sugrövmanövern skrev:Det där med att sluta leta så kommer kärleken kanske funkar av ren slump för folk som är mycket utåtriktade, umgås med mycket folk, är kontaktsökande och har lätt för att få vänner.

Tillhör man inte den kategorin gör man nog bäst i att fortsätta letandet.

Ja, det är ju risken, att det kan vara svårt att hitta någon om man inte umgås med mycket folk.När jag var singel tyckte jag det var en bra ide att hjälpa slumpen lite på traven, t.ex genom att vara med på datingsidor och även i communities/forum. Träffade sedan min älskade i en community.

Det där med att inte leta handlar ju mest om att man inte ska verka desperat, utan avslappnad. Om man lyckas vara det gör det inget om man letar. Men det kan man inte låtsas, man måste vara någorlunda trygg och avslappnad för att ge det intrycket.

Toblerone skrev:

sugrövmanövern skrev:Det där med att sluta leta så kommer kärleken kanske funkar av ren slump för folk som är mycket utåtriktade, umgås med mycket folk, är kontaktsökande och har lätt för att få vänner.

Tillhör man inte den kategorin gör man nog bäst i att fortsätta letandet.

Ja, det är ju risken, att det kan vara svårt att hitta någon om man inte umgås med mycket folk.När jag var singel tyckte jag det var en bra ide att hjälpa slumpen lite på traven, t.ex genom att vara med på datingsidor och även i communities/forum. Träffade sedan min älskade i en community.

Det där med att inte leta handlar ju mest om att man inte ska verka desperat, utan avslappnad. Om man lyckas vara det gör det inget om man letar. Men det kan man inte låtsas, man måste vara någorlunda trygg och avslappnad för att ge det intrycket.

Låter som att det är lite utav (ännu) en balansgång, men inget säger ju heller att jag/man måste kasta sig in i ett sökande heller så jag kan ju personligen försöka känna efter lite först och se om metoden/tillväfagångssättet är något som passar mig. Nu var ju det där inte riktat till mig som du Toblerone skrev, men jag niger av tipset ändå.

Att hitta någon att tycka om är ingenting specifikt för AS eller folk med diagnoser.
Det är ett behov som vissa människor känner starkare än andra.
Vilja bli älskad, att få älska någon som ger det samma tillbaka är en mänsklig önskan.
Sedan tror jag att det kan vara mer eller mindre komplicerat för folk med funktionshinder.
Dock kan det vara minst lika svårt för en NT att hitta kärleken.

AustenAnnie skrev:Utifrån vad jag lärt mig så kan man aldrig bli lycklig tillsammans med en annan person.

Jag har levt i 17 år tillsammans med min ex. och försökte verkligen bli lycklig med kan konstatera att jag inte lyckades.

Dock sen 16 månader tillbaka har jag verkligen blivit lycklig tillsammans med min nuvarande älskling så jag kan inte ta ditt uttalande som något bevis.

Miche skrev:

AustenAnnie skrev:Utifrån vad jag lärt mig så kan man aldrig bli lycklig tillsammans med en annan person.

Jag har levt i 17 år tillsammans med min ex. och försökte verkligen bli lycklig med kan konstatera att jag inte lyckades.

Dock sen 16 månader tillbaka har jag verkligen blivit lycklig tillsammans med min nuvarande älskling så jag kan inte ta ditt uttalande som något bevis.

AustenAnnie skrev:Vilja bli älskad, att få älska någon som ger det samma tillbaka är en mänsklig önskan.

Jag tror tyvärr att du har missförstått, eller så tycker vi bara olika helt enkelt.
Du verkar inte ha läst hela stycket, eller inlägget efter som jag skrev senare.

Vad jag menar är att om du mår dåligt och har det jobbigt i livet så är inte
lösningen att hitta någon att bli ihop med eller tycka om.
Generellt sett alltså.

Sedan så är det ett mänskligt behov för många att bli älskad, älska någon tillbaka. Som respekterar en som man är och som låter en vara en själv, som ger en utrymme att växa och utvecklas och som förstår dig. Det tror jag är något som vi alla hoppas få uppleva.

Att leva tillsammans med någon kan göra att man upplever att livet blir rikare, man upplever mer med någon annan. För många är det nog definierat som lycka att man blir lycklig,
men det beror ju på hur man är som person vad man drömmer om och strävar efter.

Jag har haft tur, jag har hittat personer att tycka om.
tyvärr så har det varit två riktiga nitlotter, troligen för att jag inte visste vad som var ok och inte i förhållanden. Och jag hade tyvärr inga vänner heller som kunde hjälpa mig att förstå vad som var rätt/fel.

Första förhållandet varade i 4 år, tog slut då jag var ca 20 år. Var inte speciellt bra förhållande, det var rätt destruktivt. Han betedde sig såsom alla killar jag träffat påstår att bara tjejer är. Han grät för att få sin vilja fram, med andra ord förde han 'emotionella krig'. Han var även lite fysiskt hårdhänt, om jag hade varit en liten porslins docka så hade jag troligen varit tuktad med slag. Dock är jag väl för grabbig för det och ger igen istället... Dock så gjorde det ju ändå ont, och han behandlade mig som ett föremål man ägde. Taffsade på mig inför mina killkompisar osv... I slutändan var jag så trasig att jag inte kände något, och bara gjorde slut. Skummaste känsla jag har haft, jag var varken arg, ledsen, eller glad.

Andra förhållandet började nästan samtidigt som det gamla tog slut, inget jag är stolt över. Det var med en kille som hade själv diagnos, add och annat lurigt. Var som skönt i början för han förstog mina problem och ansåg inte att ett handikapp var ett påhitt av läkare som ville jävlas. Han sa allt fint och bra, men ljög en hel del.Var också mycket jobbigt för han skyllde ALLT på sitt handikapp som om det vore hans personlighet. han kom på många skumma idéer, en av dom värsta var då han försökte lämpa över mig på min bästa vän genom att fråga om han kunde vara mitt KK då jag tydligen var så SEXUELLT utmattande. Först frågade han mig, och sedan frågade han min bästa vän bakom min rygg. Droppen var dock först då han var otrogen, och ljög massor om det. Så jag gjorde slut, och mer var det inte med det förhållandet annat än att jag sedan fick veta mer om hans väl placerade lögner. Det förhållandet tog ca 2 år? Efteråt då jag gjorde slut 'åt' honom gjorde han tappra försök att vara med tjejen som han var otrogen med men hon var inte intresserad när hon inte hade alkohol i kroppen. En annan sak som jag varit irriterad på, var att han tydligen surat över att jag inte gav honom nog med sex och det var något han hade tänkt göra slut pga. ( detta sades till tjejen han var otrogen med, som samtidigt var med en av mina kompisar så jag fick ju veta allt efter jag gjort slut ) .


Vid det här laget var jag rätt trött, mitt första ex hade också varit på mig efter detta och princip pratat om gröna ängar. Dock visade det sig att han bara ville ha sex, vilket gjorde mig ledsen. trodde att han skulle varit annorlunda då vi inte setts på så pass länge, och tyckte att det var onödigt mycket att ta i att prata om att pendla mellan städerna osv om han nu bara ville ha ett ONS. Min mor tror att han blev rädd, och därav ballade ut.( ska nämna att han inte fick något, eftersom jag kände att det inte var något jag ville göra det första jag gjorde efter 2 års tystnad i princip. Ville först veta 'vem' han var. vilket han visade rätt bra genom hans handlingar )

Efter det så gav jag upp, vem ville ha en nördig tjej som försöker bli nånting med konst? som på toppen av detta hade AS/ADHD? Det måste ju vara en anledning varför jag hade bättre killkompisar än pojkvänner. Det var då jag bestämde, för skoj skull.. att testa nätdejting, har aldrig tagit sådant på allvar och det gjorde jag inte nu heller. Testade först OKcupid, mest för att leka runt med quiz. Dom flesta där var ändå elektriker eller tyngdlyftare, mycket tråkiga personer att prata med helt enkelt. Och dom som jag tyckte var intressante tyckte att jag skulle dra it fanders och sluta trolla ( ja det hände, och det var mycket skumt.. )

Till sist så råkar jag scrolla förbi en annons om ' geek2geek ', och tänkte ' vafan.. om jag ändå hållit på med det andra så.. '. Tog mig säkert två dagar att fylla i allt deras skräp som dom ville veta om en. Bara för att sedan se.. att det skulle kosta mig pengar att kunna kontakta någon annan! enda jag kunde göra var att skicka 'flirts'. typ, pokes, hugs, kisses etc. Skickade iväg två till 2 killar som verkade roliga. Tänkte inte mer på det utan loggade ur, jag kunde ju ändå inte göra något. Sedan fick jag ett mail en dag om att jag fått ett PM, där ena killen skickat ett meddelande.

' Hi, here is my e-mail if you like. I guess you cant answer otherwise
// love '

Sedan ännu ett meddelande, där han förklarar sig att han heter Love och inte signerade med 'love'.

Därifrån blev vi vänner, och sedan träffades vi... och i slutet av veckan blev vi ihop. idag har vi varit ihop i tre år ( 4 i sommar ) och är förlovade. Finns en del knaggligheter men det är sådant som kommer finnas, dock så är det inga psykologiska krig, lögner, ursäkter. Vi bara är och mår bra, och det känns fint. För första gången på länge har jag hittat något som funkar, då resterande tenderar att inte göra det haha.

Så, det känns lite som.. när man minst försöker att hitta någon så kommer det, kärlek kommer inte på inkallning eller genom tvång. Det händer då det händer, och OM det händer är det fruktansvärt härligt. Och jag hoppas nu att jag inte ska behöva hitta någon igen då jag är sjukt glad över karln i mitt liv.

( Och till moderatorerna - ni behöver inte radera namnet. Har lov att skriva det och det roliga försvinner annars )

Too long didnt read?

- Jag har haft skit förhållanden, gav upp smått, hittade en god vän, ska gifta mig med sagda goda vän.

AustenAnnie skrev:

Miche skrev:

AustenAnnie skrev:Utifrån vad jag lärt mig så kan man aldrig bli lycklig tillsammans med en annan person.

Jag har levt i 17 år tillsammans med min ex. och försökte verkligen bli lycklig med kan konstatera att jag inte lyckades.

Dock sen 16 månader tillbaka har jag verkligen blivit lycklig tillsammans med min nuvarande älskling så jag kan inte ta ditt uttalande som något bevis.

AustenAnnie skrev:Vilja bli älskad, att få älska någon som ger det samma tillbaka är en mänsklig önskan.

Jag tror tyvärr att du har missförstått, eller så tycker vi bara olika helt enkelt.

Självklart kan ett förhållande inte lösa alla problem, man måste ta tag i saker själv, det var det jag inte klarade i mitt förra förhållande pga jag inte mådde psykiskt speciellt bra, skillnaden nu är att jag mår psykiskt mycket bättre, delvis pga att jag jobbat med mig själv men den sista pusselbiten gav min nya kärlek, det gjorde en enorm skillnad.