Har någon lyckats besegra sin perseveration
35 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
av jonsch » 2010-12-28 22:49:32
Mitt förslag är att börja ägna sig helhjärtat åt något som ens specialintresse ingår i som en liten, rätt obetydlig del. Det helhjärtade engagemanget bör kanske inriktas på någon del i alla fall men denna gång kan man välja en annan. Men i vilket fall behåller man kontakten med sitt kära gamla intresse, genom att se det som ingående i någonting man är verksam inom.
De flesta saker kan sägas ingå i åtskilliga större... saker. Så det kan löna sig att leta ett tag.
Om nu mitt förslag är något värt, alltså. Lycka till, Ek, i vilket fall!
De flesta saker kan sägas ingå i åtskilliga större... saker. Så det kan löna sig att leta ett tag.
Om nu mitt förslag är något värt, alltså. Lycka till, Ek, i vilket fall!
av Heishi » 2010-12-28 22:57:20
Problemet är som beskrivet att man kan bli "besatt" utav att göra en viss sak. Det är svårt att ge råd, då en besatthet oftast är en ogrundad vilja i att spendera en extrem del tillängnat just detta. Det är lite som att försöka gasa och bromsa samtidigt.
Mitt råd är att helt enkelt komma i underfund med;
Är du "besatt" utav något?
Är det skadligt för dig, eller din omgivning?
vare sig det är fysiskt eller psykiskt, notera även att upprepade motgånger ger en känsla av misslyckande.
Kan du bryta din besatthet på något sätt? Till exempel att engagera dig i något annat, eller helt enkelt förbjuda dig till att agera efter din besatthet.
Det var i en helt annan tråd, men jag återkommer till samma tankebana;
Jag har som motivering för att ta mig till gymmet, då det känns extra segt, att jag bara får lyssna på min iPod där. Jag placerar helt sonika någonting positivt(iPod) i en miljö som kan uppfattas negativ(gymmet).
Då min iPod, eller rättare sagt musik som helhet är väldigt viktigt för mig, "tvingar" jag mig själv till gymmet. Försök att tänka i liknande banor. Det funkar för mig hur som helst.
M.v.h Heishi
Mitt råd är att helt enkelt komma i underfund med;
Är du "besatt" utav något?
Är det skadligt för dig, eller din omgivning?
vare sig det är fysiskt eller psykiskt, notera även att upprepade motgånger ger en känsla av misslyckande.
Kan du bryta din besatthet på något sätt? Till exempel att engagera dig i något annat, eller helt enkelt förbjuda dig till att agera efter din besatthet.
Det var i en helt annan tråd, men jag återkommer till samma tankebana;
Jag har som motivering för att ta mig till gymmet, då det känns extra segt, att jag bara får lyssna på min iPod där. Jag placerar helt sonika någonting positivt(iPod) i en miljö som kan uppfattas negativ(gymmet).
Då min iPod, eller rättare sagt musik som helhet är väldigt viktigt för mig, "tvingar" jag mig själv till gymmet. Försök att tänka i liknande banor. Det funkar för mig hur som helst.
M.v.h Heishi
av ford » 2010-12-29 0:04:18
Peter.K skrev:Jag har massor med special intressen och drömjobb men problemet är att jag ändrar mig hela tidenjag känner mig som en drömare hela tiden
Du är inte ensam om det där, jag skulle t.o.m. kunna kalla det för "Fords syndrom", men ser inte det som något som helst problem, så länge man bara klarar av att sköta ett jobb, klara sina hushållssysslor, må fysiskt och psykiskt bra, samt reda ut sin ekonomi, paralellt med specialintressena.
Själv älskar jag att nörda in mig på "udda" intressen, såsom t.ex. träd, ryska kärnkraftverk, geografi i allmänhet och f.d. sovjetunionens geografi i synnerhet, arktitektur, fastighetsteknik, politik o.s.v.
Så länge dessa specialintressen inte inverkar skadligt på ens verkliga liv tycker jag bara det är lite coolt att vara aspig, i denna bemärkelse.
av ford » 2010-12-29 0:12:54
hangwithmeifyourforreal skrev:är det nått praktiskt du är intresserad av och inte nått teoretiskt?
du kan ju kanske försöka få det till ett fritidsintresse?
oavsett, vad tror du gör att du är intresserad av just detta intresse
är det för att intresset i sig har nån slags glamour i sig om du uppnår en viss status inom det, eller är det intresset i sig som är kul oavsett nivå? då är det ju bara att forsätta, men om du som sagt måste uppnå en viss nivå för att "få det du drömmer om". måste du tänka om.
vad du kan testa är att inte syssla med ditt intresse på ett tag, sen när du efter en tid 3-6 månader börjar med ditt intresse igen, kanske du inte bryr dig om vilken nivå du ligger utan, uppskattar att du får syssla med nått på din nivå oavsett, precis som "NTs" fritids intressen.
då kanske du kan lära dig att hantera det, och syssla med det på rätt nivå, för dig och nöja dig med där du är.
resterande tiden ska du nog syssla med jobb eller liknande precis som "nt" gör, och på fritiden syssla med det dem tycker är kul.
en bra nivå kan till exempel vara 4 timmar i veckan, max. och då du känner att du "dras in i det" igen och vill uppnå höjder, ska du nog pausa i 2-4 veckor igen minst.
det handlar om att balansera, så att intresset inte får för stor inverkan på ditt liv även om det är viktigt för dig i teorin.
hur som helst, vem kan säga att du inte kan bli bra, vad säger att du inte kan bli så bra. Är du övertygad om det själv??? det är kanske det du måste övervinna först eller helt enkelt besluta dig om vad som gäller för dig osv.
4 h/vecka!?
Skojar du med mig, eller försöker du "tvångs-NT fiera" alla som hänger här.
Tänk såhär istället: om en genomsnittlig NT sitter och slötittar på dumburken under minst 4h/dag, varför skulle inte en aspie ha rätt att istället ägna minst lika mycket tid åt sitt specialintresse, ifall han känner för det?
Tänk om t.ex. Einstein och Bill Gates hade blivit ålagda att ägna max 4h/vecka åt sina specialintressen, hur mycket hade inte världen gått miste om i så fall?
-Nej, så länge man själv mår bra, samt klarar av att sköta jobb, privatekonomi och hushållssysslor så skall alla fröståsigpåare skita i hur mycket man engagerar sig i sitt specialintresse, så länge man kan ge dessa specialintressen ett sunt mått av distans, i sociala samanhang.
/Ford, som stolt medger att han lägger betydligt mer än 4 h/vecka åt att nörda in sig på specialintressen, även när han jobbar, samtidigt som han trots detta har klarat sig alldeles utmärkt i livet.
Senast redigerad av ford 2010-12-29 0:16:12, redigerad totalt 1 gång.
av ninegirl » 2010-12-29 0:14:51
ford skrev:Peter.K skrev:Jag har massor med special intressen och drömjobb men problemet är att jag ändrar mig hela tiden
Du är inte ensam om det där, jag skulle t.o.m. kunna kalla det för "Fords syndrom", men ser inte det som något som helst problem, så länge man bara klarar av att sköta ett jobb, klara sina hushållssysslor, må fysiskt och psykiskt bra, samt reda ut sin ekonomi, paralellt med specialintressena.
Själv älskar jag att nörda in mig på "udda" intressen, såsom t.ex. träd, ryska kärnkraftverk, geografi i allmänhet och f.d. sovjetunionens geografi i synnerhet, arktitektur, fastighetsteknik, politik o.s.v.
Så länge dessa specialintressen inte inverkar skadligt på ens verkliga liv tycker jag bara det är lite coolt att vara aspig, i denna bemärkelse.
Håller lätt med!
av rdos » 2010-12-29 10:15:19
ninegirl skrev:Jag försökte och mådde mycket sämre efter det. Har återupptagit mitt specialintresse igen och känner mig genast bättre.
+1
Själv försöker jag bli riktigt besatt av paleoantropologi nu under mellandagarna så jag ska orka plöja igenom tillräckligt många artiklar för att hitta de referenser jag behöver för uppdateringen av min teori.
av ragnevi » 2010-12-29 12:04:03
Jag har flera specialintressen, en del tröttnar jag på och så upptäcker jag andra. Men det är sällan som ett enda ämne har tagit upp all min tid, kanske under kortare perioder när jag var yngre.
Men i vuxen ålder så har jag kommit över ett specialintresse för att jag tröttnat på det när ämnet känns uttömt eller jag har upptäckt ett nytt område.
Försök att hitta ett nytt specialintresse som är angränsande till det som du har nu om du känner att du inte kan släppa det helt och expandera ditt intresseområde utifrån det.
Men i vuxen ålder så har jag kommit över ett specialintresse för att jag tröttnat på det när ämnet känns uttömt eller jag har upptäckt ett nytt område.
Försök att hitta ett nytt specialintresse som är angränsande till det som du har nu om du känner att du inte kan släppa det helt och expandera ditt intresseområde utifrån det.
av rdos » 2010-12-29 12:14:21
ragnevi skrev:Försök att hitta ett nytt specialintresse som är angränsande till det som du har nu om du känner att du inte kan släppa det helt och expandera ditt intresseområde utifrån det.
Varför ska man behöva expandera sina intresseområden? Jag har tillräckligt med problem att motivera mig för att göra tråkiga vardagssysslor, och att fokusera mig i tillräckligt hög grad inom områden som ligger nära mina specialintressen. Jag har drag av dyslexi, och en förutsättning för att jag ska orka läsa något ö.h.t. är att det har kopplingar till specialintressen. Ren skönlitteratur, eller annat som jag ser som irrelevant orkar jag inte läsa.
av Ek » 2011-01-01 17:22:09
"gasa och bromsa samtidigt". Tack för de orden, precis så är det för mig, men jag har inte kunnat uttrycka de i ord.Heishi skrev:Problemet är som beskrivet att man kan bli "besatt" utav att göra en viss sak. Det är svårt att ge råd, då en besatthet oftast är en ogrundad vilja i att spendera en extrem del tillängnat just detta. Det är lite som att försöka gasa och bromsa samtidigt.
[...]
Återgå till Att leva som Aspergare