Hur behandlar ni er ångest? (om ni har någon)

av **Tintomara Ariadne** » 2012-07-31 22:28:58

Nihilith skrev:Det handlar i mångt och mycket om balans tror jag. Som resultat av att tänja på mina egna gränser satte kroppen stopp för sju år sedan i form av kroniskt trötthetssyndrom. Jag börjar sakta återhämta mig nu med bra mat, vila och sömn. Motionen kommer i höst då jag inte kunnat detta innan på grund av en dansskada jag fick för nio år sedan.

Jag tror det viktigaste är att sortera saker och ting. Underlätta och förbättra det man kan och lämna resten därhän. Vissa saker kan man undvika utan problem andra är mer problematiska och det är där man ska lägga sin energi. Speciellt om man inte har mycket till att börja med.

Sedan är acceptans viktigt (tjatigt i dessa dagar men det är ändå vettigt enligt mig). Att acceptera betyder inte att man mår bättre för stunden, men det blir lättare att uthärda jobbiga situationer om man intalar sig själv att det är okej att det är jobbigt, det får vara det en stund.

Amen to that!

earlydayminer skrev:Nåväl, nåväl.. Jag tror vi kan säga att många av oss kämpar riktigt hårt. Hela tiden. Med eller utan medicin, med eller utan terapi. Livet är riktigt svårt ibland. Så är det.

...and to that.

Det är synd att man inte kan spela in sina känslor i situationer då man mår riktigt bra, som påminnelser de dagar man inte kan föreställa sig att man någonsin känt så eller kommer att göra det. Tack och lov för det undermedvetna, dock! När jag sitter riktigt fast i meningslösheten brukar jag drömma om skotska västkustens landskap.

av **keyns** » 2012-07-31 22:46:57

Önskar jag kunde tillföra något lite mer vettigt men tyvärr höll ångesten på att förgöra mig så det ända som fungerar för mig är mediciner och då endast en som haft väldigt god effekt - Ability. :-)Happy

av **linneajohansson** » 2012-07-31 23:00:55

Och som vanligt skall Earlydayminer Sheyen Fenren förstöra tråden med att bråka med varandra.

av **keyns** » 2012-07-31 23:03:24

Självklart ska det stå Abilify, inte ability - Kan inte redigera längre.

Någon annan som tagit Abilify och har goda resultat av den för panikångest främst?

av **earlydayminer** » 2012-07-31 23:20:37

linneajohansson: Vilka trådar har vi "bråkat" mer i? Vill inte påstå att vi "bråkar" särskilt ofta. Jag har nog tillfört ganska mycket kring KBT. All off-topic rensas bort. :-)Happy

av **Henkkalexi** » 2012-08-01 12:39:46

earlydayminer skrev:Det verkar ju som att upplevelsen av KBT varit svårast för många. Eller en form som en specifik instans eller enskild psykolog/terapeut använt sig av. Det bevisar inte att KBT inte fungerar.

En kombination är mycket bra i början av behandling, men meningen är att man ska bli fri från medicinen och besvären. Det är syftet med hela skiten. Meningen är inte att du ska käka hög dos SSRI hela livet.

Är det någon här som har påstått att man måste käka höga doser SSRI livet ut?

Vad har du för medicinsk utbildning, förresten, som gör att du så tvärsäkert kan uttala dig om hur länge och hur mycket medicin en människa behöver ta för att klara ett normalt liv?

För många av oss innebär livet med dessa mediciner upp- och nedgångar, upp- och nedtrappningar i olika perioder. En del personer har känsliga nervsystem och kan faktiskt behöva medicinera livet ut, precis som ex. en person med astma kan behöva Beta-2-stimulerande medel livet ut.

earlydayminer skrev:Säg inte att ni inte är beroende av er medicin. Gör bara inte det. Det är en lögn. Ni ÄR beroende av er medicin. Spelar ingen roll om det inte är ett fysiologiskt beroende.

Beroenden har ALLTID olika grader, så även medicinska beroenden. Det du skriver låter som ett traktat från Hasselarörelsens glansdagar... Vilka mediciner är okej att ta och i varför, enligt DIN syn?

earlydayminer skrev:En vän jag hade dog av en överdos av concerta. En annan var gravt beroende av xanor, var deprimerad och tog sitt liv. Min kusin är beroende av olika former av piller och äter upp både mormors smärtstillande och min mosters (med bpd) mediciner. Min ena bästa vän tror han har en sjukdom och att det är därför han käkar concerta. Den andra har under några år pendlat in och ut ur ett beroende av xanor. Min moder är tvungen att äta medicin och har gjort så sedan hon fick cancer, psykos och dystymi.

Det kommer alltid att finnas de som överdoserar saker och ting, precis som det finns folk som kör ihjäl sig, super ihjäl sig, drunknar osv... Du kan inte generalisera medicinsk påverkan enbart utifrån att en vän till dig tog en överdos. Det vore lika korkat som om jag ville förbjuda tåg för att en vän till mig kastade sig på rälsen.

av **earlydayminer** » 2012-08-01 13:06:35

Henkkalexi: Jag har redan skrivit det jag ville. Ni bara fastnar på vissa småsaker som jag ändå redan sagt att jag tycker si och så om.

KBT är effektivt vid ångestproblematik.
Medicinering krävs i vissa fall livet ut. Och häng inte upp er på fysiologiska tillstånd. Det är en annan diskussion.

Man behöver ingen utbildning för att greppa det faktum att syftet med SSRI inte är att det ska bestå livet ut. Syftet med SSRI i ditt liv kanske är det, det är ju fullständigt upp till dig och din läkare att lista ut det. Syftet med SSRI är generellt sett inte att det ska bestå livet ut. Du behöver ingen medicinsk utbildning för att veta det. Det finns vissa, ett fåtal i sjön, som behöver det livet ut.

av **earlydayminer** » 2012-08-01 13:09:50

Du får ta vilka mediciner du vill. Alltså, vad i helvete? Jag är riktigt irriterad och ber om ursäkt att jag tycker det är sinnessjukt knepigt det som händer. Jag förstår inte var jag skrivit att jag inte accepterar all medicinering som krävs vid olika tillstånd. Det enda jag vill framhäva är terapins vikt över medicinering vid ångesttillstånd.

av **Sheyen** » 2012-08-01 13:14:52

earlydayminer skrev:Du får ta vilka mediciner du vill. Alltså, vad i helvete? Jag är riktigt irriterad och ber om ursäkt att jag tycker det är sinnessjukt knepigt det som händer. Jag förstår inte var jag skrivit att jag inte accepterar all medicinering som krävs vid olika tillstånd. Det enda jag vill framhäva är terapins vikt över medicinering vid ångesttillstånd.

Att du kallar det "lyxknark" säger ju en del om det... Lite fult gjort, tycker jag.

av **earlydayminer** » 2012-08-01 13:15:40

Henkkalexi skrev: Du kan inte generalisera medicinsk påverkan enbart utifrån att en vän till dig tog en överdos. Det vore lika korkat som om jag ville förbjuda tåg för att en vän till mig kastade sig på rälsen.

Sorgligt nog var det min vän valde att göra. Och jag vill inte förbjuda tåg. Man har en bas för det man tror på, därefter sticker det ut åt sidorna då och då. Du vill vara personlig och utefter dina egna erfarenheter säga att det är fint med lite medicin i kroppen. Jag kör mitt race, berättar om det jag upplevt och även det jag läst och läst och läst och läst om. Det är upp till dig att avgöra vad det blir. Alla tycker alltid att man generaliserar. Det är liksom diskussionens motargument #1. Ungefär lika vanligt som att när en ung moderat frågar om man vill att läkare och städare ska tjäna lika mycket, för det är vad dessa tror man menar med rättvist.

av **earlydayminer** » 2012-08-01 13:17:51

Sheyen: Jaha. :-)Happy

av **Juddy** » 2012-08-01 14:09:32

Lite hassela-rörelse, lite scientologi, lite allt möjligt om hur farliga mediciner är.

Den här tråden började sitt liv om hur man kan komma åt ångest vad det nu än innebär. Promenera, laga mat, baka, pyssla. Jag kan göra många saker som skingrar mer eller mindre mild till måttlig ångest. Men den behöver vara mild till medel för att det ska funka och för att komma dit behövs ibland eller ofta beroende på diagnos en riktad medicinsk behandling.

Sedan blev tråden kapad och är långt ifrån ursprungsposten. Själv finner jag att jag inte har något mer att tillägga.

av **earlydayminer** » 2012-08-01 14:32:06

Juddy: Har du fått en kniv i ditt prefrontal cortex?

Jag är inte mot medicinering. Jag är inte mot psykiatrin.

Jag var där och fick fortsatt användning av SSRI och högre dos lugnande vid behov. Så lyxknarkandet fortsätter även för min del. Men tanken är att det inte ska fortsätta länge, men tyvärr är väntetiden för KBT lång. Så jag ska ta tag i det genom privata företag. Jag fick min panikångest för 2 månader sedan och är därför i ett tidigt stadie av ångestproblematiken. Därför ansåg läkaren att det är viktigt att fortsätta medicineringen.

Alla som diskuterat någonting ens svag relaterat till det som brutit ut här har kapat tråden.

av **Pieohpah** » 2012-08-01 18:14:46

Acceptans är ett buzzword nu, men det är bra som koncept och något att meditera på. Men är det mer akut är medicin bra... Om man får rätt sort och rätt dos, vilket kan ta tid. Äldsta dottern har ADHD mm och har provat olika mediciner och doser i mer än ett år. Är bättre nu men långt ifrån en komplett lösning.

Och jag vet att det är olika med ADHD och AST men dos-och-sort-problematiken tror jag är densamma.

av **Dandelo** » 2012-08-01 18:25:15

Det här kan fungera mot min ångest:

. Lyssna musik (Blir oftast att jag blir som ett med ångesten och det känns okej).

. Dricka varm dryck med honung i.
. Vetekudde.
. Klappa djuren.
. Träna.
. Mysa med den man tycker om.
. Spela eller se film.

I medicinisk väg så räcker en atarax för mig, ja beroende på hur stark ångesten är. Nervsammanbrott är svårare.

av **marcooleo** » 2012-08-01 20:27:59

Med ökad dos av Iktorivil. Annars vid lättare ångest kedjetäcke, det får man gratis om man går på habiliteringen och hjälper jättebra.

Edit: Att gå en kurs eller gå på habiliteringen för att lära sig andas rätt vid ångest, det är mycket effektivt när man lärt sig det och de kroppsliga symtomen försvinner och paniken lägger sig. Har man väl fått det att fungera så har man kommit en bit på vägen för då förstår man att det går eftersom man har lyckats, så varför inte lyckas igen.

av **Wine** » 2012-08-01 20:40:40

Det finns olika metoder för att själv försöka lindra eller bemästra en panikattack med hjälp av andning, här i pdf dokumentet beskrivs hur man kan göra:

http://www.praktikertjanst.se/upload/Mo ... attack.pdf

Jag brukar själv djupandas, andas in i ca 3 sekunder, hålla andan i 3 sekunder, sedan andas ut i ca 3 sekunder, hålla andan i 3 sekunder, andas in igen i ca 3 sekunder, hålla andan i 3 sekunder, sedan andas ut i ca 3 sekunder o.s.v. och upprepa detta tills det känns bättre. Ett annat mer effektivt sätt är att andas in och ut i en påse några minuter eller tills det känns bättre, det minskar obehagen som man får av de symtom som kommer i samband med panikångestattacken:

Ett sätt att få ordning på andningen igen är att andas några minuter i en papperspåse (på så vis återställer du balansen mellan syre och koldioxid i blodet). Ett annat sätt är att andas i ”fyrkant”:

Andas in under tre sekunder
Håll andan under tre sekunder
Andas ut under tre sekunder
Håll andan under tre sekunder

Träna gärna på detta när du inte har ångest, så att du med lätthet kan använda tekniken om du börjar känna dig orolig.

http://www.angest.se/riks/node/22

För mig har det också varit väldigt värdefullt att lära mig om ångestattacker, hur det fungerar och hur man själv kan lära sig att hantera ångesten på bästa sätt på egen hand. Det som var mest skrämmande med ångesten och attackerna var innan jag fick mer kunskap om vad det handlade om.

Sömnmedel som Zopiklon, Zolpidem, Imovane och Stilnoct m.m. (bensodiazepiner) kan ge kraftig ångest och ångestattacker vilket jag själv upplevt men som jag själv inte först förstod var orsakade av sömnmedlen. Jag hade svåra sömnproblem sedan en längre tid tillbaka och var helt slut och tog sömnmedel för att kunna få sova en hel natts sömn och inte bara några timmar framåt morgonsidan men av sömnmedlen fick jag alltså kraftig ångest med ångestattacker som varade i princip hela dagarna och det var en kamp att bemästra attackerna hela dagarna och fram tills man somnade.

av **Nihilith** » 2012-08-01 20:58:20

Hade helt glömt att nämna mitt kära bolltäcke på sju kilo. Sjukt jobbigt att bädda för en svagis som jag men underbart vid lätt/måttlig ångest och mina sömnproblem är så mycket bättre nuförtiden att jag kunnat sluta med sömnmedel/lugnande för att få sova de flesta nätter. I bland kräver dock vissa ångestmonster medicinering.

Funderar starkt på en kedjefilt. Lite svårt att ta med sig ett sju kilos täcke om man inte sover hemma.

av **Pieohpah** » 2012-08-01 21:01:42

Har provat kedjefilt och det är himla najs med tyngden, däremot är jag alldeles för varm för att ha filt alls.

av **Juddy** » 2012-08-01 21:15:48

earlydayminer skrev:Juddy: Har du fått en kniv i ditt prefrontal cortex?

nej

av **marcooleo** » 2012-08-01 22:10:52

Wine skrev:Det finns olika metoder för att själv försöka lindra eller bemästra en panikattack med hjälp av andning, här i pdf dokumentet beskrivs hur man kan göra:

http://www.praktikertjanst.se/upload/Mo ... attack.pdf

Jag brukar själv djupandas, andas in i ca 3 sekunder, hålla andan i 3 sekunder, sedan andas ut i ca 3 sekunder, hålla andan i 3 sekunder, andas in igen i ca 3 sekunder, hålla andan i 3 sekunder, sedan andas ut i ca 3 sekunder o.s.v. och upprepa detta tills det känns bättre. Ett annat mer effektivt sätt är att andas in och ut i en påse några minuter eller tills det känns bättre, det minskar obehagen som man får av de symtom som kommer i samband med panikångestattacken:

Ett sätt att få ordning på andningen igen är att andas några minuter i en papperspåse (på så vis återställer du balansen mellan syre och koldioxid i blodet). Ett annat sätt är att andas i ”fyrkant”:

Andas in under tre sekunder
Håll andan under tre sekunder
Andas ut under tre sekunder
Håll andan under tre sekunder

Träna gärna på detta när du inte har ångest, så att du med lätthet kan använda tekniken om du börjar känna dig orolig.

http://www.angest.se/riks/node/22

För mig har det också varit väldigt värdefullt att lära mig om ångestattacker, hur det fungerar och hur man själv kan lära sig att hantera ångesten på bästa sätt på egen hand. Det som var mest skrämmande med ångesten och attackerna var innan jag fick mer kunskap om vad det handlade om.

Sömnmedel som Zopiklon, Zolpidem, Imovane och Stilnoct m.m. (bensodiazepiner) kan ge kraftig ångest och ångestattacker vilket jag själv upplevt men som jag själv inte först förstod var orsakade av sömnmedlen. Jag hade svåra sömnproblem sedan en längre tid tillbaka och var helt slut och tog sömnmedel för att kunna få sova en hel natts sömn och inte bara några timmar framåt morgonsidan men av sömnmedlen fick jag alltså kraftig ångest med ångestattacker som varade i princip hela dagarna och det var en kamp att bemästra attackerna hela dagarna och fram tills man somnade.

Jag har slutat med Stilnoct helt och min ångest har minskat rejält

. Använder istället propavan som inte är vanebildande. Ja det här med andning, det är inte så enkelt som man kan tro, har försökt göra det via skriftliga instruktioner men aldrig lyckats. Nu har jag kommit lite på väg då min sjukgymnast på habiliteringen har hjälpt mig med detta, fick göra det under lätt meditation eller vad man ska kalla det, hon bad mig räkna neråt och sluta ögonen och vara uppmärksam på alla mina sinnen osv, sen satte hon fokus på andningen och då gick det mycket lättare. Om man har en Aspergerdiagnos så kan jag starkt rekommendera habiliteringens hjälp som man har rätt till.

av **marcooleo** » 2012-08-01 22:15:18

Ja Wine, det är helt sjukt vad mycket ångest Zolpidem (Stilnoct) och Zopiklon (Imovane) skapar. Har haft båda i omgångar och tagit varje dag av dessa i 10 år och förra veckan la jag rakt av med dem, sen efter två dagar behövde jag mindre iktorivil och ångesten lättade rejält och samtidigt blev jag mycket piggare trots att jag gick över till propavan, lite skumt

av **Wine** » 2012-08-01 22:23:16

marcooleo skrev:Ja Wine, det är helt sjukt vad mycket ångest Zolpidem (Stilnoct) och Zopiklon (Imovane) skapar. Har haft båda i omgångar och tagit varje dag av dessa i 10 år och förra veckan la jag rakt av med dem, sen efter två dagar behövde jag mindre iktorivil och ångesten lättade rejält och samtidigt blev jag mycket piggare trots att jag gick över till propavan, lite skumt

Ja och ibland är inte ens vårdpersonal medvetna om de besvär i samband med abstinens man kan få av t.ex. sömnmedel som ångest, nedstämdhet och orkeslöshet och istället får patienter nya behandlingar mot besvären.

Sömnmedel som t.ex. Stilnoct och liknande (Imovane, Zopiklon och Sonata) ska ju egentligen bara vara en tillfällig och kortvarig lösning vid sömnproblem.

När man medicinerar med sömntabletter får man inte samma kvalitet på sömnen, djupsömnen påverkas och sömnen är inte naturlig. Medicinering med sömntabletter kan göra att man får mer problem med sömnen och att man får ångestproblematik av abstinens som kan misstolkas som depression, även efter en kortare behandlingstid på bara några veckor:

Tanken är att de ska ha en stark effekt under kort tid vilket gör det lättare för patienter att somna in. Själva sömnen ska patienten sedan klara av för egen maskin. Så fungerar det också - i början av medicineringen.
Insomningspreparaten ska förskrivas och användas under en mycket begränsad tid.
I FASS står följande att läsa om Stilnoct: "Behandling med sömnmedel bör vara tillfällig. Kontakta din läkare om dina sömnbesvär kvarstår efter 7-14 dagars behandling. "
"Användning av Stilnoct kan leda till ett fysiskt och psykiskt beroende av läkemedlet. Risken för tillvänjning ökar med dosens storlek och behandlingstidens längd."
Årlig utskrivning
Trots denna tydliga rekommendation om korta behandlingstider skrivs årligen mellan 100 000 och 200 000 recept med längre behandlingstider ut i Sverige som helhet. En stor del av dem i Västra Götalandsregionen.
I takt med att konsumtionen av dessa preparat ökat möter vi i RFHL Göteborg allt fler människor som drabbas av sömnproblem. Man vaknar mitt i natten, halv fyra - fyra, och kan inte somna om. Dagen efter mår man dåligt. Man får ångest, känner sig nedstämd och orkeslös. Dessa besvär, som lätt kan tolkas som depression är i själva verket abstinensbesvär som börjar uppkomma redan efter så pass kort tid som två veckors medicinering.
Problemen med abstinens på dagarna blir mycket vanliga och varken patienten eller sjukvården är medvetna om det. Därför ger man nya behandlingar i stället för att enkelt kontrollera om det kan handla om abstinens och beroende

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.12221 ... i-regionen

av **Honest** » 2012-08-01 22:45:04

SSRI hjälpte mig i många år, men jag slutade ta medicin i femtonårsåldern (jag är tjugo år nu)

Mina föräldrar tycker att jag behöver medicin, för att jag tenderar att få stark och ihållande ångest, starka tvångstankar och tvångshandlingar (drag av OCD), självskadebeteende, högljudda raseriutbrott och oförmåga att hantera mitt eget beteende. :-)Crying

Dessa symptom kan jag få utan att något speciellt har hänt, men för det mesta så har det hänt något mentalt påfrestande, exempelvis att jag blivit mobbad eller att jag måste gå på mataffären ensam även fast jag har svårt för att vara ensam på affärer när jag ibland har socialfobi.

När jag får ångest så hanterar jag den på olika sätt för varje gång, beroendes på hur stark ångesten är. När jag får stark ångest och tvångstankar så håller jag för öronen och skriker, och sedan brukar jag börja gråta. När jag har lättare ångest så brukar jag lyssna på deppig musik och sedan byter jag till glad musik, då brukar det hjälpa. :-)Happy

Ibland har jag sprungit ut och avreagerat mig utomhus, och det är inget jag är stolt över, men jag gjorde det för att visa alla NT-personer vilket helvete jag lever i när jag har ångest. Fast det var ingen som gjorde något, jag tror att de blev rädda för mitt beteende. Och mina föräldrar skämdes när de fick veta att jag skrikit utomhus men jag sa att jag inte kunde hjälpa att jag hade ångest och tvångstankar.

Jag brukade skolka när jag hade för mycket ångest i skolan.