Vår 10-åriga dotter är fruktansvärt svår med mat och får hon inte det hon vill får hon ett hemskt raseriutbrott som kallas duga och hela familjen får lida. Till frukost och mellisar vill hon bara ha tex coco-pops som typ består av 85 % socker. För ett antal veckor sedan var hon inne i en riktigt "låg" period och skrek och grät och slogs om vartannat och vrålade om inte vi kom på vad hon inte visste att hon skulle äta (komplicerat, va!).

Det var en oerhört jobbig period och till slut gav jag henne kladdkaka bara för att hon skulle sluta och gå upp på sitt rum. Nu är hon mer balanserad men matproblemen består och nu tycker jag att hon blivit lös i hullet (hon håller visserligen på att få bröst också). Kladdkakan har jag slutat med sen ett antal veckor tillbaka eftersom den inte längre behövs men hon vill ju ha något att äta HELA TIDEN. Jag är så rädd för att hon ska bli tjock men är väl medveten om att det är vi som ger henne all den här skiten hon äter! Just nu äter hon: coco-pops, frysta jordgubbar, vitt bröd med makrill och skinka och ev viss mat som vi lagar åt henne, oftast hamburgare (hemgjord) eller korv med bröd.
Vet inte hur vi ska ta tag i detta, får hon inte coco-pops på morgonen så är hela förmiddagen förstörd och hon sitter vid bordet och vrålar tills hon får sina coco-pops eller henns pappa till slut får bära upp henne på hennes rum.

Har någon annan dessa problem och hur löser man dem?? Hjälp!

Ge inte efter. Hon har lärt sig att hon får det hon vill bara hon skriker tillräckligt. Sätt gränser, tex choco-pops på helger men inte vardagar.

Min erfarenhet är snarare att ju mer man bråkar om mat desto större blir problemen. Om ni ser till att det ni inte vill att hon ska äta helt enkelt inte finns hemma, vad händer då? Nu är mina barn betydligt yngre i och för sig..

Jag misstänker att matproblemen inte är det största bekymret här. Får hon utbrott i andra sammanhang? Jag menar, behöver ni bråka om vad hon äter överhuvudtaget om det finns annat som kanske är viktigare?

Problemet med snabba kolhydrater är att de ökar aptiten. Ju mer hon äter av skräpet desto mer sugen blir hon. Att ge henne det hon begär ökar bara begäret. Det går att bryta.

Gör bara inte misstaget att börja med lightprodukter. Se till att hon äter riktig mat. Fett är bra också för den som vill gå ner i vikt. Nu är det inte ovanligt att flickor i förpuberteten lägger på sig lite hull, men det är viktigt att grundlägga rätt vanor.

Men det är nog inte så mycket maten som er roll som föräldrar ni måste titta på. Så där ska hon väl inte få hålla på?

Ursäkta om jag inte är till så mycket hjälp. Vill inte stressa upp dig, men det där går att göra något åt. Det är jag övertygad om, inget strafftänkande bara, det gäller att göra det mer attraktivt att bete sig sjysst än att vråla och härja.

Mina direkta reaktioner bara....

Om det inte finns coco pops till frukost så får hon ett förfärligt utbrott som brukar sluta med att hennes pappa får släpa upp henne på rummet (hon vrålar rakt ut och bråkar och slåss och kastar stolar, hon är ganska stor och stark). Det är fruktansvärt jobbigt och under en period orkade jag inte utan gav henne det hon ville ha, dvs onyttigheter. Om det hon vill ha inte finns hemma så får vi stora problem, en unge som trakasserar hela familjen resten av dagen.

Det är de senaste månaderna detta har varit ett problem, allt har "ökat på" de senaste månaderna med utbrott, depressioner, skolvägran och det jobbigaste av allt, hennes mat. Hon kan komma och säga att hon är hungrig (hon är alltid hungrig och det är väl inte så konstigt när man börjar dagen med coco pops ) och vi säger att hon kan ta ett äpple. Då vrålar hon nej nej och vi föreslår ett antal andra saker, tex macka, annan frukt, osv, och det enda vi får till svar är "vet inte, vet inte". Då frågar vi vad hon vill ha och återigen får vi "vet inte" till svar och sen säger hon "varför ger ni mig inget" och så börjar hon gråta och där står vi och har till slut inga fler förslag. Och så kommer utbrottet.
Just nu går det relativt bra och hon tar gärna och knaprar på frysta jordgubbar mellan målen och idag åt hon ärtsoppa mitt på dagen.
Vi försöker låta bli att bråka så mycket som möjligt med henne men då blir det ju coco pops...

Som sagt så är det mycket mer än bara matproblem, det är skolvägran och vägran att leka med kompisar eller åka någonstans över huvudtaget, kläder är det problem med, hon vrålar högt när hon leker och hon springer runt naken här hemma, osv osv
Hon kommer få sin diagnos i slutet av april.

Jag håller med de svaren du fått. Men ett litet tips: Kalla henne inte fet, ifall hon har ett dåligt självförtroende kan det göra saken många gånger värre.

Mat haralltså inte varit ett problem tidigare, hon har ätit bra med frukost och nyttig sådan, massor med äpplen mellan målen och bra med mat till måltiderna. Och så helt plötsligt blir hon ett monster och där står vi och fattar noll hur vi ska hantera henne. Hon är svår.

Och visst, så ska hon väl inte få hålla på, det tycker inte jag heller. Men hur gör man??

Meppe skrev:Jag håller med de svaren du fått. Men ett litet tips: Kalla henne inte fet, ifall hon har ett dåligt självförtroende kan det göra saken många gånger värre.

Det gör vi absolut inte, men jag är väldigt orolig.

Om ni låter henne äta vad hon vill, blir hon nöjd då? Det kanske är ett sätt att försöka få bukt med de andra problemen först. Men jag vet inte..

jorand skrev:Om ni låter henne äta vad hon vill, blir hon nöjd då? Det kanske är ett sätt att försöka få bukt med de andra problemen först. Men jag vet inte..

Japp. Ibland kan vi lyckas med att ge henne alternativ men det beror helt på hur balanserad hon är just den dagen.
Förhoppningsvis kan vi få råd och tips från habiliteringen om hur vi kan hantera hennes mathållning.

Jag har också varit sådan där. Det ni måste göra är att totalvägra mat som inte är nyttig. Låter ni henne äta vad som helst så kommer hon bli smällfet och med allra största sannolikhet utveckla ätstörningar. Ni måste ta kontroll, nu, direkt. Visst sjutton kommer det vara jobbigt i början, men efter ett tag kommer hon att inse att det inte hjälper att skrika och bete sig utvecklingsstört. Det är dock upp till er att stå ut med hennes beteende under tiden och inte vika er. Det är också viktigt att ni inte accepterar att hon beter sig hur som helst för att hon inte får sin mat heller. Ge henne rumsarrest.

Charley? skrev:Jag har också varit sådan där. Det ni måste göra är att totalvägra mat som inte är nyttig. Låter ni henne äta vad som helst så kommer hon bli smällfet och med allra största sannolikhet utveckla ätstörningar. Ni måste ta kontroll, nu, direkt. Visst sjutton kommer det vara jobbigt i början, men efter ett tag kommer hon att inse att det inte hjälper att skrika och bete sig utvecklingsstört. Det är dock upp till er att stå ut med hennes beteende under tiden och inte vika er. Det är också viktigt att ni inte accepterar att hon beter sig hur som helst för att hon inte får sin mat heller. Ge henne rumsarrest.

Tack för alla råd. Vi kommer köra hårt med vår dotter nu, ingen mer coco pops.

Vi var så chockade när hennes matproblem samt uppförande satte igång efter jul, vrål, skrik, gråt, förstörelse osv, så vi har fortfarande inte riktigt kommit över det. Så vi har nog fastnat i att ge henne det hon vrålar efter och är livrädda för hennes utbrott. Nu borde hon kunna hantera matförändringen eftersom hon är relativt balanserad och på gott humör. Vi kommer göra upp ett matschema till henne som hon får följa, håll tummarna!

Det gäller nog att stå på sig.
Jag tror din dotter kan ha lärt sig att när hon får sina raseriutbrott så ger det utdelning.
Klart det är en påfrestning när hela familjen får lida och man ger vika för de andras skull, men är bara att bita ihop.

Tror att ätvanorna kan ha en viss del i utbrotten, det är ju snabba "kickar" i sånt med mycket socker, sen när blodsockernivån sjunker så blir man lättretlig.

Jag är rätt mycket som dottern angående mat: 250 g fruktmusli och minst 1.0 l vaniljyoghurt per dag ungefär... Och det ska vara med 40% frukt i muslin. Åt samma rätt till lunch i sex månader förut.

Men jag rör på mig en hel del så jag har en okej vikt ändå (hade ej förut).

Testar hon inte gränserna bara? Det gör ju barn, och såna som jag

Hon kanske börjar komma lite i puberteten?

Som nån skrev: Raka och tydliga principer. Väldigt enkelt, men inte lätt.

Stå på er - annars kommer dottern att göra det! Det är ni som är vuxna.

(Ja, ja - nu låter jag så jävla präktig, jag vet hur det är... Menar inget illa)

AAA skrev:Men jag rör på mig en hel del så jag har en okej vikt ändå (hade ej förut).

Testar hon inte gränserna bara? Det gör ju barn, och såna som jag

Hon kanske börjar komma lite i puberteten?

Som nån skrev: Raka och tydliga principer. Väldigt enkelt, men inte lätt.

Stå på er - annars kommer dottern att göra det! Det är ni som är vuxna.

(Ja, ja - nu låter jag så jävla präktig, jag vet hur det är... Menar inget illa)

Som tur är rider vår dotter vilket är en fysisk påfrestning och nu när det är vår så har vi plockat fram stora studsmattan och där är hon och lilla syster mycket ute och hoppar.

Vår dotter är absolut i puberteten men det blir ju lite som en normal pubertet x 3, ungefär...
Vi har mått så dåligt av allt detta och nästan varit i ett chocktillstånd så det vi gett henne att äta har varit sekundärt, men är det absolut inte längre. Därför måste vi ta tag i detta nu, för både hennes och resten av familjens skull.

Ett annat tips är att uppmuntra henne till att skaffa fysiskt ansträngande hobbies. Jag fick inte möjlighet till att göra det när jag var yngre, och det har jag alltid tyckt var synd.

Charley? skrev:Ett annat tips är att uppmuntra henne till att skaffa fysiskt ansträngande hobbies. Jag fick inte möjlighet till att göra det när jag var yngre, och det har jag alltid tyckt var synd.

Jo hon rider ju som tur är vilket är rejält ansträngande.

Jag lät min kloka fästmö (mamma till fem) läsa igenom tråden och så här skrev hon:

Gör henne delaktig i vad hon äter och vad som ska köpas hem.
Vi kör hårt med Weetos från City Gross och vanilj yoghurt eller mjölk.

Ett trix vi körde med äldsta dotter var att dela upp flingor i dagsportioner, eftersom vi inte hade "råd" att köpa mer än nåt paket.

Om hon själv blir medveten om vad hon äter och att hon äter bra mat kan det bli lättare. tex en portion coco-pops en smörgås och ett glas juice ger en bra start om hon tar med en frukt och äter i skolan.

Det viktigaste är att hon lär sig att själv ta ansvar för vad hon äter och att ni ser till att det är frukost lunch mellanmål middag och fika vid samma tid var dag men att hon varit med och handlat det som hon ska äta till frukost och mellanmål samt kommit med förslag till middag och lunch.

Det är hennes ansvar att fixa mellanmål om hon inte vill ha det du/ni äter!
Inget tjat inget tjafs utan klart och tydlig klargöra att det är hon som måste ta ansvar att hon äter och att hon inte kan kräva att ni fixar något åt henne mellan måltiderna.

Sätt upp en veckomeny på kylskåpet med dom mellanmål som finns och låt henne skriva upp om något tar slut på sin önskelista över inköp. handla bara bas varor en gång i månaden och resten var vecka (mjölk frukt o grönt bröd)

Extra gott till frukost på helgen och godis.

Miche skrev:Jag lät min kloka fästmö (mamma till fem) läsa igenom tråden och så här skrev hon:

Gör henne delaktig i vad hon äter och vad som ska köpas hem.
Vi kör hårt med Weetos från City Gross och vanilj yoghurt eller mjölk.

Ett trix vi körde med äldsta dotter var att dela upp flingor i dagsportioner, eftersom vi inte hade "råd" att köpa mer än nåt paket.

Om hon själv blir medveten om vad hon äter och att hon äter bra mat kan det bli lättare. tex en portion coco-pops en smörgås och ett glas juice ger en bra start om hon tar med en frukt och äter i skolan.

Det viktigaste är att hon lär sig att själv ta ansvar för vad hon äter och att ni ser till att det är frukost lunch mellanmål middag och fika vid samma tid var dag men att hon varit med och handlat det som hon ska äta till frukost och mellanmål samt kommit med förslag till middag och lunch.

Det är hennes ansvar att fixa mellanmål om hon inte vill ha det du/ni äter!
Inget tjat inget tjafs utan klart och tydlig klargöra att det är hon som måste ta ansvar att hon äter och att hon inte kan kräva att ni fixar något åt henne mellan måltiderna.

Sätt upp en veckomeny på kylskåpet med dom mellanmål som finns och låt henne skriva upp om något tar slut på sin önskelista över inköp. handla bara bas varor en gång i månaden och resten var vecka (mjölk frukt o grönt bröd)

Extra gott till frukost på helgen och godis.

Tack för bra tips!

Tycker att du fått bra svar i tråden. Dock tycker jag att det är konstigt att du oroar dig just för för att hon kan bli fet. I mina ögon är hennes beteendeproblem långt mer oroande än risken för fetma.

Har ett par bekanta som ofta använde hysteriska utbrott för att få sin vilja igenom som barn, och som inte mött något motstånd förrän de började gymnasiet. Nu som vuxna har de 0 social kompetens, kan inte sköta ett jobb och ingen orkar umgås med dem. Det är långt mer handikappade än om de bara hade varit feta.

tveskägg skrev:Tycker att du fått bra svar i tråden. Dock tycker jag att det är konstigt att du oroar dig just för för att hon kan bli fet. I mina ögon är hennes beteendeproblem långt mer oroande än risken för fetma.

Har ett par bekanta som ofta använde hysteriska utbrott för att få sin vilja igenom som barn, och som inte mött något motstånd förrän de började gymnasiet. Nu som vuxna har de 0 social kompetens, kan inte sköta ett jobb och ingen orkar umgås med dem. Det är långt mer handikappade än om de bara hade varit feta.

Ja nu är det ju inte riktigt så enkelt som att jag enbart oroar mig för att min dotter ska gå upp i vikt, det är bara en liten del av det hela. Bara för att jag ber att få råd om hur jag ska hantera min dotters kosthållning och inte skriver hur mycket jag oroar mig för hennes uppförande innebär väl inte att jag helt struntar i att oroa mig för detta. Eller??
Det upptar större delen av mina tankar.

Det kanske inte är avsiktligt, men du har gett intrycket av att huvudproblemet är viktökningen.

Meppe skrev:Det kanske inte är avsiktligt, men du har gett intrycket av att huvudproblemet är viktökningen.

Suck, jag trodde jag skulle slippa gå in på allt för att få lite råd om just detta.

Herregud, hon ber ju om hjälp! Hon vet säkerligen själv om vilka problem hennes dotter har och inte har. Nu ber hon om hjälp med ett av dem, och vi här vet ingenting om vad hon gör åt övriga problem och vilken hjälp hon behöver med dem. Det är knappast uppmuntrande att då påpeka massa andra fel och brister.