Tycker det här NT-hatet börjar bli lite väl dumt.

Jag kan väl lika gärna framföra mina spontana tankar kring frågan "hur mår du?" när jag ändå sitter här och inte kan sova.

Kommer frågan från någon man inte känner så väl är det bara utfyllnad, dom förväntar sig inte ett ärligt svar och vill inte ha ett ärligt svar om man mår dåligt. Frågan är i detta fallet bara till för att få samtalet att vara lite längre.

Kommer frågan från någon som man känner väl finns fortfarande möjligheten att dom varken förväntar sig eller vill ha ett ärligt svar.
Men dom flesta riktiga kompisar verkar hellre avstå från att fråga om dom inte vill ha eller förväntar sig ett ärligt svar.
Så om någon man känner lite bättre än den vanliga ytliga vänskapen man har med gamla klasskamrater man tappat kontakten med ställer frågan tycker jag det är rimligt att förvänta sig att dom faktiskt vill veta hur man mår.

Men om det är som med Bror Duktigs far så att man behöver en halvtimme för att tröska igenom är det nog artigt att förvarna kompisen först.

"Jo tack" är ett bra svar. Ställer aldrig motfrågan. Frågar man om dumma saker får man skylla sig själv. Har jag däremot något specifikt att prata med personen om så försöker jag överstöka "hälsningsgrejen" så snabbt som möjligt för att komma vidare till det väsentliga.

rdos skrev:"Jo tack" är ett bra svar..

Vad betyder det då?

När jag har sagt "som vanligt" så har det tolkats som "dåligt", därför undrar jag.

Bror Duktig skrev:

rdos skrev:"Jo tack" är ett bra svar..

Vad betyder det då?

När jag har sagt "som vanligt" så har det tolkats som "dåligt", därför undrar jag.

Det betyder att det nog är tillräckligt okej för att den som frågar inte behöver oroa sig utan man kan prata vidare och att man dessutom tackar för man har
har fått svar. Ett mycket bra svar men möjligtvis i vissa sammanhang inte betraktat som artigt eftersom det inte inkluderar någon motfråga och heller inte ger personen någon information.

Kan därför med fördel kompletteras med lämplig informationssnutt typ, jo tack jag har just gått en runda med hunden. (Intetsägande men får personen ifråga att byta fokus.) Eller ett jo tack, hur är det själv?

Varför komlicera till det och inte bara ta det för vad det är, fraser de flesta människor säger till varandra över hela jordklotet. Det torde vara klart vilka vänner som är äligt intresserade om hur man verkligen mår.

Varken mer eller mindre. Har svårt att lägga ner energi på att bli så upphetsad av såna här saker när det finns betydligt värre saker i livet att må dåligt av. Känns mer som en princip att hålla fast vid som någon slags trots.

Aspkvinna skrev:Varför komlicera till det och inte bara ta det för vad det är, fraser de flesta människor säger till varandra över hela jordklotet. Det torde vara klart vilka vänner som är äligt intresserade om hur man verkligen mår.

Varken mer eller mindre. Har svårt att lägga ner energi på att bli så upphetsad av såna här saker när det finns betydligt värre saker i livet att må dåligt av. Känns mer som en princip att hålla fast vid som någon slags trots.

För mig är det ett problem.
Och jag vet inte om folk är intresserade eller ej, om det inte är mamma eller liknande.
Jag har även haft problem hos läkare när de frågar hur jag mår eller "hur det är", och svarat fel (alltså inte fattat riktigt vad de undrar, hälsningsfras eller fråga om sjukdom). Det har ju ställt till en del problem.

Aspkvinna skrev:Varför komlicera till det och inte bara ta det för vad det är, fraser de flesta människor säger till varandra över hela jordklotet. Det torde vara klart vilka vänner som är äligt intresserade om hur man verkligen mår.

Varken mer eller mindre. Har svårt att lägga ner energi på att bli så upphetsad av såna här saker när det finns betydligt värre saker i livet att må dåligt av. Känns mer som en princip att hålla fast vid som någon slags trots.

Jo men om det uppstår bråk pga att man inte klarar av att säga gormorgon då är det ett ganska stort problem. Men visst det finns ju värre saker. För oss som har dessa problem, kan det väl vara intressant att få skriva av sig här.Du behöver väl inte lägga din energi på allt som skrivs här eller? (Inget spydigt menat, bara ett konstaterande). Man behöver inte vara engagerad i allt som skrivs här på forumet eller?

Bror Duktig skrev:För mig är det ett problem.
Och jag vet inte om folk är intresserade eller ej, om det inte är mamma eller liknande.
Jag har även haft problem hos läkare när de frågar hur jag mår eller "hur det är", och svarat fel (alltså inte fattat riktigt vad de undrar, hälsningsfras eller fråga om sjukdom). Det har ju ställt till en del problem.

Jo men i din logik så förstår du ju att läkaren är intresserad av allt för att ställa diagnosen rätt.

Andra kan man fråga om dom vill veta en längre eller kortare version.

Glimma skrev:Jo men om det uppstår bråk pga att man inte klarar av att säga gormorgon då är det ett ganska stort problem. Men visst det finns ju värre saker. För oss som har dessa problem, kan det väl vara intressant att få skriva av sig här.Du behöver väl inte lägga din energi på allt som skrivs här eller? (Inget spydigt menat, bara ett konstaterande). Man behöver inte vara engagerad i allt som skrivs här på forumet eller?

Ibland får man välja, ha bråk få rätt att låta bli att säga godmorgon eller välja att säga godmorgon och det är lugnt. Men din mamma hade ju förstått nu och är det andra så får du ju förklara för ingen kan gissa hur du känner.

Jag lägger min energi där jag känner att jag vill lägga den och den här kändes som jag ville säga emot i.

Aspkvinna skrev:Jo men i din logik så förstår du ju att läkaren är intresserad av allt för att ställa diagnosen rätt.

Teoretiskt kanske, men inte när jag är där.
Numer brukar jag fråga läkaren vad den menar.
Läkare frågar ibland "hur är det" flera gånger, och undrar olika saker. Ibland är det bara en hälsningsgrej.

Jag har inte dålig logisk förmåga och inte lågt IQ, men har ändå problem med detta.
Däremot så har jag lärt mig en hel del detaljer i kroppsspråk (genom böcker och "analyser"), som gör att jag vid vissa beteenden mycket snabbt kan avgöra vad en person kommer att göra. Speciellt om jag iakttar och inte ska delta själv.

Bror Duktig skrev:Jag har inte dålig logisk förmåga och inte lågt IQ, men har ändå problem med detta.
Däremot så har jag lärt mig en hel del detaljer i kroppsspråk (genom böcker och "analyser"), som gör att jag vid vissa beteenden mycket snabbt kan avgöra vad en person kommer att göra. Speciellt om jag iakttar och inte ska delta själv.

Så är min erfarehet också och jag har inte kopplat ihop detta med IQ utan ren känslomässig utvecklingsfas att känna att man klarar av att vara i livet med andra. Nästa steg kan ju vara att känna tillit till att det du lärt dig räcker, att tillåta sig själv att slappna av och känna lugn istället för bevakningssystemet på varje gång för man "måste göra rätt".

Det krävs naturligtvis träning men ibland också en attitydförändling till sig själv att man kan inte vara perfekt.

Bjäbbmonstret skrev:Eller ett jo tack, hur är det själv?

Det är lustigt med den där motfrågan. Tror att jag förstod att det var så man borde göra redan som barn, men det funkar bara inte. Jag har lärt in en hel massa "standardsvar" på olika frågeställningar som är i det närmaste automatiska numera, men just det där verkar inte gå att lära in. Kanske för att det inte är ett standardsvar, utan en intetsägande motfråga?

Bjäbbmonstret skrev:[

Det betyder att det nog är tillräckligt okej för att den som frågar inte behöver oroa sig utan man kan prata vidare och att man dessutom tackar för man har
har fått svar.

Att man dessutom tackar för att man har fätt frågan skulle det vara...

Telefonsamtal:

Jag: "Hej, jag ville bara höra när du kan komma med traktorn och fixa min uppfart."

Han: "Hej, hur mår du?" säger man först.

Jag: "Jasså, 'gör man'? Jaha... eh... hur mår du?"

Han: "Bra tack. Hur är det själv?"

Jag: "Jo, eh.. bra. När kan du komma med traktorn?"

Om jag ringer till en vän så vill jag förstås veta hur personen mår och då lär jag fråga också. Men nu var detta bara en bekant och det var främst traktorn jag var intresserad av. Insåg inte att man ändå behöver skapa kontakt först innan man får fråga det man ville veta (om det inte är en helt opersonlig myndighet el dyl, då ska man bara säga sitt namn och sitt ärende). Knepigt det där.

Inger skrev:Telefonsamtal:

Jag: "Hej, jag ville bara höra när du kan komma med traktorn och fixa min uppfart."

Han: "Hej, hur mår du?" säger man först.

Jag: "Jasså, 'gör man'? Jaha... eh... hur mår du?"

Han: "Bra tack. Hur är det själv?"

Jag: "Jo, eh.. bra. När kan du komma med traktorn?"

Om jag ringer till en vän så vill jag förstås veta hur personen mår och då lär jag fråga också. Men nu var detta bara en bekant och det var främst traktorn jag var intresserad av. Insåg inte att man ändå behöver skapa kontakt först innan man får fråga det man ville veta (om det inte är en helt opersonlig myndighet el dyl, då ska man bara säga sitt namn och sitt ärende). Knepigt det där.

Tja, jag skulle nog inte kört på så direkt om jag skulle ringt till någon. Jag sagt "hej" och presenterat mig först, varpå initiativet gått över till motparten. Om h*n då frågat hur jag mår så skulle jag kanske svarat "bra" eller "jo tack", varpå jag dragit ärendet direkt.

Fast det har väl hänt att jag gjort precis som dig oxå, speciellt förut då.

Aspkvinna skrev:

Glimma skrev:Jo men om det uppstår bråk pga att man inte klarar av att säga gormorgon då är det ett ganska stort problem. Men visst det finns ju värre saker. För oss som har dessa problem, kan det väl vara intressant att få skriva av sig här.Du behöver väl inte lägga din energi på allt som skrivs här eller? (Inget spydigt menat, bara ett konstaterande). Man behöver inte vara engagerad i allt som skrivs här på forumet eller?

Ibland får man välja, ha bråk få rätt att låta bli att säga godmorgon eller välja att säga godmorgon och det är lugnt. Men din mamma hade ju förstått nu och är det andra så får du ju förklara för ingen kan gissa hur du känner.

Jag lägger min energi där jag känner att jag vill lägga den och den här kändes som jag ville säga emot i.

Aspkvinna skrev:

Glimma skrev:Jo men om det uppstår bråk pga att man inte klarar av att säga gormorgon då är det ett ganska stort problem. Men visst det finns ju värre saker. För oss som har dessa problem, kan det väl vara intressant att få skriva av sig här.Du behöver väl inte lägga din energi på allt som skrivs här eller? (Inget spydigt menat, bara ett konstaterande). Man behöver inte vara engagerad i allt som skrivs här på forumet eller?

Ibland får man välja, ha bråk få rätt att låta bli att säga godmorgon eller välja att säga godmorgon och det är lugnt. Men din mamma hade ju förstått nu och är det andra så får du ju förklara för ingen kan gissa hur du känner.

Jag lägger min energi där jag känner att jag vill lägga den och den här kändes som jag ville säga emot i.

Jamen det är ju det som är problemet. Som handikappad kan du knappast begära att jag på förhand ska kunna förutse vad som blir konflikt eller inte. Det är ju det som är kärnan i problemet. Hade jag varit "normalt", skulle jag väl dels ha sagt godmorgon eller åtminstone vetat att det skulle bli konflikt och försöka undvika konflikten på ett medvetet plan. I teorin kan jag veta allt det där med de sociala koderna, konsekvenserna osv, men det är en helt annan sak när man ska göra det i praktiken. Är man autistiskt, och detta borde du ju veta, så har inte vi koll på de sociala koderna och reglerna och har därmed svårare att ta till oss när vi ska göra vad i olika situationer. Och svårare att komma ihåg när man ska göra vad. För vi förstår väl inte syftet med det hela pga av handikappet. Det är så jag känner och upplever det hela i vart fall.Förlåt men dina kommentarer ovan i denna diksussion känns väldigt mkt goddag yxskaft för mig. Varför ens lägga sig i om man inte är intresserad av ämnet man diskuterar här. Bara för att ha ngt att säga eller?

Glimma skrev:Jamen det är ju det som är problemet. Som handikappad kan du knappast begära att jag på förhand ska kunna förutse vad som blir konflikt eller inte. Det är ju det som är kärnan i problemet. Hade jag varit "normalt", skulle jag väl dels ha sagt godmorgon eller åtminstone vetat att det skulle bli konflikt och försöka undvika konflikten på ett medvetet plan. I teorin kan jag veta allt det där med de sociala koderna, konsekvenserna osv, men det är en helt annan sak när man ska göra det i praktiken. Är man autistiskt, och detta borde du ju veta, så har inte vi koll på de sociala koderna och reglerna och har därmed svårare att ta till oss när vi ska göra vad i olika situationer. Och svårare att komma ihåg när man ska göra vad. För vi förstår väl inte syftet med det hela pga av handikappet. Det är så jag känner och upplever det hela i vart fall.Förlåt men dina kommentarer ovan i denna diksussion känns väldigt mkt goddag yxskaft för mig. Varför ens lägga sig i om man inte är intresserad av ämnet man diskuterar här. Bara för att ha ngt att säga eller?

Jag tror att vi fömodligen är med om samma händelse i sak men för mig har det blivit att jag lägger inte in så mycket känsla i det längre att passa, blir inte så orolig eller frustrerad om jag gjort fel eller rätt vad andra tycker. Blir det fel så blir det fel. Man kan säga sorry jag missade så min del i diskutionen är att man kan se problemet med att inte veta att man ska säga godmorgon ifrån ett annat perspektiv.

Jag är intresserad av ämnet men jag håller inte med om att det behöver kvarstå som något som binder negativitet i känslan eller om det gör det så får man bli lite vän med sig själv att just detta inte fungerar.

A - Hur mår du? (Hur står det till?/Läget?)

B - **tittar förskräckt runtomkring sej** Det finns inga kameror här va?

Bror Duktig skrev:

rdos skrev:"Jo tack" är ett bra svar..

Vad betyder det då?

När jag har sagt "som vanligt" så har det tolkats som "dåligt", därför undrar jag.

"Jo tack [bra]" alternativt "Jo, tack [för frågan]" är det förkortning av. I detta sammanhanget är det passande, därför att man kan ge illusionen av att man svarat positivt (icke-negativt alltså) på frågan, utan att man behöver "ljuga" om hur man mår. Praktiskt, då NT:s som säger så sällan egentligen bryr sig om sanningen i ens mående.

Många önskar jag bara att dom kunde säga "hej" och sedan fortsätta att gå. Men frågar dom sen iaf "hur mår du" så svarar jag olika beroende på hur väl jag känner personen. Känner jag den bara ytligt så svarar jag bra. Men om jag tex har en förkylning så säger jag det. Känner jag personen mer så tänker jag lite att den känner ju mej väl så det finns inget att dölja och berättar även om jag är nere. Fast ibland orkar jag inte berätta mer och då svarar jag att det är bra även om jag känner personen väl och även om jag inte mår bra.
Men jag tycker det är lite meningslöst att fråga "hur mår du" om man inte verkligen vill veta hur det är.

DIProgan skrev:Tycker det här NT-hatet börjar bli lite väl dumt.

Vilket NT-hat? Om man har svårt för/hatar vissa tomma fraser, är det inte samma sak som att man hatar NT.

Om man skriver om på vilket man skiljer sig från NT, kan det bero på att man vill känna sig själv och sin AS. Det är väl därför de flesta av oss är här?

MsTibbs skrev:

Bror Duktig skrev:

rdos skrev:"Jo tack" är ett bra svar..

Vad betyder det då?

När jag har sagt "som vanligt" så har det tolkats som "dåligt", därför undrar jag.

"Jo tack [bra]" alternativt "Jo, tack [för frågan]" är det förkortning av. I detta sammanhanget är det passande, därför att man kan ge illusionen av att man svarat positivt (icke-negativt alltså) på frågan, utan att man behöver "ljuga" om hur man mår. Praktiskt, då NT:s som säger så sällan egentligen bryr sig om sanningen i ens mående.

"Jo tack" är världens lön