Hej.

I dagsläget arbetstränar jag på en arbetsplats inom administration på 25%,prövade uppgång till 3timmar per dag, samt utökade antalet arbetsuppgifter.Gick bra till mellandagarna då det blev för mycket beroende på ringsignaler från flera telefoner samtidigt som jag skulle använda,söka i datasystemet för att svara på frågor (utan att använda headset när jag talade i telefon samtidigt för övrigt . I mellandagarna och efter nyår var det några dagar som drog ned mig för att det var för rörigt,jag fattade då beslutet att det förmodligen inte skulle fungera på mer än 25% på denna arbetsplats.meddelande af detta.Det har även varit ett möte där det beslutats att jag ska gå vidare. Gick också tillbaka till 25% och skar ned antalet moment. Dessutom skulle de ju anställa på 50-75% så någon skulle ju komma nu,men jag tänkte vara kvar till dess.

I går och idag har handledaren oroat sig över om denne gjort något fel (svar nej-denne var inte på arbetsplatsen när det blev för mycket-denne har för övrigt varit helt otrolig på alla vis i positiv bemärkelse,toppen helt enkelt),samt sagt att det arbete jag faktiskt gör är en anställning på 25%. Jag själv har börjat fundera över om det inte är min dåliga självkänsla och söndertrampade självförtroende som ställer till det till viss del nu. Att jag ger upp för enkelt utifrån de två-tre incidenterna som var tidigare. Problemet är ju att när jag blir stressad kör det till sig helt i huvudet av plötsliga ljud,blir också stressad av att hoppa mellan olika moment men det tror jag skulle kunna komma till rätta med på sikt (men jag har blivit påstressad av påringningar från AF om att jag ska öka arbetstid,moment med mer och fick inte lägga upp det själv utan påtryckningar-tror det ställt till det med dessvärre....för att jag inte kunde slå dövörat till
).

Nu till vad jag känner jag behöver råd med:
Eftersom jag trivs som jag gör -mycket bra-med arbetskamraterna och får höra att jag faktiskt är duktig känns det som om jag ger upp för snabbt nu (och eftersom AF inte lyssnar och vill fortsätta i samma spår som nu riskerar jag ju att hamna ännu mer galet) .Jag upplever att jag kanske låter en jobbchans med bra folk gå mig förbi.... men samtidigt känns det som om jag riskerar att känna att jag lurar arbetsgivaren om jag fortsätter och de sedan anställer med tanke på incidenterna-ljudkänsligheten som gjorde att jag plötsligt inte visste hur jag skulle leta på den sida jag hade på datorn för att hitta vad den som ringde ville veta samtidigt som en kund kom in genom dörrenmed påföljande skrammel och pling som följd,just detta har gett problem tre gånger som det dröjt dagar innan jag fått ordning på stresspåslaget).

Med tanke på vad jag mailat till af också,om att nu får det vara nog med administration-och de framhärdar, så känns det som att om det ska vara så är jag kvar här där jag faktiskt får självkänslan uppbyggd av arbetskamraterna.....

Vad gör jag????Det ligger på gränsen.kan inte tänka klart.

Fantasy

Det låter som ett klassiskt exempel på jobb som är direkt olämpliga för aspergare.

Jag tycker att du skall ta upp det här med din arbetsgivare och se om de och du tillsammans kan anpassa arbetsuppgifterna, så att de passar dig och din situation. Jag hade själv ett sådant möte igår. Vi har en bra dialog och jag har stöd från neuropsykiatriska mottagningens arbetsterapeut för att få tyngd bakom det jag säger.

Om du kan, så rekommenderar jag att du frågar en snäll och stöttande arbetskamrat om han eller hon kan tänka sig att sitta med på mötet. Du kan kanske också fråga din terapeut, försäkringshandläggare, arbetsplatsens rehabiliteringsansvarige eller andra som kan vara klokt att ha med på mötet.

För mig funkar det bra, men jag kan ju inte tala för andra. Däremot märker jag att en ärlig attityd gentemot min arbetsgivare har lett till att de sett att jag faktiskt vill arbeta, och att jag faktiskt fortfarande kan bidra till det gemensamma arbetet. I början av min depression trodde de att jag skulle gå sönder om de pratade med mig, vilket resulterade i att de nästan bad mig att lämna in en avskedsansökan. Så jag ordnade ett möte med min neuropsykoterapeut och min arbetsterapeut, som berättade om vad AS, autism och TS är och hur den påverkar mig. Prefekten, "min" professor och en av mina gamla handledare kom från jobbet, min försäkringshandläggare från FK var där och dessutom kom universitetets rehabkoordinator.

Jag tycker att lakrits förslag lät bra.
Om det är ett jobb du trivs med och du dessutom får beröm så känns det som att du inte bör ge upp bara så där.
Sätt mer press på arbetsgivare och af att stycka upp arbetet. Du kanske klarar mer procent med färre uppgifter. Ska det vara så omöjligt att stycka upp uppgifterna?

Ja, jag arbetstränar där-har aldrig arbetat där tidigare. Var arbetslös (timvikarie i 16 år på flera skolor....förutom studierna..... ) innan jag sjukskrevs och utreddes, ursprungligen för att se om mina medfödda funktionshinder gett komplikationer -vilket det hade...

Nå till era svar.Det är ett litet företag, utrymmena är också väldigt små-vi sitter redan nästan i knät (bokstavligen!) på varann. Det behövs kundutrymmen också, så dessvärre är det inte möjligt att göra de anpassningar som skulle behövas enligt rehab/habiliteringen. Men jag trivs ju.... och det går bättre när jag dragit ned på antalet arbetsuppgifter. Men saken är den att en person ska ha anställts nu på 75% så det kan dessvärre vara kört. Denne kommer vilken dag som helst har det sagts under förra veckan. Sen inget mer. Och idag togs "min" namnlapp bort..... vet inte om det betyder att jag inte ska fortsätta nästa vecka..? Chefen var ute hela dagen så jag kunde inte göra något åt detta idag.Om det nu inte är för sent....

Sen påpekade ju chefen vid mötet med afhandläggaren i förra veckan,att jag haft otur att introducerats under den absolut värsta tidsperioden på hela året för denna bransch (jag kan tyvärr inte säga så här vad det handlar om). Olyckligt att min Af-förmedlare samtidigt legat på och krävt att jag skulle upp i arbetstid,öka antalet moment i en takt som jag kände att nu får inte jag bestämma själv(hon har missat det faktum att jag påpekat att jag skulle lägga en realistisk plan själv för detta, och att jag själv trodde det skulle vara fullt möjligt bara hon höll sig lugn och lät bli att pusha-vilket hon inte hade respekt för att jag bett henne låta bli-jag lät mig stressas av det helt enkelt också).

Men jag ska se om det går att göra något åt situationen i allfall,på måndag.

Sen är det sagt nu,att arbetsplatsen itne var lämplig för mig.Nej kanske inte på 50-75% men att ha 25% där med det jag tyckte om och som är lämpligt...? Och leta vidare när det gäller resten?(har fått både "pepptalk" och tips på helt realistiska,passande platser och människor att ta kontakt med från "mina" arbetskamrater på nuvarande arbetsträningen.Det säger väl en del om vilka underbvaara människor det handlar om,tycker jag).

Jag ska skriva ned vad jag ska ta upp på måndag,om det inte är för sent.

Tack alla!

Fantasy