Jag läste i ett annat inlägg att Robert Gustavsson sagt att han har AS. Jag vet inte hur sant det var men det var lustigt att många sa att han inte verkade AS.

Jag har även läst att det är vanligt med komik som specialintresse bland AS personligheter. Själv har jag en välutvecklad humoristisk begåvning. Många har sagt att jag borde arbeta med komik. När jag var yngre showade jag ofta i skolan tillsammans med en nu kraftigt depressiv vän.

Många av mina bekanta med AS har även dom en stark humoristisk begåvning. Är det vanligare inom AS måntro? Hur är det med er andra?

Maxmiliam skrev:Jag läste i ett annat inlägg att Robert Gustavsson sagt att han har AS. Jag vet inte hur sant det var men det var lustigt att många sa att han inte verkade AS.

Jag har även läst att det är vanligt med komik som specialintresse bland AS personligheter. Själv har jag en välutvecklad humoristisk begåvning. Många har sagt att jag borde arbeta med komik. När jag var yngre showade jag ofta i skolan tillsammans med en nu kraftigt depressiv vän.

Många av mina bekanta med AS har även dom en stark humoristisk begåvning. Är det vanligare inom AS måntro? Hur är det med er andra?

Jag vet inte om jag är komisk, men jag uppskattar humor mycket. Jag har fått för mig att aspergare tenderar tycka om ordvitsar?

Jup! Jag mä!

Båda har fått för mig och älskar ordvitsar!

Jag älskar också ordvitsar, vilket inte uppskattas i alla sällskap och sammanhang.

Jag tror dessutom att jag har ett väldigt bra associativt minne och tänkande, och undrar ibland om det inte det hänger ihop med ordvitsandet.

well jag e lite orginell av mig kanske
men what the fuck
ni får ta re som ni vill men jag gillar
torra vittsar om jag ska va ärlig
typ såna tittsar som gör att hjärnar slår typ bakut så rå XD
om jag ska utycka mig lite vittsigt
dvs att hjärnan inte kan tolka den informationen den hör och då skicckar den en synapps till munnen att skratta

som tillexempel denna vittsen som en kompis drog en gång på skolan
alla andra elever tyckte den va så dålig men jag höll på att skratta ihjäl mig på den
vet inte vad såna här vittsar kallas för men jag har hört re finns fler såna här en denna

det va två uttrar som va ute och flög
plöttsligt säger den ena till den andra
men vad håller vi på med
uttrar kan vel inte flyga
nej re e faktiskt sant säger den andra
men min farmor köpte en grön glassbil i går

well re va lite av min udda humor
ha re gött / Lord_D

Varför får inte våran katta ligga, när Claes Ohlssons katalog?

Mor fattar inte den sortens humor. Fader och jag sitter och gapflabbar, medan hon ser ut som ett frågetecken... Jag tror definitivt att associationer ökar uppskattningen av ordvitsar. Så även fritänkande och bokstavliga tolkningar: Som att en förälder säger "Vov vov vov!!" till sin AS-unge för att den ska fatta att den gjort fel ("skälla" på ungen). Eller när jag var ute och käkade med en AS-kompis och jag frågade den i kassan om de tar kort. Det gjorde dem. Min kompis lös upp i leende:

- Va? Tar dom kort här? Då måste vi ju gå och piffa upp oss!

Maxmiliam skrev:Jag läste i ett annat inlägg att Robert Gustavsson sagt att han har AS. Jag vet inte hur sant det var men det var lustigt att många sa att han inte verkade AS.

Jag har även läst att det är vanligt med komik som specialintresse bland AS personligheter. Själv har jag en välutvecklad humoristisk begåvning. Många har sagt att jag borde arbeta med komik. När jag var yngre showade jag ofta i skolan tillsammans med en nu kraftigt depressiv vän.

Många av mina bekanta med AS har även dom en stark humoristisk begåvning. Är det vanligare inom AS måntro? Hur är det med er andra?

De aspergianer jag träffat har samma humor som jag. Det vill säga en extremt cynisk och svart humor som använder sig mycket av ironi och sarkasm. Oftast skämtar man om ämnen som många anser är frånstötande eller vidriga.

Såvitt jag upplevt, och jag har upplevt både NT;s och aspies, så är det snarare NT;s som har svårt att förstå aspergianerna än vice versa. De aspergianer jag känt, förutom de som förefaller milt utvecklingsstörda, har varit högst medvetna om NT-folkets humor men har inte tyckt att den varit kul.

Kan ju också bero på att svenskar generellt sett har en rätt primitiv och grov "ursäkt" till humor som snarare går ut på att skratta åt det som händer än att skratta åt vad som kan hända. Det förklarar också varför de flesta tycks uppskatta sådan skit som "Filip & Fredrik" eller "Ballar av stål".

Jag skäms för min typ av humor, det är ett sånt där beteende som ingen annan gillar. För det första är det riktigt barnsligt, och jag har blivit utsatt för utfrysning för att det gått för långt. Reaktioner, och inte själva skämten i sig, är det som är värdefullt, och det är det min humor baserar sig på.

Visst kan jag skratta åt annat också, men om jag själv ska utöva gillar ingen annan det.

Imitationer & lyteskomik is the shit.

barnslig humor funkar
men problemet e inte om man e barnslig utan hur man e barnslig
och då kommer vi in på lite psykologi
om att kunna läsa av stämningar m,m
well jag e åsså barnslig
kan gilla att titta på björnes magasin i bland
samt lite gamla barn program som gick förr i tiden
trasan och banarne,.resan från a till ö.bollibompa m,m
jag ser mest på detta för att stressa av all daglig stress så rå
any way
fader vart förbannad för ett tag sen när jag
när jag inte hade någe att göra
visserligen e ja 31 år gammal men skit samma i re !
jag tyckte nyheterna va så träliga att se på så
ja kom på att när nyheterna sänds på tv2 så
går björnes magasin på 1an
så jag slog på text tven på björnes magasin
och la in den på nyheterna ist
och skratta så jag höll på att dö asså
well sen kom fader in och skällde ut mig och vart pisst off
för jag gjorde så där
och sa att nyheter skämtar man inte om
då skratta jag ennu mer
och då vart han mer pisst off och gick ut pga det hahaah
här tycker jag att han saknar sinne för humor asså
vicken jävla tråkmåns
well detta tyckte jag va kul iaf

Barnslig humor, det är nästan något man måste definiera för att kunna diskutera det...

Tack för att vi fick veta allt det där. ^^

De saker som jag anser är roliga anser bara ett väldigt fåtal vara roliga. Jag anser att vansinniga ideologier, religiös fundamentalism, sjuka seder och teratologiska saker är roliga.

Jag anser att den här är ohejdbart rolig: http://www.insane.org/aldreomsorgen.pdf

Jag är en sjuk jävel. Hahahaha.

Det är intressant att vi verkar vara många på forumet som gillar ironi. Det sägs ju ofta vara något som vi AS har svårt att förstå. Vi kanske helt enkelt har högre krav på ironin för att tycka det är roligt?

Hmm, jag kör på utilitarismen också. Maximera skrattet för det största möjliga antalet. Det finns nog inget bättre än att skratta åt människor, och jag har accepterat att själv bli skrattad åt.

Kvasir skrev:Det är intressant att vi verkar vara många på forumet som gillar ironi. Det sägs ju ofta vara något som vi AS har svårt att förstå. Vi kanske helt enkelt har högre krav på ironin för att tycka det är roligt?

Öh. De som jag tycker inte förstår ironi är faktiskt merparten av befolkningen. De har nån typ av ironi, fast den är mest ett symptom på att de är arga eller besvikna.

Typ "javisst ja, väldigt kul" och sedan en rädd snegling mot en för att man tycker att medeltida kirurgi är något att skratta åt.

Cyrus skrev:Öh. De som jag tycker inte förstår ironi är faktiskt merparten av befolkningen. De har nån typ av ironi, fast den är mest ett symptom på att de är arga eller besvikna.

Typ "javisst ja, väldigt kul" och sedan en rädd snegling mot en för att man tycker att medeltida kirurgi är något att skratta åt.

Min erfarenhet är väl att ironi är vanligare bland högutbildade, men jag vet inte om de skulle gå att belägga statistiskt. Om man antar att det korrelerar med intelligens så borde ironi då vara vanligare bland AS än bland NT. Ironi är väl också lite av en generationsfråga. Det känns som de lite yngre generationerna använder ironi så mycket att det nästan har förlorat sin effekt.

Det jag syftade på var dock att det ibland påstås i beskrivningar av AS att vi har svårt att förstå undermeningar i kommunikation, och som exempel brukar då nämnas bl.a. ironi. Fast det kanske är någon märklig spekulation snarare än observation? Som jag ser det så handlar ironi i första hand om att kunna rimlighetsbedöma och förstå logiken eller avsaknaden av den i något som sägs/skrivs. Det borde ju ligga mera nära till hands för oss AS.

De yngre generationerna verkar vara "Big Brother"-, "Filip & Fredrik"-, och "Din mamma"-generationen. De har så pass korkad humor att gruvarbetare från 1930-talet framstår som raketingenjörer i jämförelse.

Högutbildade saknar också humor. Jag frekventerar ofta akademiker, och oftast så har de rätt infantil och harmlös humor.

Cyrus skrev:Högutbildade saknar också humor. Jag frekventerar ofta akademiker, och oftast så har de rätt infantil och harmlös humor.

Tja, erfarenheterna varierar väl som sagt. Jag är van vid en tidvis ganska bitsk ironisk humor från min lilla del av den akademiska världen. Men det handlar väl kanske mycket om personkemi inom grupper också.

Det beror på. Naturvetare har oftast en vettigare humor än samhällsvetare, som tar allt på väldigt stort allvar och därför mest skämtar med hjälp av lustiga ljud och "gullighetsskämt", eller snack om det skojiga som ungarna hittat på. Naturvetare kan skämta om det mesta, och vissa av dem måste göra det (som till exempel obducenter).

Cyrus skrev:De yngre generationerna verkar vara "Big Brother"-, "Filip & Fredrik"-, och "Din mamma"-generationen. De har så pass korkad humor att gruvarbetare från 1930-talet framstår som raketingenjörer i jämförelse.

Ärligt talat tror jag det handlar om TV-vanor snarare än humor. En del av det, i varje fall. Folk kan titta slentrianmässigt, eller till och med med intresse, även om de inte tycker det är roligt. Jag har själv varit så som tonåring. Fast om vi pratar mer generellt så har väl alla tonåringar ointressant humor. De yngre generationerna har inte kommit upp i åldrarna där humorn utvecklas vidare.

En sak som man bör fråga sig är hur humor-preferenser uppstår. Är det uppväxten, uppfostran, omgivningen, begåvningen eller kunskap som gör saker roliga?

vetej skrev:

Cyrus skrev:De yngre generationerna verkar vara "Big Brother"-, "Filip & Fredrik"-, och "Din mamma"-generationen. De har så pass korkad humor att gruvarbetare från 1930-talet framstår som raketingenjörer i jämförelse.

Ärligt talat tror jag det handlar om TV-vanor snarare än humor. En del av det, i varje fall. Folk kan titta slentrianmässigt, eller till och med med intresse, även om de inte tycker det är roligt. Jag har själv varit så som tonåring. Fast om vi pratar mer generellt så har väl alla tonåringar ointressant humor. De yngre generationerna har inte kommit upp i åldrarna där humorn utvecklas vidare.

Jag har alltid haft samma mörka svarta humor. Den har inte förändrats ett dugg sedan jag var i tolvårsåldern.

Det ska kännas ordentligt - och bitande ironi och kolsvart humor gör ju det. Vitsande som stimulerar de grå litet grand, som ironi och ordvitsar, känns ju på mer än ett sätt och det är väl rätt självkalrt att det roar många aspisar, som behöver tydlighet i känslointrycken. Riktigt skickiga och långdragna slapstick är annars en av få grejer jag kan skratta helt okontrollerat åt.

Sen kan man ju gilla vissa humorslag lika mycket för känslan av att dela dem med andra som för humorn i sig. Det vidgar smaken betydligt.

Sällan har min signatur platsat bättre - det är nästan så att jag vill spetsa till den innan jag postar.

Jag gillar oxå ordvitsar o. även ordspråk, men är kanske samma sak. Vet inte. Ironi är oxå kul. Har oxå hört satt folk med As. har svårt för det, men det är nog inte så sant.