Angelic Fruitcake skrev:Haha, ja, det är omvärlden som är funktionshindrad, för den funkar inte ihop med mig. Bäst att jag ger den en diagnos omgående. Jag tror på narcissistisk personlighetsstörning med lätt förståndshandikapp och oförmåga att ta till sig rationella argument. Bums in i särskolan med allihop!

Jag har tänkt exakt den tanken i sämre stunder...

Gafsan skrev:

Arkimedes skrev:Det viktigaste i ett förhållande, enligt mig, är att kommunikationen fungerar. Vad tror du att din pojkvän tycker om att du går bakom ryggen på honom och skriver om honom på ett forum istället för att fråga rakt ut?

Varför måste du ställa en diagnos på honom?

Här har jag en lite avvikande åsikt. Att leva i ett förhållande med en aspie kan vara rätt påfrestande och jag tror att det är guld värt om man förstår att partnern faktiskt inte kan ändra vissa aspekter i sitt beteende. Annars riskerar man att bli arg, sur och besviken i onödan.

Och om TS vill veta ifall det verkar troligt att pojkvännen har AS eller drag av AS, så tjänar det antagligen ingenting till att fråga honom. Det är inte säkert att han har tänkt i de banorna eller vet vad AS är.

Det är ju inte ens säkert att TS behöver diskutera saken med pojkvännen, det kanske räcker för henne att veta att "ja, han har nog en del drag av AS och det kan förklara en del av hans egenheter".

Medhåll.

Och Gafsan, ju mer jag läser av dig desto mer gillar jag dig. Din nätpersona that is, förstås.

alfapetsmamma skrev:Och Gafsan, ju mer jag läser av dig desto mer gillar jag dig. Din nätpersona that is, förstås.

Tack!

Hur gör man? Träffade en kille för snart ett år sen och kan väl säga att de här månaderna med honom varit kantade av missförstånd och problem men då jag gillar honom så mycket så har jag inte kunnat släppa förhållandet. För några veckor sen kom INSIKTEN! Han har Aspergers! Har de senaste veckorna läst en massa på nätet om syndromet och det stämmer in såå väl!

HUR i fridens dar bär man sej åt för att tala om en sån sak för en person som inte har diagnosen?? Känner att förståelsen för hur och vem han är skulle underlätta både för honom själv och för hans omgivning..eller har jag fel så jag bara ska lämna allt som det är och bestämma att det inte är mitt problem?

Marita skrev:HUR i fridens dar bär man sej åt för att tala om en sån sak för en person som inte har diagnosen?? Känner att förståelsen för hur och vem han är skulle underlätta både för honom själv och för hans omgivning..eller har jag fel så jag bara ska lämna allt som det är och bestämma att det inte är mitt problem?

HUR? Man talar om det.


Okay jag har Asperger så jag är väldigt rak oftast. Jag undrar inte så mycket utan bara gör det.
(Just do it!)

Han kanske tar illa upp om du berättar det. Jag känner inte honom.

Personligen skulle jag "vid väl valt" tillfälle säga att jag läst om nåt som heter Asperger
och att han verkar ha många drag av det som kallas Asperger.

Man kan ju inleda samtalet med tex:
"- Okay hoppas du inte tar illa upp nu men jag är lite nyfiken på en sak".

Vet att det i många förhållanden finns stora kommunikations-svårigheter. Jag vet ju inte hur ert förhållande är.


PS. Om jag möter någon som har Asperger-drag så säger jag det rätt snabbt. Sån är jag. Jag kan liksom inte låta bli att säga det.

Tack för svaret! Jag har sagt det åt honom..precis som du sa och fick ett "jaha" till svar. Bestämde att han skulle få tid på sej att fundera då han brukar behöva det, så några dar senare frågade jag om han läst några av länkarna jag skickat till honom om aspergers. "Har inte haft tid"...

Om jag går till mej själv (även om jag nu inte har nåt syndrom som jag vet om) så skulle jag ju gärna få en förklaring till varför problem och missförstånd hela tiden uppstår då jag umgås med andra människor eller vad mina depressioner och min trötthet beror på...så jag vacklar mellan att fortsätta envisas tills han ser sambandet eller strunta i det för att jag inte har nån rätt att klampa runt i nån annans liv...

Marita skrev:så jag vacklar mellan att fortsätta envisas tills han ser sambandet eller strunta i det för att jag inte har nån rätt att klampa runt i nån annans liv...

Okay, det låter klurigt. Och nej, man kan ju inte tjata om det heller. Eller inte för mycket i alla fall.

Just att han snöar in på nåt ämne verkar aspit.Att han är sen med att förstå skämt är oxå ett drag åt Asperger.Men sen kan graden av symtom inte va tillräckliga för en diagnos.
Jag tycker absolut att du ska prata med honom.För är det nåt han behöver hjälp med så finns det ju att få.För mig var min asperger diagnos enbart positiv.Jag ficl svar på miljoner frågor.Nu vet jag varför jag är som jg är.Och jag har börjat acceptera det oxå.

Marita skrev:Tack för svaret! Jag har sagt det åt honom..precis som du sa och fick ett "jaha" till svar. Bestämde att han skulle få tid på sej att fundera då han brukar behöva det, så några dar senare frågade jag om han läst några av länkarna jag skickat till honom om aspergers. "Har inte haft tid"...

Om jag går till mej själv (även om jag nu inte har nåt syndrom som jag vet om) så skulle jag ju gärna få en förklaring till varför problem och missförstånd hela tiden uppstår då jag umgås med andra människor eller vad mina depressioner och min trötthet beror på...så jag vacklar mellan att fortsätta envisas tills han ser sambandet eller strunta i det för att jag inte har nån rätt att klampa runt i nån annans liv...

Om syndromet är något för honom okänt så är några dagars betänketid nog alldeles för kort tid.

Jag har länge undrat över min mans beteende.
Jag har läst en del på nätet om aspperger och undrar om han kan ha det. Vore så tacksam
om någon här ville tala om för mig om de exempel jag listar nedan är "typiska" för aspergers.

- Varje helg tittar han på dokumentärer om naturkatastrofer, både lördag och söndag eftermiddag.

- När han är ledig måste han lyssna på jazz, på hög volym. Det är alltid samma jazz, Coltrane, Frisell m fl.
(Jag har på amerikanska sidor läst att just jazz är något som personer med asperger föredrar.)

- Han insisterar på att laga vår middagsmat när han är ledig, men det är i princip alltid samma rätter och vad jag tycker är mycket problematiskt är att han kan börja laga maten kl 18 men aldrig vara färdig med den före kl 21. Han blir mycket sur över att jag vill äta tidigare, det tycker han är löjligt.

- Han klarar sig utan mat lång tid, på helgerna äter han ingen frukost, ingen lunch men börjar dricka öl eller vin vid lunchtid och sedan då middag sent på kvällen.

- Han är onykter varje fredag och lördag och får då ofta utbrott. (På engelska aspergerforum har jag läst att "alkoholproblem" är ganska vanligt. Är det så? Är det något ni som har asperger känner igen?)

- Han är väldigt duktig på matematik och teknik.

- Han samlar på allt och blir vansinnig om jag slänger något.
Till exempel har han just nu tre tandkrämstuber i badrummet och fem deodoranter tidigare idag städade jag där och slängde en tandkrämstub som var i princip tom och ett par av deodoranterna (vanliga billiga Nivea) som det inte heller var mycket i. Han blev så arg att knuffade till mig och krävde att jag skulle gå och plocka upp dem ur soptunnan

- Han är rörig, lämnar många uppgifter oavslutade, sätter inte tillbaka saker eller lägger tillbaka verktyg. Man kan knappt komma in i garaget där han har alla sina verktyg och maskiner. Det är ett veritabelt kaos.

- Han duschar endast tre gånger i veckan, alltid på söndagskväll, tisdagskväll och torsdagskväll. När han har semester duschar han betydligt mer sällan. Jag kan inte förmå honom att duscha oftare, även om jag ibland tycker att han skulle behöva det. Han blir väldigt arg när jag vill att han ska ta en dusch för att han luktar svett etc.

- Han har aldrig orkat lyssna på musik eller sett en film som jag valt. Han bara måste bestämma vad vi skall se eller lyssna på.

- Han tycker att de flesta människor är idioter. När han ser på TV t ex nyheter, debattprogram (iofs vill han helst inte se den typen av program) kan han ofta utbrista att den eller den är en idiot. När han kör bil får han också frekventa utbrott om att folk är idioter. Mina föräldrar är också idioter.

- Han har i tio års tid medicinerat med SSRI-preparat mot depression (har läst att det finns en stark koppling mellan asperger och depression.)

- Han är inte ett dugg intresserad av sex.

- Han tycker att uttryck som "lägga rabarber på" och "få sina fiskar varma" är roliga och kan hålla på och upprepa dem när någon använder dem och exemplifiera hur de skulle fungera om man utförde dem bokstavligt.

- Han har inga vänner. När jag vill bjuda hem mina undrar han varför och tycker inte att det är någon mening med det.

Ja, det blev många punkter. Men jag undrar verkligen över om de här sakerna kan hänga samman med att han har asperger-

Cassandra skrev:Till exempel har han just nu tre tandkrämstuber i badrummet och fem deodoranter tidigare idag städade jag där och slängde en tandkrämstub som var i princip tom och ett par av deodoranterna (vanliga billiga Nivea) som det inte heller var mycket i

Jag har tio deodoranter och inga vänner så det kan indikera på asperger. Övriga punkter som jazz, alkoholism, vara ostrukturerad, våldsam och ha överdrivet många tandkrämstuber ställer jag mig mer tveksam till.

Varje gång jag ser en rubrik med "är det här asperger?" så kollar jag om första inlägget är jättelångt.

Är det långt, så törs jag ge ett preliminärt JAJEMÄNSAN utan att ha läst igenom

Cassandra skrev:(Jag har på amerikanska sidor läst att just jazz är något som personer med asperger föredrar.)

Och jag har läst att vi är dumma i huvudet på nätet.

- Trovärdighet i dessa påståenden?
Nix.. Inget what so ever..

Som med allt annat finns det givetvis undantag, men att musiksmak skulle ha något med asperger att göra.. Naaah.

Hundralappen skrev:

Cassandra skrev:(Jag har på amerikanska sidor läst att just jazz är något som personer med asperger föredrar.)

Och jag har läst att vi är dumma i huvudet på nätet.

- Trovärdighet i dessa påståenden?
Nix.. Inget what so ever..

Som med allt annat finns det givetvis undantag, men att musiksmak skulle ha något med asperger att göra.. Naaah.

Men jag trodde att just det repetitiva och intstrumenettla i experimentell jazz är något som tilltalr aspergare. Jo jag tycker nog att en del av de artiklar jag läst i ämnet har en poäng t ex den här http://www.allaboutjazz.com/php/article ... awfUpxkmcE

LordNelson skrev:

Cassandra skrev:Till exempel har han just nu tre tandkrämstuber i badrummet och fem deodoranter tidigare idag städade jag där och slängde en tandkrämstub som var i princip tom och ett par av deodoranterna (vanliga billiga Nivea) som det inte heller var mycket i

Jag har tio deodoranter och inga vänner så det kan indikera på asperger. Övriga punkter som jazz, alkoholism, vara ostrukturerad, våldsam och ha överdrivet många tandkrämstuber ställer jag mig mer tveksam till.

Hmmm....jag antar att du är ironisk det skulle alltså vara skillnad på att hamstra deodoranter istället för tandkrämstuber som alla måste stå på badrumshyllan.... Men ironi lär ju inte vara ett utmärkande drag för dem med asperger så jag bör kanske tolka dig bokstavligt och det där är precis ett sådant svar min man skulle kunna ge det är skillnad på att samla på sig en mängd t ex halvtomma deodoranter och halvtomma tandkrämstuber, tja för de flesta människor är det inte någon större skillnad, de kan se likheten i resonemanget med för många exemplar av något som man bara använder en av. Det är kanske bästa att jag säger att alla deodoranterna och tandkrämstuberna är av samma sort, men han kan aldrig använda upp någon helt och sedan slänga och att slänga en liten skvätt är slöseri och får ej förekomma, så i badrumslådan ligger ännu fler gamla tandkrämstuber och deodoranter.

I kylskåpet står matrester tills de möglar och jag smyger ut dem i soptunnan själv skulle han aldrig klara att slänga dem. Han kan utan vidare också aga till en gryta på lördagkvällen låta den stå framme på spisen till söndagkväll och då värma upp den och äta den och sedan låta den står kvar på spisen och på tisdagen fråga varför jag inte ätit av den. Han verkar inte förstå att mat inte skall stå framme, men slänga det som blir över verkar omöjligt för honom.

Visst var jag ironisk. Tydligen ska vi knyta känslomässiga band till föremål men att göra det till tomma deo och tandkrämstuber är inte är så konstruktivt. Själv sörjde jag under en period tre bortkastade vindruvor. Men allvarligt hur stort problem är egentligen några extra tuber i badrumsskåpet? Hans oförmåga att förstå hur du känner och att ni verkar ha svårt att kommunicera är kanske besvärligare.

Cassandra skrev:Men jag trodde att just det repetitiva och intstrumenettla i experimentell jazz är något som tilltalr aspergare. Jo jag tycker nog att en del av de artiklar jag läst i ämnet har en poäng t ex den här http://www.allaboutjazz.com/php/article ... awfUpxkmcE

Klart vissa lyssnar på jazz. Men merparten på det här forumet lyssnar mest på rock, pop, punk, hiphop, elektroniskt och industrial enligt vad jag sett genom åren.

Det här låter inte så bra nä. Går igenom allt du sagt:

Rutiner - Japp väldigt viktigt för många Aspergare.

Upprepat betéende/intresse - Japp (huruvida Jazz skulle va överrepresenterat vetti fan)

Göra på sitt sätt och skita i andras önskemål - Japp, Aspergare som inte förstår sig på andras behov är standard. Tänker utifrån hur de själva fungerar och avgör genom det vad som är viktigt eller fjantigt oavsett verklighet. Han behöver inte äta ofta så då blir det alltså fjantigt att behöva det av dig och så lär han fortsätta tycka. Finns inget annat att göra än att ställa dig på tvären och göra på ditt sätt och hoppas på att han anpassar sig eller bara skita i att äta tillsammans. Dumt envisa människor ska inte köra över en utan får bli ensamma istället om de inte lär sig kompromissa. Aspergare eller ej.

Självmedicinering med alkohol eller annat - Mycket vanligt, speciellt bland de som aldrig fått en diagnos eller någon förståelse för sina problem. Med alkoholen kan de vara sig själva en stund och släppa på frustrationer som byggts upp sedan sist vilket inte alltid är så vackert för den utomstående.

Kunnighet i matematik och teknik - Inget måste men vanligt.

Samlande - Kopierar från wikipedia: "Hoarding appears to be more common in people with psychological disorders such as depression, anxiety and attention-deficit hyperactivity disorder. Other factors often associated with hoarding include alcohol dependence as well as paranoid, schizotypal, and avoidant traits. Family histories show strong positive correlations."

Rörig - Brukar ofta gå hand i hand med samlande. Frågan är om samlandet är mer av ett huvudproblem än ev. Asperger.

Duschande - Tre gånger i veckan låter högst normalt. Att du vill bestämma över hans hygien är högst förståeligt att bli arg över. Blir det för sällan kan man annars börja prata om depression.

Bestämma över film/musik - Vanligt Aperger drag det där att man hellre skiter i sällskapet än att ser på en ointressant film. En del lär sig med tiden att de måste kompromissa andra gör det aldrig och då ska de som sagt vara ensamma.

Tycka att folk är idioter - Medan det mest tyder på frustrationer så kan det såklart komma från svårigheter för det sociala livet i och med Asperger

SSRI - Kanske fungerar hans nuvarande preparat inte så bra längre? Det är mycket vanligt med depression hos Asperger.

Lågt sexintresse - Aspergare tycks vara lite antingen eller där men det är alltså vanligt. Kan vara både hans naturliga sätt att vara eller från en depression.

Språkintresse - Japp, vanligt.

Har inga vänner och vill inte träffa dina - Kan vara allt från att han är obekväm i sociala situationer för att han aldrig lyckats speciellt bra med dem, att han helt enkelt inte har energi att upprätthålla några eller för att han alls inte vill ha några fler. Skulle inte trycka på för mycket på detta innan det är klarlagt hur han fungerar.

***

Jag tycker det låter som din man skulle behöva en del hjälp med att hantera sina känslor men att få en envis människa som detta till en doktor kan visa sig totalt omöjligt beroende på hans inställning. Det luktar depression, ilska och frustrationer. Både alkoholen och samlandet kan vara tecken på ohälsa som kan bli värre. Asperger kan definitivt ligga till grund för detta men något i hans livssituation bygger i så fall vidare på det. Att ha Asperger gör inte per automatik att man tycker livet är skit det är på sättet man lever eller att man inte kan leva som man hade haft lust att göra.

Får du han att bli villig att jobba på det hela så en eloge men chansen är stor att han aldrig kommer ändra sig och att du aldrig kommer bli riktigt lycklig. Undersök noga vad som går att göra och överväg sedan om det är värt det.

En tidigare tråd som kan vara av intresse: hjalp-har-min-sambo-as-t6266.html (nu hopslagen med denna tråd)

Fler trådar på temat har min man/svärfar/kollega etc AS finns här: metatrad-t13306.html

Det skulle vara bra om han kunde bli introducerad i att försöka se saker ur andra människors synvinkel, att försöka få honom att inse hur andra ser på honom och att han inte är ensam om att tänka här i världen...

LordNelson skrev:Visst var jag ironisk. Tydligen ska vi knyta känslomässiga band till föremål men att göra det till tomma deo och tandkrämstuber är inte är så konstruktivt. Själv sörjde jag under en period tre bortkastade vindruvor. Men allvarligt hur stort problem är egentligen några extra tuber i badrumsskåpet? Hans oförmåga att förstå hur du känner och att ni verkar ha svårt att kommunicera är kanske besvärligare.

Hm, nej ett par extra grejor i badrummet hade inte varit hela världen....men det är inte bara där...det är krattor med bruttna skaft i garaget...det är gamla kartor som måste sparas ifrån skolresan 1982....det är gamla kläder i drivor....gamla lakan måste tas tillvara för att de kan användas som trasor i garaget....och värst av allt han kan aldrig slänga någon mat! Det kan stå lådor med saker som det växer luddigt mögel på i kylskåpet och jag får smyga ut det i soptunnan när han inte är hemma.

Han kan helt enkelt inte slänga någonting, är detta ett vanligt drag för aspergare?

Ytterligare ett drag hos honom som jag förknippar med hans samlande är att han måste ha gamla släktklenoder framme. Han har mängder av saker från sina föräldrar och morföräldrar som absolut inte får ställas undan.

Det ser runt ut för j*vligt ut hos oss - överbelamrat och helt utan någon estetisk tanke. Men jag har gett upp efter flera års bråkande om att få till en inredning som är lite mer tilltalande och estetisk. Han säger bara att min önskemål är tramsiga och att ingen bor som i inredningstidningar.

En sak som är väldigt konstigt är att han är jätterädda om sina ärvda saker, t ex är han mycket noga med att hans kristallglas inte får diskas i maskin o s v, men mina saker är han inte alls rädd om jag hade ett par ljusstakar i porslin som varit min mormors, de stod ovanpå ett skåp - han snurrade en radioantenn, den där sladd-varianten runt en av dem, när an sedan skulle öppna en skåpslucka så råkade han dra ner den.
Han bad knappt om ursäkt, skulle jag förstöra någon av hans saker blir han vansinnig.

Och apropå skåp och skåpsluckor - ikväll har han lagat mat och köket ser ut som krigszon. Skåpsdörrar står halvöppna och lådor är halvt utdragna och han har satt sig för att se en dokumentär om någon fartygskatastrof. Varför kan människan inte stänga en skåpslucka efter sig eller skjuta in en låda. När jag frågar honom om det så säger han att det är väl inget att bry sig om, det är väl inget att gnälla över.
Men det ser så rörigt och slarvigt ut. Och varenda yta i köket har han smutsat ner under sin matlagning, fläskkarré som han hade marinerat hängde han på "tork" mellan diskhoarna. När jag sa att det ser lite äckligt ut att de hänger där mellan vaskarna precis som en dsiktrasa sa han bara det är inte farlig, sluta gnäll.

Jag har försökt få ta över matlagningen för att jag tycker att hans tillagningssätt är så grisigt och smutsar ner - men han vägrar att äta det jag lagar.

Jag är däremot dödstrött på att sanera köket efter honom varje gång han tillagat något.

Är aspergare rörigare än andra? Har de/ni en annan syn på det här med renlighet, vad som är äckligt o s v?

Alien skrev:En tidigare tråd som kan vara av intresse: hjalp-har-min-sambo-as-t6266.html

Fler trådar på temat har min man/svärfar/kollega etc AS finns här: metatrad-t13306.html

Tack! Det var väldigt intressanta trådar. De väcker en hel del nya frågor och tankar.

Braincandy skrev:Det skulle vara bra om han kunde bli introducerad i att försöka se saker ur andra människors synvinkel, att försöka få honom att inse hur andra ser på honom och att han inte är ensam om att tänka här i världen...

Ja....håller med dig....men hur gör man det med någon som alltid anser sig ha rätt?
Han är dessutom helt ointresserad av andra människor under 8 år så har han endast bjudit hem sin bror och dennes flickvän.

När jag vill bjuda hem någon eller några andra tycker han att det är onödigt. Tidigare har jag bjudigt hem väninnr på fika när han inte varit hemma - men jag orkar inte det längre för vårt hem ser alltid ut som kaos, jag städar men han smutsar ner direkt, lägger sina snuspåsar på vaskkanten, sin smutstvätt lite varstans, låter sina tallrikar och vin och ölglas från helgen stå kvar på soffbordet, låter tre tomma chipsspåsar ligga kvar i soffan....färgen hänger i flagor i taket, men när jag säger att vi borde måla säger han att han är trött och inte vet hur man skall måla på den typ av innertak som vi har och så kommer hans klassiska svar naturligtvis, "Vad kan du göra själv?" Han tycker alltid att det är jag som skall lösa problem men när jag gör det så gnäller han över att jag gör det på fel sätt

Jag är så trött - det känns som ett moment 22.

Jaa du @Cassandra, det kan det väl mycket väl vara, eller 'drag av' som man brukar säga, men vad jag undrar är har han aldrig själv funderat, hur han så att säga har det? Man kan ju undra lite om han har arbete och så, och isåfall hur går det? Låter onekligen som att ni behöver få åtm lite stöd. Hoppas det kan reda upp sig.

Hoarder + Asperger som sagt. Run for your life.