Nu kommer jag säkert bli bannad från forumet och idiot förklarad men finns det någon fler än jag som tycker det suger att vara Aspergare, då menar jag ren aspergare?



Jag är då hellre NT.......

Jag är säkert dum ihuvudet jag vet men dööh. Jag skulle vilja vara "normal" iaf men behålla mina AS "styrkor" om de nu ens är AS styrkor.

Det kan du nog lugnt skriva, Suzz. Du är inte helt ensam om det, tror jag mig minnas. Vad menar du menar du med "ren aspergare"? Menar du bara att man inte har några andra diagnoser eller avvikande "grejer" och inga handikapp, skador eller sjukdomar?

Jag är helt nöjd med hur jag är skapt, bortsett från tvivlande stunder när social samvaro funkar som att simma sirap men, så länge du inte påstår att det är något fel på någon annan så tyck du så illa du vill om hur du är skapt, det går bra, givetvis. Försök se det positivt bara, va?!

/ J

Ren aspergare menar jag att man inte har andra diagnoser.. sjukdomar what ever..

Aja jag är lite förfriskad just nu, varit ute och festat, lite student fest och sånt

Jag är drama queen haha, men jag hade helt klart velat vara NT och sluppit vara som jag är just nu socialt "handikappad"...

Suzz86 skrev:Nu kommer jag säkert bli bannad från forumet och idiot förklarad men finns det någon fler än jag som tycker det suger att vara Aspergare, då menar jag ren aspergare?



Jag är då hellre NT.......

Jaaa, här är en till. Jag skulle också mycket hellre vara NT! Jag hade gladeligen ändrat på hela mig själv, offrat mina styrkor (de få jag nu har) och blivit någon helt ny person för att få vara NT och ha ett fungerande liv. Jag drömmer om en hjärntransplantation och få en NT-människas hjärna. Men tyvärr verkar sådant inte finnas.

Innan diagnosen hade jag gott kunnat tänka mig att vara en helt vanlig blekfet otvättad ölpimplande mansgrisig idrottsnördig karlslok utan djupare behov med porrtidningar och Fantomen som mest avancerade lektyr, om jag bara kunde få det man brukar mena med ett liv.

Efter diagnosen har det blivit mer komplicerat... kanske kan återkomma.
Jag tror dock inte att funktionshindren beror enbart på samhället omkring, även om jag är öppen för att AS också kan medföra en del (potentiellt) goda egenskaper.

Zombie skrev:Innan diagnosen hade jag gott kunnat tänka mig att vara en helt vanlig blekfet otvättad ölpimplande mansgrisig idrottsnördig karlslok utan djupare behov med porrtidningar och Fantomen som mest avancerade lektyr, om jag bara kunde få det man brukar mena med ett liv.

Efter diagnosen har det blivit mer komplicerat... kanske kan återkomma.
Jag tror dock inte att funktionshindren beror enbart på samhället omkring, även om jag är öppen för att AS också kan medföra en del (potentiellt) goda egenskaper.

För mig är det precis tvärtom. Jag saknar gärna liv så länge jag inte är en fysiskt sett tragisk person. Så länge jag kan träna, äta hälsosamt, jobba i trädgården, städa och inreda, internetshoppa designkläder, spela lite tv-spel och följa med i dagstidningar och på nyheterna så saknar jag gärna "liv". Viktigast för mig är att min comfort zone är väl fungerande och att jag själv mår bra och känner mig snygg och välklädd.

Jag vill vara den jag är, söker ständigt efter nya sätt att göra mig själv perfekt i mina egna ögon, utseendemässigt bryr jag mig inte längre. När jag var yngre var det värre, usch. Då var jag tillsammans med mitt utseende en magnet, en ond dragningskraft ute efter att erövra. Nu är jag inte en s k "ren Aspergare" fast det spelar inte så stor roll. Jag vill bli perfekt i mitt tänkande, det gör inget om det är medvetet så länge varje kommande bit stämmer överens med den föregående. Det måste glida rätt, snabbt och med djup. Jag vill vara den jag är, fast bättre.

Det jag hatar är de hinder som dyker upp pga mina svårigheter. Hindren ska forceras! är min inställning, vilket kräver mycket mentalt extraarbete.

Nästan mer kompliceringar för mig också efter diagnosen, men det var kanske bättre än vissa andra diagnoser man fick på sig innan, så "kanske bäst så" ändå, va. Har också försökt "skylta med" diagnosen, så man kan visa att det inte är något fel med den. Att man är väl lika värd som alla andra..?
Känner igen mig i det som folk skriver i den här tråden.

Ja, det kan vara riktigt illa. Från blyghet till skygghet i samhället, mindre kul/bra..

Jag vill inte vara NT, men det vore nice om jag inte hade så mycket problem pga AS.

Oavsett vad jag är, diagnos eller inte så önskar jag mig sinnesro, harmoni och balans i livet. Kunna njuta av det som är. Sen om jag passar in i normen eller inte är inget jag tycker har nåt speciellt värde, måste jag tänka på det väljer jag nog hellre att vara unik och annorlunda, bara jag får göra det med glädje.

Nej, jag är inte där. Senaste 3 veckorna har varit tunga. Hjärnan är kaos, kroppen är slut och är formodligen (egen diagnos) utmattningsdeprimerad. Tankarna är bara splittrade fragment av ångest och oro. Negativitet utan ngn känsla av ljus. Hatar oxå min diagnos just nu, men det är inte där problemet sitter utan hur jag hanterar mina svårigheter.

Det har sagts förut men vad var lösningen på att vi har det så bra här i västvärlden men ändå mår vi dåligt?

"Pain is universal, baby!"

Innan jag började lära mig mer om aspbergers så skyllde jag min sociala problematik på flera andra saker; social fobi, depression, dålig självkänsla, dåligt självförtroende och 'den djävla ångesten' som dök upp och ställde till det från och till när jag hade det som svårast. Under den tiden såg jag det som ett mål och en förhoppning att kunna bli frisk från allt detta. Sen för några månader sen ville jag inget annat än att vara "normal" och skämdes ofta och djupt över mig själv inför andra människor. Har liksom på något sätt gått och väntat på att "den riktiga jag" så småningom ska dyka upp och livet bli så mycket bättre.

När jag nu förstår mig själv lite bättre, att det inte är så enkelt och faktiskt finns ett medfött syndrom som stämmer så väl in på hur jag är blir även jag lite kluven. För även om hjälp finns även för oss aspies, om man så vill, att fungera "bättre", och ens svårigheter inte nödvändigtvis behöver betyda ett handikapp i tillvaron så kvarstår faktum: det finns inget botemedel! Asperger syndrom kommer alltid vara en del av mig och definierar på sätt även mycket hur jag är som person. Skulle det finnas en tablett som gjorde mig NT, kanske på bekostnad av mina styrkor, så vore jag ej längre mig själv! Kanske hade jag varit lyckligare. Kanske inte. Men känns meningslöst och minst sagt paradoxalt att önska sig man var någon annan. Hur skulle världen se ut om alla tänkte så? Vågar knappt tänka tanken.. Och tänk förresten om det nu gick att "bota" människors personligheter, kanske emot egen, av samhället ansedd "irrationell", fri vilja. Ganska skrämmande, eller hur? Nu försöker jag mest så gott jag kan bara acceptera den jag är även om det inte alltid är det lättaste. Och vara den bästa MIG som går att vara, hur klychigt det än låter. Världen får ta mig som den den jag är, punkt slut.

Eller för att citera Thåström: "Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal"

Varför bara ställa denna fråga till dem med "Ren AS"? Nej, jag har inte "ren AS", jag har bipolär sjukdom också, men jag är mycket ledsen över min AS likväl. (Och ännu mer ledsen över den bipolära sjukdomen.) Hatar...vill jag inte göra (men gör det kanske ändå). Mer ledsen än hatisk.

Finns det några "rena aspergare"? Har inte alla människor mer eller mindre "psykisk skit" i bagaget, oavsett diagnos eller ej...?

Först tänkte jag att jag har inte rätt att svara i den här tråden, för jag har inte "ren AS". (Håller på att utredas för andra diagnoser, men det är inte klart än.) Jag är extremt bokstavlig i hur jag tolkar allting, men nu tänker jag gå emot det, och svara i alla fall.

Jag hatar inte min AS, jag bara önskar jag kunde lära mig mer om "normala umgängeskoder", eller det s.k. "NT-spelet", och lära mig strategier för att kompensera för bristerna. Och hitta ett sätt att leva som passar mig.

Tidigare avskydde jag det typiskt "entiska", dvs sättet att kommunicera på: säga en massa saker de inte menar, och ta för givet att vilken idiot som helst fattar att det inte ska tas bokstavligt, osv - "NT-spelet", med en massa hyckleri och falskhet, mm.

Nu har jag lärt mig uppskatta vissa bitar av det, och även använda själv, så långt jag lyckats lära mig det. Fortfarande är det många pusselbitar som fattas. Jag skulle behöva nån som förklarar för mig, för jag kan inte klura ut det själv, men tyvärr får jag ingen hjälp med den biten.

Det jag däremot hatar är, att jag mår psykiskt dåligt, och har gjort i hela mitt liv (så länge jag kan minnas.) Hade jag inte gjort det, hade jag nog lättare kunnat leva med min AS.

Så trots att du inte frågade mig , så svarar jag ändå: Nej, jag hatar inte min AS!

PS. Du är varken dum i huvudet eller en idiot för att du hatar att vara Aspergare och hellre vill vara NT!


Men du, var också medveten om att "gräset är inte grönare på andra sidan"... Alla NT är inte lyckliga... Hade du inte fått AS, kanske du hade fått nåt annat att lida av... Var glad att du "bara" har AS, och inte dessutom psykisk sjukdom, för det anser åtminstone jag vara värre...
"Alla har sitt privata helvete"; det går inte att säga vem som har det värst...

Jag tror inte att man nödvändigtvis måste vara "socialt handikappad" bara för att man har AS. Okej, mycket av sociala koder, som andra snappar upp automatiskt, måste läras in manuellt, genom att nån förklarar för en, och sen övning. Det tar på krafterna att kompensera för det som inte sker automatiskt i hjärnan, så man behöver vila ut mer efteråt. Men om man bara lär sig vad som gäller i en grupp man umgås med - och inte är blyg eller har social fobi, men det utgår jag från att du inte har... - så borde det gå alldeles utmärkt att vara "drama queen" i den miljön. (Det har jag varit!)

Det finns ju så många aspekter av AS, och alla har ju inte samma svårigheter trots samma diagnos. Jag vet ju inte vilka AS-aspekter du lider mest av, men var tacksam för dina AS-styrkor, och försök att lära dig "NT-spelet" så bra som möjligt. (Det är bra att kunna oavsett om man önskar man var NT eller ej.)

Jag vet inte riktigt vad jag menade med "ren aspeger" det är skit samma, ni har rätt, få har "ren asperger". Själv lider jag av ångest också.

Zombie skrev:Innan diagnosen hade jag gott kunnat tänka mig att vara en helt vanlig blekfet otvättad ölpimplande mansgrisig idrottsnördig karlslok utan djupare behov med porrtidningar och Fantomen som mest avancerade lektyr, om jag bara kunde få det man brukar mena med ett liv.

Är det din bild av hur en typisk NT-kille skulle vara då?

I så fall har jag inte samma erfarenheter.

Möjligtvis idrottsnördig, men inte det andra, låter snarare som en typisk slusk och det har inte med diagnos eller ej att göra.

Jag ska satsa på att bli slusk. Bättre slusk än bara svag och allmänt oduglig.

ford skrev:

Zombie skrev:Innan diagnosen hade jag gott kunnat tänka mig att vara en helt vanlig blekfet otvättad ölpimplande mansgrisig idrottsnördig karlslok utan djupare behov med porrtidningar och Fantomen som mest avancerade lektyr, om jag bara kunde få det man brukar mena med ett liv.

Är det din bild av hur en typisk NT-kille skulle vara då?

I så fall har jag inte samma erfarenheter.

Möjligtvis idrottsnördig, men inte det andra, låter snarare som en typisk slusk och det har inte med diagnos eller ej att göra.

Jo, jag undrade också. Snacka om svartvitt tänkande.

Kristofer skrev:Jag ska satsa på att bli slusk. Bättre slusk än bara svag och allmänt oduglig.

Sluskar är väl i högsta grad odugliga, eller?

Haha ni är roliga grabbar

ford skrev:

Zombie skrev:Innan diagnosen hade jag gott kunnat tänka mig att vara en helt vanlig blekfet otvättad ölpimplande mansgrisig idrottsnördig karlslok utan djupare behov med porrtidningar och Fantomen som mest avancerade lektyr, om jag bara kunde få det man brukar mena med ett liv.

Är det din bild av hur en typisk NT-kille skulle vara då?

Nej.

Var hittar du ordet "NT"?

@Zombie: nej, jag hittar inte ordet NT i ditt inlägg, men jag var tveksam till hur jag skulle tolka det du skrev.

ford skrev:

Kristofer skrev:Jag ska satsa på att bli slusk. Bättre slusk än bara svag och allmänt oduglig.

Sluskar är väl i högsta grad odugliga, eller?

Jo men oftast av egen fri vilja...