Om du vet att det är AS-relaterad problematik han har så är det så himla givet att han ska veta att han har AS, och att han då får hjälp av nån AS-kunnig psykolog.

Men jag försöker se det ur hans perspektiv och det är beroende på hur dåligt han mår som är avgörande om det är värt att berätta eller inte.

För mig är det enklaste det mest självklara, dvs att säga nåt i stil med "Du som mått så dåligt, har du funderat på att det kanske rör sig om nåt som Asperger? Många som har det har ju bekymmer med X, Y och Z, som du ju också har? (X, Y och Z ska vara sånt som är vanligt vid Asperger och som du/han tycker han har påtagligt svårt med). Tydligen mår folk som fått en förklaring på en del av sina svårigheter jättemycket bättre bara av att få veta det, även om de inte kan få nån större hjälp sen, det är därför jag säger det här till dig..."

Lycka till!

Jag instämmer med övriga talare här, som alla anser att det allra bästa är att avdramatisera omnämnandet så mkt som möjligt.

Ett bra avdramatiserande är tex att diskutera lite kring problematiken X, Y och Z för att inflika något i stil med "jo, jag tycker det låter lite som Aspergers Syndrom".

Men gör det inte större än så! Gör du det större än så och han inte är mottaglig så kommer han bli arg och kanske tvärförneka allt. Det ovanstående borde räcka, för är han mottaglig kommer du märka det då han kanske ställer följdfrågor eller tassar iväg till bibblan för att läsa lite när han grubblat över dina ord.

Men om du tänker mer på handfasta och konkreta problem som din pv har?

Då kan du ju tex här på forumet kanske hitta trådar som berör det. Eller hittar sådana texter på annat ställe.

Det kanske är enklare att vara konkret. Till exempel, X är ett problem. Andra som har X handskas med det på det här sättet. Eller funderar på X på det här sättet.

Att fokusera på det konkreta prioblemet eller problemen kanske är ett sätt att komma undan det stigmatiserande i tanken att man är sjuk eller dum i huvvet.

Just a thought.

Och det kanske kan vara en ingång till vidare funderingar?

Ganesh skrev:Men om du tänker mer på handfasta och konkreta problem som din pv har?

Då kan du ju tex här på forumet kanske hitta trådar som berör det. Eller hittar sådana texter på annat ställe.

Det kanske är enklare att vara konkret. Till exempel, X är ett problem. Andra som har X handskas med det på det här sättet. Eller funderar på X på det här sättet.

Att fokusera på det konkreta prioblemet eller problemen kanske är ett sätt att komma undan det stigmatiserande i tanken att man är sjuk eller dum i huvvet.

Just a thaught.

Och det kanske kan vara en ingång till vidare funderingar?

Mycket bra tips, tycker jag! Det går t o m att ställa frågor om specifika problem och vilka strategier folk hittat/inte hittat och utgå ifrån det... Det gör ju ingen skada även om han inte har AS.

Varför misstänker du att han har AS?

Tack för alla bra tips! Jag tror jag har lite bättre humm om hur jag ska gå till väga.

Anledningen till att jag misstänker att han har asperger började med att jag träffade en gammal kompis vars syster har diagnosen, vi började prata om henne och jag satt och gapade när hon berättade hur hon är. Det var verkligen en aha-upplevelse.

Sen började jag läsa om det på internet och blev bara starkare i min övertygelse. Gjorde till och med ett sånt där test och han fick 40 vilket var långt över gränsen för att ha AS. Sen är det kanske skillnad på att göra ett test åt ngn, men jag tror jag känner honom tillräckligt för att kunna svara på dom frågorna.

jag tror att det skulle kunna gå bra, men det som gör mig osäker är att när jag råkade nämna att jag trodde att han hade dyslexi, och även vad det nu kallas när man har det när man pratar också (typ fel betoning, snubblar på ord, kommer inte på ord och stammar ibland) så blev han skitsur och sa "nej, jag är bara dum i huvudet!"

Men eftersom jag ska utbilda mig till psykolog så har han påsistone sagt att han vill att jag typ "analyserar" honom. Jag har inte ens börjat min utbildning så jag har inte vågat mig på det. Men där kanske man klämma in det och säga att det som ett av flera förslag?

Reaktionen på din kommentar om dyslexi tyder på låg självkänsla så han kommer att reagera på allt likadant om man inte framför det på ett icke sårande sätt. Vad du ska göra kan ingen säga dig men om jag var du skulle jag säga att 'Hey jag har läst om Asperger Syndrom på nätet och det verkar himla intressant, det finns ett Aspie quiz som man kan testa sig med. Vill du göra det?' Inte kul för ngn att få slängt i ansiktet att man är annorlunda men om man framför sina tankar på ett fint sätt så vet han nog redan själv att han avviker.

Sen undrar jag om man kan få veta varför du kallar dig för feace, eller är det din syn på din killes problem som fått ett namn?

feace skrev:jag tror att det skulle kunna gå bra, men det som gör mig osäker är att när jag råkade nämna att jag trodde att han hade dyslexi, och även vad det nu kallas när man har det när man pratar också (typ fel betoning, snubblar på ord, kommer inte på ord och stammar ibland) så blev han skitsur och sa "nej, jag är bara dum i huvudet!"

Fel betoning är inte ovanligt vid just AS.

Annars är språkstörningar av olika slag vanliga ihop med neuropsykiatriska funktionshinder.

Lycka till!

alfapetsmamma skrev:Annars är språkstörningar av olika slag vanliga ihop med neuropsykiatriska funktionshinder.

Språkstörningar gäller mer för autism.
Det som gäller vid AS är främst svårigheter med sociala relationer plus sk ojämn begåvningsprofil. Själv är jag exempelvis språkligt överbegåvad. Vilket naturligtvis också har sina nackdelar.

KrigarSjäl skrev:

alfapetsmamma skrev:Annars är språkstörningar av olika slag vanliga ihop med neuropsykiatriska funktionshinder.

Språkstörningar gäller mer för autism.
Det som gäller vid AS är främst svårigheter med sociala relationer plus sk ojämn begåvningsprofil. Själv är jag exempelvis språkligt överbegåvad. Vilket naturligtvis också har sina nackdelar.

Nja, språkstörningar som dyslexi, pragmatisk/semantisk störning, selektiv mutism osv mycket väl se ihop med AS, liksom ihop med ADHD, Tourettes osv, inte alls bara Kanners syndrom.

Hyperlexi, att vara extremt tidig med läsning och skrivning och/eller att vara så rigid språkligt så man får krupp av fel uttal, fel stavning, särskrivningar osv (som jag och mina ungar, och även du, om jag förstått det rätt) samt bokstavstolkning i olika grader betraktas också som en avvikelse från det normala eller en störning... (hur mycket jag än ogillar det...).

Så nog tycker jag man kan säga som jag sa. Min stora tös, med diagnosen autistiskt syndrom var förövrigt väldigt tidig med att tala, talade rent, hade tidigt (har) stort ordförråd och bra grammatik och är tokverbal. Hon fick ändå den diagnosen, på andra grunder.

Så det där med vilka diagnoser som hänger ihop med språklig utveckling och dysfunktioner är flytande och tämligen godtyckligt. Som det mesta inom det här med npf...

alfapetsmamma skrev:Nja, språkstörningar som dyslexi, pragmatisk/semantisk störning, selektiv mutism osv mycket väl se ihop med AS, liksom ihop med ADHD, Tourettes osv, inte alls bara Kanners syndrom.

Instämmer. Det beror på att dyslexi och selektiv mutism inte är kopplade till låg IQ, vilket i praktiken är det som skiljer Kanners autism ifrån AS. Jag har själv haft drag av dyslexi och selektiv mutism, men har oxå över normalt på IQ-test.

feace skrev:Men eftersom jag ska utbilda mig till psykolog så har han på sistone sagt att han vill att jag typ "analyserar" honom. Jag har inte ens börjat min utbildning så jag har inte vågat mig på det.

Vill bara slänga in en varning. Att analysera sin omgivning brukar inte vara ngn bra idé. Inte ens om de ber om det. Jag vet att det kan vara svårt att hålla sig om man studerar till psykolog men man får försöka lägga band på sig.

mondo beyondo skrev:Reaktionen på din kommentar om dyslexi tyder på låg självkänsla så han kommer att reagera på allt likadant om man inte framför det på ett icke sårande sätt. Vad du ska göra kan ingen säga dig men om jag var du skulle jag säga att 'Hey jag har läst om Asperger Syndrom på nätet och det verkar himla intressant, det finns ett Aspie quiz som man kan testa sig med. Vill du göra det?' Inte kul för ngn att få slängt i ansiktet att man är annorlunda men om man framför sina tankar på ett fint sätt så vet han nog redan själv att han avviker.

Sen undrar jag om man kan få veta varför du kallar dig för feace, eller är det din syn på din killes problem som fått ett namn?

Jag tror det där testet är en bra grej, kan ju flika in det när jag sitter och surfar hos honom nästa gång. Vilket dock kommer dröja eftersom han befinner sig på andra sidan jorden ftf. Men om en månad när vi återförenas ska jag börja försöka mig på det där...

hehe, feace är vad han kallar mig. Kort för feaces som betyder avföring på engelska om någon inte vet. Det kanske också är ett tecken på AS
Nej men seriöst, hans sjuka humor är faktiskt en av grejerna som jag ser som ett tecken, eftersom det kan vara ganska brutalt och sårande och han fattar noll när jag blir sur. fast feace-grejen tycker jag bara är roligt. jag hatar sociala konventioner och regler och speciellt putt-i-nutt förhållanden, så att bli kallad bajs istället för "älskling" tycker jag bara är roligt.

Dock vill man kanske ha lite mer fysisk ömhet, men det får jag väl tvinga honom att göra mer
eller nu kom jag faktiskt på en fråga; har alla med AS-svårt med ömhet i förhållanden? Är det så att det tar emot (att man blir obekväm eller äcklad) när man måste pussas och kramas hela tiden, eller är det bara att man inte har ett behov av det?

Det är också något som varierar väldigt mycket.

feace skrev:Dock vill man kanske ha lite mer fysisk ömhet, men det får jag väl tvinga honom att göra mer
eller nu kom jag faktiskt på en fråga; har alla med AS-svårt med ömhet i förhållanden? Är det så att det tar emot (att man blir obekväm eller äcklad) när man måste pussas och kramas hela tiden, eller är det bara att man inte har ett behov av det?

Tvinga låter som en dålig idé, i allmänhet, och i synnerhet om han har AS och du vill behålla honom.

ALLA med AS har inte svårt med det, eller nåt annat. Alla har nån form av svårigheter med det som är diagnoskriterierna, men förutom det är alla olika drabbade. Autismspektrumstörningar är just ett spektrum.

Man kan ha mycket problem med få saker, mycket problem med många saker, inte så jättemycket problem med få saker (då kanske man inte söker/får diagnos å andra sidan) och inte så jättemycket problem fast med alla möjliga saker som ses som aspiga.

Alla med AS har alltså inte svårt med fysisk kontakt. Skulle tro att ett jättestort bekymmer däremot är BRISTEN på fysisk kontakt, för att man har svårt att träffa nån, visa intresse på "rätt" sätt, skapa och behålla en kärleksrelation (eller fysisk relation).

Däremot är det känt att många med AS ogillar lätta beröringar och föredrar fastare kramar. Det kan handla om att ha det som kallas perceptionsstörningar.

Vidare är folk med AS mindre av flockdjur och kanske håller hårdare på sin personliga sfär och "comfort zone". De bekymras inte på samma sätt som andra om att göra saker bara för att man "brukar göra så". En mer NT-ig pv skulle alltså kunna stå ut med ständigt gosande fast han inte gillar det för att bara göra dig till viljes. Inte så kul tycker jag personligen...

Vidare kan aspisar ha svårt att uttrycka känslor på det förväntade sättet eller på det sätt som nån inte uttryckt klart och tydligt, och kanske visar det med att finnas där praktiskt när man behöver det, vara lojala och trogna osv. (Hämta plåster istället för att trösta när man skurit sig, t ex.)

Själv älskar jag att gosa med maken, men får krupp om folk måste sitta för nära eller av att trängas med folk på t-banan osv.

Apropå aspergare och ömhet, finns en tråd där en NT-tjej undrar om sin pv:
http://www.aspergerforum.se/asperger-och-omhet-t1399.html?

Vad jag ville trösta den tjejen som var i den tråden.
Hon gjorde ju inget fel som ville gosa med honom även om han inte gillar överraskningar.

Satt o tänkte på hur jag skulle reagera, på olika saker om jag hade en flickvän.

Kramas jo gärna men inte att någon kommer bakifrån och hoppar på mig, jag vill ha någon form av förvarning.
Fast jag skulle nog kunna vänja mig vid en persons snabba beröring och jag litar på att hon inte gör små elakheter på skoj, har råkat ut för det, folk som tex sträcker fram sin hand och på skoj tar fram naglarna för en stund bara för o skoja, det är otäckt.
Men han kommer antagligen att märka att du vill honom väl.

Pussas gör jag det så litar jag verkligen på henne
Inga tungkyssar.

Smekas jätteskönt, ansiktet är känsligt men just hon kan få göra det, jag vill gärna smeka henne med, gärna ligga nära varandra och kramas.

Jag tror att jag kan lära mig hur hon beter sig och när jag lärt mig det så kan jag nog vara mer avslappnad om saken.
feace, att du nämner din intention att du gärna får honom att må bra eller att du tycker det är jobbigt när du råkar göra illa honom är nog något som kan få honom att ändra på hur lätt han litar på hur du rör dig.
Trots att ni är tillsammans så är det inte säkert att han tror du kommer att röra dig på ett vänligt sätt men han märker när du vill honom väl
Just att han är säker på dina intentioner betyder nog väldigt mycket.
Det kan mycket väl räcka med att du nämner en enda gång men blir det fel så går det nog att göra om det så det blir rätt.

beek skrev:

feace skrev:Men eftersom jag ska utbilda mig till psykolog så har han på sistone sagt att han vill att jag typ "analyserar" honom. Jag har inte ens börjat min utbildning så jag har inte vågat mig på det.

Vill bara slänga in en varning. Att analysera sin omgivning brukar inte vara ngn bra idé. Inte ens om de ber om det. Jag vet att det kan vara svårt att hålla sig om man studerar till psykolog men man får försöka lägga band på sig.

Varför skulle det vara en dålig idé? Det är ju det psykoanalytiker sysslar med hela dagarna. Jag kanske uttryckte mig klantigt, jag menade inte att jag bara skulle sitta och rabbla upp "du är så här och så här pga av det här" utan att han hade ngt att säga till om. Det är ju självklart en diskussion man för.

Men som sagt, att göra detta utan ngn utbildning inom psykologi är kanske att ta lite onödiga risker, som att börja hävda saker som man faktiskt inte har ngn aning om och som kanske kan leda till onödiga konsekvenser.

Så, summa summarum; jag kommer inte "analysera" honom. men vid nästa tillfälle kan jag bara typ säga att "det här och det här beteendet stämmer överrens med AS, men det behöver ju inte vara det du lider av"

alfapetsmamma skrev:Tvinga låter som en dålig idé, i allmänhet, och i synnerhet om han har AS och du vill behålla honom.

nej, det är klart. Det var ett dåligt skämt från min sida. Jag antar att jag måste acceptera honom som han är även om det är svårt.

Det som skaver är att han inte alltid var fullt så här "ömhetslös". Han var extremt ömsint i början och skulle pussas/kyssas och hålla handen hela tiden. Men jag antar att han vet att det är sådant som krävs för att få till stånd ett förhållande och sen när han visste att han hade mig på det torra så kunde han visa sitt "rätta" beteende.

Men jag blir frustrerad för ibland känns det som att vi bara är vänner (dom dagar då ingen ömhet visats, vilket är rätt ofta). Skillnaden mellan vänner och kärleksrelationer enligt mig är den sexuella kontakten och där ingår kyssar, smek och självklart sex. Om man skalar bort det, är man inte bara vänner då? Hur får man utlopp för sin kärlek till en annan person om man inte gillar kramar/kyssar/pussar/sex?

feace skrev:

alfapetsmamma skrev:Tvinga låter som en dålig idé, i allmänhet, och i synnerhet om han har AS och du vill behålla honom.

nej, det är klart. Det var ett dåligt skämt från min sida. Jag antar att jag måste acceptera honom som han är även om det är svårt.

Det som skaver är att han inte alltid var fullt så här "ömhetslös". Han var extremt ömsint i början och skulle pussas/kyssas och hålla handen hela tiden. Men jag antar att han vet att det är sådant som krävs för att få till stånd ett förhållande och sen när han visste att han hade mig på det torra så kunde han visa sitt "rätta" beteende.

Men jag blir frustrerad för ibland känns det som att vi bara är vänner (dom dagar då ingen ömhet visats, vilket är rätt ofta). Skillnaden mellan vänner och kärleksrelationer enligt mig är den sexuella kontakten och där ingår kyssar, smek och självklart sex. Om man skalar bort det, är man inte bara vänner då? Hur får man utlopp för sin kärlek till en annan person om man inte gillar kramar/kyssar/pussar/sex?

Det kan ju också varit att han haft ett uppdämt behov av närhet som är mättat nu.

Men det gäller ju inte bara att fånga en flickvän utan att behålla henne också, det har han kanske inte fattat. För honom kanske det räcker med att du är i närheten?

Det är något du måste förklara för honom att du behöver. Ni kan väl kompromissa?

feace skrev:Om man skalar bort det, är man inte bara vänner då? Hur får man utlopp för sin kärlek till en annan person om man inte gillar kramar/kyssar/pussar/sex?

Oj, jag har sett kärlek som en känsla och pussar/sex som något man kan göra med den man är kär i
Känslan i sig gör iaf mig glad
Tycker hon om mig dessutom så blir jag så glad att jag knappast står ut.
Står hon fortfarande kvar efter det så vill jag nog lägga armen om henne eller något annat hon och jag båda gillar att göra

Detta är iofs något jag tror, jag har ju ingen flickvän

nano skrev:

feace skrev:Om man skalar bort det, är man inte bara vänner då? Hur får man utlopp för sin kärlek till en annan person om man inte gillar kramar/kyssar/pussar/sex?

Oj, jag har sett kärlek som en känsla och pussar/sex som något man kan göra med den man är kär i
Känslan i sig gör iaf mig glad
Tycker hon om mig dessutom så blir jag så glad att jag knappast står ut.
Står hon fortfarande kvar efter det så vill jag nog lägga armen om henne eller något annat hon och jag båda gillar att göra

Detta är iofs något jag tror, jag har ju ingen flickvän

Jo det är klart att det är trevligt att bara vara kär. Men jag menade mer hur man får utlopp för det. att bara sitta och vara kär verkar lite frustrerande. men det kanske det inte är för ngn med AS i och för sig

Tja, bara uppskatta människor det gör iaf jag mest hela tiden, och det är olika saker jag uppskattar hos olika personer.
Fast det betyder inte att jag är kär i denne.

Den jag är kär i vill jag nog göra saker med som båda hon och jag gillar ändå, fysisk kontakt med någon man är kär i är ju enligt mig väldigt skönt.
Eller bara lägga en filt på henne när hon vilar i soffan.