Vad tror ni? Är det så att personer med Aspergers Syndrom har det svårare än andra att få ett kärleksförhållande?

Ja

Ja troligen

Nej det har de inte svårare. Det är individuellt.

Bra fråga, och jo kanske. För mig känns det så i alla fall..

För mig har det aldrig utgjort ett problem, men jag är samtidigt väldigt social när jag väl är ute bland människor. Att behålla ett har varit desto kämpigare dock, men tror det haft mindre med min AS och göra och mer med att jag stannat av fel anledningar hos individer jag egentligen inte delat intresse för.. man mognar sådan tur väl med åren och även om synen blir sämre lär man sig vad som funkar och inte gör det i alla fall. Har man ingen koll på sig själv och saknar fast mark är alla former av relationer dömda att misslyckas. Det är först nu jag äntligen känner marken under fötterna och lustigt nog är jag djupt tacksam för resan dit.

Nixer skrev:Vad tror ni? Är det så att personer med Aspergers Syndrom har det svårare än andra att få ett kärleksförhållande?

Eftersom vi många gånger har svårt att vara med i sociala sammanhang träffar vi färre personer och dessutom har vi svårt att tolka motpartens signaler så skulle jag absolut säga det många gånger försvårar för oss att träffa en partner.

Däremot så är det på intet sätt omöjligt eller sagt det är så för alla. Men många gånger skulle jag säga det är så.

Definitivt för mig iaf, jag tolkar det mesta så galet, blir bara fel, råkar man tillslut hamna i bingen, är det en ren arbetsseger, målgång uppför liksom, inget gratis.

Jag har nästan haft fast förhållande hela livet.
Vet inte om jag har haft det lättare pg av min adhd/asperger.
Sen har det inte varit ultimata förhållanden alla gånger.
Eftersom det bara varit med Nt män.
Att ha ett förhållande med någon med asperger är det bästa förhållandet jag någonsin haft!
Vi förstår varandra att vi behöver tid för oss själva för återhämtning, och varandras svaga sidor.
Men om man har en bild av hur sin drömman/kvinna ska vara och ha det som krav då är det nog mycket svårare.
Min önskan var endast någon som var snäll och barnkär.

För mig har det inte varit så svårt. I alla fall inte när jag var ung och snygg tjej. När man blir äldre, blir det förstås svårare. Dessutom verkar det vara så att tjejer har lättare, eftersom många män gillar lite passiva, vänliga, lite osäkra tjejer. Och i alla fall en del Asperger-tjejer är ju såna.

Sen beror det också lite på hur pass "relationsinriktad" man är. Jag är är en sån som trivs i en relation. Också för att jag inte tycker om att umgås med många olika människor. Då tycker jag det är lättare och trevligare att umgås mest med en människa. Det är då också mycket lättare att förstå varandras behov och jag slipper missförstånd och att känna mig okänslig.

Toblerone skrev:För mig har det inte varit så svårt. I alla fall inte när jag var ung och snygg tjej. När man blir äldre, blir det förstås svårare. Dessutom verkar det vara så att tjejer har lättare, eftersom många män gillar lite passiva, vänliga, lite osäkra tjejer. Och i alla fall en del Asperger-tjejer är ju såna.

Sen beror det också lite på hur pass "relationsinriktad" man är. Jag är är en sån som trivs i en relation. Också för att jag inte tycker om att umgås med många olika människor. Då tycker jag det är lättare och trevligare att umgås mest med en människa. Det är då också mycket lättare att förstå varandras behov och jag slipper missförstånd och att känna mig okänslig.

Oj oj det där med passiva , vänliga , lite osäkra passar bra på mig

Kattmamma skrev:

Toblerone skrev:För mig har det inte varit så svårt. I alla fall inte när jag var ung och snygg tjej. När man blir äldre, blir det förstås svårare. Dessutom verkar det vara så att tjejer har lättare, eftersom många män gillar lite passiva, vänliga, lite osäkra tjejer. Och i alla fall en del Asperger-tjejer är ju såna.

Sen beror det också lite på hur pass "relationsinriktad" man är. Jag är är en sån som trivs i en relation. Också för att jag inte tycker om att umgås med många olika människor. Då tycker jag det är lättare och trevligare att umgås mest med en människa. Det är då också mycket lättare att förstå varandras behov och jag slipper missförstånd och att känna mig okänslig.

Oj oj det där med passiva , vänliga , lite osäkra passar bra på mig

Det stämmer på många Aspies, inte bara tjejer. Det passiva, även långsamma hos vissa, kan ju också vara ett symptom på perceptionsstörningar. Om intrycken blir för många saktar man kanske ner?

Ja , med min adhd blir jag jätte trött och hjärnan kopplar bort , så ibland stirrar jag som ett fån ut i bara luften.
Då ser jag verkligen ut som en bimbo
Det borde finnas en dating sida för människor med asperger

Och som man kan man ju inte vara passiv och tillbakadragen i de sammanhangen...

Ja. Fucking jävla skitsvårt. Man är ju socialt inkompetent.

Ja det är svårare men det blir ingen kvotering av blodpump-partners för det.

Nixer skrev:Är det så att personer med Aspergers Syndrom har det svårare än andra att få ett kärleksförhållande?

Tror det, jag var 34 när jag träffade den första som jag blev ihop med!

Jag är 42 i mitt livs första relation. Jag hade gett upp hoppet om att hitta någon när han dök upp

Nixer skrev:Vad tror ni? Är det så att personer med Aspergers Syndrom har det svårare än andra att få ett kärleksförhållande?

Ja! Definitivt skulle jag nog säga. Diverse unika problemen som plågar oss som individer sätter nästan alltid kuggar i hjulen för mer intima relationer. Jag har dock märkt att man hamnar ofta i det fasansfulla vänskapsträsket, och då är det i princip kört. Enda rätta att göra då är att gå vidare. Sätt inte ditt potentiella kärleksobjekt på en piedestal det är det sämsta du kan göra.

Att de flesta har dålig självkänsla & självförtroende gör det inte lättare. Jag själv är kräsen dock och tror ej på att det är insidan som räknas, till en viss del men jag skulle nog säga att det är 50/50. Dock sätter jag fysiska krav, uppfyller de inte dessa spelar det ingen roll hur bra personlighet de har då är det vänskapsträsket direkt för dem.

Är intresserad av en söt tjej som jobbar på det lokala ICA't i kassan. Blond, väldigt smal, relativt kort. Dock plågas jag av osäkerhet och rädslan för ett nej så har inte sagt nåt, även fast vi har utbytt intresse-blickar.

Automaton skrev:

Nixer skrev:Vad tror ni? Är det så att personer med Aspergers Syndrom har det svårare än andra att få ett kärleksförhållande?

Ja! Definitivt skulle jag nog säga. Diverse unika problemen som plågar oss som individer sätter nästan alltid kuggar i hjulen för mer intima relationer. Jag har dock märkt att man hamnar ofta i det fasansfulla vänskapsträsket, och då är det i princip kört. Enda rätta att göra då är att gå vidare. Sätt inte ditt potentiella kärleksobjekt på en piedestal det är det sämsta du kan göra.

Att de flesta har dålig självkänsla & självförtroende gör det inte lättare. Jag själv är kräsen dock och tror ej på att det är insidan som räknas, till en viss del men jag skulle nog säga att det är 50/50. Dock sätter jag fysiska krav, uppfyller de inte dessa spelar det ingen roll hur bra personlighet de har då är det vänskapsträsket direkt för dem.

Är intresserad av en söt tjej som jobbar på det lokala ICA't i kassan. Blond, väldigt smal, relativt kort. Dock plågas jag av osäkerhet och rädslan för ett nej så har inte sagt nåt, även fast vi har utbytt intresse-blickar.

Kör hårt ! Bjud ut henne på glass och promenad eller ett mysigt café !
Man lever bara en gång.
Säger hon nej så var det inte rätt tjej för dig ändå och världen går inte under.
Och det händer ju inget farligt att få ett nej.
Det blir ju knappast döds straff! Kör hårt i sommar värmen! Kram kattmamma

Dem flesta aspergare har säkert svårt med kärleken men det finns vissa aspergare som har det lättare också

Pemer skrev:Och som man kan man ju inte vara passiv och tillbakadragen i de sammanhangen...

Precis, det funkar för tjejer men inte för killar. Men är man jäkligt snygg så klarar man sig nog ändå, eller om man har massor med pengar. Är man som kille fattig, osnygg och asperger så är det mer eller mindre kört

Huggorm skrev:

Pemer skrev:Och som man kan man ju inte vara passiv och tillbakadragen i de sammanhangen...

Precis, det funkar för tjejer men inte för killar. Men är man jäkligt snygg så klarar man sig nog ändå, eller om man har massor med pengar. Är man som kille fattig, osnygg och asperger så är det mer eller mindre kört

Ääääää finns inga osnygga!
Alla har något vackert!

Kattmamma skrev:Säger hon nej så var det inte rätt tjej för dig ändå och världen går inte under.Och det händer ju inget farligt att få ett nej.

Det är typ det värsta som kan tänkas hända.
Man har fel och någon annan vet om att man har fel och det finns inget man kan göra åt det; dessutom har någon, helt i onödan, fått veta något om mig. Så mycket värre kan det inte bli.