amaranth, vi är många levande bevis på att din beskrivning av aspergare inte stämmer för alla. Man kan tillochmed vara på många viktiga sätt tvärtom mot schablonbilden. Du kan också ta en titt på aspergerkriterierna. Det är OT här, men finns många andra trådar om.

[edit] Hade visst glömt fräscha upp sidan sedan Iridias inlägg. Nå, två röster kanske är trovärdigare än en. [/edit]

kattkvinna skrev:Personlighet är ett komplext område och sällan antingen eller.

Onekligen.

kattkvinna skrev:Nej, det ska absolut inte blandas ihop, men jag har både och.

Samma här.

Efter att ha läst hela tråden är jag rätt säker på att jag förutom aspie också är extrovert hsp:are.

Har inga problem med att snacka med folk eller känna av hur dom reagerar, men kruxet för mej är att jag ibland inte förstår varför dom reagerar så som dom gör. Blir också trött om jag är alltför social alltför länge.
Jag är också väldigt känslig för ljud, kroppskontakt och smaker.
Speciellt min sensoriska överkänslighet mot kroppskontakt har vållat mej stora problem.

Typexempel ett är att en något övervänlig människa som observerar min synskada vill hjälpa mej igenom en tajt passage och hugger tag i armbågen på mej så rycker jag instinktivt undan armen och får uppbringa alla krafter för att inte ryta åt vederbörande att dra någonstans.
Typexempel två är när en för mej sexuellt attraktiv kvinna kramar om mej eller klappar mej på axeln/ryggen i all vänskaplighet utan några som helst sexuella intentioner så blir det ändå en kraftig reaktion hos mej och jag måste dra mej undan en smula.
Som tur är så har jag börjat jobba på dessa reaktioner.

Är också överkänslig mot alkohol, efter en starköl eller två snapsar har jag en skaplig fylla som bara sätter sej på talet och balansen. Minns en gång då jag drack tre starkcider hos en gammal kompis och han fick stödja mej när jag skulle upp och pissa men jag var helt klar över att jag var alkoholpåverkad.
Kan se extreme horror där folk blir styckade levande eller får skallen avblåst av en double barrel shotgun och sitter bara där med ett fånflin, men blir helt knäckt om det är ett smärtfyllt farväl i en vanlig familjefilm.
Det verkar finnas alla varianter på allting här i världen.

Ja det svåra är ju varför och sen vad man ska göra tycker jag. Inte vad de känner. Samt att många förnekar vad jag känner att de känner ibland (vilket jag ibland senare fått vet var för att de inte trodde att det syntes och inte hade lust att prata om den känslan då).

Hej Kostymhippie!

Jag är också överkänslig mot ljud och mot fysisk beröring, men på ett "bakvänt" sätt, så att om någon tar hårt i mig, eller om jag utsätts för höga ljud som explosioner, så reagerar jag inte nämnvärt, medan låga ljud och lätt beröring skapar en enorm smärtreaktion för mig.

Jag gillar förresten slutmeningen i ditt inlägg ovan jättemycket. Får jag spara den i min citatsamling?

Mvh geocache

Kostymhippie skrev:Är också överkänslig mot alkohol, efter en starköl eller två snapsar har jag en skaplig fylla som bara sätter sej på talet och balansen. Minns en gång då jag drack tre starkcider hos en gammal kompis och han fick stödja mej när jag skulle upp och pissa men jag var helt klar över att jag var alkoholpåverkad.

Är det vanligt att vara lättpåverkad när man är överkänslig? Jag lade märke till att självtestet frågade om man reagerar ovanligt starkt på koffein, vilket jag tyckte var lite lustigt.
Själv är jag extremt lättpåverkad av såväl koffein som alkohol och en mer klockrent överkänslig varelse får man leta efter.

Det är väl ganska naturligt att man påverkas lättare om man är känsligare? Jag blir också påverkad av mycket små doser koffein, alkohol eller mediciner.

Men sedan finns det också personer (ofta med NPF) som tål högre doser än normalt eller som reagerar helt tvärtom mot vad man brukar. Det är därför många med ADHD (den hyperaktiva typen) blir lugna av stimulantia medan vanliga människor blir speedade och HSP kan bli superspeedade t o m av kaffe.

Medan andra är blandtyper som är extra känsliga för vissa intryck eller preparat men okänsliga för andra.

@geocache: Självklart får du spara den sista meningen i mitt inlägg, känns bra att höra när någon gillar vad man skriver.

Tack tack så mycket!

Kostymhippie skrev:@geocache: Självklart får du spara den sista meningen i mitt inlägg, känns bra att höra när någon gillar vad man skriver.

Alien skrev:Här finns ett test: http://www.hsperson.com/pages/test.htm

If you answered more than fourteen of the questions as true of yourself, you are probably highly sensitive.

Och det säger de när man tryckt bort testet? Hur ska jag veta hur många jag klickade i? Säkert utformat av NTs.

Jag klickade i alla utom en... Det var lätt att komma ihåg.

Jag gjorde även barntestet för min sons räkning; också han kvalar tveklöst. Och det trots att han är hyperaktiv.

"Herregud, jag har hittat hem," var min tanke när först Iridia, sedan en annan kompis (hoppas det är OK för Iridia att jag kallar henne "kompis") berättade för mig om HSP. Jag har länge funderat på hur jag kan vara så oerhört hudlös och samtidigt aspie. Nu är jag bergsäker på att jag är en HSP. Hör här bara:

* Mina föräldrar fick under hela min barndom höra "ja, X är så överkänslig!" och "ja, hon börjar gråta för minsta lilla!"
* Jag hade svåra ångestattacker redan som fyra-femåring.
* Jag klarade inte av asymmetri, mådde dåligt när folk hade för mycket smycken på sig, etc.
* Jag klarar inte av trasighet och smutsighet, speciellt inte på kläder. Som barn fick minsta lilla fläck eller pyttehål på kläderna mig att bli hysterisk.
* Jag drabbades under hela barn- och ungdomen då och då av hysteriska anfall.
* Jag klarar inte av höga ljud, blev som barn hysterisk om någon blåste i "flärpor" eller smällde ballonger, när "Hesa Fredrik" (övningslarmet) gick, osv. Måste ha öronproppar när folk skjuter upp fyrverkerier och när jag går på konsert, etc. Mår fysiskt dåligt av tung, snabb BPM och distade gitarrer.
* Jag kan bli helt betagen av en färgnyans, en byggnad eller liknande, bara sitta och stirra utan att kunna se mig mätt.
* Jag har alltid blivit livrädd när folk blivit arga, ledsna eller uppfört sig allmänt "maniskt". Det gör ont ända in i själen på mig. Likadant klarar jag inte av berättelser där folk blir sjuka eller gör sig illa. Det väcker någon sorts ångest hos mig. Blod och operationer skrämmer mig inte, det är folks smärta som väcker obehag. Det behöver inte alls handla om att jag känner allför stor sympati, snarare om att jag känner att något i ordningen har rubbats...tja, jag kan inte riktigt beskriva det.
* Jag är otroligt lättrörd och kan tokböla mig igenom en Disney-film.
* Saker som andra glömmer på nolltid kan jag må dåligt av i decennier efteråt.
* Jag kan bli fullständigt knäpp, få rent transcendentala upplevelser av musik.
* När jag såg The Phantom of the Opera blev jag så berörd att det ledde till en livslång (?) förälskelse.
* När jag upptäckte Frida Kahlo och hennes verk, berörde hon mig närmast fysiskt med sin smärta och sin intensitet.
* Jag får lyckokänslor av kaffe och huvudvärk om jag inte dricker det.
Osv, osv...

Ja, visst är det underbart?! Själv är jag den lite besvärliga kombinationen av HSP och High Sensation Seeker - designad för ångest och olycka, alternativt anpassad för en bättre värld. Men att lära sig om hur man fungerar gör ju så oerhört mycket.

Thurizas skrev:Här har ni ett test om HSP.

http://www.hsperson.se/media/58bf36c35a50784dffff82f07f000101.pdf

Över 12 skall kunna vara ett tecken på HSP.

5 poäng, inte HSP då.

Tog upp det faktum att jag tänker mig att extrem känslighet kan likställas med en viss form av AS, med min psykologkontakt. D v s att sensorisk överkänslighet grovt sett kan skapa samma problematik som AS, eller vad som nu är vad (hönan och ägget osv) och hon sa att all forskning kring både AS och HSP ju är i sin linda och att det måste forskas mer, samtidigt höll hon med mig och menade att visst kan det vara så.

Jag är nog för aspig för att ta några test alls. Fastnar i grubbel: hur är man när man är överväldigad (overwhelmed). Svarade lite på måfå och fick 13 poäng. Inte HSP då. Nej, jag ser mig inte som särskilt känslig. Möjligen stresskänslig, men det kan ju vara förvärvat.

Det blev nästan full pott för mig. Och även min son kvalificerar sig som en HSP. Detta väcker ju en del tankar och funderingar.

Vissa av de typiska egenskaperna för HSP är nästan direkt motsats till AS-drag vilket gör det hela lite förvirrande.

Jag har till exempel märkt att jag tar väldigt lång tid på mig att ta in någonting. Det är för att jag känner så mycket på en gång och jag blir då perplex och kan inte reagera. Detta uppfattas som att jag är känslolös, vilket är helt fel. Visst, jag är ofta långsam i sociala sammanhang, men får jag lite tid att smälta så kan jag läsa folk lika bra som någon annan. Har dessutom alltid stängt in mina känslor eftersom jag upplevt det så jobbigt att få känslostormar över mig.

Syrenlila skrev:Det blev nästan full pott för mig. Och även min son kvalificerar sig som en HSP. Detta väcker ju en del tankar och funderingar.

Vissa av de typiska egenskaperna för HSP är nästan direkt motsats till AS-drag vilket gör det hela lite förvirrande.

Jag har till exempel märkt att jag tar väldigt lång tid på mig att ta in någonting. Det är för att jag känner så mycket på en gång och jag blir då perplex och kan inte reagera. Detta uppfattas som att jag är känslolös, vilket är helt fel. Visst, jag är ofta långsam i sociala sammanhang, men får jag lite tid att smälta så kan jag läsa folk lika bra som någon annan. Har dessutom alltid stängt in mina känslor eftersom jag upplevt det så jobbigt att få känslostormar över mig.

Sån är jag också, har alltid stängt av för att det blir för mycket.

Men på vilket sätt skulle det vara tvärtom mot AS?
Det är ju just det som är AS, att ha känslor men inte kunna visa dem.

Läser du folk på samma sätt som andra? Jag läser folk med min HSP, jag känner om de mår bra eller dåligt. NT ser med ögonen, jag känner med HSP-sinnet.

HSP-sinnet!

Får jag sprida det uttrycket vidare? "Nä, det är inte ESP, det är HSP!"

Iridia skrev:HSP-sinnet!

Får jag sprida det uttrycket vidare? "Nä, det är inte ESP, det är HSP!"

Yay... jag har hittat på ett nytt ord

Flia skrev:
Sån är jag också, har alltid stängt av för att det blir för mycket.

Men på vilket sätt skulle det vara tvärtom mot AS?
Det är ju just det som är AS, att ha känslor men inte kunna visa dem.

Läser du folk på samma sätt som andra? Jag läser folk med min HSP, jag känner om de mår bra eller dåligt. NT ser med ögonen, jag känner med HSP-sinnet.

En aspergare är ju dålig på att förstå folks intentioner eller känslolägen. Men det är ju en HSP-specialité!

Jag har aldrig tänkt att det skulle vara någon skillnad på hur jag läser av folk jämfört med andra icke aspergare. Det enda är väl att det tar lite längre tid för mig att sätta ord på känslorna. Men jag läser väl av på samma sätt som andra, dvs genom att först ta in information via syn, hörsel etc och sen bearbeta informationen med "känslosinnet".

Jag menar, aspergare ska ju inte ha något känslosinne och förstå sådant som inte uttalas i ord.

Syrenlila skrev:Jag menar, aspergare ska ju inte ha något känslosinne och förstå sådant som inte uttalas i ord.

Det där är en myt. Ja det finns individer som inte känner några känslor men sen finns det individer som är åt andra hållet. Känner för mycket istället.

kullan skrev:

Syrenlila skrev:Jag menar, aspergare ska ju inte ha något känslosinne och förstå sådant som inte uttalas i ord.

Det där är en myt. Ja det finns individer som inte känner några känslor men sen finns det individer som är åt andra hållet. Känner för mycket istället.

Att inte känna känslor är INTE ett Aspergerkriterium
Kriteriet är att inte kunna visa känslor (om det är mer får nån annan säga).= kognitiv empati
Och det gäller absolut inte alla med Asperger, det är bara ett av kriterierna.

Inte att inte känna känslor, men att inte kunna tolka känslorna.