Tack så mycket Flinta! Får kolla upp det, men gör nog det efter min utredning. Fast blir på mejl då för har telonfobi

Bara att man riskerar att utveckla psykiska funktionsnedsättningar om man inte får hjälp kan ge rätt till hjälp från vissa PO-verksamheter.

Nasse skrev:Nej nej ingen psykolog, vad ska en psykolog göra? Jag har mina issues som jag är medveten om, det är bara jag som kan lösa dem.

Ibland kan det vara smart att ta professionell hjälp.
Och med en psykolog så berättar du ju vilka issues du vill jobba med.

Fast dina "jag-är-värdelös-tankar" kommer nog försvinna med tiden.
Jag kan dock fortfarande brottas med de men ibland går det att ignorera de och fokusera på det man kan göra.
Samt att inte tro fullt ut på de.

Det kan också leda in i en depression som man kan få svårt att ta sig ur...

Ofta vid AS så har man ju svårt vid sociala situationer och det kan lätt ge upphov till "alla hatar mig" alla fall för mig o då menar jag irl inte på forum.

Flinta skrev:Bara att man riskerar att utveckla psykiska funktionsnedsättningar om man inte får hjälp kan ge rätt till hjälp från vissa PO-verksamheter.

Flinta, livet är väl inte en dans på rosor för nån oavsett om man har diagnoser eller inte?

Okej en för sen diagnos kan ju göra så att man får svårt att reparera saker men när en utredning är möjlig så uppvisar man ju redan starka symptom på att nåt är fel

Ja, det är ju olika sociala situationer som jag har mest problem med. Många bråk inom relationer har vart just det att jag får för mig att "ingen tycker om mig, alla hatar mig" tyvärr, även fast jag vet innerst inne att det inte är så.

Jag hade min första "riktiga" depression för två år sen. Det tog jag mig ur genom att stänga in mig i ett halvår hemma och inte göra ett skit. Jag sökte hjälp men blev bara omkring skjutsad överallt. Inte lätt att förklara vad ens problem är om man inte kan sätta ord på känslorna som man har

Fretshi skrev:

Flinta skrev:Bara att man riskerar att utveckla psykiska funktionsnedsättningar om man inte får hjälp kan ge rätt till hjälp från vissa PO-verksamheter.

Flinta, livet är väl inte en dans på rosor för nån oavsett om man har diagnoser eller inte?

Okej en för sen diagnos kan ju göra så att man får svårt att reparera saker men när en utredning är möjlig så uppvisar man ju redan starka symptom på att nåt är fel

Jag återgav endast information om hur kommuner kan skriva om PO på sina hemsidor. Det är lite olika regler från kommun till kommun vilka de hjälper. Tror du missförstått mig.

Nasse skrev:Ja, det är ju olika sociala situationer som jag har mest problem med. Många bråk inom relationer har vart just det att jag får för mig att "ingen tycker om mig, alla hatar mig" tyvärr, även fast jag vet innerst inne att det inte är så.

Det där är nog väldigt bra att jobba med. Jag har varit i flera kompisrelationer där jag varit på andra sidan. För mig har det varit supertriggande att få höra de två sakerna som faktiskt triggar mig mest, dels att jag ljuger, dels att jag inte känner vad jag säger mig känna.

Alla tycker inte om mig, rätt många tycker inte så bra om mig, men så länge det finns folk som gillar mig tycker jag det är OK. Det är ju helt omöjligt att göra alla till lags så det behöver man inte ens bekymra sig om. Är man väldigt konflikträdd kommer detta att kännas som en jobbig vetskap, men man får ändå inse att det inte finns en enda människa som alla tycker om. Och var man ligger på populärskalan spelar egentligen mindre roll.

Om man till mig som bryr mig om mina kompisar säger att "alla hatar mig" eller "ingen gillar mig" så säger man ju att jag ingår där. Då säger jag "men jag då?". Då kan jag få lite olika respons, säger de att de tror att jag tycker om dem är det OK för mig, då försöker jag bara förklara att man får tåla att inte vara älskad av alla och att flertalet människor på denna jord faktiskt inte bryr sig om dem. Att det är viktigast att man har sina närmaste. Men om personen säger att jag också hatar denne, så blir jag rätt triggad även om jag försöker förstå att detta är mina känslor som jag behöver jobba med. Men ibland funkar det ju inte att vara rationell. När de petat för mycket på mina känsliga områden och påstår att jag hatar dem eller inte bryr mig om dem, då blir jag lack. Då kan en vänskap få en redig törn eller t o m ta slut.

Inför andra så kan även en kuvad inställning, tron att alla tycker man är helt fel, aktivt få folk att tro att man är fel. Det är en rätt farlig inställning på så vis. Jag förstår hur man kan krascha efter avvisanden och generalisera till hela mänskligheten som om hela den avvisat en, så har jag oxo reagerat, men bara man kommer igen så brukar det ordna sig. Är farligare att hela tiden gå med den inställningen. Då måste man nog jobba med den.

KBT i all ära, men det är viktigt att förstå att man kan vara en helt OK människa fast folk avvisar, fast inte alla behandlar en som de verkar behandla andra, att man inte är den som är mest populär osv. KBT verkar tro att alla vi blir behandlade lika av folk, men så är det ju inte. Däremot så har KBT rätt i att man inte är hatad av alla. Det är helt omöjligt att det skulle förhålla sig så.

(Och förlåt för att det blev lite för många ord i det inlägget, hade säkert kunna komprimera det...)

Mycket bra skrivet kiddie!
Jag har också väldiga problem med relationer och ibland blir jag inlagd pga en konflikt och jag tar bland annat haldol pga detta.

Det är så jobbigt att vara bland människor bara!

Jag är nog en som hatar människor egentligen... vet inte hur jag ska kunna ändra på det