Med tanke på en diskussion om hur vanligt det är med sköldkörtelrubbningar bland oss. Både hypo- och hypertyreos är vanligare bland kvinnor än män. Nu kan man väl ha låg resp hög ämnesomsättning utan diagnos men omröstningen gäller om man har diagnos.

Hypothyreos - underskott av sköldkörtelhormon

1177 skrev:Om sköldkörteln tillverkar för lite hormoner kan man få hypotyreos. Då får man låg ämnesomsättning och kroppen går på lågvarv.

Den vanligaste orsaken till att man producerar för lite hormoner är att kroppens eget immunförsvar har angripit sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnad. Andra orsaker kan till exempel vara att man haft en sjukdom i sköldkörteln eller hypofysen, graviditet, jodbrist eller en tidigare operation eller annan behandling mot struma.

http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdo ... telhormon/

Motsatsen heter alltså hyperthyreos och kan ibland kräva operation.

Hyperthyreos – överskott av sköldkörtelhormon

Om sköldkörteln tillverkar för mycket hormoner får man hypertyreos. Då ökar ämnesomsättningen och kroppen går på högvarv.

Den vanligaste orsaken till hypertyreos är att immunsystemet reagerar felaktigt och bildar antikroppar mot sköldkörteln som stimulerar den till ökad hormonbildning.

En typ av hyperthyreos kallas Graves sjukdom, Basedows sjuka eller toxisk diffus struma. En annan typ kallas toxisk knölstruma.

Jag vet inte ännu dom håller på köra blodprovs marathon - min förra läkare sa att jag inte var 'tillräckligt dålig för medicin'.

en kompis tror jag har det garanterat, och att värderna för att få medicin borde sänkas för dte är så många som inte har nog låga värden men har problematik iaf

så jag vet inte ännu ärligt

Jag har hypothyreos och tar Levaxin mot det.

En tidigare tråd om sköldkörtelrubbningar: skoldkortelrubbningar-och-trotthet-t15592.html

Jo, gränsvärdena borde definitivt ändras. Som de ser ut nu går det lätt att ignorera patienter med svåra problem pga att de inte lever upp till en väldigt strikt diagnos.

Dessutom borde man även överväga cytomel i de fall där levaxin inte ger önskat resultat. Idag får väldigt få denna behandling.

Nej, men jag har testats för det nästan varje år sedan jag var 14 eftersom läkarna är helt övertygade om att man inte kan vara så trött som jag och samtidigt vara fysiskt frisk med nästan perfekta värden.

Både min moster och faster har problem med sköldkörteln och min mamma utreds för det. Min faster fick det när hon var 25 och min moster när hon var 38. Min faster frågar om jag har gjort en hälsokontroll varje gång vi träffas, hon är sjuksköterska och verkar vara frustrerad över att hon inte kan komma på varför jag är så trött.

Är det ärftligt förresten?

Vet att jag hade något värde som var avvikande när jag tog blodprov i samband med min AS-diagnos, och sedan kollade jag upp det igen och det var likadant då. Vi gjorde aldrig något åt det, så förmodligen var det inget farligt..? Kanske kunde vara värt att kolla upp igen iofs. Det är runt tre år sedan nu. Det där med konstant trötthet känner jag igen väldigt väl, fast det kan lika gärna vara AS som ligger bakom det.

Förutom sköldkörtelrubbning så kan ju även andra kroniska sjukdomar som exempelvis MS och cancer orsaka trötthet men även brist på vitaminer. Järnbrist är något som inte är så ovanligt hos kvinnor och som kan orsaka trötthet. Brist på fysisk aktivitet och monotoni, något som kanske är mer vanligt förekommande bland individer med AS, kan också orsaka trötthet:

Stressforskningsinstitutet - Om trötthet
Trötthet är oerhört vanligt i samhället och det vanligaste symptomet vid läkarbesök.

Många förändringar av fysisk status bidrar också, t.ex vitaminbrist, järnbrist, låga nivåer av sköldkörtelhormoner eller stresshormoner. Trötthet orsakas förstås också av sömnbrist, fysisk aktivitet, brist på fysisk aktivitet/motion, monotoni och mycket annat. Idag finns inga tydliga biologiska markörer för trötthet utan man får lita helt till subjektiva självbedömningar.

Jag har också hypothyreos och tar Levaxin mot det. Det upptäcktes inte på grund av symptom, utan genom ett generellt blodprov. Fritt T4 sjönk aldrig lägre än till 11.

vad jag har hört ska det vara mycket ärftligt

Man 40+. VC-läkare A tog ett prov och ansåg att jag hade hypothyreos och gav mig Levaxin.
Jag märkte ingen skillnad.
Ett år senare sa VC-läkare B att ett prov inte räckte, och tog ett nytt prov. Det visade att jag inte hade hypothyreos så jag slutade med Levaxin.
Jag märkte ingen skillnad. Så jag har väl ingen sköldkörtelrubbning då.

Dagobert skrev:Man 40+. VC-läkare A tog ett prov och ansåg att jag hade hypothyreos och gav mig Levaxin.
Jag märkte ingen skillnad.
Ett år senare sa VC-läkare B att ett prov inte räckte, och tog ett nytt prov. Det visade att jag inte hade hypothyreos så jag slutade med Levaxin.
Jag märkte ingen skillnad. Så jag har väl ingen sköldkörtelrubbning då.

Tog du Levaxin vid det andra provet? Hur kunde det i så fall visa om du hade hypotyreos eller inte (Levaxin korrigerar TSH- och T4-fritt-värdena)? Eller gjorde du ett uppehåll på några veckor innan provet?

Kanin skrev:

Dagobert skrev:Man 40+. VC-läkare A tog ett prov och ansåg att jag hade hypothyreos och gav mig Levaxin.
Jag märkte ingen skillnad.
Ett år senare sa VC-läkare B att ett prov inte räckte, och tog ett nytt prov. Det visade att jag inte hade hypothyreos så jag slutade med Levaxin.
Jag märkte ingen skillnad. Så jag har väl ingen sköldkörtelrubbning då.

Tog du Levaxin vid det andra provet? Hur kunde det i så fall visa om du hade hypotyreos eller inte (Levaxin korrigerar TSH- och T4-fritt-värdena)? Eller gjorde du ett uppehåll på några veckor innan provet?

Det är några år sen så jag minns inte men jag gjorde säkert ett uppehåll. Vore väl en korkad läkare annars.

Dagobert skrev:Vore väl en korkad läkare annars.

Ja, det har du rätt i. Det var en ganska onödig fråga. Nog för att den första läkaren agerade inkompetent, men det vore värre.

Jag tycker att det är värre med alla de som har subklinisk hypo och som inte får behandling om de inte uppvisar manifesta sjukdom och kraftigt avvikande värden. Många många som går runt och är trötta, sega, överviktiga och som bara får höra att de typ är lata och omotiverade (borde de inte varit lite det som friska också då, inte motsatsen? Det brukar märkas på personligheten liksom).

Vanlig hypothyreos upptäcks relativt lätt.

Min hypo blev inte erkänd av läkare förrän efter 10 år eller så. För att jag träffade en som vågar behandla på prov när man har värden inom referenserna, men inte optimala alls, ihop med symptom.

Vissa har även bra värden, men alla symptom (och då finns det några som man enbart kan få av hypo, så det handlar absolut inte om borrelia, Addison eller andra sjukdomar). Jag tror att man förr eller senare kommer att erkänna andra problem som kan uppstå i ämnesomsättningssystemet. Som det som kallas typ 2 t.ex.

I dagsläget kan ju vården oftast inte ens klara välkända men ovanliga typer som sekundär hypo, utan att det ska gå många år och anmälningar och så.

Jag är snart 44, men har haft mina problem sedan slutet av 90-talet. Värdena har varit klart avvikande från de optimala, men inom labreferenserna (de som bara visar vad folk har, och folk har tydligen påverkad ämnesomsättning).

Något som ger en fingervisning om vad som är optimalt, är att riktlinjerna för den som vill bli gravid, eller är gravid, är betydligt snävare än några labreferenser. Samma riktlinjer har de bästa läkarna på området rent allmänt för alla med sjukdom. När man hör med sjuka, så är det också vid de värdena som de som inte blivit av med alla symptom, blir av med kvarhängande symptom som övervikt, hårproblem o.s.v.

Jag kan förresten berätta att en bekant har vanlig hypo, men medicineras bara så att hon är precis inom labreferenserna. D.v.s. så högt TSH man får ha (enligt labrefsen ...) och så lågt T3 och T4 man kan ha.

Hon har inte blivit av med överviktsproblemen som kom exakt samtidigt som hypon, hon har myxödem, hon har tappat yttre delen av ögonbrynen (de två symptomen finns endast vid hypo) hon har väldigt tunt hår med underlig struktur, tryckkänsla så att det känns jobbigt att svälja (och ja, det syns lite svullnad), onormal trötthet.

Men läkarna säger att det är annat som orsakar det andra, eftersom proverna är "så bra" (TSH 3,5, T3 3,2, T4 9 - det är sämre än jag har och jag får medicin).

Det värsta är att många som har hypo, men som är trötta och har en viss typ av övervikt, berättar om liknande provsvar och detaljer som ögonbrynen. Läkarna går endast på siffror, inte ett dugg på symptom.

Innan jag fick min borreliadiagnos, sade läkaren, trots att jag berättat att jag sov 18 h/dygn, att jag var avundsvärd att ha så fina värden och att han ville byta med mig (ja varsågod). Snacka om att skita i symptom. Borrelia ville han ju inte testa då, eftersom jag hade kontakt med psykiatrin, och då är man oftast hypokondrisk p.g.a. depression och då ska läkare inte gå med på att undersöka ovanliga sjukdomar (fast borrelia har nästan alla haft här, om de varit i naturen, vi bor liksom i fästingarnas paradis - så särskilt ovanligt är det inte).

Så går det med vården när yrket är statusyrke med noll "kall". Och de som inte kommer någonstans alls för att de inte är duktiga, hamnar på vårdcentralerna där ingen vill jobba.

En läkare som lät ta sköldkörtelprover på mig tyckte allt var fint, jag har 4,1 i TSH.
Enligt Sköldkörtelgruppen jag är med i ska TSH ligga under 1 om man tar Levaxin.
Jag har symtom - övervikt, svullen, hjärtklappning till och från, bråkig mage, ledproblem, värk, tjock i halsen, grusiga ögon. Funderar på att höja dosen själv med en halv tablett (tar bara 50 mcg nu)...

Bror Duktig skrev:Jag tycker att det är värre med alla de som har subklinisk hypo och som inte får behandling om de inte uppvisar manifesta sjukdom och kraftigt avvikande värden. Många många som går runt och är trötta, sega, överviktiga och som bara får höra att de typ är lata och omotiverade (borde de inte varit lite det som friska också då, inte motsatsen? Det brukar märkas på personligheten liksom).

Tror de kan vara tränade i att se patienten i visst ljus. Stod i min journal från då att jag påstod att jag upplevde symptom som trötthet och kraftlöshet men att jag bevisligen inte hade dessa symptom. (??? Asså hur ser man på en patient om hen känner sig trött?)

En läkare som "hoppat av" karusellen och skrivit en bok, skrev att de får lära sig under utbildningen att så att säga göra sig av med gnällkärringar.

Min pappas sambos son som är chefsläkare, sade att på VC får de informella direktiv uppifrån att sålla bort så många som möjligt. Han rekommenderade att man åker till akuten om man verkligen vill bli tagen på allvar. Så ska det inte vara, men så är det - enligt denna chefsläkare.

Jag har noll förtroende för vården.

Ganska onödig omröstning när det finns procentuell statistik över detta.

"95 % av befolkningen har ett TSH-värde mellan 0,5 och 2,5 mlE/L och 2,5 föreslås av vissa att bli ny gräns för när behandling bör övervägas".
Källa: http://hypotyreos.info/hem/subklinisk-hypotyreos

Det betyder att 5% har anledning till att vara överviktiga. Resten är bara ohälsosamma.

Alla normalviktiga är väl inte hälsosamma? Finns många normalviktiga som äter godis, röker och super.

Dessutom behöver man inte bli fet av hypotyreos. Man kan lida av det ändå.

Jag tycker det är ett intressant ämne.

kiddie skrev:Alla normalviktiga är väl inte hälsosamma? Finns många normalviktiga som äter godis, röker och super.

Syftar givetvis på överviktiga personer.

Jag måste äta Levaxin, men det är på grund utav litium.

Cocos: Jag fick medicin mot hypothyreos trots lågt TSH. Vanliga vården hade inte analyserat mitt T3 i förhållande till T4. Jag hade för lågt T3 i förhållande till T4 (som också låg i underkant), trots TSH på 1,25 och inga av värdena utanför referens. Min läkare såg i stället att förhållandet mellan dem var fel, och ihop med symptom så ville han medicinera. Okunskap hos läkare, leder till att vissa enbart går efter TSH-värdet. Att gränserna för TSH varit fel, är ett problem, att enbart gå på TSH är ett annat.

Dessutom var jag inte överviktig utan hade som sämst värden (TSH typ 3,5) när jag var som mest underviktig (som du vet, så sänker kroppen ämnesomsättningen när man väger för lite, eller intar mat på ett felaktigt sätt som kan uppfattas som svältande, och det görs genom att sluta tillverka T3 och börja tillverka overksamt rT3, något som förut inte gått att testa i Sverige, men nu finns med på lista över möjliga prover på KS). En del som får hypo, får så sänkt aptit att de blir smala p.g.a. det (och får kraftiga näringsbrister).

Sidan du länkar till är starkt FÖR medicinering vid symptom även om värdena är bra, för övrigt.

Världen fungerar inte så svartvitt som du resonerar, Cocos. Man vill gärna det, men det är bara inte så. Det finns gott om studier att leta upp som gäller hur ämnesomsättningen påverkas av olika saker, och hur man kan sänka den utan att få fullt utblommad hypothyreos (det är som med sänkta nivåer av cortisol, att man blir inte livsfarligt sjuk av sänkta/låga nivåer, man får mer diffusa symptom som påminner om den fullt utblommade sjukdomen).

Den som har en riktig hypothyreos och inte bara "sänkt ämnesomsättning", riskerar att dö om den är omedicinerad. Jag har hört om ett par fall i modern tid eftersom vården är som den är (bl.a. en kvävning p.g.a. sköldkörteln svullnat, och då inåt så det inte såg farligt ut från utsidan), men annars så är det regel att dessa svåra upptäcks, och de med sänkt ämnesomsättning får svårare att få hjälp eller vända sin situation.

Sedan räcker det inte med bara övervikt så är det hypo, utan det finns en rad specifika symptom som uppträder ihop med detta. Ett speciellt sorts ödem (som ofta tolkas som övervikt av läkare, men många av dessa har ex blivit nekade operation tills myxödemet är borta eftersom det är olämpligt att operera då av ett par anledningar - och så bollas de fram och tillbaka - VC-läkaren säger fett, kirurgen ser myxödem. De som opererats ändå, av dessa, har fått ödemet konstaterat), bortfall av yttre delarna av ögonbrynen, PCO/PCOS, lång menscykel med kraftiga blödningar, minskad libido, torra slemhinnor, speciell svullnad i ansiktet, som om man nyss vaknat - fast jämt, seghet/trötthet som inte går att vila bort, diverse brister då näringsupptaget inte fungerar så bra, förstoppning, långsam nagel- och hårtillväxt med dålig kvalitet och kanske håravfall.

Man kan ofta se att överviktiga har vissa av problemen.

När ämnesomsättningen bara är sänkt, har man ofta inte alla symptom fullt ut, utan kan ha lite av alla, eller mycket av bara några. Men enbart viktökning, och inget annat, utan friskt glansigt hår, full av energi - det är inte det vanliga alls.

Ser man en tjock person som inte har några som helst andra problem, så har den säkert inte hypo-liknande problem.

Depression och mediciner mot depression vet man sänker ämnesomsättningen. Det är bara att kolla FASS och leta studier när man inser att det inte går att räkna ut själv eller lita på VC-läkarna eller de endokrinologer som numer får sämre och sämre rykte (en endokrinolog sade till mig att att man absolut inte tappar hår av hypo - så, var han verkligen endokrinolog? Liksom en hudspecialist som sade att hormonobalanser, oavsett vilka, orsakar aldrig hudproblem eller håravfall - bad mig gå, och gav mig en broschyr där det stod att håravfall oftast har hormonella orsaker).