Jag håller på med en Aspergerutredning men jag har svårt att uttrycka mig och förklara saker och vissa saker jag har sagt har blivit fel och missförstådd och jag vet inte hur jag ska säga det igen. T.ex jag fick en fråga jag fick om jag hellre är på fest än i bibliotek eller fakta-dylikt. Jag hade svårt att veta för jag har aldrig varit på en fest. Och jag sa fest för jag ville dit och se hur det är. Och så fick jag fråga, varför vill du det, är det för att träffa någon med ditt favoritintresse? Och så sa jag ja, för jag hade ingen annan anledning. Nu har jag varit på fest, och min anledning var bara för att vara där och se hur det är. Jag sitter hellre hemma och läser fakta än att åka på fest. Men skulle kunna se det som ett undantag om jag vill ha en kvinna för jag vet inte hur man ska gå tillväga på ett annat vad jag förstått enkelt sätt.

Kan någon förklara också hur ni upplever med synen på bilder? Då ni ser på en bild, ser ni typ bara ett objekt inne i bilden och allt annat är som ett periferi?

Efter alla tester fick jag höra av psykologen som är en studerande som praktiserar där säger att han själv tror inte att jag har AS för att jag inte har ett väsentligt lidande för skolan.

VÄLDIGT TACKSAM FÖR SVAR!

Glömde säga en till sak. Den studerande psykologen som praktiserar säger att om man har AS så vill man inte diskutera nånting kring sina favoritämnen. Så det var en till anledning han inte tyckte att jag hade AS men jag ska få träffa en expert snart istället och göra fler utredningar.

Vilket struntprat. Frågan är var han ens har läst det. Snarare låter det som något han måtte ha missförstått.

Det är verkligen bra att vi får se här hur yrkesfolk yttrat sig om varför någon enligt deras "sakkunskap" kan eller inte kan ha AS. Det visar hur mycket okunskap det finns där ute...

Pemer skrev:Vilket struntprat. Frågan är var han ens har läst det. Snarare låter det som något han måtte ha missförstått.

Det är verkligen bra att vi får se här hur yrkesfolk yttrat sig om varför någon enligt deras "sakkunskap" kan eller inte kan ha AS. Det visar hur mycket okunskap det finns där ute...

Han läste det ur en halvtjock bok med massa avancerade ord i som jag fick titta i själv.
Och så sa han att jag verkar normal, och sa att en del med AS kan inte ens knyta skosnören som om det är en standard med AS vad jag uppfattade det som. Vet inte så mycket om det så jag är neutral om det tills vidare.

Han verkar inte ha greppat det mest basala - att det är ett spektrum med en spridning från de som inte ens kan knyta skosnören till oss många som för en helt oinsatt - och ibland även för stora experter inom området - verkar helt normala och mest har problem som inte syns utåt särskilt ofta. Inte heller vid besök hos en psykolog. Särskilt om psykologen vet så oerhört lite om vad han ska titta efter...

Jag har träffat flera personer som sysslar med utredningar av barn, och de har sagt att jag visst inte skulle få AS-diagnos. Det fick jag. Den som du träffat verkar behöva rejält med kompetenshöjande åtgärder, precis som Pemer skrivit. Skrämmande är vad det är.

Själv har jag både man och barn och har både jobbat i många år och studerat till snart fil.mag. Jag kan alltså garanterat knyta mina skosnören och även andras.

Det spelar dock ingen roll för vissa svårigheter jag har. Att göra saker på ett "normalt sätt" eller hitta acceptabla vägar att undvika somligt har t ex gjort mig så slut att jag blev sjukskriven för utbrändhet (inte alltför ovanligt bland aspisar i medelåldern).

Skicka hit psykologen, skulle jag säga. Eller fråga om h*n kunde få komma på möte med Organiserade Aspergare!

Jösses vilket päron till psykolog du har stött på!
Tala om för honom att allt det han påstår om AS är rent nys och det finns inget som helst vetenskapligt bevis kring det. Riktigt, riktigt tramsigt!
Ge honom de här länkarna
www.autismforum.se
http://hem.bredband.net/b115842/inledning.htm

Kräv att du får prata med hans handledare, så här amatörmässigt får man inte handha så allvarliga saker som utredningar.
Du har rätt att kräva att få en utredare som har tillräcklig kompetens för att göra det. En nyfärdig psykolog på sin första praktik har ingen kompetens om npf alls mer än den tekniska när det gäller att göra tester och strukturerade intervjuer. Och har definitivt inte de kunskaper som behövs för att göra de uttalanden om dig och om AS som han har gjort.

Jag kan kanske ge dig mer tips och stöd om jag vet var du får din utredning gjord, jag har en del kontakter på olika håll i landet. Du kan skicka mig ett pm isf.

tinker skrev:Och så fick jag fråga, varför vill du det, är det för att träffa någon med ditt favoritintresse?

Vackert. Fråga som om diagnosen redan var satt, bara. Man kunde tro du var på min utredningsenhet.

Jag önskar dig närvaro och tvångsmässigt skämtlynne nog att nästa gång ropa, "Protest! Ledande fråga."

Eller har du kanske ett favoritintresse som ni etablerat tidigare? Jag fick bara en flashback:
- Och så gillar du väl att hålla på med ditt specialintresse?
- Eh, jag har inget specialintresse.
- Jo, nog har du väl ett specialintresse?

linek skrev:

tinker skrev:Och så fick jag fråga, varför vill du det, är det för att träffa någon med ditt favoritintresse?

Vackert. Fråga som om diagnosen redan var satt bara. Man kunde tro du var på min utredningsenhet.

Jag önskar dig närvaro och tvångsmässigt skämtlynne nog att nästa gång ropa, "Protest! Ledande fråga."

Eller har du kanske ett favoritintresse som ni etablerat tidigare? Jag fick bara en flashback:
- Och så gillar du väl att hålla på med ditt specialintresse?
- Eh, jag har inget specialintresse.
- Jo, nog har du väl ett specialintresse?

Jag hade diskuterat med han tidigare redan om att jag hade några ämnen jag var ganska intresserad i.

linek skrev:Jag fick bara en flashback:
- Och så gillar du väl att hålla på med ditt specialintresse?
- Eh, jag har inget specialintresse.
- Jo, nog har du väl ett specialintresse?

Du skulle ha svarat: "Ja, det skulle väl i sådana fall vara att inte ha något specialintresse."

Pemer skrev:Han verkar inte ha greppat det mest basala - att det är ett spektrum med en spridning från de som inte ens kan knyta skosnören till oss många som för en helt oinsatt - och ibland även för stora experter inom området - verkar helt normala och mest har problem som inte syns utåt särskilt ofta. Inte heller vid besök hos en psykolog. Särskilt om psykologen vet så oerhört lite om vad han ska titta efter...

Det var väldigt klokt skrivet, Pemer!

Det är ju skrämmande att folk som borde veta i själva verket inte vet ett dyft! Nu är jag inte särskilt förvånad, men jag blir uppriktigt rädd när jag läser sånt här.

Jag tycker att det är illa nog att jag fick självdiagnosticera mig på webben och banka in mina misstankar hos läkarna. Nu står jag i kö för adhd-utredning och är inte längre ensam om mina misstankar, men det finns kanske mer. När jag frågade om de kollade på asperger såg de mest förvirrade ut.

Det låter som att antingen du eller psykologen överförenklar saker och ting en del. Oavsett vilket bör du nog se till att reda ut det hela så att inga missförstånd finns kvar.

Fest kontra bibliotek/museum är en vanlig fråga. Jag ser inget fel med din tolkning. Du ska nog inte oroa dig över det, en enskild fråga är aldrig så avgörande. Jag antar att du förstått att du valde AS-svaret.

Angående bildfrågan så har människor på autismspektrat en tendens att "fastna på detaljer" och därmed missa helheter, aka "inte se skogen pga alla träd". Detta gäller alltså inte bara bilder, nödvändigtvis. Jag föredrar dock att se träden istället för skogen, om alternativet är att se skogen och missa träden. Det känns mer logiskt att arbeta från detaljer till en helhet, än tvärtom. Jag vet egentligen inte om jag har detta (som för övrigt kallas "svag central koherens", om du vill läsa mer). Men det är ett ganska centralt koncept inom autismforskningen. Rimligen har jag det ju dock i viss utsträckning, men jag kan inte säga att jag märkt av det vad gäller just bilder.

Angående festfrågan vet jag flera som fastnat på hur frågan var formulerad, vad den kunde tänkas betyda, och hur omöjligt det var att besvara den med Ja eller Nej, just på det vis som trådstartaren beskriver.

Tydligen är sättet att besvara eller "o-svara" också en viktig ledtråd, enligt vad jag läst här och hört av de som gjorde min utredning...

oscar skrev:Angående bildfrågan så har människor på autismspektrat en tendens att "fastna på detaljer" och därmed missa helheter, aka "inte se skogen pga alla träd". Detta gäller alltså inte bara bilder, nödvändigtvis. Jag föredrar dock att se träden istället för skogen, om alternativet är att se skogen och missa träden. Det känns mer logiskt att arbeta från detaljer till en helhet, än tvärtom. Jag vet egentligen inte om jag har detta (som för övrigt kallas "svag central koherens", om du vill läsa mer). Men det är ett ganska centralt koncept inom autismforskningen. Rimligen har jag det ju dock i viss utsträckning, men jag kan inte säga att jag märkt av det vad gäller just bilder.

Jag tror jag börjar förstå. När jag ser saker så finns typ inte det andra där. Det går bara att ha en detalj i centrum typ. Om jag tittar på en skärm och en bild kommer upp där jag bara ser allt som är längst ner på bilden och missar det andra, är det ett exempel på hur det fungerar? Innan man ser saker måste man titta överallt på objektet, människan innan man har sett allt? Flera saker har jag märkt att jag har missat på folk för att jag inte har tittat just där.

tinker skrev:

oscar skrev:Angående bildfrågan så har människor på autismspektrat en tendens att "fastna på detaljer" och därmed missa helheter, aka "inte se skogen pga alla träd". Detta gäller alltså inte bara bilder, nödvändigtvis. Jag föredrar dock att se träden istället för skogen, om alternativet är att se skogen och missa träden. Det känns mer logiskt att arbeta från detaljer till en helhet, än tvärtom. Jag vet egentligen inte om jag har detta (som för övrigt kallas "svag central koherens", om du vill läsa mer). Men det är ett ganska centralt koncept inom autismforskningen. Rimligen har jag det ju dock i viss utsträckning, men jag kan inte säga att jag märkt av det vad gäller just bilder.

Jag tror jag börjar förstå. När jag ser saker så finns typ inte det andra där. Det går bara att ha en detalj i centrum typ. Om jag tittar på en skärm och en bild kommer upp där jag bara ser allt som är längst ner på bilden och missar det andra, är det ett exempel på hur det fungerar? Innan man ser saker måste man titta överallt på objektet, människan innan man har sett allt? Flera saker har jag märkt att jag har missat på folk för att jag inte har tittat just där.

Jag är nog sådan visuellt (och säkert annars med).
Jag kan känna igen bilmodeller och folk genom detaljer som ingen annan ens lägger märke till. Men jag har svårt att se de skillnader som andra ser hos folk och - som i exemplet ovan - bilmodeller.

Däremot så kan jag rätt lätt upptäcka former, och det blir som en detalj samtidigt som det omger helheten.

Fast ju äldre jag blir, desto snabbare och mer komplext blir mitt sätt att "se" både saker och annat. Varför det negativa blir mindre och mindre, och utåt märks det mindre. Jag vet vilka detaljer jag ska leta efter i vissa sammanhang, jag vet vad jag har brukat missa o.s.v. Jag kan utnyttja mitt detaljseende medvetet i stället för att "fällas" av det som ett handikapp.

tinker skrev:

oscar skrev:Angående bildfrågan så har människor på autismspektrat en tendens att "fastna på detaljer" och därmed missa helheter, aka "inte se skogen pga alla träd". Detta gäller alltså inte bara bilder, nödvändigtvis. Jag föredrar dock att se träden istället för skogen, om alternativet är att se skogen och missa träden. Det känns mer logiskt att arbeta från detaljer till en helhet, än tvärtom. Jag vet egentligen inte om jag har detta (som för övrigt kallas "svag central koherens", om du vill läsa mer). Men det är ett ganska centralt koncept inom autismforskningen. Rimligen har jag det ju dock i viss utsträckning, men jag kan inte säga att jag märkt av det vad gäller just bilder.

Jag tror jag börjar förstå. När jag ser saker så finns typ inte det andra där. Det går bara att ha en detalj i centrum typ. Om jag tittar på en skärm och en bild kommer upp där jag bara ser allt som är längst ner på bilden och missar det andra, är det ett exempel på hur det fungerar? Innan man ser saker måste man titta överallt på objektet, människan innan man har sett allt? Flera saker har jag märkt att jag har missat på folk för att jag inte har tittat just där.

Vad jag förstått är det något som kan visa sig på många sätt. Det du beskriver verkar passa in i bilden.

Gör Aspie-quiz, skriv ut PDFen och lämna till psykologen i utbildningssyfte

Länk: http://www.rdos.net/Aspie-quiz.php

rdos skrev:Gör Aspie-quiz, skriv ut PDFen och lämna till psykologen i utbildningssyfte

Länk: http://www.rdos.net/Aspie-quiz.php

Fick 163 poäng. Fanns några frågor jag inte visste varken ja eller nej på också. Är detta en ganska bra quiz? Hur mycket fick du?

tinker skrev:Fick 163 poäng. Fanns några frågor jag inte visste varken ja eller nej på också. Är detta en ganska bra quiz? Hur mycket fick du?

Jag tror det (om man får säga så om sitt eget quiz). Jag brukar få 140-150 Aspie / 40-50 NT. 70% av de som har diagnos får "mycket sannolikt Aspie" medan ca 11% får "mycket sannolikt NT". Artilkeln om quizet har ännu inte blivit publicerad, men Aspie-quiz är ett av de populäraste självtesterna på nätet. En del brukar skriva ut PDFen och ta med den till sin utredning, och om din psykolog inte känner till så mycket om AS, så vore det kanske ett lämpligt steg?

Tilläggas ska kanske att quizen inte mäter de problem man måste ha av dragen, utan dem får man själv bedömma. För att få diagnos så måste man ju ha olika slags problem att fungera i samhället.

tinker skrev:När jag ser saker så finns typ inte det andra där. Det går bara att ha en detalj i centrum typ.

Just så är det för mig också. Om jag ser en detalj, så verkar hjärnan nöja sig med den, stänga av och inte ens söka efter ytterligare information.

När vi åkte hem från aspergerträffen i helgen såg jag en massa röda lampor på en byggnad i Tumba. De andra såg att lamporna tillsammans formade texten God Jul . När de upplyste (sic!) mig om det kunde även jag se det.

Jag har svårt att montera ihop diskställ och liknande från IKEA. Det tog ett halvår att memorera mitt tidigare telefonnummer. Det nuvarande måste jag uttala i en viss sifferordning, för att inte komma av mig. Skosnören klarar jag, men föredrar kardborrband på dotterns skor. Jag har en juridisk mastersexamen från en belgisk elitskola och har trott mig gilla fester.

Aspergerpersoner kan ha en väldigt ojämn begåvningsprofil.

Hej efter att ha läst väldigt mycket om Asperger började jag misstänka mig vara drabbad. Så jag började en utredning på BUP den praktiserande studenten där har jag haft utredning med lite granna och sen skulle jag få träffa någon expert senare. Hon ansåg inte att jag hade Asperger av ett par anledningar. Ska skriva ner det hon skrev på papperet.

Att jag kan resonera, reflektera, funderar på hur människor tänker och gör. Har kompisar att umgås med i skolan. Åker på LAN. Viss mån flexibel, kan i viss mån ta sig över tröskeln om mina rutiner inte går. T,ex att mina mackor är slut kan jag ta en annat slags bröd. Det är fralla och limpa. Men har jag inte dom skiter jag i att äta frukost.

Fick inga frågor om fysiska saker eller något. Var bara snack om sociala och inget annat och hon säger att det är endast det som säger om man har Asperger.

Jag vänder mig till er kunniga Aspergare för att bekräfta om detta verkligen är sant. För jag har för mig att jag har läst någonting mer än bara det sociala. Och nog kan väl en person med AS kunna resonera och reflektera?

Din berättelse är på gränsen till osannolik, men här är mitt svar:

Jag har inte heller några problem med det du säger att du inte har problem med, och jag fick diagnos.
Många gånger hjälper en AS-persons (ofta) höga intelligens denne att lära sig det sociala spelet.
Ibland syns det direkt om en person har AS. Ibland syns det om man känner personen lite mer. Ibland krävs det i princip att man bor ihop för att man ska märka det. Och ibland märks det inte alls om inte AS-personen i fråga väljer att dela med sig eller om man är väldigt uppmärksam.

Tittar du runt här på forumet så ser du många exempel på resonemang, reflektioner och intressanta debatter.
Hoppas du under din utredning får träffa någon som är mer insatt i AS än vad du hittills gjort.

Jag instämmer med föregående talare. Det du beskriver ovan är inte tillräckligt för att omedelbart avskriva Asperger. Förutom att symptomen kan yttra sig något olika, så kan intelligens utgöra en distraherande faktor (som nämnts ovan). I tester uppfattas min mentalisering inte som sämre än andras (i absoluta testresultat), men klart sämre än vad folk med min övriga begåvning kan förväntas ha. Detta visar sig i mitt liv, men det visar sig mindre under testning och vid utfrågning. Diagnos fick jag likväl.

Du nämner för övrigt i förbigående "tröskeln". Är det något vanligt förekommande (såväl i sociala som andra situationer) så kan det mycket väl tyda på Asperger eller åtminstone någon sorts neuropsykiatriskt problem. I mitt fall är det mentala spärrar, motstånd, trösklar (kärt barn har många namn ) som är det tydligaste "symptomet", men det varierar från person till person.