Vart tog lantlollan vägen? Vågar du inte svara på de frågor du fått här? Det ökar ju inte precis din trovärdighet...

Om du inte såg att jag ändrade mitt förra inlägg ca 10 minuter efter att jag postat det, så upprepar jag det sista jag skrev där: I ditt första inlägg skrev du att du bott med tjejen, som den här tråden handlat om, och i ditt svar till mig skrev du att du bara bott granne med killar. Vilket av påståendena var lögn?

Och eftersom du påstår att du vet vem jag är, så är jag givetvis väldigt nyfiken på vem du är. Har vi träffats och pratat med varann? Vågar du stå upp för vem du är, och PM:a mig vad du heter och vilken(/vilka) villa(/villor) du bodde i under tiden jag var där?

Har skummat igenom denna diskussion och kan förstå hur det kan vara.

Gick för ett antal år sedan en kurs på Dalarö Folkhögskola (numera Ågesta Fhs).
Kursen var förlagd till deras filial i Älvsjö, Stockholm.

Kursen var en allmänkurs för ungdomar med AS upp till 30 år. Vi var ca. 8 st i gruppen.
Det jag reagerade på först var att de inte kunde handskas med aspergare som faktiskt har något innanför pannbenet. Men att ta hand om SMÅ barn var de experter på. Men nu var vi inte det. Jag hade två kompisar på kursen och vi höll ihop vilket var bra.
Minns att jag en gång vid lunchen (vi hade med oss lunchlåda) nämnde något jag nyligen fått höra. "Man ska tugga maten minst 17 ggr". Detta gjorde en annan tjej väligt upprörd då hon fick för sig att jag sagt något illa till henne. Personalen kom och skulle reda ut detta vilket inte fungerade då det verkade ha bestämt sig redan innan att det inte skulle bry sig ett dugg om vad jag sa utan bara stå på den andra tjejens sida. Jag blev jätteförbannad.
Detta temperament hade inget med AS att göra utan det var snarare en aggression emot hur de behandlade oss med AS. De skulle lära oss om AS men det var mest lek. En av assistenterna var t.o.m. utbildad fritidsledare.

Men det fanns ändå några av eleverna typ 3 st som var nöjda med stället. Personalen var ju på deras sida om de uppstod konflikter.

Efter denna kurs kunde man gå vidare till nästa kurs, vi kan kalla den "kurs två". Den kurs skulle ge eleverna en chans till praktik som kanske kunde ge arbete (arbetsförmedlingen var med på ett hörn och några siuskonsulenter) Men alla kom inte in på kursen eftersom de ansåg att man inte tog sitt ansvar vad gällde att komma i tid m.m.

En av tjejerna fick iaf veta att hon fick gå nästa kurs och det gjorde mig och min ena kompis på kursen rasande då denna tjej kommit försent ett flertal gången vilket hon och jag inte gjort en enda gång. (spelade ingen roll att vi inte kom in utan snarare varför)
Hon och jag (och några andra) rent av avskydde stället och personalen och hela konceptet. Vi sa till dem att detta är ju rena vuxendagiset. Vi mest lekte hela dagarna (inte med leksaker utan lekar på andra sätt).
Det verkade aldrig som de brydde sig om vad vi tyckte, de bara lallade vidare.

Av någon anledning så fullföljde vi kursen trots alla våra aggressioner.
Men tro inte att vi fick ut något av det. Några av dem fick väl det men de sa aldrig något om vad de tyckte.

Kan fortfarande känna mig hatisk till stället, hela konceptet och deras jävla vuxendagis!

Zirre, din historia visar exakt det jag önskar man ska granska.

Några som säger sig göra en sak men vid minsta motfråga så dumförklarar man istället för deala med sin ogenomtänkthet.

Kanske kan man börja hänvisa till Kvacksalverilagen! när det gäller alla tokerier ställena håller på med?

http://www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19980531.HTM

Det kanske inte är någon så dum idé!

Zirre skrev:Kan fortfarande känna mig hatisk till stället, hela konceptet och deras jävla vuxendagis!

Det förstår jag fullständigt.
Din aversion mot stället ser jag som ett sundhetstecken. Det är inte meningen att vuxna människor ska behandlas som tioåringar, ännu mindre att vuxna människor ska finna sig i det.
Jag tycker det låter som att du råkat ut för ett ställe där personalen vill att aspergare ska vara handikappade och smått hjälplösa. Om de har den inställningen från början är det naturligt att de emotsätter sig tecken på självständighet hos sina elever.
Akta dig får såna ställen i fortsättningen.

Aspkvinna skrev:Zirre, din historia visar exakt det jag önskar man ska granska.

Några som säger sig göra en sak men vid minsta motfråga så dumförklarar man istället för deala med sin ogenomtänkthet.

Kanske kan man börja hänvisa till Kvacksalverilagen! när det gäller alla tokerier ställena håller på med?

http://www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19980531.HTM

Ja det borde du ha rätt i! Kvacksalverilagen är väl tänkt att skydda mot obeprövad och godtycklig vård, och mot folk som bara vill sko sig på patienterna!! Bra uppslag

Jag tror också det ligger massor med mörkertal bakom Zirres starka berättelse, och nycklar till förståelse i den.

Bara en sådan sak som att det tycks vara så egendomligt svårt att få ens forskarna (till att börja med!) att inse diversiteten i den här diagnosen eller börja beakta att även vuxna har den (efter hur många år man har vetat det?), eller börja tänka i livsprocesser som de självfallet skulle göra så fort de inte hade någon diagnos framför ögonen som skymde deras sunda förnuft...

Ja, kvacksalverilagen var verkligen ett bra uppslag det lilla jag kan bedöma!

Vi kanske ska vara korrekta och säga att själva "kvacksalverilagen" är borttagen men ersatt av den här som är mer beskrivande och heltäckande.

http://www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19980531.HTM

Det hela bygger på att det måste vara vetenskapligt beprövad för att få kallas behandling. Men det måste till anmälningar för att man ska i myndighet kunna veta och prova metoden.

Zirre, din story påminner bara alltför mycket av mycket av det jag sett som varit tänkt att vara till hjälp för aspisar eller ADHD-isar eller folk som är annorlunda på nåt annat sätt, må det sen varit på Aspergercenter, vuxen-haben eller BUP. Tyvärr.

USCH!

Det finns ingen hjälp för "aspisar", för det är ingen som har intresse av att hjälpa oss. De vill bara göra oss mer hjälpberoende, eller "muppifiera" oss... Så kan de få känna sig duktiga och klappa oss på huvudet, "lilla aspisen, vi ska hjälpa dig (att förbli liten och hjälplös...)"

Och mår man samtidigt psykiskt dåligt är det ännu värre. Då har man två valmöjligheter: att bli misshandlad av psykiatrin eller att bli misshandlad av "aspivården"... För ingen av de "instanserna" har någon som helst förståelse för nåt som inte är "deras bord"...

När ska folk därute fatta att "runda klossar passar inte i fyrkantiga hål"?

Precis.


Samhället och medborgarna.

Av bilden att döma så verkar det faktiskt som att det finns en eller ett par aspisar som skulle kunna passa på ASP Center...

Jo, och de har ju gjort sin stämma hörd här, de också. Eller han/hon.

Kimmelie skrev:Av bilden att döma så verkar det faktiskt som att det finns en eller ett par aspisar som skulle kunna passa på ASP Center...

En del av oss ja. Kanske.

Och samtidigt var den en genialt enkel illustration till det där lilla problemet de har med att bemöta oss på rätt nivå...

Zombie skrev:

Kimmelie skrev:Av bilden att döma så verkar det faktiskt som att det finns en eller ett par aspisar som skulle kunna passa på ASP Center...

En del av oss ja. Kanske.

Och samtidigt var den en genialt enkel illustration till det där lilla problemet de har med att bemöta oss på rätt nivå...

Knappast en del av oss (dvs här inne på aspergerforum...), men de mer hjälpbehövande/mindre självständiga... (Hur mycket hjälp de egentligen får där, är en annan fråga, men vissa trivs ju tydligen där...)

Men jag tyckte bilden var en sån underbar illustration till mitt inlägg, särskilt som Pemer lyckades leta fram den och posta direkt efter mitt inlägg... (Hoppas jag inte valde fel smiley nu, men när jag såg bilden började jag faktiskt skratta, och blev lite gladare, mitt i allt elände...)

Jag har gjort den sedan förut, montage av två bilder och jag har själv "målat igen" locket på burken, så känslan var liksom "ja, en sådan bild har ju jag" när du skrev så likartat...

De forumiter som är vänner med mig på Facebook har/kan ha sett den i ett av mina fotoalbum där.

Liksom:


"Det är inte alls mycket som skiljer..."

Fast den har jag redan lagt ut i någon tråd här redan när jag gjorde den.

Jag misstänkte nästan att du redan hade den, eller iaf. visste var den fanns, annars skulle du knappast hinna få fram den på 5 minuter...

Den andra bilden, av Rubriks kub, var också kul. Den har inte jag sett förut. Och särskilt din kommentar: "Det är inte alls mycket som skiljer..." (Hur mycket skiljer det förresten på baksidan av kuben? )

"You made my day..." (Var rätt nere när jag satte mig vid datorn, men nu har jag fått skratta lite iaf.)

Det finns säkert många som skulle passa på sådana här ställen som nämnts i den här tråden. Men vad min erfarenhet säger så är det mest sådana personer som har ett lite svårare "as-handikapp".
En del med AS tänker lite smartare än andra med AS. (Så har jag upplevt det iaf) Det är just det som kan vara ett problem för de som jobbar med AS-personer eftersom de mycket väl kan tro att vi med AS inte riktigt kan förstå hur de tänker men nog kan vi det. (Nu behöver det inte vara så här på alla ställen men det är iaf vad jag har fått erfara)
Och inte heller tror de att man ska börja ifrågasätta.

Vad jag vill säga är att vi med AS faktiskt förstår mer än somliga tror, vilket många borde lära sig att hantera och inte bara dra alla över en kam

Jag skulle vilja säga tvärt om, dom med svårare AS ska ha än mer utbildad personal i funktionshindret så det inte blir värre för dom än som är fallet när dom kom!

Aspkvinna skrev:Jag skulle vilja säga tvärt om, dom med svårare AS ska ha än mer utbildad personal i funktionshindret så det inte blir värre för dom än som är fallet när dom kom!

Precis.

(Det är till stor del därför jag reserverar mig för om en vistelse på t.ex. Aspcenter är bra för en ens om man själv upplever det så. Andra anledningar till min skepsis är eventuellt "Stockholmssyndrom" och att man kanske inte vet hur det är att ha det bra.)

Aspkvinna skrev:Jag skulle vilja säga tvärt om, dom med svårare AS ska ha än mer utbildad personal i funktionshindret så det inte blir värre för dom än som är fallet när dom kom!

Det är mycket möjligt att du har rätt men så har jag inte uppfattat det på de ställen jag har varit...

Det är ju det som är felet (ett av dem): att det inte anses behöva varas expert när man ska "vårda" vissa människor, och om något mer expert ju svårare problem de har, utan att inställningen tycks vara "klent förstånd/förstår inte känslor, låga krav på personal".

[edit: eller vem missuppfattar vem här? Väntar få se...]

Zirre skrev:

Aspkvinna skrev:Jag skulle vilja säga tvärt om, dom med svårare AS ska ha än mer utbildad personal i funktionshindret så det inte blir värre för dom än som är fallet när dom kom!

Det är mycket möjligt att du har rätt men så har jag inte uppfattat det på de ställen jag har varit...

Du får gärna berätta HUR du uppfattat det. Jag är ärligt intresserad av din egna tanke.

Men hänger du med mitt resonemang, jag tycker vi som kan ifrågasätta ska göra det och är behandlingsstället/boendet solklar i sin pedagogik och medicinska grund så har man inga problem med att möta dom som kan argumentera.

Stockholmssyndromet som Zombie nämner är helt klart ett fenomen som är världskänt.

Tänk om man skulle kunna få än mer ut av livet om rätt personer stöttade igenom svårigheter.

Zombie skrev:Det är ju det som är felet (ett av dem): att det inte anses behöva varas expert när man ska "vårda" vissa människor, och om något mer expert ju svårare problem de har.

Nej ett träsk av grodor som kvackar även om jag nu bara har träffat ett par in real life men det räcker för stunden. Det gör mig beklämd att man får kalla sig vårdande personal!