte jag tidigare bara plötsligt slog till, men sedan jag lärt mig skilja på Panikångesten och annan ångest tycker jag mig nu märka ganska tydligt när Panikångesten kan komma. För mig triggas Panikångesten igång av någon form av stress situation. Jag kunde få en Panikångest attack av att vara i en affär med mycket folk. Den första starka Panikångest attacken fick jag som tonåring när jag gick över Sankt Eriksbron och tittade över kanten. Jag har alltid haft svindel men den här gången var det som någon slog till mig i magen och jag sjönk ned på knäna och det snurrade och tjöt i huvudet på mig. Men då visste jag inte att det var en Panikångestattack, det fick jag som sagt klart för mig ca. 25 är senare. Läkaren jag gick till efter händelsen sa att de troligen var ett blodtrycksfall....
Vad att göra då: Det enda som fungerar för mig är att vänta ut attacken. Jag vet att de inte håller i sig särskilt länge och nu när jag vet vad det är blir jag inte lika rädd som tidigare vilket minskar attackernas kraft. Så jag sätter mig ofta framför datorn och slösurfar eller försöker kolla på någon tv-serie eller så. Bara för att ta udden av det värsta. Om jag känner att attacken är kraftig kan jag ta något som sänker energinivån, typ Attarax, Lergigan, Theralen eller liknande. Sen är det "bara" att vänta ut attacken...
Jag har inte märkt någon direkt effekt med Benzo preparat just när det gäller Panikångesten.
Annan ångest:
Jag vet inte de medicinska termerna för andra typer av ångest men om jag ska göra någon uppdelning för min del så är det ångest som triggas igång av något men inte blir lika fysiska som en Panikångestattack och den ångest som bara kommer utan att jag har en aning om varför. Den jag har svårast att hantera är den som bara kommer utan att jag vet varför. Men i grunden är taktiken den samma som med Panikångestattackerna, "bara" att vänta tills det lägger sig. Panikångestattackerna är ju för mig förhållandevis korta max några timmar. Medan denna typ av ångestattacker kan hälla i sig i dagar eller veckor. Vilket gör det extremt jobbigt att vänta ut den. Men jag tänker som så här: Orkar jag inte så åker jag in till akuten. På så sätt ger jag mig själv ett val hur jag vill göra...
Jag gillar verkligen inte att åka inte till Psykakuten så det händer inte så ofta numera....
I övrigt samma som med Panikångesten, ta medicin som sänker energinivån så kroppen inte "orkar" ha ångest...
Den andra typen av "allmän ångest" om jag får kalla den så som triggas av tankar som snurrar runt i huvudet. Kanske en artikel i en tidning som handlar om något som är förknippat med något jobbigt minne som drar igång en ångest attack... Detta är den enda typ av ångest där Benzopreparat kan hjälpa. Fördelen med dessa är för mig att det gör att jag kan fortsätta vara vaken. De andra preparaten ovan gör att i alla fall för mig att jag somnar för eller senare. Men dessa andra preparat fungerar också för mig om det ändå är sen eftermiddag eller kväll...
Denna typ av ångest kan jag också lindra genom att trycka in annat i huvudet. Se på en film, gärna med krånglig handling så det inte gör att slötitta... Lösa Sudoku kan också fungera om energinivån tillåter. Egentligen vad som helst som får hjärnan att bearbeta annat än det som startade ångestattacken. Jag inbillar mig att detta går att träna upp, eller så kanske det mer handlar om att man märker vad som fungerar och inte.
Men grunden är att inse att ingen ångestattack varar för evigt... Det gäller "bara" att hitta metoder som gör att väntan blir uthärdlig.
Och jag inbillar mig att det är väldigt individuellt vad som fungerar och inte.
Fysik aktivitet vet jag fungerar bra för många andra. Tala med någon fungerar uppenbarligen för vissa men för egen del stärker det ångesten för det mesta, dock inte alltid...
Så jag tror det är väldigt svårt att komma med några generella tips.
Men som sagt det som hjälpt mig mest är förmågan att skilja på de olika ångesttyperna. Samt insikten att ingen ångest attack varar för evigt. Innan jag insåg detta, de första 25 åren förlängde jag antagligen mina ångestattacker genom att jag blev så dj.. rädd...
Ångest är dj.. jobbit med det går alltid över...
Hoppas någon får ut något av detta. Har ni frågor är det bara att ni hör av er...
Det som gör mig frustrerad är allt detta har jag fått komma fram till på egenhand hjälpen från Psyk. vad det gäller allt detta har utöver medicineringen varit i stort sett obefintlig.
Ha det så bra det bara går!
Gersa
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Tack Gersa för ett mycket givande inlägg, och välkommen hit!
- Tintomara Ariadne
- Inlägg: 2195
- Anslöt: 2009-03-04
- Ort: Östergötland
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Tintomara Ariadne skrev:Tack Gersa för ett mycket givande inlägg, och välkommen hit!
Försöker dela med mig av mina erfarenheter så mycket jag kan... Är det det någon som har nytta av dem är det ingen som blir gladare än jag... Då känns alltihopa inte fullt så meningslöst..
Just ångest är ju något jag levt större delen av mitt liv med. Man kan väl säga att det är det enda förhållandet jag inte lyckats förstöra... )
Så jag hoppas det jag skriver kan hjälpa någon att hitta sätt att lindra ångesten som fungerar för dem.
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
@Gersa, det finns en knapp som heter Ändra vid dina inlägg, den fungerar i 15 minuter efter att du postat inlägget.
Re: Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Skriver också ett tack till Gersa och det för inte enbart det här välskrivna och intressanta inlägget ...
Tack och välkommen till forumet
Tack och välkommen till forumet
Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)
Just ångesten är för mig det jobbigaste med att vara jag. Jag har ännu inte funnit någon fullständig lösning på detta stora problem men de tips och råd jag läst här i tråden har verkligen varit kloka och till stor inspiration och hjälp.
Tack Autismsmurfen för skapandet av tråden och tack alla ni som skrivit!
Nu till mitt bidrag med mina tips om hur jag brukar behandla ångest.
KOST
- Jag undviker kaffe och stora mängder snabba kolhydrater i möjligaste mån för att hålla den biokemiska hjärnstimulansen dessa föranleder på en så jämn nivå som möjligt.
- Jag förbereder egna matlådor för att kunna ha kontroll över mina luncher som jag har över mina middagar; rutinen är viktig för mig.
SÖMN
- Ifall jag inte kan somna tar jag en tablett för detta för att bibehålla en konventionell cirkadiansk dygnsrytm.
- Jag försöker planera min tid så att jag kan sova i minst 8 timmar per natt.
- Jag sover hellre i ett svalt rum med ett effektivt täcke än i ett varmt rum med enbart lakan då jag föredrar det kraftiga känslostimuli man får utav ett tugnt täcke; då slipper jag fundera över vad det är som ligger på mig: jag förstår att det är ett sängtäcke.
TRÄNING
- Jag tränar regelbundet utomhus men i ensamma miljöer. Där det inte finns så mycket folk upplever jag inte min sociala förmåga som lika otillräcklig. Därför cyklar jag och åker skidor.
- Jag kryper ofta i grottor där jag får möjlighet att bli helt frånkopplad från resten utav mänskligheten. Inklämd i berget känns allting tryggt, förutsägbart, oföränderligt och bergsäkert.
LIVSSTIL
- Jag planerar allt lång tid i förväg och i stor detalj för att jag ska kunna känna mig lugnare under utövandet utav aktiviteten. När jag har förberett handlingsprotokoll för flera olika scenarier behöver jag inte oroa mig lika mycket för vad som kan ske.
- Jag handlar oftast ganska sent på kvällarna för att inte behöva vistas bland så mycket folk i matvarubutiken. Jag blir lugnare när jag inte behöver vaka över så många personer.
- Jag ser alltid till att ha goda lås och larm på mina bostäder för att inte behöva vara lika orolig över att människor kan komma att skada mig.
VID KORTVARIGA ATTACKER
- Jag brukar gunga fram och tillbaka samtidigt som jag håller i mig själv.
- Jag brukar försöka att andas så att jag inte får alltför lite koldioxid i kroppen då det kan vänja kroppen vid alltför låga koldioxidnivåer vilket föranleder snabbare andning.
- Ibland hjälper det att hålla i någonting fysiskt men dött ting eller att på annat sätt komma i kontakt med någon sak på det viset. Kraftiga känslostimuli föredrar jag som att bli klämd utav berget t.ex.
MEDICINER
- Alimemazin ger mig en effekt som gör kroppen tillräckligt trött för att minska de fysiska ångestsymtomen och därigenom reducera den onda cirkeln av rädsla som leder till ökad oro över varför man exempelvis skakar. Min dygnsdos ligger på upp till 120 mg.
- Stesolid ger mig en snabbverkande och långvarig ångestlindring utav de psykika symtomen. Dock är denna medicin alltför svag för att eliminera ångesten helt och leder dessutom till toleransökning och beroende vid osund användning.
- Iktorivil lindrar såväl de fysiska symtomen som de psykiska genom att fungera muskelrelaxerande och på något sätt avslappnande. Den kan ju liknas vid alkohol där den reducerade självmedvetenheten och den ökade riskbenägenheten hos "vanliga" människor leder till dumheter, men som för mig gör att jag slipper tänka på hur jag ska bete mig eller ifall jag har gjort något fel. För mig tar den bort all ångest men jag använder den sällan. Den är ju också beroendeframkallande vid oklok användning.
- Nitrazepam är milt ångestdämpande och hypnotiskt samtidigt som den verkar tillräckligt länge för att ge en god natts sömn. Den moderna psykiatrins övergång till Z-preparaten är enligt min uppfattning oklok då dessa för mig har varit mer psykologiskt tillknycklande än lugnt sederande.
ÖVRIGT
- Slutligen försöker jag att läsa på så mycket jag kan om ångestlindring och till det har denna tråd varit till mycket stor hjälp.
Tack igen! =)
Tack Autismsmurfen för skapandet av tråden och tack alla ni som skrivit!
Nu till mitt bidrag med mina tips om hur jag brukar behandla ångest.
KOST
- Jag undviker kaffe och stora mängder snabba kolhydrater i möjligaste mån för att hålla den biokemiska hjärnstimulansen dessa föranleder på en så jämn nivå som möjligt.
- Jag förbereder egna matlådor för att kunna ha kontroll över mina luncher som jag har över mina middagar; rutinen är viktig för mig.
SÖMN
- Ifall jag inte kan somna tar jag en tablett för detta för att bibehålla en konventionell cirkadiansk dygnsrytm.
- Jag försöker planera min tid så att jag kan sova i minst 8 timmar per natt.
- Jag sover hellre i ett svalt rum med ett effektivt täcke än i ett varmt rum med enbart lakan då jag föredrar det kraftiga känslostimuli man får utav ett tugnt täcke; då slipper jag fundera över vad det är som ligger på mig: jag förstår att det är ett sängtäcke.
TRÄNING
- Jag tränar regelbundet utomhus men i ensamma miljöer. Där det inte finns så mycket folk upplever jag inte min sociala förmåga som lika otillräcklig. Därför cyklar jag och åker skidor.
- Jag kryper ofta i grottor där jag får möjlighet att bli helt frånkopplad från resten utav mänskligheten. Inklämd i berget känns allting tryggt, förutsägbart, oföränderligt och bergsäkert.
LIVSSTIL
- Jag planerar allt lång tid i förväg och i stor detalj för att jag ska kunna känna mig lugnare under utövandet utav aktiviteten. När jag har förberett handlingsprotokoll för flera olika scenarier behöver jag inte oroa mig lika mycket för vad som kan ske.
- Jag handlar oftast ganska sent på kvällarna för att inte behöva vistas bland så mycket folk i matvarubutiken. Jag blir lugnare när jag inte behöver vaka över så många personer.
- Jag ser alltid till att ha goda lås och larm på mina bostäder för att inte behöva vara lika orolig över att människor kan komma att skada mig.
VID KORTVARIGA ATTACKER
- Jag brukar gunga fram och tillbaka samtidigt som jag håller i mig själv.
- Jag brukar försöka att andas så att jag inte får alltför lite koldioxid i kroppen då det kan vänja kroppen vid alltför låga koldioxidnivåer vilket föranleder snabbare andning.
- Ibland hjälper det att hålla i någonting fysiskt men dött ting eller att på annat sätt komma i kontakt med någon sak på det viset. Kraftiga känslostimuli föredrar jag som att bli klämd utav berget t.ex.
MEDICINER
- Alimemazin ger mig en effekt som gör kroppen tillräckligt trött för att minska de fysiska ångestsymtomen och därigenom reducera den onda cirkeln av rädsla som leder till ökad oro över varför man exempelvis skakar. Min dygnsdos ligger på upp till 120 mg.
- Stesolid ger mig en snabbverkande och långvarig ångestlindring utav de psykika symtomen. Dock är denna medicin alltför svag för att eliminera ångesten helt och leder dessutom till toleransökning och beroende vid osund användning.
- Iktorivil lindrar såväl de fysiska symtomen som de psykiska genom att fungera muskelrelaxerande och på något sätt avslappnande. Den kan ju liknas vid alkohol där den reducerade självmedvetenheten och den ökade riskbenägenheten hos "vanliga" människor leder till dumheter, men som för mig gör att jag slipper tänka på hur jag ska bete mig eller ifall jag har gjort något fel. För mig tar den bort all ångest men jag använder den sällan. Den är ju också beroendeframkallande vid oklok användning.
- Nitrazepam är milt ångestdämpande och hypnotiskt samtidigt som den verkar tillräckligt länge för att ge en god natts sömn. Den moderna psykiatrins övergång till Z-preparaten är enligt min uppfattning oklok då dessa för mig har varit mer psykologiskt tillknycklande än lugnt sederande.
ÖVRIGT
- Slutligen försöker jag att läsa på så mycket jag kan om ångestlindring och till det har denna tråd varit till mycket stor hjälp.
Tack igen! =)
- Gripandekylig
- Inlägg: 1620
- Anslöt: 2012-12-27
- Ort: Uppsala
Återgå till Aspergare och vården