Jag har inga barn pga. alla tänkbara anledningar. En av fasorna är just det här med skrik, bråk och starka känslor som man inte vet hur man ska hantera och mår bara dåligt tillsammans med barnet. Läste tråden för att jag inte hade nåt bättre för mig och fick en idé som jag hoppas kan vara till hjälp.

Lättare att förebygga än att bota och jag skulle mer tänka vad kan jag göra för att inte det ska uppstå sådan drama i vissa situationer, snarare än vad ska jag göra när situationerna redan uppstått. Spontant tror jag du skulle få en mer tillfreds tjej om du inte gav henne så mkt valmöjligheter. Här är ett äpple, du får äta det nu. Vill du inte ha äpplet, ok då tar jag bort den. Klart. Antingen äts det eller inte. Gör det enkelt. Klara besked, klara riktlinjer, inte så mkt valmöjligheter, för det verkar ge stark obeslutsamhet. Har jag fel så gissade jag fel, men kanske värt att tänka på.

Jag vet att det finns hjälp att få när man har problem, jag har sett kurser utannonseras. Jag önskar mina föräldrar hade sökt hjälp utifrån istället för att köra sitt dysfunktionella race med tomma hot hela min uppväxt.

Nej jag lägger inte ner sidan pga din kommentar och att du verkar totalt tycka mina råd är värdelösa... Däremot lägger jag ner sidan för att jag redan blivit påhoppad som värdelös morsa för att min bitterhet skulle vara skadlig för mitt barn. Jovisst du! Skrivet av en humorbefriad skåning dessutom. Jag lägger ner för att det tar mer energi av mig än den ger tillbaks. Dvs inget jag hittills läst har lärt mig ngt nytt och så har jag märkt att ingen är särskilt pigg på att träffas IRL. Det är egentligen en själsfrände jag är ute efter somjag kan lapa info ifrån och som jag kan lära nåt också.

Ett ömsesidigt frotterande, med andra ord. Jaghade hoppats på att ett forum för aspisar skulle innehålla mer hjärna dvs mer aktaspäckad och mindre av det känslomässiga käbblet man annars jämt råkar ut för på nätet. Detta ständiga dravlet och ointressanta åsikter folk så glatt gärna sprider likt svampsporer i vinden. Jag skriver om min tillvaro, naket och klär det i ord som speglar min frustration. Mina ord som är mina och ingen annans. Jag skriver inte för att ngn annan ska analysera mig. Jag skriver för att javafaan skriver jag för? Det är just det. Det är helt meningslöst att skriva och jag sökte efter en mening. Men det finns ingen mening med livet. Då vet vi det. Igen. Bla bla bla. Det här har jag gjort förut. zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Jag tycker stålhenriks inställning till det där med barn är både uppfriskande och synnerligen vettig.
Tack det var kul att läsa om någon som myser med sitt barn . Jag hade nog ungefär samma inställning som du när min dotter var liten.

Sen att hon sysselsatte sig själv i sandlådan vid 6 på morgonen hade nog mest att göra med att hon var rätt autistisk och egentligen väldigt sällan tyckte det var kul att leka med barn, dom skrek och bråkade, enligt henne.