Hej säger Frode
11 inlägg
• Sida 1 av 1
Hej säger Frode
Jag har tittat in här lite då och då under något år eller så. Jag trodde att jag hade presenterat mig men såg på mitt första kanske inte helt lysande förstainlägg att det var inlägg nummer ett.
Jag är alltså 39 år, jag är gift och har ett barn, en son på 5 år. Jag fick även med 2 bonustjejer som nu är tonåringar, den ena med Tourettes. Jag ska inte ljuga och säga att allt är underbart, de är förjävliga, det är verkligen mitt barn och hennes ungar.... det är nu ni ska se ordet ungar inringat i eld och med en jävul huggandes med en eldgaffel mot er Jag älskar dem på mitt sätt och håller inte med om uppfostran och kniper och säger oftast ingenting för att undvika konflikter med fru och tonåringar.
Jag har alltid tyckt att det är något speciellt med mig, att jag är lite bättre an andra. Jag vet att om jag varit ombord på Estonia så hade jag inte bara överlevt, jag hade även räddat en massa människor. Hade jag varit i en brinnande byggnad så hade jag tagit mig ut oskadd m.m. samtidigt så vet jag att jag antagligen skulle vara den mest troliga att dö då jag antagligen inte skulle ta för mig och skulle se till att andra kom före mig.
Min fru är en social tjej som var van vid att alltid ha vänner runt omkring sig, jag går gärna och leker med barnen, hunden när hennes vänner är här, de pratar bara om gamla pojkvänner och bekymmer som de själva kan fixa ändå. Nu kommer det inte så mycket folk hit längre och min fru tycker att det är för att jag är så jävla tråkig.
Jag blev av med en av mina två vänner då jag fick cancer och han inte kunde hantera att jag fick mitt stöd från min fru i stället för honom. Jag är som jag är och varken kan eller vill ta upp kontakten igen. Den andra vännens fru såg nästan till att jag blev av med den vännen också då hon inför min fru sa att jaja Frode är som han är det vet ni ju alla.
Det här var för 5-6 år sen och jag fattade att alla tycker inte att jag är så jävla underbar som jag tycker att alla ska tycka att jag är. Jag var alltså 34-35 år innan jag fattade att jag inte var perfekt och bättre än alla andra.
Nu är jag helt kass på att berätta vad jag egentligen vill och det kanske inte har något med Asperger att göra även om jag gärna tror det.
Vad jag egentligen bara vill säga är HEJ!!!
Jag är alltså 39 år, jag är gift och har ett barn, en son på 5 år. Jag fick även med 2 bonustjejer som nu är tonåringar, den ena med Tourettes. Jag ska inte ljuga och säga att allt är underbart, de är förjävliga, det är verkligen mitt barn och hennes ungar.... det är nu ni ska se ordet ungar inringat i eld och med en jävul huggandes med en eldgaffel mot er Jag älskar dem på mitt sätt och håller inte med om uppfostran och kniper och säger oftast ingenting för att undvika konflikter med fru och tonåringar.
Jag har alltid tyckt att det är något speciellt med mig, att jag är lite bättre an andra. Jag vet att om jag varit ombord på Estonia så hade jag inte bara överlevt, jag hade även räddat en massa människor. Hade jag varit i en brinnande byggnad så hade jag tagit mig ut oskadd m.m. samtidigt så vet jag att jag antagligen skulle vara den mest troliga att dö då jag antagligen inte skulle ta för mig och skulle se till att andra kom före mig.
Min fru är en social tjej som var van vid att alltid ha vänner runt omkring sig, jag går gärna och leker med barnen, hunden när hennes vänner är här, de pratar bara om gamla pojkvänner och bekymmer som de själva kan fixa ändå. Nu kommer det inte så mycket folk hit längre och min fru tycker att det är för att jag är så jävla tråkig.
Jag blev av med en av mina två vänner då jag fick cancer och han inte kunde hantera att jag fick mitt stöd från min fru i stället för honom. Jag är som jag är och varken kan eller vill ta upp kontakten igen. Den andra vännens fru såg nästan till att jag blev av med den vännen också då hon inför min fru sa att jaja Frode är som han är det vet ni ju alla.
Det här var för 5-6 år sen och jag fattade att alla tycker inte att jag är så jävla underbar som jag tycker att alla ska tycka att jag är. Jag var alltså 34-35 år innan jag fattade att jag inte var perfekt och bättre än alla andra.
Nu är jag helt kass på att berätta vad jag egentligen vill och det kanske inte har något med Asperger att göra även om jag gärna tror det.
Vad jag egentligen bara vill säga är HEJ!!!
Senast redigerad av frode 2011-05-04 20:58:20, redigerad totalt 1 gång.
atoms
Hej.
TK
Hej, helt rätt och när man läser klistrade trådar här på forat om att det man egentligen vill berätta, olika reflektioner om sig själv som man tror att man ska få klara svar på så kommer det antagligen inte bli läst för att man har för mycket att skriva så ingen orkar läsa ändå.
Hej.
TK
Hej, helt rätt och när man läser klistrade trådar här på forat om att det man egentligen vill berätta, olika reflektioner om sig själv som man tror att man ska få klara svar på så kommer det antagligen inte bli läst för att man har för mycket att skriva så ingen orkar läsa ändå.
Senast redigerad av frode 2011-05-04 20:58:20, redigerad totalt 1 gång.
Hej och välkommen!
Hälsningar
Lilla Gumman
Hälsningar
Lilla Gumman
Senast redigerad av Lilla Gumman 2011-05-04 20:58:26, redigerad totalt 1 gång.
- Lilla Gumman
- Inlägg: 5451
- Anslöt: 2007-08-01
- Ort: Ludvika
Återgå till Att leva som Aspergare