Hallå. Har surfat runt på detta forum ett tag nu. Tänkte göra ett inlägg o säga hej till alla.
Det är så att jag tror själv att jag har aspies..har inte genomgått någon utredning..än.
Jag har känt mej annorlunda elr. som ett ufo hela mitt liv. Det började väl på dagis..fick oftast vara för mej själv, ingen ville vara med mej, o ärligt talat så vet jag inte än idag varför!
Kommer i håg när jag gick i 1;an, har alltid haft svårt för matte..det går liksom inte in, jag får ont i knoppen istället..men i vilket fall som helst så hade vi en fröken då som tyckte att jag var en nolla i skolan som inte fattat nåt o speciellt inte matte..hon hade tydligen ringt hem också och beklagat sej..minns inte om jag fick stödmatte efter det..det är liksom en dimma alltihop. Jag tycker inte om att läsa, ser liksom inte texten..huvet är nånannastan medans ögonen läser in nåt svart på vitt papper..Jag har alltid haft det lättare med bilder. Om jag vill uttrycka mej på nåt sätt som jag tycker är komplicerat att förklara så ritar jag en bild o hoppas att den jag ska visa den för hajar vad jag menar.
Likaså låg-, mellan-, högstadiet..det var precis som att jag levde i min egen värld. 1 enda komips hade jag o vi umgås än idag fast inte så ofta.
Och med det vill jag väl säga att jag inte har några vänner, alls. Det finns liksom ingen som tänker eller fungerar som jag..

Jag har varit ute på nätet o läst om aspiesar och känner så väldigt väl igen mej.

Det var skönt när skolan tog slut, då fick man vara för sej själv, igen, men jag saknade rutinerna.

Nåväl, när jag var liten så lekte jag mycket för mej själv..jag har en äldre syrra, hon hade många kompisar o dom kompisarna jag hade snodde hon också. Min allra bästa vän var min hund, en brun collie. Det var liksom hon o jag.

Jag har alltid varit godtrogen o naiv..trott allt gott om alla, därav mina tråkiga förhållande där jag fått både stryk och skäll och inte kunnat säga emot för jag har inte vetat hur..det har bara blivit ett himla trassel av allt. just nu är jag sambo..jag vet inte om han trivs med mej..han tycker att jag är känslokall o har stirrig blick, jag tycker inte om att kramas.. Han har genomgått en adhd utredning, pga sina utbrott..han skriker o gapar, slår sönder saker osv..Hans utredning är snart klar..han får förmodligen medicin och terapi..jag tycker att han är en energitjuv, men det har jag inte sagt.Han är en riktig pratkvarn... Mina stackars öron!!

Jag har känslig hörsel. Känslig för höga ljud.
Musik för mej är som medicin..fel musik gör mej vansinnig o illamående..

jag kan inte heller ha på mej vissa klädesplagg det mår jag också dåligt av..

Jag tror inte att jag passar ihop med nån, vill helst vara själv..jag har 2 barn (ungdomar) 18/16 år det fungerar bra men det var jobbigt när dom var små.

Ofta så vandrar mina tankar iväg på nåt helt annat. T ex när jag kör bil elr. är på jobbet elr. i affären. Kommer på mej själv. Jag tycker att stora folksamlingar är jobbiga och speciellt om man ska redovisa nåt, det tar stopp. Det funkar inte för mej.

Måste ha listor och scheman för att få nåt gjort. Nåt får jag väl gjort ändå men det går mycket lättare när det är nerskrivet.

Mitt arbete:det bästa jag vet är att jobba ensam. Efter rutiner. Jag har inte riktigt hittat jobbet som funkar för mej, än..Det bästa jobbet jag hade var när jag jobbade som chaufför..men det var väldigt stressigt.

Det var inte meningen att det skulle bli såhär mycket text..men mycket är det som snurrar i huvudet. Hoppas ni inte tycker att min lilla berättelse blev alltför snurrig..

Tycker om att vara för mej själv, i min egen värld..för där kan jag vara för mej själv, med mej själv och mej själv.

Och när man hittat nåt där man känner sej hemma så..

Förresten så gjorde jag ett test här på nätet igår, av 200 frågor lutar 144 på att jag har aspies. Jag måste säga att det känns skönt att äntligen börja hitta ett "fack" där jag passar in.
Livet har alltid varit en gåta för mej..jag tror att jag har hittat rätt nu
Från att vara ett ufo så finns det min typ av människa också

Hej och välkommen!

För jag fråga, vad gör du annars på dagarna? Arbetar/Pluggar/...?

Välkommen hit!
När jag läser det du har skrivit här så verkar det inte osannolikt att du kan ha asperger.
Jag tycker du skall försöka få komma på en utredning så du kan få klarhet om vem du är.

Får jag fråga hur gammal du är?

Tack för era svar..
Jag är 40 åroch jobbar som begravningsenterpenör.
I 9 år har jag jobbat "bakom kulisserna" alltså inte med kundmottagning. 1 år har jag varit kundmottagare, det känns inte riktig ok.

Tvilling99, varför tycker du inte att jag passar in??
Och jag som tyckte att det kändes som att komma hem..jaha, då får jag väl söka vidare!?

hemulen skrev:Tvilling99, varför tycker du inte att jag passar in??
Och jag som tyckte att det kändes som att komma hem..jaha, då får jag väl söka vidare!?

Läs om, läs rätt. Han menade precis tvärtom.

Välkommen ska du vara förresten!

Jaa *skäms* hmm..jag läste fel, förlåt ..usch vad ledsen jag blev..läste nu en gång till...hmmm..ja, jag snubblar ju på bokstäverna ibland.
Nu såg jag vad det stod..

Tack! Jag kommer att trivas här hos er

Välkommen!

Nu är jag lite OT menmen..
Begravningsenterpenör, är det ett bra jobb? Vad gör man? Vad behövs för utbildning? Du får jätte gärna skicka ett pm om det till mig, då skulle jag bli överlycklig!
Vet nämligen inte vad jag vill bli när jag blir stor

Bakom kulisserna? Vad menar du med det? Vad gör man då?

Tack för era inlägg

Begravningsnisse..jo..jag kan ta det i stora drag här..

Det är ett jättebra jobb, om man trivs.. tyvärr så har jag blivit uppsagd pga arbetsbrist o jobbar min sista dag 30/11.

"Bakom kulisserna"..jag kör begravningsbilen, hämtar avlidna både hemma och på bårhus..kistlägger..sveper=klär dom..stänger locket...kör dom dit dom ska begravas (ha begravningsakten)...kör till krematoriet.
Utbildning sker inom företaget.

Efter det här så tror jag att jag ska förflytta mej till sjukhusets bårhus (ett tyst o lugnt arbete)..hoppas bara att jag får hjälp från af..

hemulen skrev:Det är ett jättebra jobb, om man trivs.. tyvärr så har jag blivit uppsagd pga arbetsbrist o jobbar min sista dag 30/11.

Ajdå, tråkigt att höra!

hemulen skrev:Efter det här så tror jag att jag ska förflytta mej till sjukhusets bårhus (ett tyst o lugnt arbete)..hoppas bara att jag får hjälp från af..

Hoppas det grejar sig med AF och jobbet!

Tack för alla välkomsthälsningar också

Ja, barracuber, det hoppas jag också.
Jag ska försöka tjata på af..hoppas på en praktikplats åtminstone...att dom kan hjälpa mej med en praktik!!

Välkommen!

Tack atoms

Välkommen hemulen!

Välkommen från mig med! Sympatiskt nick.

Tyvärr har jag också lite svårt att läsa långa texter så jag fick ta det i etapper... känner igen mig i en del. Var också väldigt godtrogen när jag var yngre och har stått ut med bra mycket skit. Huga för folksamlingar, pratkvarnar och oljud!

Välkommen!

Det suger att bli uppsagd pga arbetsbrist! Blev uppsagd vid en omorganisation.

Hej och välkommen!!

Begravningsentreprenör kom upp bland yrken jag kunde passa för en gång när jag gjorde något slags tester på Arbetsförmedlingen, så jag har funderat på det till och från ibland sedan dess.

Tråkigt att du är uppsagd!

Tack alla för era välkomst hälsningar.

Pemer: ja, begravningsbrancshen (säkert felstavat) är helt ok att jobba på/i. Yrket är udda och vi likaså

Jag har trivts otroligt bra!

Kolla med af om dom inte kan hjälpa dej med en praktikplats

Ja uppsägningen var ingen höjdare..men min nuvarande arbetsgivare är inte heller nån höjdare så det är väl att välja mellan pest eller kolera!