Copycat skrev:Men min instinktiva känsla är alltid att tro på allt som sägs och agera efter det.

Jag också. Och jag lärde mig något viktigt, om du litar på människor på den här planeten, kommer du att bli lurad, utnyttjad, trampad på, lurad igen, utnyttjad och berövad allt du äger. Jag trodde länge att folk var trevliga och att man kunde lita på dem. Så otroligt fel kan man ta.

Min kompis driver med mig ibland. Brukar inte fatta det. Men har inte kopplat vad det är man ska ta fasta på att det är driv. Sedan är det väl lite mer taskigt så att det är meningen att vissa ska bli lurade. Eller att det ska ta tid innan man fattar att de inte är allvarliga.

Hon har neutral röst och ansikte. Så går inte att ta det på det så man måste ta det på innehållet. Fatta att det är absurt. Det gör jag inte. Andra konstiga saker finns ju så hur är det som hon säger mer absurt?

Men vissa är klart bättre och går inte att driva med.

Det är den där också, att man hör den andra personens tonläge, att den är neutral och då är det ju inte konstigt om man då uppfattar att personen är seriös när det är precis tvärtom. För jag tänker såhär, att det kan ju lika gärna vara sant att personen gillar tex tröjan, fast att personen skämtade om att tröjan var ful.

Jag hade svårare i barndomen att förstå ironi tex om jag såg grannens pappa komma med jaktgevär så frågade jag skall du ut och jaga och så svarade han ja jag skall ut och jaga noshörning på skämt . Då kunde jag springa till min egen pappa och säga att pappa vet du vad , Kalle Bengtsson (fiktivt namn) skall jaga noshörning varpå min far förklarade att Kalle Bengtsson skämtade för man kan inte jaga noshörning i Sverige .

Men det kan mer ha att göra med barns naivitet än svårighet att förstå ironi för ju äldre jag blivit ju lättare har jag att förstå ironi.

Jossie94 skrev:Det är den där också, att man hör den andra personens tonläge, att den är neutral och då är det ju inte konstigt om man då uppfattar att personen är seriös när det är precis tvärtom. För jag tänker såhär, att det kan ju lika gärna vara sant att personen gillar tex tröjan, fast att personen skämtade om att tröjan var ful.

Det är ju ett klassiskt exempel på autism och du säger att du är NT? Eller känner dig som en NT.

Komplimanger är ganska hopplöst. Om någon säger något positivt om dig, vet jag aldrig om de skämtar, är ironiska, är oförskämda eller vad de egentligen tycker. Omöjligt att veta säkert.

Så jag lärde mig för länge sedan att det är bäst att anta att de skojar eller är fräcka eller ironiska. För om du säger tack och tar det dom säger på allvar, då händer det att folk skrattar åt dig och du är ett skämt.

Skogkatt skrev:Jag också. Och jag lärde mig något viktigt, om du litar på människor på den här planeten, kommer du att bli lurad, utnyttjad, trampad på, lurad igen, utnyttjad och berövad allt du äger. Jag trodde länge att folk var trevliga och att man kunde lita på dem. Så otroligt fel kan man ta.

Så känner jag med faktiskt. Du är inte ensam. Tror att många med autism varit med om mycket otrevligheter i sina liv.

Jossie94 skrev:Det är den där också, att man hör den andra personens tonläge, att den är neutral och då är det ju inte konstigt om man då uppfattar att personen är seriös när det är precis tvärtom.

Mitt normalläge är att jag lyssnar mer på orden än ser på hur personen ser ut eller talar. Men om man tex hört någon säga en sak och man blivit lurad tillräckligt många gånger, så kan jag istället börja utgå ifrån det omvända med alla personer jag inte känner.

Copycat skrev:Tror att många med autism varit med om mycket otrevligheter i sina liv.

Det kan snabbt straffa sig att vara snäll och lättlurad. Jag åkte hemifrån när jag var tonåring. Flyttade till en stad. Det första som hände, första dagen jag kom dit, var att jag lurades för 3 månader hyra + depositum och lämnades utan pengar och ingen plats att bo. Det hände bara för att jag var otroligt godtrogen och lättlurad och litade på alla.

Skogkatt skrev:Det kan snabbt straffa sig att vara snäll och lättlurad. Jag åkte hemifrån när jag var tonåring. Flyttade till en stad. Det första som hände, första dagen jag kom dit, var att jag lurades för 3 månader hyra + depositum och lämnades utan pengar och ingen plats att bo. Det hände bara för att jag var otroligt godtrogen och lättlurad och litade på alla.

Vet inte hur Namsfogden fungerade i Norge före 2007 (när det blev en del av polisen), men jag tycker jag fick bra hjälp av Kronofogden att driva in en obetald lön.

Jag vet inte hur jag ska förklara bättre än det jag redan har förklarat gällande det där. Men jag har inte en sån stor diagnos helt enkelt, jag både beter mig och ser ut som vilken tjej som helst. Det syns inte på mig utseende mässigt att jag har en diagnos (man ser ju om någon har down syndrom) därav varför jag menar att tex de med downs har en grav diagnos jämfört med någon som ser ut som en person utan diagnos. Jag ser ut som en tjej utan diagnos dvs osynlig diagnos.

Om man säger såhär
Ted i "how i met your mother" sägs ha asperger men det märks inte så mycket att han har asperger pga hans utseende eller klädstilen, det märks mer på hans nördighet och att han verkar ha svårt med det sociala, men förutom det så ser han ut som en normal kille.
Barney ser också ut som en vanlig kille men han har definitivt svårigheter med det sociala. Ted är jämfört med Barney mer neutral medan Barney är mer extrem i sin personlighet.

Jag skulle säga att alla i "how i met your mother" har någonting, eller i "gossip girl" så är typ två psykopater sociaopath eller narcisst och Dan Humphry skulle jag säga har aspereger också. Eller introvert/add.


Man kan se på personers klädstilar och beteenden osv att de har diagnoser och absolut kan man märka sånt vem som helst men jag syftar på att om man ser en tjej som ser ut som megan fox, skulle ni då förstå att hon har asperger då? Hon skulle enligt mig mer ha adhd för på vissa tjejer med asperger så kan det ibland synas/märkas, medan på de med adhd så är det mer att de är hyperaktivt. Man ser inte på en tjej om hon har adhd för de brukar oftast se ut som normala personer klädmässigt och beteende mässigt.

Jag pratar om stereotyper här, då har aspergare ett speciellt sätt att se ut/vara och likaså de med adhd och så vidare. Till och med de som är med i rockband brukar oftast ha tex depression eller något liknande. Detta är lite allmänt känt med kändisar.

Så det är för mig lätt att se hur personer är och så, dels pga bilden hur tex de med adhd eller asperger är och ser ut och sedan pga av erfarenheter.

Jag har en förståelse att folk kan vara olika och så, så NT kan även ha diagnoser som inte syns bara att antingen vet de inte om det eller så döljer de diagnosen. Men många tjejer skulle jag säga har adhd framförallt just pga deras beteende att de är högljudda och har svårt att koncentrera sig och sådant som är typiskt adhd beteende/egenskaper.


Jag menar ingenting illa utan detta är bara så hur jag ser på saken.

Det jag vill komma fram till är att även en sk hunk eller ja tex zac efron eller megan fox kan ha diagnoser men de syns eller märks inte som med någon som skyltar med det eller är mer öppen med det ytligt/utseende mässigt.

Hade megan fox eller zac efron haft vi säger rosa eller grönt hår och udda kläder så skulle jag kunna misstänka en diagnos, det är lite det jag menar med att jag ser huruvida personer har diagnoser eller inte. Inte bara pga att de har annorlunda klädstil utan det är helheten som talar. Personen sticker ut. Saga i tusen gånger starkare är annorlunda och därför skulle jag misstänka en diagnos. Hon fattar inte sociala koder tex, hon vill bli vän med alla och fattar inte att det är grupperingar. Det låter lite som asperger enligt mig. Fr tydligen så har de med adhd inte sociala problem så då är det inte adhd.

Jossie94 skrev:Det syns inte på mig utseende mässigt att jag har en diagnos (man ser ju om någon har down syndrom) därav varför jag menar att tex de med downs har en grav diagnos jämfört med någon som ser ut som en person utan diagnos. Jag ser ut som en tjej utan diagnos dvs osynlig diagnos.

Det gäller väl de flesta andra med diagnos också, inte bara dig om du tror det, verkar som du sitter på en väldigt hög häst, till och med min utvecklingsstörda vän ser helt normal ut om han går runt och han är tyst, det är först när han börjar prata som folk förstår att han är det, men på utseendet tror jag faktiskt inte det skulle vara möjligt att se det, jag tror bara det gäller beteendet, annars kan man se ut hur som helst, vacker eller ful och ändå ha en diagnos. Det är väldigt konstigt att du börjar blanda in Downs Syndrom som är något helt annat än Aspergers/Autism och där en kromosomstörning skapar deras utstickande utseende och har ingenting med andra diagnoser över huvud taget att göra.

Jossie94 skrev:Man kan se på personers klädstilar

Jossie94 skrev:Jag pratar om stereotyper här, då har aspergare ett speciellt sätt att se ut

Jossie94 skrev:likaså de med adhd och så vidare

Jossie94 skrev:adhd för de brukar oftast se ut som normala personer klädmässigt och beteende mässigt.

Vilka fullständigt vidriga lögner du sprider, du låter riktigt fördomsfull och förmer än oss andra här, jag har sett människor med diagnoser med alla möjliga olika klädval och frisyrer, helt olika stilar, även dom med Aspergers som mig själv, så man inte kunde tro att de hörde ihop, du är helt vilseledd eller har förutfattade meningar, det är vad det handlar om. Själv har jag mycket god smak och fantastisk stilkänsla, det finns NT som går ut på promenad i pyjamasen nästan, jag ser i alla fall till att ha på mig riktiga kläder, parfym och lite jävla vett innan jag går ut genom dörren till skillnad från vissa NT som är helt tondöva till stil och god smak, ditt inlägg träffar inte rätt någonstans.

Jossie94 skrev:Jag menar ingenting illa utan detta är bara så hur jag ser på saken.

...Du ser helt fel på saken, du behöver erfarenhet, träffa andra med Aspergers så ska du nog se att det inte är som du tror och lärt dig genom Hollywoodproduktioner och andra stereotypa antaganden.

Med ironi så får man ju försöka göra bedömningar ifrån fall till fall. Vissa fall är ju ganska lätta att förstå om det är ironi inblandat , där kan man applicera vad jag har döpt till tvärtomspråks principen . Tex paladinen och Olle (fiktiv person) sitter i fikarummet på jobbet och Olle tittar ut och ser att det regnar ute och säger gud vilket underbart väder, det här ska bli så roligt att cykla hem i sen. Där kan man använda tvärtomspråks principen och utgå ifrån att Olle är ironisk. Olle menar princip tvärtemot vad han säger alltså är det ironi.

Den här principen fungerar dock bara där vad en person säger står i stark kontrast till hens agerande eller till verkligheten. Tex Olle (fiktivt person) står på 10:ans trampolin och skakar och verkar uppenbart rädd och paladinen frågar Olle är du höjdrädd och Olle säger näääääääää jag älskar höjder ser du väll. Det är i den situationen på grund av att vad Olle säger är i kontrast till hans agerande uppenbart att det är ironi.

Sedan finns det mer subtila fall som är mer svåra att tolka som ironi men där får man försöka läsa av sådant som ansiktsuttryck och röstlägen och kroppsspråk.

Jag fattar ironi och tycker att det är kul, kolla på brittisk humor den är ironisk och sarkastisk i regel.

slackern skrev:Jag fattar ironi och tycker att det är kul, kolla på brittisk humor den är ironisk och sarkastisk i regel.

Samma här. Jag växte upp med monthy Python och Rowan Atkinson (black adder bland annat) iom att min far älskar brittisk humor och det smittade av sig på mig.

Paladinen skrev:Rowan Atkinson (black adder)

"Baldrick, believe me. Eternity in the company of Beelzebub and all his hellish instruments of death will be a picnic compared to five minutes with me and this pencil if we can't replace this dictionary".

Blackadder är mycket bra.

Jag har inte lärt mig fel utan detta är vad jag har lärt mig och mina erfarenheter utav de olika diagnoserna. Självklart är de ju inte så djupgående som jag pratar om utan mest ytligt eller ja typiska diagnos tecknen. Tex så har jag träffat personer som haft diagnoser men sett ut som NT pga deras klädstil och de har följt strömmen helt enkelt. De har inte skyltat med att de har diagnoser medan andra skriker det diagnoser om för det är mer öppna om det och skyltar med det.

Det är varierat som sagt. Det var tex en tjej som hade en cp skada men hon hade att skadan satt i benet, så hon sitter i rullstol , detta finns också på youtube att se när de berättar om sina diagnoser (inte bara hon) och hon såg ut som vilken tjej som helst, hon kunde lika gärna ha jobbat på kicks eller likande. Hon såg ut som en normal person så alla med cp skada sitter ju inte och skakar/rycker eller vad man ska säga.

De med gravare diagnos eller sjukdom kan ju inte rå för det om de har fötts med sjukdomen eller diagnosen.


Jag sa bara hur jag kunde se på olika sätt genom klädstilen och beteendet om folk har en diagnos eller inte, jag är inte proffs på diagnoser heller. Jag sa bara att de kunde vara olika med graderna och det är det jag har förklarat

Jag har fått höra att de med adhd inte har sociala svårigheter så de följer strömmen lite lättare och även om de märks att de har adhd så skulle jag säga att det är mer accepterat att ha adhd för man passar in lättare både socialt och med klädstilen eller mer ytligt.

Numera är de ingen som bryr sig om folk har tex adhd men så fort någon har någon grav diagnos som verkligen syns tex downs så är det mer att folk fattar att personen har en diagnos och man kan skylla på att den har ju en diagnos, lite så. Det är inte samma grej med de som har adhd för i mitt fall (mina erfarenheter om adhd) så har de varit mer accepterat att ha adhd för då är det som sagt bara att personen har adhd och inget mer med det.

Jag skulle säga att jag har den där looken som är att man inte kan se på mig ytligt om jag har en diagnos eller inte, utan det där märket man ju när man lärt känna mig osv. Det är inte så att jag beter mig som om jag hade en väldigt grav diagnos och då syftar jag på de som är ostabila.

Absolut kan jag missuppfatta saker också men hade jag varit ute och handlat så skulle jag kunnat peka på någon som har en diagnos eller som man kan misstänka pga olika ytliga saker. Nu tänker jag ju mer på sånt här för mig själv men vissa personer är de otydligt med om vad de har för diagnoser medan andra är mer tydligt

Det kan lika gärna vara andra saker, tex de som är homosexuella är inte alltid divor eller feminina utan som jag skrev förut så kan lika gärna zac efron ha den läggningen som ett exempel när han mer ser ut att vara hetero. Jag pratar om stereotypen här också att vissa har utseendet att de ser ut att ha antingen en diagnos eller är en viss läggning. Inte bara pga utseendet utan det är det och klädstilen och så blir det en helhet som gör att man förstår okej hon eller han har det eller det.

Likaså så om en tjej är tillsammans med en tjej så är det oftast en som har en mer kill stil medan den andra är mer tjejig. Vet inte varför det är då men det bara är så.

Jossie94 skrev:Jag har fått höra att de med adhd inte har sociala svårigheter

Jag var med en tjej ett tag som hade ADHD. Hon var den mest utåtriktade och mest sociala person jag någonsin träffat. Hon tog med sig främlingar hem på samma viset som barn tar med herrelösa katter hem. Pratade med alla överallt, alltid. Så ADHD är förmodligen ganska sällskapligt ibland. Hon utmattade mig totalt, jag var utmattad efter 2 timmar. Det var inte klokt, så mycket energi.

Dina teorier håller inte, jag hade en klasskamrat en gång i tiden som bara hade diagnosen ADHD, en riktig buse som brukade köra bil utan körkort men annars en schyst jäkel, han hade jeansväst och hela halsen och delar av ansiktet tatuerat, sen har vi då mig med Aspergers syndrom, personligen ogillar jag starkt tatueringar och har inte en enda, idag har jag på mig blåa jeansbyxor, mörkgrön t-shirt och sen har jag bakåtkammat hår, helt ärligt vem tror du ger ett bättre intryck hos majoriteten, busen eller jag? Jag tror i de flesta etablissemang att de skulle välja mig, det säkra kortet, socialt må han ha varit mer framgångsrik men det har ingenting med hans stil mot min stil att göra utan det är diagnosen i grund och botten, inte hur man klär sig.

Du fattar ju ändå inte vad jag menar

Det låter ju som Adhd om han var en buse men tex förr så visste man inte om adhd så då var de bara han är aggressiv eller stökig man visste inte om att de var adhd helt enkelt

Det här är inte så himla längesedan, drygt 6 år sen eller nåt, och han var diagnostiserad med ADHD, det sa han själv. Men han gjorde mycket farliga och ansvarslösa grejer utan att tänka efter först vad det kunde leda till.