plåtmonster skrev:Man kan få dragen hanterliga om man eliminerar problemsituationerna. Att andra som inte har dessa drag inte alltid förstår detta är förstås också ett problem.

Jo, men ibland blir det besvärligt då man t.ex. förväntas följa med på julfest, men inte riktigt vet vad man kommer att utsättas för. Jag gav folk en hint genom att skriva ett delvis provocerande och ironisk inlägg på Facebook där jag såg själva arrangemanget ifrån ett djuriskt perspektiv. Fick en del kul kommentarer tillbaka. Samma sak när motorcyklarna kommer tillbaka på våren. Det är svårt för dottern att värja sig från dessa då de dyker upp ifrån ingenstans.

rdos skrev:Sedan har han förstås rent generellt fel när han påstår att ren autism (vad nu det är) är mindre problematiskt än blandad. Jag ser iaf inget samband mellan att få höga poäng på flera olika dimensioner och mera problem. Skulle snarare tro att det är tvärtom, att det är en blandad profil som har störst risk att leda till diagnos.

Öhhh... jag vet inte hur jag ska hantera den där kommentaren faktiskt. Du eftersökte ju info där han inte bara dissar autism, utan också påpekar att den faktiskt kan föra med sig även positiva saker. Och när han då ändå gör det (enligt mig i a.f. ) så dissar du det också.

Jo, det är säkerligen en blandad profil som har störst chans/risk att leda till en diagnos, vilket är just vad han påpekar också. Men han säger ju också att diagnosen då inte kanske per automatik bör vara AST utan mer bör fokusera på de problem som faktiskt är de mest handikappande för personen, som t.ex. ADHD med autistiska drag. För mig låter det verkligen som rent "bonnaförnuft", att man försöker sätta diagnos efter det som verkligen är ett problem i vardagen, men jag kanske har fel...

rdos skrev:Precis. Men enligt Gillberg så har uppväxtmiljö ingen betydelse. Det är ju medfödda problem som är oundvikliga, vilket sannerligen inte är korrekt. De problem som neurodiversa drag ger upphov till är väldigt mycket beroende både på uppväxt och hur samhället i stort ser ut.

Återigen måste jag säga att jag inte kan känna igen detta det minsta, men det kan ju ha att göra med att jag faktiskt har talat med karln. Det är ju för fasiken självklart att ens uppväxt påverkar hur man sedan blir och hur man kommer att kunna hantera olika saker, oavsett vilka genetiska förutsättningar man föds med. Vår hjärna är ju oerhört plastisk och det tror jag åtminstone forskarna inom detta område vet vid det här laget.

Jag ser att många svarat i tråden redan, så jag lägger ner nu. Att påverka och övertyga andra är liksom inte det första jag strävar efter, utan jag söker mest efter att försöka förstå mig själv och varför jag har de svårigheter jag har. Gillberg (och andra) tror jag har en del av svaren och jag är tacksam över att kunna få ta del av dem.

Kan väl bara konstatera att jag totalt saknar intresse för diagnoserna, medan Gillberg uppenbarligen inte ser något annat än diagnoser, och därmed så finns egentligen ingen "common ground" ö.h.t. Personligen så anser jag att Kärfve har många fler poäng än Gillberg. Just för att hon påpekar hur problemen uppkommer i en kulturell kontext och inte är medfödda. För problem kan varken vara ett resultat av evoltionen eller medfödda. De uppkommer alltid i en kulturell kontext.

Å andra sidan skulle ingen överleva spädbarnsåren utan kulturell kontext. Det är väl ett medfött problem om något.

Kulturell kontext med individuell hänsyn.

Med herregud, den kulturella kontexten slipper ju ingen av oss ifrån och jag har som sagt inte fått intrycket av att Gillberg anser något annat, tvärtom. Han verkar ju inte precis vara tappad bakom en vagn, om man säger så.

Och inte heller vill väl någon ha en diagnos egentligen, men ibland kanske den trots allt kan hjälpa en att att få den hjälp och stöd från omgivningen som man behöver. Om omgivningen samtidigt har den kunskap och erfarenhet den behöver.

Det är inte precis lätta saker vi snackar om här.

Diagnos krävs för att åtgärder skall sättas in. Det beror väl kanske på att den offentliga administrationen inte litar på professionaliteten hos lärare och andra. Den andra funktionen är väl för att kunna stämpla folk som felaktiga och därmed så kan ju de själva ha gjort något fel.

En slags formaliteternas envälde istället för professionella bedömningar och åtgärder.

Jag tänkte lite mer på det här med kontext och att tänka lite vidare.

Det är väl egentligen inte en forskares uppgift, inte i stunden i alla fall? Det ligger ju liksom i forskningens natur att vara fyrkantig och snäv. Sen får andra, eller samme forskare, försöka sätta in framkomna uppgifter i olika kontexter och så kan kunskapen (förhoppningsvis) växa som ringar på vattnet.

Här har ju även vi en uppgift, att med vår kunskap och våra olika erfarenheter försöka vara med och påverka vårdgivare och omgivning. En person kan ju knappast sitta inne med hela svaret/lösningen. Inte ens om personen är du, rdos.

Jag kom att tänka på att jag faktiskt aldrig svarade på TS fråga, lyckades helt glömma den på något vänster.

Jag har faktiskt svårt att förstå vad det är som upprör så mycket, även om hon uttrycker sig lite väl generaliserande, något som jag själv kan ta med en nypa salt. Sen betonar hon ju faktiskt också att AST är just ett spektrum och att en person alltså inte behöver vara den andre lik. Något som väl framgår ganska tydligt även på detta forum.

Bali skrev:Jag kom att tänka på att jag faktiskt aldrig svarade på TS fråga, lyckades helt glömma den på något vänster.

Jag har faktiskt svårt att förstå vad det är som upprör så mycket, även om hon uttrycker sig lite väl generaliserande, något som jag själv kan ta med en nypa salt. Sen betonar hon ju faktiskt också att AST är just ett spektrum och att en person alltså inte behöver vara den andre lik. Något som väl framgår ganska tydligt även på detta forum.

Svarar bara den jag såg sist skrev något till mig, och ber om ursäkt till andra som jag inte skriver till.
Tackar inblandade i tråden för en intressant diskussion.

Jag blev upprörd pga att en sk. expert, ska enligt mig vara mer påläst, mer förankrad i forskningsresultat som finns och visa mer empati för att man kan, och ska få, vara udda.
Blev också väldigt upprörd över hennes råd att ändra på en person som är diagnostiserad inom AST.
Min uppväxt var fylld med krav från personer som inte, kunde acceptera att jag var udda och de försökte göra mig sk. "normal".
Detta medförde många svårigheter för mig och jag vet, att det finns flera som har liknande problem från sin uppväxt.
Dessutom anser jag, att de sk. normala människorna ute i vårat samhälle, redan har så mycket fördomar, dålig kunskap om personer inom AST och därför, är det extra viktigt vad som sänds/visas i media.

Någon som bland annat, föreläser om de sk. följdsjukdomar, och problem som personer inom AST kan få, från kraven från samhället och personer som jag nämnt från min uppväxt, är Theo Peeters, författare med inriktning på neurolingvistik.
Theo Peeters hävdar till och med, att problemen vi har, inte är våra, utan problemet ägs av den som inte kan läsa oss som är diagnosticerade inom AST.
Jag är inte så ofta inne och läser här på forumet, så jag kan ha missat om ni redan tagit upp denna föreläsning men här kommer varjefall en länk.
Obs; den är lång men värd varenda minut

http://www.ur.se/Produkter/172515-UR-Samtiden-Autismliknande-tillstand-Autism-vem-har-problemet

Jag uttryckte mig väl kanske lite luddigt i det du citerar där, för visst förstår jag att uttalanden av olika experter kan uppröra om de inte stämmer, i alla fall inte på en själv, men jag blev alltså inte så upprörd av just detta radioinslag.

Men jag hör vad du säger, Svart el Vitt - On el Off, och kan förstås inte annat än att hålla med om att experter bör sitta inne inte bara med kunskap utan även en förmåga att föra fram den på ett förståeligt sätt. För mer kunskap behöver verkligen spridas, så att både vårdgivare och omgivning i stort får en bättre förståelse för vad AST är och vad den diagnosen kan innebära i form av olika svårigheter för dem som har fått den.

Svart el Vitt - On el Off skrev:Theo Peeters hävdar till och med, att problemen vi har, inte är våra, utan problemet ägs av den som inte kan läsa oss som är diagnosticerade inom AST.

Jag tycker ju förstås inte att man kan eller bör lägga hela problembördan hos någon part, det är att göra det lite väl enkelt för sig själv. Jag tror inte på att endast en part måste försöka ändra på sig eller på sin inställning. Att problemet finns, javisst, men en ökad förståelse anser jag bara kan åstadkommas om alla parter försöker göra sitt bästa både vad gäller att göra sig förstådda och att förstå. Vi måste hjälpas åt och försöka mötas någonstans på vägen, även om det ofta kan vara lättare sagt än gjort.

Jag måste tillägga att jag ännu inte sett föreläsningen du länkar till, men den verkar intressant så det ska jag försöka göra när jag har lite mer ork.

Svart el Vitt - On el Off skrev:Min uppväxt var fylld med krav från personer som inte, kunde acceptera att jag var udda och de försökte göra mig sk. "normal".
Detta medförde många svårigheter för mig och jag vet, att det finns flera som har liknande problem från sin uppväxt.

Detta är väl just det som denna expert i radion förvärrar.

Svart el Vitt - On el Off skrev:Dessutom anser jag, att de sk. normala människorna ute i vårat samhälle, redan har så mycket fördomar, dålig kunskap om personer inom AST och därför, är det extra viktigt vad som sänds/visas i media.

Alltså skall okunniga dilettanter inte tituleras som experter i media.