Danne skrev:Mycket intressant tråd, och för egen del så är det en extra intressant frågeställning.

För trots våra tidigare motsättningar (eller kanske t.o.m. på grund av dom), så har jag kännt igen mig mycket i dig.
Det kanske du inte tar som någon komplimang, men jag menar förståss inte att vi är lika som bär för det.

Själv har jag AS + ADHD diagnos, som jag fått sent i livet.
Ofta är det svårt att veta vilket som orsakar vad, och det är svårt att hitta en röd tråd att följa som rättesnöre i sig själv.
Ibland så "jobbar" AS & ADHD tillsammans, medans andra gånger så tar dom ut varandra, motverkar varandra typ.
Som att ha två hundar i samma koppel, drar dom lika mycket åt varsitt håll så är det lättare att hålla i än när båda drar åt samma håll med full kraft.

Nu vet jag inte hur gammal du är, om det är något du vill dela med dig.
Men för egen del så har de strategier man anammat under åren hjälpt till att mildra humöret.
Jag var mer explosiv och ohämmad förr, men det har trubbats av med åren.

En sak jag dock tror kan spela in, och det är NÄR man får diagnosen.
Min teori är att att få diagnosen i tidig ålder gör att man får en annan utveckling än om man får den i sen ålder.
Man har fått olika referenspunkter under sin utveckling, vilket jag tror kan spela roll i sammanhanget.
Vilket som är att föredra har jag ingen aning om, men jag tror att det skiljer. Det är säkert på gott och ont i bägge fallen.

Men det kanske kan vara värt att försöka få göra en fullständig neuropsykiatrisk utredning idag, för att bättre se var du står nu.
Det kanske är så att du har ADHD, eller andra saker, men kom ihåg att det ene inte behöver utesluta det andre.

Vill avsluta med att tipsa om en suverän hemsida, som verkligen fick upp mina ögon för ADHD. (Vilket var innan jag gick utredningen och fick dubbeldiagnosen)

http://spexor.homestead.com/files/indexx.html

Klicka runt lite där, och se om du känner igen dig.
Sidan är skriven av en ADHD'are,och översatt till svenska av en annan ADHD'are.
Så den är skriven med "vårt" språk.
Lycka till iaf, och fråga gärna om det är något du undrar över.

Tack för ett intressant inlägg, Danne. Vi kan faktiskt gräva ned stridsyxan ifall du känner för det, nån gång måste man gå vidare (men det gäller dig med, så ifall du verkligen vill ha fred skall du inte komma med några ironiska kommentarer eller påpekanden om att det är jag som inte kunnat släppa saker och ting; fred betyder fred, ok? )

Hursomhelst, det är möjligt att vi har vissa gemensamma nämnare och en del saker som skiljer oss åt.

Om jag får säga detta utan att det leder till nytt tjafs, så tror jag våra bråk har utlösts av den mycket dåliga kombinationen av mitt hetsiga temperament, ditt bristfälliga konsekvenstänkande i sociala situationer(=bristande förmåga till situationsanpassning, samt att se saker i sitt sammanhang, och att förstå sambandet mellan orsak och verkan), samt bådas vilja att få sista ordet.

-Tror du det kan ligga någonting i detta?

ford skrev:

Inger skrev:ADHD-test:

http://www.expressen.se/1.682011 6 frågor på svenska

http://psychcentral.com/addquiz.htm 24 frågor på engelska

5 "rätt" på det svenska testet och 79 poäng på det engelska

Svenska testet: Du fick 6 rätt av 6 möjliga

Engelska testet: You scored a total of 59
<div align="center">
<a href="http://psychcentral.com/addquiz.htm">
<img src="http://psychcentral.com/images/adhd_moderate.gif" alt="Moderate ADHD Likely" width="200" height="90" border="0"></a></div>

ford skrev: -Tror du det kan ligga någonting i detta?

Det är ingen omöjlighet alls, även om jag inte hade/har för avsikt att diskutera "vår" dispyt vare sig nu eller senare. (Det kan vi ta någon gång i framtiden.)
It takes two to tango, som det heter, och vi hamnade väl på kollissionskurs av fler skäl än våra personliga egenskaper också.
Vi har båda lika stor del i att vi krockade så hårt som vi gjorde, tror jag.

Men men, för mig är det passerat/överspelat, och jag har inga "hard feelings" heller för den delen.
Skulle inte ha några problem att träffas över någon bira heller i dagsläget. Du kanske inte är riktigt där än, det kan bara du svara på.
Men så känner jag iallafall.

En sak jag blivit bättre på på senare år, är att inte slå igen dörrar för mycket.
Förr innebar en konflikt att man aldrig någonsin kunde komma överens igen, och utebliven kontakt var enda lösningen.
Men jag har lärt mig att stängda dörrar stänger mig inne, lika mycket som de stänger andra ute.
Utan att behöva "förlåta"/"försonas" och såna saker, så kan man ändå bara ta ett steg framåt och lämna vissa saker i det förflutna.

Så en del av min nya livsfilosofi är att just inte se sånt här som något som man ska avgöra min framtid.
För mig handlar det om att ta kontrollen över mina diagnoser, istället för att låta dom styra mitt liv. Det funkar kanske inte alltid, men är ändå något jag har som målsättning.
Jag tyckte det passade bra när du kom med denna tråden, och kände att ämnet var intressant.

Så jag har alltså inget annat än välmening i det jag skriver här.
Din mycket tidiga diagnos kanske är en faktor värd att fundera över, och en ny, färsk utredning kanske ger bättre klarhet var du står idag.
Då jag känner igen mig mycket så skulle jag inte bli alls förvånad om du har någon dubbbeldiagnos, och vetskap om eventuell sådan skulle kanske hjälpa dig att hitta nya strategier att hantera olika situationer.
Det gjorde det för mig iallafall.

Har du kollat runt på hemsidan jag länkade till?
Vore kul att veta om du känner igen dig, eller dina övriga reflektioner på det som står.

Det är lugnt, no hard feelings.

Tror t.o.m att du kan vara rätt ok, även om vi alltid kommer att ha olika åsikter ang vem som hade rätt och fel inom "en viss fråga" (jag antar att du fattar vilken fråga jag menar), men så länge vi respekterar dessa meningsskiljaktigheter och inte tjafsar vidare om dom känns det inte som något problem.

Jag tycker själv det är viktigt att försöka förstå folk som man blivit ovän med och försöka begripa de bakomliggande orsakerna till deras beteende (även om det inte nödvändigtvis innebär att man tycker de haft rätt, utan snarare att det leder till större förståelse för sambanden/hur personen funkar, vilket minskar risken för framtida bråk).

Om det här är utagerat nu så känner inte jag att jag har särsklit mycket emot dig längre och skulle vi mot förmodan träffas nån gång går jag gärna ut och tar en bärs och snackar skit med dig, nu när vi båda förhoppningsvis blivit lite klokare på hur den andre fungerar (och därmed tolerantare gentemot varandras mindre goda sidor).
Ofta är det faktiskt de man haft ett riktigt ordenligt gräl med, som man har roligast tillsammans med efteråt (under förutsättning att man slutat vara ovänner).

-Jag kollade förresten lite på din länk och tyckte det verkade intressant, fick mig ett gott skratt, när jag läste om "jobb som inte passar en med ADHD" .

Skall ev kolla vidare på länken.

Ha d

/Forden

[img]http://www.aspergerforum.se/images/mess/aprize.png[/img]

Jasså, finns det awards, coolt! Ja det hade de verkligen förtjänat. Grattis, pojkar!

sugrövmanövern skrev::lol: Jasså, finns det awards, coolt! Ja det hade de verkligen förtjänat. Grattis, pojkar!

Instämmer!

Det där var väl ändå lite onödigt!

Vaknat på humorbefriade sidan idag...? Tycker inte du också att det är något att fira att dessa två nu är på talande fot igen efter åtta veckors missämja?

HAHAHAHA !!!

Nä, det där tyckte jag var bara roligt.
Klart trevligare att se "&" mellan våra namn istället för "Vs." iallafall.
Så jag tackar så mycket, och hoppas att Ford ser det på samma sätt.

ROTFL @ Liebert

Klockrent roligt!

Rent generellt så verkar det finnas rätt så mycket överlappning mellan AS och ADHD, så att många av oss med AS även har mer eller mindre drag av ADHD. I vissa fall kanske det handlar om att man missat att även ställa en ADHD-diagnos och i andra fall kanske om att det inte finns tillräckligt många ADHD-drag för att kvalificera för diagnos, men ändå tillräckligt för att man ska ha problem av det.

Jag har börjat förstå att man ofta helt enkelt inte bryr sig om att ställa ADHD-diagnos om det går att ställa en AS-diagnos, utan man verkar anse att AS-diagnosen tar över och det räcker med den. Låt mig ta två exempel. Jag begärde nyligen ut en kopia av min egen utredning. Jag konstaterar där att den enda screening som gjorts för ADHD är två självskattningsformulär som visade på ADHD-problem som vuxen men inte som barn. Därmed lät man sig nöja och gjorde ingen fördjupad utredning på den punkten eftersom man kunde ställa en AS-diagnos. Jag har också nyligen deltagit i utredningen av min partners dotter. Man ställde där en AS-diagnos men tänkte inte ställa någon ADHD-diagnos, trots att dottern uppfyllde diagnoskraven. Man ansåg att någon ADHD-diagnos inte behövdes, men hade inget emot att ställa även den när vi tyckte att hon borde ha den eftersom hon uppfyllde kriterierna.

Sedan kanske man inte behöver någon ADHD-diagnos, även om man uppfyller kriterierna. Det måste man avgöra själv. En anledning att få diagnos kan vara om man vill prova t.ex. Concerta. Jag har själv kämpat på senare tid för att få till en förnyad utredning av det skälet, men har nu lyckats få Concerta ändå. Vissa läkare kräver diagnos, andra gör det inte.

Inger skrev:Vaknat på humorbefriade sidan idag...? Tycker inte du också att det är något att fira att dessa två nu är på talande fot igen efter åtta veckors missämja?

Jo, självklart. Jag tolkade det bara som att liebert var ironisk. Fråga mig inte varför?

Här en utomståendes åsikt:
Hehe, det där priset var lite roligt. Gulligt också.

Det är lugnt, Tess.

Jag tyckte också det var gulligt och roligt. Men uppfattade det inte alls som ironiskt utan mer som en stor pust av lättnad!

Bra tråd för övrigt, mycket intressant som framkommit i den.

Danne skrev:HAHAHAHA !!!

Nä, det där tyckte jag var bara roligt.
Klart trevligare att se "&" mellan våra namn istället för "Vs." iallafall.
Så jag tackar så mycket, och hoppas att Ford ser det på samma sätt.

Det är lugnt, men jag hade nog själv också tagit det som ironi, om inte ni andra skrivit som ni gjorde nu, därför förstår jag min fru och vill inte att ni hackar på henne, för att hon (liksom jag antgaligen hade gjort, ifall inte fler hade svarat) missförstod Lieberts avsikt.

Rätt kul grej egentligen, även om det kanske fanns en viss pik i det hela.

Blev på riktigt gott humör av att se den där utmärkelsen!

Angående detta med att vara noga med sätta rätt NPF-diagnos/er, så tycker jag att den stora anledningen (förutom det som Kvasir skriver om att få centralstimulantia om man har ADHD/ADD-problematik) är det bemötande man får av psykvård/Arbetsförmedling/FK/vaddetnukanvara. Har man t ex diagnosen ADD, men inte AS, så ser de en bara som en "ADD-person", eller försöker hitta symptom - som kanske inte ens finns/är väldigt små - på att man har ADD, och missar AS-problematiken.

(Håller dock med om att diagnoserna ofta tycks förekomma tillsammans.)